Ge ditt barn 100 möjligheter Istället för 2

Hej alla. Jag har nu läst boken och älskar den! Tipsade sonens genusefterblivna dagis och det visade sig (Kors i taket!) att de redan hade köpt in den och skulle jobba med den. Topp.

Angående kläder så vill min son gärna ha sin finskjorta till fest. Den är svart med glittertrådar i. Han använder aldrig skjorta annars (eftersom jag hatar det plagget helt enkelt) men han fick välja själv så då blev det den och han känner sig verkligen fin i det. Men han har varit på fest i hellångt rosa nattlinne också. Jag försöker att inte lägga värderingar i det han väljer, vare sig åt ena eller andra hållet. Min inställning får heller inte bli nån sorts statement på hans bekostnad. En period var hans finaste outfit ett par rosa plyschbyxor och en urtvättad spindelmannentröja. Men som er andra märker jag vad påverkan från dagis gör. Trist! (Särskilt när det även kommer från "pedagogerna". Ursäkta mitt raljerande med citationstecken.)

En dag berättade mitt barn att han inte hade fått vara med och leka i en "pojklek" för att en pojke hade sagt "De som gillar tjejfärger får inte vara med." (Sonens favoriter är rosa och lila.) Hur ska man hantera sånt? Hur gör ni? Jag frågade faktiskt pojken det gällde vad tjejfärger var. Han blev rätt generad. Sedan berättade jag det för hans mamma (som är klok och genusmedveten) så att de skulle veta. Ja, jag vet inte vad jag borde ha gjort. Tar gärna emot tips!

har bara läst sista sidan av inläggen. men vilken härlig tråd det verkar vara...
ngt tips på vart boken finns att köpa... 2 små barn som lever rövare här hemma så orken att leta finns inte rikitgt :)

här hemma försöker vi erbjuda både "pojk o flick" leksaker o kläder eller vad man ska säga...
såg att ni diskuterat kläder till fest...
vi har ända sedan dottern kunde låtit henne välja vilka kläder helt själv (självklart har man fått styra att shorts inte funkar mitt i vintern osv) o det går på jämnt ut fall hon väljer det som klassas som pojk eller flick... 
hennes favorit tröja är en specialbeställd svart goodbye kitty tröja :D kan tillägga att hello kitty produkter är helt bannlysta i vårt hem. avskyr den katten som pesten :(

dottern går inte på förskola än, så antar att jag är ganska förskonad från alla kommentarer om vad flickor o pojkar ska o inte ska göra... herregud, de är ju barn, låt dem själva styra sin lek o sina intressen...

i dotterns lekrum erbjuds både kök, dockvagn mm o bilmatta, bilar, tågbana mm o självklart helt "vanliga" saker som bollar, pussel osv...

hon älskar just nu att klä ut sig, så därför blev det inhandlat både prinsessklänning med tillbehör o piratkläder till julklapp, så får vi se hur hon resonerar om det... känner jag henne rätt så blir det pirat i första hand :D

hur har ni andra gjort med cyklar, hjälmar, ytterkläder osv.
får barnen vara med o bestämma när ni handlar eller köper ni utifrån ert eget tycke?

hos oss får dottern vara med o ha en åsikt om allt som rör henne, o så tar vi hänsyn till hennes önskemål o anpassar oss lite efter bådas åsikter...
är det för tidigt att göra så enligt er, hon är drygt 2 år?

Jag tror absolut att barn kan se skillnad på vuxna och barn. Senast idag frågade dotter varför jag och min man fick dricka läsk till middagen när de drack mjölk (vi var på restaurang) och hon nöjde sig med svaret att när man blir vuxen får man själv bestämma vad man ska dricka. Inga konstigheter alls med det, tyckte hon.

 Likadant med kläder då. Nu har jag inga finkläder alls, men när jag blir smal igen kommer jag nog göra skillnad på fest- och vardagskläder. Jag tycker ju det SKA  få vara lite skillnad, för alla. Men det är inte längre ok med fantastiska prinsessklänningar med tyll och rosetter. Det finns ju faktiskt andra alternativ.
 Jag löste det så denna "säsongen" att hon själv fick välja färg på en mjuk skön klänning på Kappahl för 129 kr. För henne är den ju ny och lite extra fin såhär i början, sen kan man använda den till vardags. Den är grön med breda ränder och stora prickar och har en luva, och ficka på magen. Billig, skön, användbar och inte sådär gullig och FIN. =)

 NU till ett annat dilemma. Hur gör ni nu till jul? Har ni önskelistor till era barn? Så ni kan meddela givarna om vilka saker barnen behöver och vill ha? 

 Vi har det varje år, men i år är det extra viktigt att folk faktiskt följer dem, då det annars bara blir påfyllning av det könsnormativa i barnens rum och garderober. Det är tillräckligt med rosa i flickans rum och garderob, likaså blått i pojkens. Jag vill INTE ha mer av den varan nu, och det vill jag att folk ska respektera. Men det får jag skit för.
 Och redan har jag blivit förbannad över två födelsedagspresenter till dottern, vi önskade oss mjukisbyxor till henne, i glada färger, men fick två tröjor i rosa och med blommor på, som givaren "inte tyckte var så farligt, trots att hon visste vad jag tyckte om det där" som hennes egna ord var. Och dessutom  la hon sen till att "hade det funnits i pojkfärger hade jag köpt en sån tröja till min son oxå".

 Och jag blev som sagt vansinnig. Så jävla respektlöst att välja att strunta i vad vi vill ha och vilka värderingar vi har, och sen dessutom säga emot sig själv när hon försöker försvara sitt beslut!

 Jag blir kallad barnslig och blir ombedd att bita ihop och gilla läget, och sluta vara så otacksam. Men jag ger mig inte! 

 Det är inte färgerna eller sakerna eller kläderna i sig som stör mig alltid. Jag vill inte neka mina barn nånting pga "mina värderingar", de ska ju få ALLA möjligheter.

 Utan det är att vi redan har så mycket av den varan, att jag vill balansera det med alla andra alternativ!!! Och det är nu vi måste göra det, för båda barnen fyller år inte så långt från julafton, så alla gåvor kommer ju nu! Och jag försöker bara styra upp det, men en del folk fattar bara inte! Eller så väljer de helt enkelt att STRUNTA i önskelistan trots att de vet hur viktig den är!

Oj, lite långt inlägg kanske. Men jag känner att jag måste fiska efter lite medhåll, lite likasinnade, som kanske kan hjälpa mig stå på mig, så jag slipper känna det som att det är jag mot resten av världen....hoppas det finns någon här!

Jo, självklart kan barn se skillnad på vuxna och barn - men barn vill ju gärna göra som vuxna gör.

Svårt det där. Och verkligen dåligt att folk inte kan respektera. 
Jag köper nästan aldrig rosa kläder med attribut som blommor, hjärtan och glitter för det vet jag att hon får i present. Försöker uppväga det hela så att säga.
Ibland tror jag nästan att vissa köper extra mycket "lullull" för att de tycker synd om dottern som får ha så mycket kläder i grönt, blått, gult orange etc. 
 

Salsajenny; känner igen det där med känslan av att vara ensam mot resten av världen. Ibland när man hör hur andra föräldrar pratar om flick- och pojk-kläder, -leksaker, -beteenden osv som om det var något hugget i sten blir jag så trött.
Gillar att de skriver i boken att man skall tänka om, det är inte jag som skall försvara mina val, att jag väljer att inte begränsa mina barn, utan det är de som begränsar sina barn som borde få förklara sig. Men det är svårt tycker jag!

Apropå ditt dilemma, så... ja, jag tror helt enkelt att folk är rätt korkade i största allmänhet. Låter det hårt? Jag sade "absolut inga silversaker" när sonen skulle döpas och folk kom med.... Ja, gissa. Jag har däremot pushat väldigt mycket för mina värderingar redan när han låg i magen, och var väldigt tydlig med att den som kommer med "pojkiga" eller "flickiga" kläder kommer inte att få se dem användas. Jag har tackat artigt och lagt undan dem. Så numera är det ingen som köper kläder (och jag kan ärligen säga att jag är lika glad för det).

Det blir ju svårare när barnen blir äldre, onekligen.

Jag har lite svårt för det där med att "följa önskelistor", en å andra sidan borde man i det fall man frångår den, i varje fall respekera den berörda familjens värderingar och önskemål.

vad skönt att känna att jag inte är ensam! FL är bra till mycket. =)

 

 Men egentligen, vad hjälper det när det blir sura miner och trist stämning på julen eller kalaset, eller när man grälar hemma för att maken går emot värderingarna (han har inte läst boken ännu) framför dottern....?

 

 Fast å andra sidan....utan starka kvinnor som förespråkar detta med genus, så som bl a Lady Dahmer (www.ladydahmer.se) så hade jag aldrig orkat stå på mig. Och ju fler vi är, desto starkare blir jag kanske. 

 Har känt flera gånger att om jag inte hade haft stöd i dessa förespråkare så hade jag antagligen låtit mig röstas ner av motståndarna/de som inte fattar och känt mig oerhört dum som betett mig som jag gjort. Men nu VET jag att jag har rätt att göra som jag gör. Det är resten världen som har "FEL." Och jag ska bara fortsätta kämpa. Så småningom kanske de fattar. OM jag har tur.

 

Ibland får man välja sina kamper tror jag. det är inte meningen att man ska gå som en taggig krigare hela tiden heller, så ibland väljer jag att ligga lågt och bara säga emot inombords. Det kanske är fel eller fegt, men jag är rätt säker på att ingen orkar strida oavbrutet. Och det märkliga är att inom det här området får man verkligen strida. Det är som att det inte går att ha ett normalt samtal om genus för jag känner mig alltid påhoppad och får gå i försvar istället för att det blir något konstruktivt. Otroligt hur brännbart detta ämne är 2010.

När det kommer till kläder som man får i present och inte vill ge barnet kan jag ibland välja att säga: "Tyvärr, den passade inte. Har du möjligen kvittot så vi kan byta?" Så slipper man konflikten den gången och förhoppningsvis upptäcker folk så småningom att det inte är nån idé att komma med just den typen av kläder. Och vissa gör det inte, men...

Idag är det lucia på sonens förskola och gissa vem som ska vara lucia..? Mmm. Såklart tjejen med långa håret. Förutsägbart eller? Sonen kör pepparkaka med tärnljus, det tyckte han var snyggt. Jag hoppas att han vill vara lucia nästa år! Eller dinosaurie.

Blir bara trött på omgivningen... Har en dotter och vill försöka ge henne en bild av att ALLT är möjligt (och kanske främst av att flickor inte bara är söta dockor som är till för andra.) Det känns dock som jag jobbar i en massiv uppförsbacke. Folk omkring mig bryr sig inte eller är helt enkelt okunniga. Fick senast höra att jag inte borde köpt en blå (ljusblå) mugg till dottern av en närstående... Det sades på skämt, men med allvar bakom. (Jag skulle ha svarat att hemma har vi till och med orange muggar, men jag blev så paff att jag blev helt tyst.) Behöver peppning och råd om hur man övertygar (eller iallafall förklarar sin ståndpunkt för) omgivningen, utan att verka raljerande eller tillrättavisande...