Ge ditt barn 100 möjligheter Istället för 2

hej, jag tyckte det avr en superbok, men skulle önska att min sambo också läste den. Vi har haft ett antal debatter om bland annat klädfärger. Jag köper nu för tiden mest glada färger, dvs lila rosa röda eller gula för ett tag ärvde vi bara kläder som alla var mörklbå...ofantligt trist. Och ja, jag har en pojk på två år såklart :)

Min sambo tycker väl att det är ok, men vi hamnar ofta i diskussionen att han inte vill att sonen ska bli mobbad för att vi tvingar på honom rosa. För mig handlar det mer om att jag vill att han och de andra barnen på dagis ska tycka det är normalt att man som kille också har en lilaprickig tröja med stjärnor. Sonen gillar ju prickar och stjärnor. Han är ju trots allt bara två! Och han älskar även sin motorcykel tröja. Jag menar på att det är av princip viktigt att sonen har alla möjliga färger på sig nu när han är liten, så att han "vänjer sig" vid att allting är ok och liksaå de andra barnen. Om han sedan skulle bli mobbad för det tänker jag ju inte tvinga på honom de kläder han inte vill ha, men jag tror det scenariot kan undvikas om alla klädde sina barn i alla färger.

Sen har vi nog verkligen fastnat i detta med bilar för killar. Sonen leker i princip bara med sin polisbil hemma. Men det får väl vara så nu.  

Min mamma jobbar med barn på fritids, hon är utbildad barnskötare. Detta med genus är tydligen nånting helt nytt för henne, och hon har mycket frågor. Vi är överrens om att hon ska läsa boken, och kanske t o m ta in den via jobbet så de andra på den privata skolan hon jobbar på oxå kan ta del av den så att alla jobbar på samma vis.
 Egentligen borde det införas obligatoriska kurser om detta med genuspedagogik för de som inte har läst det i sin utbildning, dvs de lite äldre pedagogerna och andra (som min mamma) som jobbar med barn i olika åldrar.

 Jag tycker det är himla kul att det finns ett visst intresse från mammas sida, och även några kompisar. Man har ju sått ett frö, som förhoppningsvis gror och tar sig, så att säga. För mig tog det 4 år av föräldraskap (och två barn) innan jag FATTADE hur otroligt viktigt det är.....tur det aldrig är för sent att tänka om och göra rätt. :-P

 Min dotter är 4 år och min son snart 2. Hon har blivit en "typisk tjej" med rosa, prinsessor och dockor, ja ni vet, hela köret. Och han har snöat in TOTALT på bussar, traktorer, lastbilar....

 Det är vanligt att man får höra: "jaha, ska han inte få leka med bilar mer nu då, och ska han bara ha rosa klänningar på sig nu eller?" Och samma sak med henne: "ska hon aldrig mer ha söta klänningar mer nu då eller?"

 Och då är det så himla skönt att kunna svara, och krossa folks förutfattade meningar, med ett: "Jodå, för det finns inga förbud. Men nu i början måste de få lära sig att ALLA leksaker och sorters kläder och färger är okej, och därför blir flrändringen kanske lite extra tydlig just nu. Men sen när de vet det, så får de välja vad de vill. bara de vet att det inte finns nåt som är bara för flickor eller bara för pojkar."

 Barnens förskola är mycket inriktad på genuspedagogik, och jag är så glad att vi hamnade där av en slump, lagom tills jag "upptäckte" denna viktiga fråga. Dessvärre är ju inte alla föräldrar särskilt engagerade i detta, vilket visade sig extra tydligt idag då det var maskerad och jag möttes av flickor som var prinsessor eller hade andra sötsa klänningar på sig, och pojkar som var spindelmannen eller monster.
 Min dotter var pirat och sonen var ett bi. Ganska könsneutralt va? Synd de andra inte tänker så....

 TYcker det blir ett himla fokus på detta med färger, kläder och leksaker bara, i alla diskussioner. För egen del beror det kanske på att jag mest läst om det hittills, det är det första man läser om i boken ju. Och sen beror det nog även på att jag har lite svårt för att formulera mig och argumentera för detta med hur man bemöter barnen, och talar till dem. Alltså mitt ordförråd är kasst! Jag måste läsa på ordentligt där känner jag....för det är ju trots allt så himla mycket mer än just BARA kläder och leksaker som gör skillnaden!

En annan aspekt som jag uppskattade mycket i boken och som var en aha-upplevelse för mig var det här med att ge nya roller till tex leksaker (Batman hämtar batbarnen på förskolan..). Äldste sonen (5år) leker mycket med olika figurer, gärna läskiga monsteraktiga som Gormiti. Nu leker vi ofta att de har picknick, bjuder på tårtkalas, slår sig och gråter lite och sådana helt vanliga saker. Hello Kitty kan få vara rasande arg ibland, My Little Pony snickrar osv. Och vi kombinerar ofta saker som inte är "tänkta" att lekas med tillsammans. Tex kan ju Gormitierna bo i Pippihuset eller Hello Kitty vara med i riddarborgen, kanske är hon monstret i källaren..

I Mölndal stad jobbas det just nu väldigt mycket med genus och typ alla som är anställda inom kommunen får föreläsningar mm om jämställdhet. De satsar även på det bland chefer. Tror att alla lärare inom skola o förskola har fått eller kommer att få denna bok, det är superbra. För min del är inte genus något nytt utan det ingick redan på min utbildning som jag avslutade för över fem år sedan, men när man själv har barn och läser denna så blir det på ett annat sätt. Ribban på utbildningen inom Mölndal stad är ju förvisso inte så hög (även om många bitar har varit bra) men det är ju för att alla ska få samma grund att stå på och utgå från samma tänk.

I helgen var min dotter och jag på Halloweenfest och då var hon Dracula. Min dotter älskar klänningar o reflekterade över att alla andra tjejer på festen hade klänningar utom hon, men hon var ändå stolt över sitt val. Även om hon sedan hon var två helst velat ha klänning på sig är det först sedan typ ett år tillbaka, mest pga dagis o andra barn, som hon har börjat förstå att det finns kill- och tjejkläder. Nu är favoritfärgen rosa (helst med glitter) men innan hon började dagis var det blå, grön o lila. Hon tycker dock att lillebror kan få ha baddräkt, rosa, klänning osv så det är ju skönt. Fast baddräkt har han aldrig haft vad jag vet 

På den förskola där jag har mina barn verkar det vara mer "tillåtet" för killarna att ha "tjejf'ärger" än tvärt om, det är intressant. Pratade med fröknarna om detta innan min son började för att få veta vad storasyster skulle kunna få höra för kommentarer eftersom att lillebror då hade en overall med ljusrosa foder...men då sa de att det är rätt accepterat åt det håller men kommer storasyster i blå overall är det mindre ok bland barnen.  I år har min dotter valt en helt rosa overall mot min vilja...men oj vad nöjd hon är. Man kan ju undra vad hon snappade upp förra vintern då hon hade en rätt könsneutral overall.

Håller med om att det är viktigt hur man använder leksakerna i leken, det är nog mer viktigt än vad de egentligen leker med. Sonen leker än så länge inte så mycket lekar, han är bara två år,  men han leker å andra sidan med allt: bilar, dockor, lego, gosedjur, littlest pet shop, my littleponny, tågbana ja listan kan göras lång o helst leker han med "tjejsaker". Min dotter leker oxå väldigt blandat men jag har märkt att oavsett om hon leker med en my littleponny, barbie, batman eller dinousarie så leker hon på ungefär samma sätt... enda som skiljer är rösten. Så behöver jobba på att det finns tjejdinousarier oxå för de har hon en förmåga att göra till killar. Dessvärre märker jag att hon inför jul nästan bara önskar sig traditionella tjejleksaker och det känns väldigt synd... hon formas just nu väldigt mycket av sina vänner, även om hon umgås med både killar och tjejer.  

Hoppar in. Verkar vara bra bok.

Hej!

Jag snubblade in på den här tråden av en slump men blev så glad! Jag har en tjej som är 2 år och en pojke som är 5 månader (och så en son som är 20 år också men på den tiden var det liksom inte så mycket genustänk men eftersom jag fostrade honom själv blev det ändå så att han helst läste eller byggde pärlplattor eftersom jag var dålig på att erbjuda traditionella pojklekar) och jag tycker det här är svårt!

Jag upplever mig själv som klarsynt i dessa frågor men inser att jag går i massa fällor. Jag har också ganska svårt att argumentera för detta med min omgivning eftersom jag känner att jag inte har så mycket hårda fakta om varför det är viktigt att inte fasta i traditionella roller ch det behöver man med de motsträviga och med den äldre generationen. Man kan ju fundera över om det verkligen spelar roll att tjejer har rosa och pojkar blått och när jag hamnar i de snacken kan jag inte underbygga min åsikt med några fakta - men NU kan jag snart det!

Jag ska genast trotsa regnet och dra med ungarna till biblioteket och hoppas att de har den där.

men kom ju eg in för att visa detta för alla er som vill köpa boken: http://www.olika.nu/index.php?option=com_content&task=blogcategory&id=16&Itemid=31  50:- rabatt

Tråkigt nog för mig men glädjande för jämställdheten var boken utlånad på nästan alla bibliotek i Stockholm men jag har beställt den nu.

Det är klart att det är illa nog att ett barn blir ledset men ska man diskutera genus på ett djupare plan vill jag gärna ha mer "fakta" än så.

Ska bli spännande att läsa!