Ge ditt barn 100 möjligheter Istället för 2

åh, jag såg ett sånt bra inlägg i en annan sån här tråd, men kan inte hitta tråden hur jag än letar för att kunna citera inlägget! det var iaf om en mamma vars barn hade fått dumma kommentarer från andra barn på dagis....tusan att jag inte hittar det, det var så klockrent! =)

Ja det är verkligen jobbigt att man ska behöva känna sig som ett ufo för att man har den här inställningen. Jag tycker inte jag ska behöva förklara mig..
Är det inte oerhört märkligt att man ens ska behöva det när man låter sitt barn få tillgång till olika srters leksaker och färger. Hur kan det provocera?

Min dotters faster sa något i stil med att snart vet inte dottern om hon är pojk eller flicka såsom vi håller på. Och de sa hon när dottern var med och jag känner bara hopplöshet. Hur kan man ens gå på sådär? 

Jag har också fått höra ett antal gånger att det är fel på min pojke, nu senast på mina barn. Så att dom hör. Alltid någon kommentar, sagt med "glimten" i ögat, men det ligger ju allvar bakom. Varför ska det annars jämt kommenteras på ett sånt sätt?
Och barnen har ju naturligtvis fått höra det för hålla käft när dom är med är ju omöjligt!

Jag hindrar inte mina barn från att klä sig i vad dom vill, men när äldsta var liten hade jag en önskan om att det inte skulle köpas så mycket rosa kläder. Först av den anledningen att jag inte tycker rosa är en fin färg och sen för att ALLA köpte rosa, enbart för att hon var flicka. Det respekterades ju inte direkt.

Min ena pojke vill ha kjol till jul. Det ska han få! Han var Lucia på luciafirandet (en annan pojke var tärna med ljus ). Min flicka var också Lucia, men det är ju väntat... Hon får Disneyprinsessor i present. Hon önskar sig Lego och bilbana också, men får aldrig sånt...
Min ena pojke älskar bilar (han som även gillar klänningar och var Lucia). Jag gissar att han bara kommer få bilar...
Min andre pojke ammar just nu dockan och lägger den och byter blöjor etc. Han kommer få något till den.

Jag ser barnen som barn och individer, inte pojke eller flicka. Kommentarer som "pojkar är si" och "flickor är så" tycker jag är löjliga. Det är att klumpa ihop dom och göra det "lätt" för sig så behöver man itne lägga någon större energi på fostran, för det är ju redan satt i generna hur dom ska bli.

Guuud! Debriefing tack! Fick spader idag när jag hämtade på förskolan! En flicka sa klagande till fröken: "XX bara krmaar mig hela tiden och jag vill inte!" och får till svar från fröken Den Gamla Stammen: "Jamen det är ju för att han tycker att du är så söt." Det gällde inte mitt barn alls, men jag kunde ändå inte knipa igen utan sa till flickan: "Om du inte gillar det så säg stopp, för ingen får krama dig utan att du vill det." utan att ge fröken Den Gamla Stammen ens ett ögonkast. Herreguuuud! Som om inte tjejer behöver all hjälp de kan få med att gränsa sin egen kropp. (Ja här könsgeneraliserade jag faktiskt.)

Urk. Å sen slänga in att det är för att hon är söt också. Lära flickor att vara söta och att låta andra göra saker med en fast man inte vill, usch!!!!

Jag har läst boken den är jättebra. Sen kan jag inte låta bli att fundera. Att undvika tjejfärger på flickor och hela tiden klä barnen neutralt eller låta pojkar ha kjol får inte det också fel effekt?

Jag funderade och såg bilden på män i långa klänningar ni vet sådana vita de har i Saudarabien..inte blir det mer jämställdhet för det?
Lägger vi energin på fel sak men på ett demonstrativt sätt för att visa att vi är medvetna?

Leken som någon redan tagit upp tycker jag är otroligt intressant och viktig. Genom den kan man lära sig ett och annat. 
Är inte det absolut viktigaste kunskapen om hur vi bemöter barnen i olika situationer, vad och vilka egenskaper vi bekräftar på vilket sätt och av vilka anledningar? Därav mindre vikt vad de har på sig?
Jag kan ju även fundera och tycka att det är svårt att inte tycka att barn ser sötare ut i en del kläder än andra. Precis som när vi vuxna klär upp oss för en utekväll då vi vill vara extra fina...

Sen tycker jag att det är otroligt svårt att styra vad andra vill ge. Har svårt att se att man kan kräva att folk håller sig till önskelistor eller andra krav man har. Gåvor är ju just gåvor. Inget hindrar dock att man byter det man är missnöjd med.

Här ska barnen få välja precis vad de vill, när de är stora nog för det och när de vet att det FINNS en massa olika val att göra. Bllått, grönt, lila, rött, vitt, rosa....det ska inte finnas några förbud! men innan de bestämmer helt själva måste jag se till att det finns lika mycket av alla färger, typ. =)

självklart tänker vi mycket på hur vi bemöter barnen oxå. har t ex i pågående stund en chatt-konversation med en bekant på fb där vi pratar om hur man kan bemöta barn på olika sätt och därmed hjälpa eller stjälpa dem. en diskussion handlade om detta med supersöta klänningar, och jag menar att det komer inte in fler såna i detta hemmet på ett bra tag nu, eftersom folk envisas med att tala om hur otroligt FIIIIIN min dotter är i den, och jag vill inte att min dotter ska känna att "att vara fin" är något att sträva efter, som om att det är något viktigt i livet! Istället får hon kläder som hon känner sig fin i, men som i andras ögon är helt vanliga och därmed kommenterar de knappt det. och sjäv säger jag hellre saker som "vilken skön klänning du jar på dig!" och poängterar att DET är viktigt.

för givarens del så borde det ju vara roligare att kunna ge nåt man vet de kommer använda? hur kul är det att ge nåt som de sen ändå bara byter för att det inte passar dem i stil/färg/form? jag skulle då rakt inte vilja ge nåt sånt, då ger jag hellre det som jag vet de önskar sig, och jag vill själv alltid ha en önskelista så jag vet att det inte blir fel när jag ger.....

Jag tycker det är minst lika viktigt att låta barnen klä sig i vad dom vill, för deras skull. Hur annars kunna upptäcka vaf man gillar/ogillar?

Men självklart ska man bemöta barnen på rätt sätt. Jag undviker att säga fin till dottern hela tiden, även om hon just nu gillar prinsessklänningar. Jag brukar bara kommentera att hon är en prinsessa, kort och gott!

Återkommer, nu lunch

Kan bara hålla med.
I vilka situationer väljer ni att säga att barnet är fint?

Jag säger väldigt ofta till mina barn att de är fina.