• 6barne­lagom
    Äldre 17 Nov 11:02
    18262 visningar
    15 svar
    15
    18262

    Lindrig Asperger - kan det växa bort?

    Min dotter är 13 år och har för ett år sedan blivit utredd av BUP för sin ångest. Hon har haft andra svårigheter - och styrkor - sen hon var liten. Har fått veta att hon har lindrig högfungerande autsim/Asperger fast hon uppfyller inte alla kriterierna för att få diagnos. Den diagnos hon fick var "generaliserat ångestsyndrom". Vi har gått en behandling för ångesten, hela familjen och den är verkligen mycket bättre! Den har pågått under 9 månader.
    På köpet har hon fått lättare att umgås med kompisar, hon orkar umgås med folk efter skolan, specialintressena tar mer "lagom" mycket tid, hon kan förbereda sig själv för nya händelser (vi behöver alltså inte göra detta alls lika mycket) och har blivit av med vissa tvångstankar.
    Kan det vara så att en lindrig form av Asperger kan växa bort? Eller lär de sig bara att hantera sig själva bättre, fast de märker av sina svårigheter ändå? Någon som vet eller har hört talas om något liknande?

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2009-11-17 11:03
    Ja, det var alltså behandlingen som pågått i 9 månader. Ångesten hade hon till och från sen hon var ca 6 år.

  • Svar på tråden Lindrig Asperger - kan det växa bort?
  • The Black Lady
    Äldre 17 Nov 11:06
    #1

    Nej, det växer inte bort, däremot kan barn lära sig leva med dig och anpassa sig jättebra till samhället trots sin diagnos. Fick du inte den infon vid utredningen?

  • Äldre 17 Nov 11:10
    #2

    Nej Det växer ej bort..
    Men dom lär sig att hantera situationerna.

    Min son har lite lite åt AS. Men som 15 åring så märker ingen hans problem alls. Han själv har övat och har lärt sig hantera situationen mycket tackvar att vi fick hjälp att förstå hur han ser på saker och hur han tänker.

    Kram på dig.

  • 6barne­lagom
    Äldre 17 Nov 11:35
    #3

    Tack för snabba svar! Nej, vi fick inte så mycket info om detta. De ställde inte diagnosen utan vi fick veta lite "off the record" att hennes svårigheter kan sammanfattas "lindrig Asperger" men att hon som sagt inte uppfyllde alla kriterier. Vi utgick ifrån att det skulle vara livslångt men nu märker vi att svårigheterna blir mindre, och det snabbt. Vi har forskat i detta på egen hand och förstått hur vi ska hjälpa henne att bli mer självständig t ex. Sen har ju behandligen mot ångesten hjälpt även mot andra problem, som det verkar.
    Kul att din kille fungerar bättre! Hoppas min gumma också kommer att göra det i framtiden med. Kram tillbaka


    Hoppentoss skrev 2009-11-17 11:10:46 följande:
    Nej Det växer ej bort.. Men dom lär sig att hantera situationerna. Min son har lite lite åt AS. Men som 15 åring så märker ingen hans problem alls. Han själv har övat och har lärt sig hantera situationen mycket tackvar att vi fick hjälp att förstå hur han ser på saker och hur han tänker. Kram på dig.
  • Äldre 17 Nov 12:15
    #4

    Min bästa kompis har asberger full ut.

    Det är asbergen som gör henne unik. Hon är det goaste vännen man kan tänka sig.

    Min son har haft henne som idol och inte skämts över sin diagnos. Vi talar ofta om hans fördelar av diagnosen. Bygger upp honom.
    Ställer ofta frågor som hur tänker du då? hur löser du det? osv. Vi talar mycket.
    Rutiner är vikigt..
    Sånna tips fick vi av vår underbara psykolog.


    6barnelagom skrev 2009-11-17 11:35:43 följande:
    Tack för snabba svar! Nej, vi fick inte så mycket info om detta. De ställde inte diagnosen utan vi fick veta lite "off the record" att hennes svårigheter kan sammanfattas "lindrig Asperger" men att hon som sagt inte uppfyllde alla kriterier. Vi utgick ifrån att det skulle vara livslångt men nu märker vi att svårigheterna blir mindre, och det snabbt. Vi har forskat i detta på egen hand och förstått hur vi ska hjälpa henne att bli mer självständig t ex. Sen har ju behandligen mot ångesten hjälpt även mot andra problem, som det verkar. Kul att din kille fungerar bättre! Hoppas min gumma också kommer att göra det i framtiden med. Kram tillbaka
  • 6barne­lagom
    Äldre 17 Nov 13:29
    #5
    Hoppentoss skrev 2009-11-17 12:15:16 följande:
    Min bästa kompis har asberger full ut. Det är asbergen som gör henne unik. Hon är det goaste vännen man kan tänka sig. Min son har haft henne som idol och inte skämts över sin diagnos. Vi talar ofta om hans fördelar av diagnosen. Bygger upp honom. Ställer ofta frågor som hur tänker du då? hur löser du det? osv. Vi talar mycket. Rutiner är vikigt.. Sånna tips fick vi av vår underbara psykolog.
    Jag förstår vad du menar. Många egenskaper min dotter har är fantastiska. Hon har en grym och ganska egen, men uppskattad, humor (härmar röster som ingen annan och kan få hela familjen att ligga dubbelvikt), hon är alltid ärlig och 100% lojal, kelig, tillgiven och har en enorm fantasi. Hon ger komplimanger oftare än andra och kritiserar på ett schysst sätt. Dessutom är hon musikalisk, språkbegåvad och skriver bra. Svårt att veta hur hon varit utan Aspergern (eller vad man ska kalla det) men kanske är en del därifrån. Det är helt rätt som du är inne på, ta fram de starka sidorna och få henne att bära sin personlighet med stolthet. Det är ju många fördelar också. Undrar hur vi "neurotypiska" hade fungerat i en värld full av Aspergare? Hade nog varit lite lurigt... Kramar
  • 6barne­lagom
    Äldre 17 Nov 13:31
    #6
    6barnelagom skrev 2009-11-17 13:29:02 följande:
    Det är ju många fördelar också. Undrar hur vi "neurotypiska" hade fungerat i en värld full av Aspergare? Hade nog varit lite lurigt... Kramar
    Ja, med det menar jag alltså: frågan är vilken typ av hjärna som egentligen är bäst? De är kanske bara olika varianter som är bra på olika sätt? "Handikappet" blir väl i kontakt med en oförstående omvärld.
  • Äldre 17 Nov 13:37
    #7

    Åsikterna om asberger och autism kan försvinna / tränas bort varierar. Det finns ganska många fall där barn haft en full autismdiagnos som sedan tagits bort. Sen kan man argumentera om de anpassat sig / lärt sig leva med det eller om de blivit av med de grundläggande "problemen". Här exempel på en svensk pojke: www.ordfront.se/Ordfrontmagasin/Artiklar%202008/Timothy%20Tore%20Hebb%20om%20autism%203_08.aspx
    De flesta liknande historier, internet och autismvärlden är full av dem, handlar om barn som från början har mycket större problem än de du beskriver. En del historier är förstås internetskrönor, men jag har faktiskt kommit i kontakt med en hel del föräldrar som upplever att deras barn är fria från autism idag. Oavsett om alla böcker säger att det är livslångt.

  • Äldre 17 Nov 16:36
    #8

    Den frågan ställer min vän ofta.


    6barnelagom skrev 2009-11-17 13:31:34 följande:
    Ja, med det menar jag alltså: frågan är vilken typ av hjärna som egentligen är bäst? De är kanske bara olika varianter som är bra på olika sätt? "Handikappet" blir väl i kontakt med en oförstående omvärld.
  • Äldre 17 Nov 16:39
    #9

    Intressant.
    Det måste finnas olika "läran" eller syn på detta. under vår utrdning sa dom att det ej kan växa bort men han lär sig hantera det.

    Även när vi fick gå på anhörigkurs (min mans son har med aspberger men starkare drag) Så sa dom samma sak.

    Så intressant läsning.


    kaffemamma skrev 2009-11-17 13:37:52 följande:
    Åsikterna om asberger och autism kan försvinna / tränas bort varierar. Det finns ganska många fall där barn haft en full autismdiagnos som sedan tagits bort. Sen kan man argumentera om de anpassat sig / lärt sig leva med det eller om de blivit av med de grundläggande "problemen". Här exempel på en svensk pojke: www.ordfront.se/Ordfrontmagasin/Artiklar%2020... De flesta liknande historier, internet och autismvärlden är full av dem, handlar om barn som från början har mycket större problem än de du beskriver. En del historier är förstås internetskrönor, men jag har faktiskt kommit i kontakt med en hel del föräldrar som upplever att deras barn är fria från autism idag. Oavsett om alla böcker säger att det är livslångt.
  • Ejnie
    Äldre 20 Nov 08:30
    #10

    Om det går bort eller inte tror jag egentlgien är en fråga om definitioner. Som jag förstår det är autism/aspberger en samlad grupp egenskaper där personen avviker från det normala. Om man kan träna bort/lära sig hantera dessa egenskaper så att personen vid bedömningen inte skulle få en diagnos kan man väl säja att man är botad. Samtidigt kommer personen sannolik ha kvar drag av egenskaperna men inte så mycket att det märks, dvs det är egentligen itne borta bara lindrat.

    Jämför med en diabetes-2 patient som med ändrade kostvanor slipper både sprutor och tabletter. Är hen då botad eller lindrad? Tja, inget stämmer riktigt, hen skulle ju inte diagnosticeras med diabetes om hen gick till doktorn då men samtidigt har hen ju antagligen rätt nära till att det "blommar upp" om hen missköter sig.

    Och egentligen, spelar det roll i slutänden om personen är frisk eller lindrad?

  • Äldre 20 Nov 08:54
    #11

    Du har rätt...men en liten tanke.

    Min kompis som har en stark diagnos på asberger. Hon har lärt sig att spela "normal". Hon har lärt sig hur hon skall uppföra sig på det sätt som räknas som "normal". Men i sina tankar så är hon samma person med samma drag.
    Det är knappt inga som skulle kunna gissa hennes diagnos. MEn jag ser tydligt när hon sätter in sig i rollen som "normal" och när hon är sitt underbara själv.

    Om man vänder på det. Om vi spelar "Asberger drag" är vi då en asberger?

    Dom som är i min omgivning lär sig att vad som är "normalt aggerande" och spelar där efter.

    Men jag är ingen proffs. jag har bara turen att ha många av dessa underbara personligheter omkring mig.


    Ejnie skrev 2009-11-20 08:30:50 följande:
    Om det går bort eller inte tror jag egentlgien är en fråga om definitioner. Som jag förstår det är autism/aspberger en samlad grupp egenskaper där personen avviker från det normala. Om man kan träna bort/lära sig hantera dessa egenskaper så att personen vid bedömningen inte skulle få en diagnos kan man väl säja att man är botad. Samtidigt kommer personen sannolik ha kvar drag av egenskaperna men inte så mycket att det märks, dvs det är egentligen itne borta bara lindrat.Jämför med en diabetes-2 patient som med ändrade kostvanor slipper både sprutor och tabletter. Är hen då botad eller lindrad? Tja, inget stämmer riktigt, hen skulle ju inte diagnosticeras med diabetes om hen gick till doktorn då men samtidigt har hen ju antagligen rätt nära till att det "blommar upp" om hen missköter sig.Och egentligen, spelar det roll i slutänden om personen är frisk eller lindrad?
  • Anna i Skåne
    Äldre 20 Nov 08:57
    #12
    Hoppentoss skrev 2009-11-20 08:54:13 följande:
    Du har rätt...men en liten tanke. Min kompis som har en stark diagnos på asberger. Hon har lärt sig att spela "normal". Hon har lärt sig hur hon skall uppföra sig på det sätt som räknas som "normal". Men i sina tankar så är hon samma person med samma drag.Det är knappt inga som skulle kunna gissa hennes diagnos. MEn jag ser tydligt när hon sätter in sig i rollen som "normal" och när hon är sitt underbara själv.Om man vänder på det. Om vi spelar "Asberger drag" är vi då en asberger?Dom som är i min omgivning lär sig att vad som är "normalt aggerande" och spelar där efter.Men jag är ingen proffs. jag har bara turen att ha många av dessa underbara personligheter omkring mig.
    Vad bra uttryckt!
  • Ejnie
    Äldre 20 Nov 23:43
    #13
    Hoppentoss skrev 2009-11-20 08:54:13 följande:
    Du har rätt...men en liten tanke. Min kompis som har en stark diagnos på asberger. Hon har lärt sig att spela "normal". Hon har lärt sig hur hon skall uppföra sig på det sätt som räknas som "normal". Men i sina tankar så är hon samma person med samma drag.Det är knappt inga som skulle kunna gissa hennes diagnos. MEn jag ser tydligt när hon sätter in sig i rollen som "normal" och när hon är sitt underbara själv.Om man vänder på det. Om vi spelar "Asberger drag" är vi då en asberger?Dom som är i min omgivning lär sig att vad som är "normalt aggerande" och spelar där efter.Men jag är ingen proffs. jag har bara turen att ha många av dessa underbara personligheter omkring mig.
    Om du spelar aspberger konsekvent under en utredning och gör det bra kan du säkert få en diagnos. Skillnaden mellan detta och diabetes t.ex. är ju att man inte kan ta ett blodprov och säja om du har eller inte har en sjukdom/ett funktionshinder, det är en bedömningssak.
  • Äldre 25 Mar 06:15
    #14

    Om jag får uttrycka mig såhär. Man kan ha drag av asperger utan att ha det fullt ut. Jag tror att vilken miljö vi växer upp i kan vara avgörande för om man har tillräckligt för att uppfyllla klriterierna för asperger-diagno eller inte. Utredningen görs ju trots allt på beteende och inte hjärnskanning. Jag tror att det kan ha växt bort hos vissa om sökt sig till bättre miljöer....

  • Äldre 25 Mar 08:40
    #15

    Nu är det här ju en gammal tråd men det finns/fanns en diagnos som heter "autism i barndomen".

Svar på tråden Lindrig Asperger - kan det växa bort?