• Amor
    Äldre 3 Sep 13:16
    11405 visningar
    26 svar
    26
    11405

    Min man funderar på att lämna mig och jag vet inte vad jag ska ta mig till!

    Jag orkar inte gå och fundera själv längre, det finns ingen jag kan/törs prata med samtidigt som jag känner att jag inte förmår lösa det här på egen hand. Därför vänder jag mig hit för kloka kommentarer och råd/stöd. Vet inte om det kommer hjälpa mig, jag är ingen "forum-junkie" i vanliga fall och drar mig för att lägga ut min byk offentligt så här. Även om det är anonymt på ett forum. Men jag gör ett försök och ser om det hjälper!

    Vi har varit tillsammans i över 12 år, vi träffades när jag gick sista året på gymnasiet. Vi har alltid haft ett jättebra förhållande, vi har alltid kunnat kommunicera och prata om allt, haft ett bra sexliv, haft samma livsåskådning, sällan bråkat ordentligt (jag har lite humör och kan lätt bli snäsig men han är lugnet självt). Vi har aldrig varit svartsjuka på varandra utan vi har alltid gett varandra svängrum och plats i förhållandet samtidigt som vi varit varandras fasta punkt och trygghet. Alla våra vänner har avundats vårt förhållande och alla mina vänner har alltid tyckt att han är helt fantastisk. Och jag älskar honom över allt annat och kan inte tänka mig att någonsin leva med en annan man. Och jag har aldrig ens fantiserat om att han skulle vilja ha en annan kvinna, även om jag ibland har känt att han egentligen är för bra för mig.

    Jag har dock under ett längre tag känt att någonting känts fel, under det sista halvåret har jag fått vibbar som gjort mig orolig, rastlös och svartsjuk. Jag har inte längre upplevt att han tänt på mig och vårt sexliv har gått från bra till nästan obefintligt. När vi har pratat om det så har han lugnat mig, sagt att han älskar mig och att jag nog bara är utarbetad eller post utarbetad. Och jag har trott honom och bannat mig själv för att jag helt plötsligt börjat bli så svartsjuk och lättretlig.

    Det senaste året har varit rätt jobbigt för oss, han har haft mycket på jobbet med hög arbetsbelastning och uppsägningar i flera omgångar. Jag har studerat heltid och haft två halvtidsjobb. Men jag har tänkt att det bara är tillfälligt. Under denna tid har vi också umgåtts väldigt mycket med ett kompispar som vi kommer väldigt bra överens med. När vi båda varit så trötta har det varit skönt att bara "hänga" med några som förstår en, som man kan sitta tysta och bara glo på film tillsammans med och inte behöver fixa till sig, laga trerätters middag eller städa huset för. Tyvärr är det så när vi umgås med flera andra av våra vänner.

    Min man har kommit väldigt bra överens med henne, kvinnan i paret vi umgåtts med. De har flera gemensamma intressen och är lite samma typ av personligheter - den lite lugnare sorten. Jag och hennes man har istället härjat fritt och jag har fått utrymme att vara "grabbig" och få utlopp för min sjuka humor. Jag har bara tyckt det varit roligt att min man kommer så bra överens med min kompis, och hennes man har blivit min bästa vän. Under det senaste halvåret har jag dock tyckt mig se en förändring i min mans förhållningssätt till henne, att han ser på henne annorlunda, tar i henne lite mera och att han från att vara ledsen och sur ser jättelycklig ut när han träffar henne. Och detta har som sagt gjort mig svartsjuk, och min man har lugnat mig och sagt att han älskar mig.

    MEN nu visar det sig att min man faktiskt har känslor för min väninna, så pass mycket att han inte vet vem av oss han älskar mest. Han säger att han i dag inte ser sig tillsammans med mig om fem år, att han inte längre känner att jag är kvinnan han vill skaffa barn och villa med. Han säger att han inte känner att han älskar mig på rätt sätt, så som han tycker att jag borde bli älskad. Att han inte tänder på mig på samma sätt, men att han verkligen önskar att han gjorde det.

    Min väninna har tydligen starka känslor för min man också, enligt min man. Och hon och hennes man har, precis som vi, haft disharmoni i sitt förhållande den senaste tiden. Hon har ännu inte pratat om detta med sin man, som är min bästa vän. Men de båda vet att jag och min man har det jobbigt i vårt förhållande just nu och att vi inte vet om vi kommer fortsätta vara tillsammans. Hon vet att det beror på hennes och min mans förälskelse, men hennes man vet som sagt ingenting om hennes känslor för min man eller min mans känslor för hans fru.

    Jag har gråtit floder över det här, ensam och tillsammans med min man. Min man mår jättedåligt över att se mig må så här dåligt, och är jätteledsen över att göra mig så här illa. Han säger att han fortfarande tycker väldigt mycket om mig och alltid kommer göra det, och att han är otroligt ledsen för det som har hänt. Han vet inte om han vill lämna mig eller om han vill jobba på vårt förhållande, och han vet inte när han vet. Och jag vet inte hur länge jag ska vänta och hur jag ska vänta ? finns det någon handbok för sådant här?

    Ibland vill jag kasta porslin och skrika, ringa henne och kalla henne diverse fula saker. Å andra sidan tycker jag om både min man och min kompis, och jag vet att de inte har gjort det här med flit, snarare tvärt om. Så jag har svårt att vara arg. Och jag vet att hon mår otroligt dåligt över det här.

    Jag vill behålla min man, men bara under förutsättning att han älskar mig som sin fru. Jag vill inte leva i ett förhållande som långsamt övergår till förakt för att man emotionellt inte klarar av att ge varandra den kärlek och bekräftelse som man behöver för att växa som människa. Men hur ska jag göra för att få honom att älska mig igen? Hur ska jag göra för att han ska bli lycklig med mig igen?

    Nu sover vi, ofta omfamnade, i samma säng och kramas och pussas, men ingen sex och inga kyssar. Vi är väldigt ömma mot varandra och det finns inget hat, bara sorg och empati.

    Jag har så mycket funderingar på hur jag borde bete mig! Borde jag vara argare än vad jag är? Borde jag sova på soffan (eller borde jag låta honom sova på soffan)? Borde jag sätta press på honom för att han ska bestämma hur han ska göra med sin framtid eller borde jag vara tålmodig och vänta ut hans beslut? Borde jag berätta för min bästa vän eller ska jag vara lojal med min man?

    Just nu lever jag som om ingenting hänt, går till jobbet och försöker strukturera upp mitt liv så gott det går. Men detta tar ständigt upp mitt medvetna. Jag hoppas att någon eller några där ute har orkat sig igenom mitt långa, förtvivlade inlägg och orkar skriva en rad eller gärna flera om hur ni har gjort eller tycker att jag ska göra. För själv vet jag varken ut eller in just nu!

    Tack!

  • Svar på tråden Min man funderar på att lämna mig och jag vet inte vad jag ska ta mig till!
  • Anonym (samma­)
    Äldre 3 Sep 13:21
    #1

    Jag och min sambo var i en liknande situation för några år sedan. Han visste inte om han ville lämna mig. Det gör fortfarande ont att tänka på...
    Men det löste sig och vi är fortfarande tillsammans. Ledde till att jag inte tar honom för givet.
    Jag bönade och bad om en andra chans...och fick det.

    Vet inte om det är rätt metod för alla dock.

  • Anonym
    Äldre 3 Sep 13:22
    #2

    Det finns bara en sak att göra... Gå i parterapi och red ut era känslor! (eller hans känslor.) Jobba på förhållandet tillsammans och inte var för sig.

    Det ÄR svårt att leva ihop.. det är jobbigt emellanåt, men man måste iaf försöka...

    Förälskad kan man bli i andra.. det går över.. Tro mig. Det gäller bara att inte tro varje gång att gräset är grönare på andra sida..

    Jag tror ni har en djup kärlek tillsammans som är värd att jobba hårt för att behålla. Kan din man tänka sig terapi?

  • Äldre 3 Sep 13:24
    #3

    Du borde be din man att ta tag i detta. Han måste ta ett ordentligt tänk och ett ordentligt snack med tjejen i fråga. Tänk om tänk om tänk om det bara är en fling!? En förälskelse som går över om ett halvår? Ta upp detta med honom, be honom att riktigt tänka efter...

    Berätta inte för tjejens man, utan låt din man och tjejen försöka reda ut detta..... Och  - åh gud vilken jobbig sits...!! (Men bra att du bestämde dig för att skriva här...! Hoppas du får massa bra tips!)


    Once you try menskopp you´ll never go back!
  • minefi­x
    Äldre 3 Sep 13:28
    #4

    Ni har ju uppenbarligen pratat med varandra vilket är jätte bra.
    Och tyvärr finns det ingen handbok som säger hur du ska göra eller förväntas uppträda. Alla reagerar olika under vissa händelser så det är svårt att säga hur du ska göra. Det bästa råd som jag kan ge dig är att följa ditt hjärta.
    Jag tror på ödet och att allt händer av en anledning.

    Något min mamma berättade om hennes och min pappas skilsmässa är att båda måste vilja kämpa för att försöka gå vidare med ett förhållande.
    Om din man inte är säker på att han vill vara med dig så kan han inte gå in 100% och kämpa för er.
    Din man kanske har fått en förälskelse, kanske tror att gräset är grönare på andra sidan, ge honom lite tid att ta reda på det innan ni försöker igen (om det blir det ni bestämmer er för). Men undertiden skulle jag nog hålla mig lite undan.

    Hoppas att allt löser sig för dig. Styrkekram till dig.

  • Amor
    Äldre 3 Sep 13:28
    #5

    Tack för era svar och ert stöd!

    Min man vet inte om han vill jobba på förhållandet, just nu står det och väger mellan att jobba på förhållandet eller gå skilda vägar. Han funderar mycket på den andra kvinnan, min kompis. Och jag tror att de kan ha pratat om att bli tillsammans och lämna sina respektive.

    Vi har båda varit "förälskade" förr och varit öppna med det, det har aldrig varit några problem och jag har aldrig varit avis. Jag småretas istället om att "om du inte vore gift med mig då skulle du varit med XX". Men nu är det annorlunda, jag tror att han just nu har starkare känslor för Henne än för mig, och jag vet inte om det beror på att han älskar mig mindre eller om han har hittat en större kärlek i henne. Det jag har svart på vitt är iaf att han inte tänder på mig längre.

    Böna och be... ja, det har jag faktiskt inte provat ännu. Vet inte om det är min stolthet eller en osäkerhet på vad han kan "leverera" när jag tjatar. Jag vill ju att han ska välja mig för att han älskar mig och inte för att jag tjatar mig till det.

    Ja, vi har väldigt stark kärlek i botten och vi har gått igenom mycket tillsammans. Jag kommer aldrig ångra en enda dag tillsammans med honom och han säger att han inte ångrar någonting heller.

    Det är bara så sorgligt!!

  • Äldre 3 Sep 13:31
    #6

    Vilken jobbig sits ts.... Som förgående sagt så skulle jag försöka satsa på parrådgivning om NI verkligen vill ge ER relation en chans till att forstsätta...

  • Amor
    Äldre 3 Sep 13:33
    #7

    sisu - jag tror också det är bäst att inte prata med hennes man. Men TÄNKT om min man och hon bestämmer sig för att göra slut med oss och flytta ihop, och hennes man - min bästa vän - får veta att jag har känt till det här väldigt länge. Och känner sig sviken av mig. Tänk om jag kan rädda iaf hans äktenskap genom att berätta? Jag fattar inte alls att han inte ens misstänker något! Han borde ju också ha märkt samma saker som jag!

    sisu och minefix - ja det är ju det som är min stora fråga, sätta press eller vänta ut! Jag är rädd för att han väljer att göra slut med mig om jag sätter press, att han inte vågar satsa då det för oss båda är viktigt att känna 100% i förhållandet. Samtidigt är jag rädd att han ska gå till henne om jag ger honom för mycket frihet.

  • Anonym
    Äldre 3 Sep 13:34
    #8
    +1
    Amor skrev 2009-09-03 13:33:23 följande:
    Jag fattar inte alls att han inte ens misstänker något! Han borde ju också ha märkt samma saker som jag!
    Han är ju kille..........
  • Anonym (sassa­)
    Äldre 3 Sep 13:38
    #9

    Jag har varit i din situation... men jag visste inte att min man hade känslor för någon annan.... jag tror han haft men det erkänner inte det.
    Min historia är så här:
    I våras ville min man skiljas efter 13 år tillsammans.. 3 barn, hus och ett fint liv tillsammans. Jag var i chock, trodde aldrig jag skulle överleva.. och jag hade också en konstig reaktion tyckte andra.... jag var inte arg.. min man och jag fortsatte ha en fin relation trots att jag mådde katastrofalt dåligt och var närmast ett psykfall... vi umgicks med vänner, hade underbar sex, kysstes, kramades och gav varandra omtanke och kärlek... jätteskumt jag vet... förstår inte att jag bara gjorde så.... I 3 månader så levde vi tillsammans och han sa att han ville skiljas och att han inte älskade mig utan såg mig som bara en vän.... trots underbart sex, närhet mm... sen bara vände det.... han sa att han ville fortsätta med mig.... han älskade mig igen och nu har vi ett bättre äktenskap än aldrig förr... men... jag måste säga att jag mår fortfarande enormt dåligt av detta ibland och är rädd att det ska hända igen.... men vi kämpar på... så med detta vill bara säga att det finns hopp..... fortsätt ge honom kärlek... omtanke och kanske sex... för närhet och sex gör att man kommer varandra nära igen...
    Det kan vara en kris han går igenom och att han till slut förstår att det är dig han vill ha... önskar dig all lycka till och jag förstår hur du känner det

  • Äldre 3 Sep 13:41
    #10

    Ja, DET är ju en jävla ledsam grej - att din kompis ska få vet att du har vetat....... så kanske borde du berätta....?


    Once you try menskopp you´ll never go back!
Svar på tråden Min man funderar på att lämna mig och jag vet inte vad jag ska ta mig till!