Är verkligen Montessori för alla?

Nej det tycker jag inte...precis som vanlig skola inte funkar för alla, eller Waldorf, eller Freinet..eller vad det nu kan vara.

På våran montessoriskola tränar man barnen redan från 5-6 års ålder att hålla reda på saker själva, mm mm så det kommer naturligt för dom. MEN för det passar det inte alla.

Min styvson går på en Montessori skola som är av en annan åsikt nämligen, "montessori är för alla". Men min styvson (tycker jag) inte klarar av det. Han är 10år, har just lärt sig klockan men har lite problem med det är han räknar med klockan och så, kan inte riktigt hela alfabetet.
Nu i trean (han har redan gått om 2an en gång) så ska de plannera in 4uppgifter per dag och om e inte gör dessa ska de tas hem och göra hemma.
Problemet nu är att han har inte tagit hem dagens arbete under några dagar så förra veckan kom han till oss å onsdagen och hade med sig "dagsläxa" hem. Samma sak på torsdagen och fredagen. Så han satt hela onsdags em och kväll likaså torsdagen och fredagen samt ett antal timmar i helgen med dessa läxor. Är det verkligen okej.
Min man pratade med fröken i dag och hon menar på att de har ju så många barn och det är upp till varje barn att själv säga till och ta hem dagens arbete.

Jag vet inte... det är rätt speciellt med Montessori. Har svårt att tro att en metod passar för alla. Så tänkte man ju i början av åttiotalet, när jag gick i skolan och det var verkligen inget vidare.

Min dotter är nog, om man får säga så, ett "klassiskt" exempel på någon som passar bra på Montessori. Hon är och har alltid varit väldigt rädd om saker, lugn och receptiv, mer intellektuell än motorisk om man kan säga så. Klarar praktiska ting som att gå på pottan och ta på sig kläderna, äta med kniv och gaffel och plocka undan efter sig vid 20 månaders ålder, sånt är viktigt för henne. Hon blir stressad av oordning och är inte så bra på att hävda sig i stökiga miljöer. Om någon tar saker från henne börjar hon gråta eller går därifrån. Valde Montessori just med tanke på hennes personlighet men var samtidigt lite tveksam - ska man verkligen matcha barnet med metoden eller göra tvärtom, försöka kompensera?

Nåja, det blev i alla fall jättelyckat. Gympa och simning tränar vi på fritiden :)

Men då passar ju i alla fall hon. Min styvson bryr sig inte om att ta sig framåt, han trivs bra där han är (i sin bubbla om man kan säga så). Han har ingen direkt ordning på sitt rum, kläderna huller om buller i garderoben, alla leksaker i samma backar, böcker ligger lite där och lite där. Inte direkt rädd om saker heller.

Den svenska skolan bygger överhuvudtaget mycket på att barnen är självständiga och tar stort ansvar för sin inlärning. Nej, det passar inte alla. En del behöver mer vägledning.

Solen 13: Låter inte som om det passar så bra för honom nej... det där med att ta eget ansvar är ju något de skolas in i från början, på vårt dagis från 1 år, så vid tio år förväntas de antagligen kunna göra väldigt mycket själva. Fråga: Har han gått länge på Montessori?

När jag läste pedagogik minns jag att en kritik mot Montessori var att det är en "medelklasspedagogik för medelklassbarn" men att den självinsikten saknas inom pedagogiken. Man anser själv att det är en pedagogik som passar alla barn.

Grunden i kritiken var att det krävs vissa förkunskaper hos barnen för att de ska fungera tillsammans med pedagogiken. Barnen ska till exempel kunna "läsa av" vad som förväntas av dem i olika situationer och själva ta ansvar för detta - läsa, pyssla, vila, städa... osv. Barn som inte förstår vad som förväntas av dem blir förvirrade och gör "fel". Kritikerna hävdade då att detta inte behöver ha med barnets mognad att göra - utan lika gärna med dess förkunskaper - dvs vanan vid liknande miljöer och aktiviteter.

Kritiken var att Montessori i dessa fall problematiserar barnen som gör "fel" och inte pedagogiken (som inte fungerar för de här barnen).

För barn som passar in och förstår vad som gäller är det säkert jättebra. Den är ju också väldigt populär bland föräldrar som själva är pedagoger - de vet ju hur barnen bör förberedas.

hannaliza: Intressant, och säkert till viss del sant. Även om jag personligen har svårt att se det klasspecifika att man vänjer barnet vid att ta ansvar och hjälpa till. Det vore ju förfärligt jobbigt att gå och storhandla med ett barn som sliter och drar i alla varor, hellre använda barnet till att dra korgen och lägga upp på bandet... det handlar om min egen bekvämlighet, helt enkelt, plus att jag inte anser mig ha tid att alltid hålla på att städa efter min dotter, hellre ber jag henne att själv göra det. Går alldeles utmärkt med ett 20 mån barn har jag märkt. Nog borde folk ur andra klasser än just medelklassen vilja förenkla sina (och i förlängningen barnens) liv?

...men det intressantaste i ditt inlägg var det där med att föräldrarnas inställning påverkar hur väl barnet anpassar sig till Montessori-pedagogiken, där håller jag verkligen med.

Två paddlar och en svans skrev 2009-09-30 11:21:59 följande:

Jag kommer inte ihåg riktigt - men jag tror att klassaspekten fanns lite i hur man använder språket. Barn från arbetarfamiljer var (i den här studien) vana att bli tillsagda vad de skulle göra. "Nu måste du städa", "Nu är det dags att vila". De hade därför svårt att tolka frågor "Är du trött nu?" (eller bara en outtalad förväntan på att barnen skulle gå till vilrummet vid en viss tid) som de uppmaningar de egentligen var.

De upplevdes då av pedagogerna som omogna och som att de hade svårt att ta ansvar och vara självständiga, medan kritikerna menade att de bara inte förstod att de blev tillsagda att vila. De hade fel förkunskap om hur en tillsägelse kan se ut.

"Rätt" beteende i situationen var ju att vila - springa runt och skrika var "fel" - så det som i pedagogiken sågs som frihet och "eget ansvar" var till största delen en illusion. Just de outtalade förväntningarna - som i pedagogiken ses som frihet - var nog fokus för kritiken.

Men outalade förväntningar och krav finns ju överallt förstås - kritiken var inte mot HUR det görs i Montessori - utan mot att man ansåg att det passade alla barn.

Hannaliza: Tack för ditt svar, väldigt lärorikt. Man förutsätter nog generellt att det egna beteendet är något självklart och allmänt. Det är nog sant att jag förklarar och förklarar i det oändliga... vilket underlättade dotterns acceptans för alla montessori-regler. För personalen där, är stora vänner av förklaringar! En vanlig fråga till föräldrarna: Har du berättat för henne (ett år, kan inte prata än), att du kommer hämta lite senare idag? INTE??? Det MÅSTE du göra!

Helt rätt förutom i en sak. Den är inte så popis bland förskollärare, snarare tvärtom. Skulle själv i alla fall inte vilja ha min son en en montesoriverksamhet.

Plommon: Vad baserar du dina fakta på? Det vill säga att det skulle vara svårt att rekrytera personal till Montessoriverksamhet? Och av vilken anledning gillar inte pedagogerna Montessori? Undrar eftersom dina uppgifter står i bjärt kontrast till hur det ser ut i vårt område, i en relativt liten stadsdel (35000 inv) finns cirka 5 Montessoridagis, vissa har 2-3 år långa köer, till och med längre.

Två paddlar och en svans skrev 2009-10-05 14:10:38 följande:

Samma här, varenda Montessori dagis o skola är det jättelång kö till o alla jag känner som har barnen på dagis/ skola är jättenöjda.

Jag ska välja gymnasium till hösten och har gått i montessori sedan 3 års ålder. När jag skulle ansöka gymnasium blev jag genast intagen snabbare pga av att jag gått i montessori.

Det här med att det ska passa olika bra för olika barn förstår jag inte. Jag har alltid varit en rastlös person, inte ett dugg lugn och hatar att städa undan efter mig, osv. Men montessori passar för mig ändå. En sak som är bra är att alla jobbar i sin egen takt. Min lillebror har tex genom alla år jobbat med två årskurser över honoms matte vilket har funkat jättebra. Min kompis som har en talang för språk flyttade och var tvungen att börja i icke-montessori, och hon sa att det var så himla tråkigt att man aldrig kunde jobba med det man faktiskt ville jobba vidare med för att man bara skulle vänta på andra, men att alla lärare var chockade av att hon var så bra på att ta ansvar och planera.

En del av kritiken här har varit att "man inte ska bli tvungen att ta ansvar vid så ung ålder". Men det är en sak vuxna ofta gör, ni tror att vi kan mycket mindre än vad vi gör. Den "unga åldern" är den tiden hjärnan kan ta in mest kunskap, och barn förstår och vill lära sig saker om de får göra det själva.

Montessori är också jämställt och bygger på verklighet och inte tro, även fast det finns utrymme till att leka också.