Tillväxthormon

Oj då, vilket chockbesked!

Våra tjejer är också 1½ men vi har inte hört något negativt om våra tjejers kurvor, bara positivt trots att den ena tjejen inte vill äta genom munnen och att hon kräks varje dag. De är tvärt om långsmala mätt efter BVC:s kurvor.

Men, då tjejerna ännu var på neo, kanske tre månader gamla togs det sköldkörtelprov på dem för att de var kortvuxna. Jag blev så förvånad över att det ens fanns misstankar för jag visste inte att de var korta. Jag visste ju att de var små till växten men inte att de var oproportionerliga. Jag hade ingen aning om att detta kunde hända för dem som är för tidigt födda. Jag visste att det fanns en risk att de blev korta men inte dvärgar. Jag hann inte oroa mig så mycket över detta för jag hade hur mycket som helst annat att oroa mig över, så kroppslängden kändes som en bagatell.

Nej jag fick också en chock....Nora ligger bra i kurvan. Hon är 72.5 cm lång. Men 145 cm är ju i minsta laget. Jag har försökt googla hormonet men hittar inget. Vill ju så klart veta både fördelar och nackdelar.

Lite vilsen just nu...

Men vilket skäl angav läkaren till att han tror att hon blir 145 cm lång endast?

Om hon ligger bra på kurva nu menar jag...

Ja du...det vet jag knappt! Jo men hon växer ju ganska sakta och vi föräldrar är ju inte så långa. Men som jag sa till min mamma, han slänger väl inte ur sig något sånt om man inte är säker eller??

Nu är min dotter visserligen bara lite ca 7 månader okorr. (snart 3 månader korr.)
Men hennes läkare har redan nu börjat "förvarna" om att det eventuellt kan bli aktuellt med tillväxthormon sen. Hon föddes v. 23+6 och var redan då ganska mycket tillväxthämmad p.g.a. tvillingtransfussion. vägde endast 400g.
Jag fick förklarat att när man blir tillväxthämmad så pass tidigt i graviditeten så går det oftast inte att "ta igen" allt. Nu vet ju inte jag när din dotter är född och så, men det kanske kan vara till hjälp ändå. Nu när hon är så liten än så går det ju inte riktigt att avgöra hur det blir. Men han sa att om kurvan fortsätter så här så blir hon ca 145. Men hon kan ju göra ett ryck och sätta igång att växa snabbare och komma ikapp "normalkurvan" lite mer, det vet man ju inte och det hoppas vi ju så klart. Men han ville förbereda oss så vi inte får en chock sen om det skulle bli aktuellt med tillväxthormon.

Hittade en sida där det står lite om det: www.tillvaxthormon.se/default____10198.aspx

Min dotter behandlas med tillväxthormon sedan snart 2 år tillbaka. Hennes slutlängd skulle, utan behandling, hamnat på ca 145. Idag ligger hon på 155 kurva lite drygt. Hon har svarat jättefint på behandlingen och jag som själv är 140 är mer än överlycklig över detta. Det är inte roligt och vara så här kort. Även om jag precis som min dotter, är alldeles proportionellt byggd så är det inte kul. Varken min dotter eller jag har kunnat diagnostiserats. Det finns helt enkelt ingen förklaring till varför vi är så extremt korta och vi har inga andra "fel" eller problem som kan förklara det.
Det finns olika anledningar att behandla med tillväxthormon och det finns ett gäng föräldrar här FL som behandlar sina barn.
Jag berättar gärna mer om jag kan och du undrar mer. Annars lycka till!

Min historia:

Jag har alltid varit kort. Redan innan lekis (alltså det som tidigare hette förskola, när dagis hette dagis, nu heter det väl Nollan eller Sexårs...) var jag kort men det var just på lekis som jag tror att det bärjade märkas mer och mer, och att jag själv märkte det. De flesta barnen blir ju nån gång retade för något och det hände att jag blev retad över min längd. "Lill-skit", "Kortis" osv fick jag höra då och då.
När jag sedan började på lågstadiet blev det förmodligen ännu mer tydligt att jag var kort och endel retningar fortsatte. Jag var minst i klassen vad jag själv kan minnas, men visst fanns det några som jag bara låg ett par centimeter "efter" eller så.
Som sagt så blir nog de flesta barn retade för något och jag kan inte minnas att jag blev väääldigt mycket glirad eller retad, jag var ändå tuff och "på mig" och tillhörde en av de populäraste tjejerna i klassen men visst fick jag ofta höra hur kort jag var. Jag var säkert ledsen över det många gånger, men om jag minns rätt så blev det värre under mellanstadietiden...

Jag var aldrig mobbad eller så för min längd, men det fortsatte som tidigare att jag fick höra att jag var kort och även gliringar kring det då och då. Kläder var också ett stort bekymmer, flera av mina mer storväxta kompisar kunde börja handla både skor och kläder på damavdelningen medan jag fick handla på barn - och trots att vi faktiskt var barn (femte klass!) så var det inte alls kul.
Jag mådde ganska dåligt under den tiden, framförallt så handlade det om längden men också annat, jag blev ett deppigt barn och av flera anledningar så hamnade jag på BUP (då PBU) men såvitt jag minns innebar kontakten med dem endast ett möte med en barnpsykolog där även mina föräldrar närvarade, jag minns egentligen inget speciellt av detta möte.
Jag antar att man kom fram till att jag mådde dåligt pga min längd för ganska snart var karusellen igång och det började undersökas om jag hade brist på tillväxthormon. Jag fick ta många prover innan det kunde fastställas att jag "led" av just detta.
Jag och mina föräldrar tog gemensamt beslutet att jag skulle börja med tillväxthormon, jag tror att jag gick i femman då (var alltså drygt elva) och jag minns speciellt att jag vid ett tillfälle röntgade handleden eftersom de skulle se hur pass utvecklat mitt skelett var. Då var det utvecklat som en sjuårings...
Det var ganska bråttom eftersom jag var tvungen att börja med tillväxthormonet innan jag skulle komma in i en eventuell pubertet.
Jag fick mitt tillväxthormon i form av en spruta på kvällen och det var inte roligt. De flesta tror jag vänjer sig och i perioder har jag för mig att det gick bra men ofta var det mycket tjat, gnäll och även skrik och gråt från min sida. Jag vande mig liksom aldrig ordentligt, det blev inte som en vanlig del av livet om man så säger.
Var tredje månad åkte vi närmsta stora sjukhus ungefär 6-7 mil bort för att väga, mäta och undersöka mig.

Vissa gånger skulle dosen höjas, andra inte.

När jag började högstadiet hade jag fortfarande lång ifrån vuxit ikapp kompisarna men jag led inte längre av att vara kort. Snarare var många tjejer avunsjuka på mig, jag fortsatte att vara hyfsat populär, och det var på nåt sätt avundsvärt att vara kort. De längsta tjejerna som var länge än killarna led nog mer än jag gjorde...

Mest led jag nog under mellanstadietiden av att vara kortast i klassen, som vuxen eller tonåring kan jag inte minnas att jag tyckt det varit jobbigt.
Det allra värsta var nog att vara sent utvecklad, jag fick exempelvis inte men förrän i åttonde klass eller nåt sånt, trots att jag tog tillväxthormonet som skulle skynda på det hela. Jag var väldigt stressad kring det, och att kompisarnas bröst växte medan jag var platt...
Om jag inte hade tagit tillväxthormonet hade jag förmodligen inte haft mens förrän i slutet av gymnasiet och det hade verkligen inte varit roligt!

Jag minns faktiskt inte hur gammal jag var när jag slutade med tillväxthormonet men jag tror det var runt första gymnasiet eller lite tidigare. Jag har inte pratat öppet om min medicinering utan endast med ett fåtal kompisar genom åren. Jag tyckte det var väldigt genant sombarn och tonåring.

Om jag inte hade tagit tillväxthormonet hade min längd förmodligen hamnat runt 150 cm, nu är istället 158 cm. Som vuxen kan jag ärligt talat känna det kanske inte var värt att slit, alla provtagningar, sprutor varje kväll osv men det gav ändå en ganska stor spurt i längden på mellan och högstadiet. Att vara som "alla andra" och få mensen i ganska normal ålder är nog också värt endel.

Jadu, det blev ett riktigt långt inlägg det här fyllt med en massa som kanske inte känns särskilt relevant för dig/er men det var såhär det var/kändes för mig.
Jag har idag en sambo som också är kort för att vara man (cirka 170 cm) och vårt barn kommer förmodligen också bli kort. Jag vet inte hur jag kommer ställa mig till detta med tillväxthormoner, på ett sätt kan jag jämställa saken med skönhetsoperationer och tycka att det är fel, på ett annat sätt så vet ju jag hur det är att vara minst, och sist med att utvecklas... Inte så kul, nej.

Jag är för övrigt inte för tidigt född utan har för lite tillväxthormon i kroppen ändå.

Rättning: snarare 145 cm, möjligen något kortare hade jag förmodligen varit utan medicinering.

Jag kan berätta att jag oxå är behandlad med tillväxthormon, en period under tidigt 70-tal och en period under tidigt 80-tal dock utan verkan. Idag finns det obegränsad tillgång med hormon, framställs numera syntetiskt, och hormonet är bättre, mer specialiserat, och biverkningarna är minimal, enl dotterns endokrinolog.
Innan vi fick dottern var vi till uppsala och träffade Göran Anneren, professor i genetik, som ställde en diagnos som senare förkastades av den som först beskrev syndromet, och han bedömde risken för att det skulle vara ärfligt till ungefär 1 på miljonen. Jo tjena. Så mycket för den professuren!
Till min stora glädje, som sagt, så svarar dottern i allfall galant på behandlingen och det har inte märkt några som helst tecken på biverkningar. Vi är till läkaren för kontroll var 3:e månad ungefär. Ibland är det blodprovstagning, ibland inte. Dottern ska göra magnetröntgen av huvudet för att det "ingår" i behandlingen. Det finns många regler för att behandla med hormon har jag förstått och magnetröntgen är ett sådant "krav och regel" för att utesluta tex tumör eller annan missbildning av hypofysen.

Dendertina: Vad tråkigt att du skämdes för din behandling. Det gjorde aldrig jag. Jag har dock själv fått min dos av mobbning och trakasserier i min barndom. Och fortfarande har jag svårt att bli behandlad som en vuxen, känner jag, i vardagliga livet. På anställningsintervju, i affären osv.

Hmm, jag minns inte vad hon ligger på just nu faktiskt. Ska kolla det nästa gång på bvc.
De senaste veckorna har hon verkligen satt fart så fortsätter hon så här så ska hon nog kunna slippa tillväxthormon :) Hon har iallafall tagit ikapp väldigt mycket.

kan jag  ta tillväxthormon jag är 27 år för jag blir lätt skadad på jobbet . så jag börja hata hela jävla livet?

De har en hel del bra produkter tiny.cc/Tillvaxthormon

men de går inte genom tullen rikiga hormoner  jag vet nån som köpte steroider på internet då kom polisen med den men han har för nekat de :(