Vi som förlorat våra älskade små i acrani/rmb del 6

Ström, håller alla tummar och tår för att det ska gå bra den här gången. Finns ju ingen mening med att lätt bli gravid om man ändå inte får behålla. Tycker att de iaf borde ta blodproverna om det skulle bli missfall ingen. Det kan ju visst bero på samma orsak, dum läkare.

Ström- Håller verkligen tummar och tår att det trots allt går bra denna gången. Lite skrämmande hur likt mig detta är. Vi fick ju Måns först (akrani som ni vet) sedan efter 7 månade blev vi gravida igen. På u-ljud v 7 va allt bra sedan gjorde jag nytt efter en vecka som va dåligt, sedan ytterliggare ett efter en vecka som visade att fostret levde iallfall. Hade blödningar till och från helatiden, till sist konstaterades dött foster i v 10 och jag fick vänta 6 veckor på en skrapning för kroppen stötte inte ut bebisen själv.
Blev gravida igen när vi laggt ner planerna på barn efter MA och fick ny blödning i v 10 och va 100 % säker på ett nytt MA. Reagerade likadant att ok nu är det såhär vill bara få det ur kroppen och ville inte ta grav till mig. Fick också besked att jag måste ha ett missfall till innan utredning påbörjas då Måns inte räknas som MF. Stor chok att bebis i v 10 trots allt levde på ul och som ni vet är han nu snart färdig för att komma ut:) Men hade väldigt svårt att våga tro på denna grav och såg det som en bonus som du också gör när man hade gjort RUL i v 19. Så förstår precis hur du känner dig, hoppas så innerligt att din historia också slutar som min och att allt är bra i magen om 3 veckor:) Oj blev visst en roman för mig också...hihi..

Ström: jag vet inte om det här kan ge lite hopp kanske. När jag väntade Tilda fick jag bruna flytningar och blev livrädd. Vi var på flera VUL. Jag fick några tabletter som skulle kunna motverka MF (som stolpiller fast till slidan). Allt gick i alla fall bra till slut och som ni vet är Tilda 2 år nu. Även när jag väntade Nils fick jag lite bruna flytningar och även han klarade sig över de första jobbiga 13 veckorna, även om han senare inte fick stanna hos oss.

Jag hoppas verkligen att det bara är "falsklarm" som ni har råkat ut för och att allt ser bra ut om 3 veckor.

Tack för att ni delar med er ang era egna upplevelser.

Det känns ju trots allt skönt att höra att det kan går bra.

Den här ggn verkar det inte bli lika mycket utav mina "missfärgade" flytningar. Dessutom mår jag väldigt illa så fort jag inte proppar i mig mat konstant. Det gjorde jag absolut inte vi senaste MA:t och därför känns det lite mer hoppfullt....känns ju ändå som att kraftiga symptom ändå bådar ganska gott.

Men som sagt så försöker vi hålla lite distans till det hela och inte berätta för folk osv.

Jag meddelar mer efter nästa UL.

Kramar på er!

Ström: Håller tummarna för att allt går bra på vul om tre veckor. Och hoppas på det bästa. Dumma j-vla läkare. Varför måste man gå i genom så många mardrömmar med sorg innan man får någon hjälp. Kram på er.

Idag har vi varit på besök hos barnmorskan igen och nu trodde hon att bebisen kan ha vänt på sig. Jag har haft mina misstankar eftersom jag tycker att rörelserna har varit annorlunda, men jag har inte vågat hoppas. Jag ska på ultraljud på måndag och då får vi veta hur bebisen ligger. Det skulle vara roligt att få en "riktig" förlossning den här gången, annars har jag bara minnet av Nils förlossning och det var ju ingen rolig upplevelse. Det börjar närma sig 1-årsdagen för både ultraljudet när Nils skador upptäcktes och hans födelsedag. Det känns så otroligt konstigt att vara gravid igen och att glädjas över detta, samtidigt som tankarna är hos Nils och sorgen efter honom.

Mialid, hoppas den vänt på sig så du slipper snittas!

Ego, usch jag känner mig så låg. Har totalt tappat karriärfokus sedan den där hemska dagen i februari förra året. Har nu inte heller haft några vettiga arbetsuppgifter sedan juni. Jag har varit tvungen att läsa in mig på nya saker jag inte vet något om och har inte vågat vägra heller för jag har inte haft några egna idéer på vad jag ska göra med tiden. Det är en för stor inlärningströskel för mig och jag kan inte fokusera och ger ifrån mig pissresultat. Alla projektledare tycker att jag är oengagerad och det är jag också. Har inga arbetskamrater längre eftersom mina uppdrag tagit slut och min chef föreslog tjänsteledigt fram till förlossningen Jag vill ha arbetsuppgifter som jag redan kan så att jag slipper koncentrera mig så mycket men det finns inte.. Hoppas chefen hittar något vettigt för mig att göra. Jag blir tokig.. Sorry för allt gnäll. Hoppas verkligen att jag kommer hitta gnistan igen efter föräldraledigheten, annars måste jag nog börja i terapi. Just nu är det för övermäktigt för att ta tag i.

Nu har mitt SF mått bara ökat 1 cm på tre veckor. BM måste mätt fel första gången.. Bebisen får inte också krångla nu. *suck* Nu måste jag vänta i en vecka på nästa mätning.

Dessutom har vi bokat kastrering för Gizmo nästa vecka så jag är jättenervös inför det också. Han är så stressad och vek. Hoppas han inte blir värre. Men jag litar på min veterinär när hon säger att han med största sannolikhet kommer gå ner lite i stress så jag kan inte göra annat än hoppas och försöka bli ännu mer tydlig med hur jag vill att han ska bete sig.

Mialid: Hoppas att bebis har vänt sig och att ni kan få en fin upplevelse från förlossningen. Tycker också det känns konstigt att årsdagen närmar sig och samtidigt vara gravid och lycklig för denna bebis man bär på. Sorgen för barnet man mist är ju inte mindre för det, men sorgen känns lite mer uthärdlig när man tänker på det nya livet i magen.

Sörjer: Hoppas att du snart känner dig bättre till mods och att chefen fixar lite bra arbetsuppgifter åt dig. Håller tummarna för att dina krafter kommer tillbaks av sig självt efter mammaledigheten.

Sjäv vet jag inte riktigt vad jag ska fördriva tiden med, har blivit sjukskriven på 50% för svåra foglossningssmärtor. Ska läsa 50 % så jag blir färdig undersköterska nu till jul. Läkaren tänkte sjukskriva mig på heltid men bad att han skulle vänta med det. känns inget roligt att börja gå hemma redan. Någon mer som har svåra smärtor?