Filipinerna
Hej!
Jag saknar ett forum där vi kan träffas och bara prata om adotionen och hur det går och våra känslor. Till och med väder och vind om vi känner för de
Här kan vi stötta och finnas för varandra.
Vi är få. Men om vi kastar in ett medelande då och då här så känner vi ej så ensamma.
Jag och min man har papperna i landet sedan februari. Jag fick vrålpanik på sista brevet från AC. ÄR jag ensam?? "2 års väntan!!! det känns tufft. Vi börjar bli till åren när det gäller adoption, så vi kämpar mot tiden.
Jag har olika knäppa saker för mig för att få tiden att gå.
Tex fick jag för mig att springa så jag skall orka med våran vilding. Men tiden går och paniken växer och längden på löpningen likaså. Så snart kan jag ställa upp på halvmaran
En anna sak är shopping. Jag shoppar en sak till barnet varje månad. Sist vart det en barnservis till den lilla spisen.
Hur gör ni för att stå ut?
Berätta gärna hur långt ni kommit med eran väntan.
Även ni som funderar eller fåttt barn från Filipinerna är välkomna i tråden.
Hur känner ni angående ovädret som vart i Filipinerna och hur påverkar det barnen och adoptionen i landen.
Jag tänker ofta på barnen där nere. Hoppas att dom mår bra i ovädret. Undrar extra om dom är snälla mot vår lilla knodd. Han/hon är ju född nu tror jag.
Välkomna alla Bubbla på..