Jag blir alldeles lycklig och varm i hela kroppen var gång jag läser om hur någon har fått barnbesked och även om jag vet att det funnits sådana här trådar förut så startar jag en till 
Hur gick det till när DU fick barnbesked? Hur kände du? Hur lång tid tog det att smälta att väntan var över? Skriv och låt oss njuta av alla dessa härliga historier!
Första gången plussade jag på Harrys Sportsbar i Upplands Väsby när jag var där för utbildning. Haha ganska ocharmigt inne på deras toalett, men underbara nyheter eftersom vi hade fått MA tidigare och försökte som bara den. Maken var på hundpromenad när jag ringde och han började gråta av glädje när jag berättade nyheterna. Andra gången (nu gravid) plussade jag på jobbets toalett. Inte så charmigt det heller 
The Black Lady skrev 2009-09-10 07:53:58 följande:
Hahahahha ursäkta .. kollade inte så noggrannt under vilken tråd den låg. Men är ju sjölv adpoterade så kände kanske relationen direkt ;)
Vi fick ett mail - 11.05 12 sep 2005
"Skulle Ni vilja kontakta mig angående ett syskonpar som Polen bett mig fråga Er om. Det är två flickor 6 och 2 år gamla. Kanske kan jag ringa Er någon speciell tid mellan lektionerna eller tar Ni kontakt?"
Fick inte mer gjort den dagen 
Vi svarade att vi var intresserade och då fick vi ett nytt mail med bilder och medicinsk rapport.
Det är 4 år sedan på lördag
Vi fick ett brev med posten med bild på pojken och texten: XXXX söker föräldrar, är ni intresserade av denna pojke född -sept -06 mycket för tidigt född men helt normal i utvecklingen (var 6 månader när vi fick förfrågan). Var god kontakta XXXX
Det var flera som hade visat intresse för honom men dagen efter fick vi veta att vi skulle bli hans föräldrar
Var på jobbet när jag pratade med AC, hade mailat den ett tiotal gånger, ringt dem och lämnat massor med meddelanden och när jag mailar henne och skriver med versaler, LÄGG PÅ, JAG FÖRSÖKER RINGA DIG ANGÅENDE POJKEN xxxx så får jag direkt svar från henne, jamen lägg på själv, jag försöker ju ringa DIG!
Så pratade vi och hon sade att han var vår om vi ville.....OM VI VILLE?!!!!! Benen vek sig, jag började gråta och bad henne vänta i telefonen, ringde upp maken på mobilen och vi grät båda två tills jag kom på att oj, jag har ju AC i andra telefonen Och så fick vi läkarrapporten, fler foton och jag fick ringa efter min pappa som bor där jag jobbade och han kom och hämtade mig för jag var så svag i benen att jag inte kunde gå...jag smsade alla vänner och berättade och sedan pratade vi med AC:s förtroendeläkare som granskat pojkens sjukjournal och sedan pratade vi med AC igen och på kvällen när pappa kört hem mig, mötte maken mig och vi gick ut och åt på restaurang, men vi rörde inte maten eftersom vi bara satt och tittade på vår otroligt söta och perfekta son. Senare när vi trodde att nu ska vi nog hem och sova kom familj och vänner hem till oss, blombud kom det ena efter det andra, vänner kom med tårta och champagne och skulle fira att vi fått en son.
Har underbara foton från detta härliga och omtumlande tillfälle. Jag har aldrig varit så glad och chockad i hela mitt liv, jo, när vi väl fick vår son i famnen 6 mån senare och när vi upptäckte att jag var gravid några år senare, det är väl ungefär samma känsla alla dessa händelser.....UNDERBART!
Jag hade en mindre operation av en tå på lokalbedövning, som dock gjorde att jag skulle inte få belasta foten på c. 5-6 veckor. Hade väntat på operation i 5 år... Efter operationen frågada jag då läkaren om detta var ett förhinder i fall vi skulle få bb inom de närmaste veckorna (till vårt land åker man med 2 veckors varsel). Han svarade: ?Nja, man kan väl alltid åka på en semesterresa...om man är försiktig?. Detta var en tisdag.
På fredag samma vecka ringde de ( jag var hemma och sjukledig p.g.a. tån) att vi fått en dotter, och ska vara i landet om exakt 2 veckor! Kunde inte tro att detta kunden hända NU!! Men darrande händer och yr i huvudet fick jag ringa maken på jobbet (verktabletterna bidrog säkert), och så börja ringa runt till släkt om de underbara nyheterna, och till jobbet att jag inte kommer tillbaka på ett tag efter sjukledigheten...
Som tur är, är vi dock rätt resvana, så allt gick bra. Blev lite stressigt i o m detta extra ?rörelsehinder? med alla förberedelser, men det gick! Så jag åkte med kryckor, och fick extra bra service på alla flyg, i landet fick jag komma med handikapp biljett till sevärdheter mm. :0) En rolig detalj så här på efterhand...
Hoppas dock att näsra resan blir helt normal!
Dagen då vi fick bb hade fleratalet arbetskamrater frågat om vi inte hört något ännu & att det kommer säkert när som helst. Då jag efter lunch den dagen sa att det kommer då inget bb idag iaf....
Kl:16:25 (8/2-07) när jag & maken precis hade kommit hem & skulle äta pizza, ringer telefonen, jag bara stirrade på 08-nummret & min man undrade om jag ej skulle svara, då förstod han vilka det var som ringde. Med darrande röst svarade jag & fick besked om fröken bus jag kunde knappt skriva vad som sades (ser ut som grekiska) & det enda svar jag gav var "jaaaaa" på de mesta som sades eller "är det sant??"
Under tiden som "vi" pratade i telefonen skickades kort & rapport på mail.
Vi ringde all släkt & vänner, arbetskamrater osv innan vi sedan öppnade mailet & det kändes så rätt där var ju VÅR dotter! , 14dgr senare var vi på plats i SA!