Som icke aktiv alkoholist kan jag säga att det går alldeles utmärkt att hålla sig inom gränserna ibland. Det är helheten som räknas. När man riskerar det man värdesätter mest här i livet för att dricka, då är man alkoholist. Hans barn är INTE hans allt och sluta ömka honom. Tyvärr är alkoholen värd mer för honom än både du och barnen, annars hade ni ju inte hamnat där ni är i dag, eller hur? Köp inte ursäkter och bortförklaringar och fungera inte som "kontrollant". Tro inte att du kan lita på honom för det kan du inte. Jag är en människa som får dåligt samvete vid minsta lögn, men när det gällde mitt drickande så ljög jag mig blå. Skulle du ljuga för att rädda livet på ditt barn? Det skulle du säkert! Skulle en alkoholist ljuga för att kunna fortsätta dricka? Definitivt!!!

I 20-årsåldern har du som regel inte hunnit skaffa dig ett så avancerat alkoholmissbruk att du inte kan stoppa upp det. Alkoholism är en progredierande sjukdom. Skillnaden ligger där, och inte på individnivå.

Du skriver att "man" kan lära sig att dricka baserat på att din man gjorde det då han var 20 och det är det som är det motsägelsefulla. De flesta alkoholister är inte 20 då de slutar dricka, och då de slutar har sjukdomen progredierat i sådan omfattning att de inte kan dricka alls. Din man är ju inte med säkerhet alkoholist, många dricker mycket i 20-årsåldern utan att vara alkoholister för det. Det är inte mängden som är det avgörande. Det var inte alls något försök att sätta dig på plats.

Då förstår jag, men tyvärr tror jag att TS sambo har ett missbruk. Han försöker mörka hur mycket han dricker, och han dricker trots att han riskerar sin relation och sina barn....det är inte inom normalvarianten....

Så fungerar det absolut inte för alla och varför ska man ens till varje pris "lära" sig att dricka? För att normen i vårt samhälle är att man "ska" dricka alkohol, annars är man onormal?

DU kunde det, det gäller inte alla. Tror du att det per automatik syns på människor att de har ett alkoholmissbruk??? Vilken lustig och lite omogen inställning du har till alkoholism....

Om du tillbringat lång tid på behandlingshem, så borde du veta att det är många alkoholister som aldrig någonsin kan lära sig att dricka måttligt. Det är vanskligt att ge andra människor sådana råd.

Anonym (AA) skrev 2009-11-10 09:07:35 följande:

Tror att detta är svårt att förstå för människor som inte är alkoholister. Det handlar inte om vad och hur mycket vi alkoholister dricker, utan vårt sätt att tänka, känna och fungera både när vi dricker och inte dricker. Jag vet att det finns alkoholister som hävdar att de "lärt sig" att dricka. För mig fungerade det inte, för det var bara frågan om hur lång tid det skulle ta innan jag var tillbaks i gamla vanor igen. Livet ska vara värt att leva och inte bara en enda lång och plågsam avhållsamhet från alkohol. Hur tråkigt det än är att säga, så vill inte din sambo sluta TS, d.v.s. saknar han den riktiga insikten och motivationen att sluta så kommer han troligtvis inte att lyckas. Man måste komma till den punkten där man kan erkänna att man har ett alkoholproblem (man måste inte sitta på fester och säga "nej tack, jag är nykter alkholist), men man måste erkänna inför sig själv att det är ett problem, det hjälper inte att bara låta bli att dricka för att andra säger det. Problemet för oss alkoholister är inte alkoholen, det är vi själva som är problemet. Hade det inte funnits alkohol hade jag säkert hittat något annat att missbruka. Det tar tid att "tillfriskna", det är inte gjort på en vecka och man kan behöva mycket stöd och hjälp på vägen. Föreslå din sambo att han ska besöka ett AA möte, det kan vara början på ett nytt liv för honom (det har det varit för många andra).

Anonym (vill veta) skrev 2009-11-10 12:02:39 följande:

Åhhh, grattis till er båda! Så skönt att han insett vidden av en fortsatt alkoholkonsumtion. Glöm inte bort dig själv bara, utan fråga efter anhörigutbildning och stöd för din del också.

Anonym (D) skrev 2009-11-10 11:13:37 följande:

Man tänker inte logiskt som alkoholist. Det är inte så att man väljer bort sina barn, man tror faktiskt att man kan välja både dem och alkoholen. När man börjat dricka så blir det kortslutning i hjärnan, och just då sätter man inte olika alternativ emot varandra. Nykter eller full så skulle jag gå i döden för mina barn, och jag blir lite arg när folk säger att alkoholister älskar alkoholen mer än något annat. Även då jag drack, så hatade jag alkoholen. Den var min värsta ovän och jag är glad över att jag kapat våra vänskapsband!

Anonym (D) skrev 2009-11-10 17:58:25 följande:

Klokt av dig! Jag håller tummarna för din mamma och hoppas att du når fram till henne.