• Anonym (Cissi)

    Häxjakt på mödrar som skyddar sina barn

    TILL ALLA ER SOM DELTAR I EFTERLYSNINGAR AV KIDNAPPADE BARN ELLER SOM VILL TA ERT ANSVAR FÖR BARNENS RÄTT I SAMHÄLLET

    Detta inlägg skriver jag i hopp om att någon där ute ska få upp ögonen för den hemska sanningen om barnets rätt (eller ska jag säga orätt?) i samhället. Att i alla fall någon ska ta sitt ansvar och göra det som kan göras för utsatta barn. En fruktansvärd häxjakt bedrivs just nu i Sverige på mödrar som gör allt för att skydda sina barn, oavsett vad det än kostar dom själva. Denna häxjakt bedrivs av människor som efterlyser dessa mödrar utan att överhuvud taget veta något om bakgrunden, annat än det som fadern själv berättar. Sidor läggs upp på nätet för att få tag i dessa mammor och deras barn, något som kan resultera i något alldeles förskräckligt för dessa små barn. Jag vill här berätta min historia för att försöka få de människor som bedriver denna häxjakt att tänka lite längre i hopp om att jag i alla fall kan rädda ett litet barn från en framtid i ett levande helvete.

    Jag är mamma till ett litet barn som har blivit utsatt för sexuella övergrepp av sin far. Hon har själv berättat detaljerat om dessa övergrepp för mig, sin extrapappa, sin mormor och morfar, dagisfröknar, socialtjänsten, polisen. Mitt barn är LIVRÄDD för sin far och vill absolut inte träffa honom någonsin igen. Socialen har gjort klart att fadern är en risk för mitt barn och att faderns förhållande till min dotter inte är som det ska. Bup har skrivit papper på att mitt barn inte mår psykiskt bra. Mitt barn har uppvisat skador i könsorganet från att ha varit hos sin far (ej dokumenterat eftersom jag ej förstod vid den tidpunkten att det faktiskt handlade om något såhär hemskt).

    Det ni tänker nu är självfallet att mitt barns far efter alla dessa bevis sitter bakom lås och bom? Att mitt barn inte behöver träffa sin far eftersom hans umgängesrätt är fråntagen honom? Att det åtminstone finns en dom på att det ska finnas en kontaktperson med vid umgängena? Att han inte längre har vårdnaden? För detta är väl med sunt förnuft det mest självklara i vårt utvecklade Sverige? Men jag ska säga er att ingen av dessa saker stämmer överens med verkligheten. Fadern har TROTS alla dessa bevis fått dom efter dom till sin fördel. Domarna VÄGRAR se det uppenbara, vägrar titta på de papper/riskbedömningar/orosanmälningar/utlåtanden som finns. Domarna har valt att den gemensamma vårdnaden ska bestå, att mitt svårt sargade lilla barn ska tvingas träffa sin far utan kontaktperson flera dagar i veckan. Mitt barn mår allt sämre och sämre men INGEN gör något eftersom dom inte vågar!! Kvar står jag, en kämpandes mamma med bakbundna händer mitt i allt och tvingas se mitt barn lida så fruktansvärt utan att jag kan göra ett jävla dugg. Förutom att finnas för mitt barn, vilket jag kommer göra till den dag jag dör. Att skydda mitt barn från detta monster är en så djupt rotad instinkt att jag skulle kunna göra precis vad som helst för att rädda mitt barn. Dessa mammor, som "kidnappar" sina egna barn, är förmodligen en mamma i en väldigt lik situation som min. Som gjorde allt hon kunde för att skydda sitt barn. In i det sista. Den mamma som inte gjorde så vore inte värd ordet mamma och heller inte sitt barns respekt och kärlek.

    SÅ. Innan du/ni skriver dessa förskräckliga efterlysningar. Tänk på min historia. Tänk på vad just DIN efterlysning kan göra mot denna lilla flicka. Än så länge är hon så pass liten att hennes liv inte behöver vara helt förstört på grund av faderns övergrepp. Men den dag polisen hittar mamman och flickan, kanske på grund av just DIN efterlysning, den dagen försvinner den lilla möjlighet dessa barn har kvar till ett lyckligt liv. DIN efterlysning dömer då dessa barn till ett liv med ständiga sexuella övergrepp med våldtäkter, hot, våld, tystnad utan den enda trygghet barnet säkerligen har idag, nämligen mamman.

    Hoppas du som bedriver denna häxjakt kan se dig själv i spegeln den dagen det händer. Hur du kan leva med dig själv kan jag inte förstå. För enligt min mening är en pedofil bland det allra värsta och vidriga i vår värld. Men än värre, är de människor som faktiskt skyddar dessa pedofiler. Domare som blundar, människor som inte anmäler, människor som ljuger för pedofilens skull, sådana som DU.

    Jag hoppas du noga tänker igenom vad du kan ställa till med innan du gör en efterlysning efter en mamma och hennes barn igen. Jag skulle lika gärna kunna vara den efterlysta mamman. Mitt barn lika gärna vara den kidnappade barnet.

  • Svar på tråden Häxjakt på mödrar som skyddar sina barn
  • BlommyNess12

    Instämmer med andra i denna tråd, om du behöver hjälp med vadsomhelst så inboxa mig. Kramar på er.

  • Anonym

    Jag beklagar verkligen att ni har hamnat så snett i samhället och att du känner att du inte har blivit hörd av domstolen.
    Men om man tänker ett steg längre så inser man ju att någonstans måste beslutet fattas. Om det räckte med socialtjänst utlåtande och ett Bup-ututlåtande om att barnet inte mådde bra, så skulle många föräldrar aldrig få träffa sina barn, och då menar jag inte föräldrar som har begått sexuella övergrepp utan föräldrar som är osams med den andre föräldern.

    Det finns otaliga exempel på hur mammor och pappor manipulerar sina barn till att bli "rädda" sin andra förälder, hur de får barnen att känna att det är fel att de ska åka dit, som får barnen att berätta historier som helt enkelt inte är sanna. Jag säger inte att det är så i det här fallet, men det finns såna fall. Så vad gör man då i en rättstat? Jo man låter domstolen titta på ärendet. Om man har bevis för att övergrepp har ägt rum, så har jag mycket svårt att tro att en domstol i Sverige skulle låta den förälder som förgriper sig på barnet få fortsätta ha obevakat umgänge. Om man inte lät domstolen göra bedömningen skulle det alltför lätt öppna upp för godtycklighet där socialtjänstemän och föräldrar kunde få fritt spelrum över barnens rättigheter. Jag personligen tycker att det är bra att domstolen dömer i dessa ärenden.

    TS, du skriver att barnet haft sår som kommer sig av sexuella övergrepp, men att du själv inte förstod att det kom därifrån. Det tyder jag som att du lagt ihop ett och ett efter ditt barns historier och på så vis kommit fram till att såret kommer från övergreppen. Det håller tyvärr inte för du kan ha fel (även om du själv naturligtvis inte tror det). Det är därför det inte kan räknas som bevis. Men domstolar i Sverige brukar inte ens kräva bevis för att kräva övervakat umgänge. Jag förutsätter att ni har överklagat domen? Och kommer att fortsätta överklaga tills ni får rätt?

  • Anonym

    Du har aldrig funderat på att de "bevis" du pratar om inte är giltiga i en domstol? Vi lever i en rättstat där både offer och gärningsman har rättigheter. I en vårdnadstvist finns det inte heller någon gärningsman.

    Domare som har hand om vårdnadstvister ser trasiga familjer och föräldrar som skulle kliva på och över den andre föräldern för att få barnet. Han/hon måste se förbi det. Om du har bevis för att barnet har blivit misshandlat och/eller sexuellt utnyttjat så går du till polisen som gör en förundersökning. Om du inte har det, så kan inte domstolen göra speciellt mycket. Jag kan inte för mitt liv förstå hur man som förälder inte kan gå till polisen om man har bevis, utan förväntar sig att domstolen ska sitta och lyssna på det som egentligen enbart är dina åsikter.


    stoltmamma06 skrev 2009-12-01 09:29:14 följande:
    Ni som inte har varit med vårdnadstvist och INTE fått träffa domare kan aldrig förstå hur dom är och hur domare resunerar. Sista domare jag träffade sa" JAG VILL INTE HÖRA" jag frågade vill du se bevis inspelningar. då svarar han " JAG VILL INTE SE" så vad gör man när domare inte vill se och höra då måste man skydda sitt barn så länge man inte får en domare som "VILL HÖRA OCH SE" en dag ska rättvisa ske och vinna men det sorgligaste är att barn betalar för andras okunnighet. Barn har rätt till båda föräldrar men föräldrar har inga rättigheter att utsätta barn för psykiska traumer , våld mm. har man inet haft en sjuk person att göra med då förstår man aldrig andras situation. Hela systemet är fel alla blundar och drar sig undan ingen vill ta sitt ansvar. Polisen=brist och besparningar dom har inte resurser för att ta sig fallet coh utreda brott trotts att man har serverat all bevis på bordet men NEEEEEEEEEEEJJJJJ Domare vill inte höra och se det man själv har skaffat bevis med kamera och inspelningar och vittne det är POLISENS JOBB Domare skriver fel dom =Kränker barnens rättigheter och bidrar till psykisktmyshandel sen POLISEN LITAR PÅ DOMEN och skyddar varken barn eller mor. DET HÄR ÄR MIN ENDA ÖNSKAN UPPHÄVA UMGÄNGESRÄTTEN FÖR PSYKOPATER OCH PEDOFILER
  • Anonym (Cissi)

    För att tydliggöra så har två förundersökningar ägt rum där dessa bevis presenterades. Polisen var i båda fallen tvugna att lägga ner fallet eftersom mitt barn (som är i förskoleålder) inte berättade om övergreppen till den okände polismannen i förhöret. Det räckte inte med att två socialsekreterare hade hört mitt barns ord om övergreppen och samtidigt sett fadern och mitt barn i umgängen där barnet gång på gång konfronterat fadern med vad han gjort. Detta skulle inte kunna räcka för att få en fällande dom, därför valde man att inte väcka åtal.

    Så som jag har förstått finns det alltså några i tråden som resonerar såsom följer: Är en man inte dömd för sexuella övergrepp så finns det heller ingen risk att han faktiskt är en sexualförbrytare?

    Säg det till barnet som blir/har blivit utsatt.


    Anonym skrev 2009-12-01 14:20:35 följande:
    Du har aldrig funderat på att de "bevis" du pratar om inte är giltiga i en domstol? Vi lever i en rättstat där både offer och gärningsman har rättigheter. I en vårdnadstvist finns det inte heller någon gärningsman. Domare som har hand om vårdnadstvister ser trasiga familjer och föräldrar som skulle kliva på och över den andre föräldern för att få barnet. Han/hon måste se förbi det. Om du har bevis för att barnet har blivit misshandlat och/eller sexuellt utnyttjat så går du till polisen som gör en förundersökning. Om du inte har det, så kan inte domstolen göra speciellt mycket. Jag kan inte för mitt liv förstå hur man som förälder inte kan gå till polisen om man har bevis, utan förväntar sig att domstolen ska sitta och lyssna på det som egentligen enbart är dina åsikter.
  • Anonym (Cissi)

    Det gjordes aldrig någon riskbedömning, vilket det enligt lag skulle ha gjorts. Självklart presenterades alla utlåtanden/vittnesmål/läkarjournaler etc men domaren sa aldrig ett enda ord om det. När jag tog upp viktiga detaljer tittade domaren ner i sina papper och ut genom fönstret för att markera att han minsann inte tänkte lyssna på mig. INGET av allt det vi presenterade har kommit fram i protokoll etc.

    Jag vill ändå lägga till att vi nu har fått en ny domare. En domare som faktiskt lyssnar och tar upp denna svåra problematik och som ser det uppenbara i hela denna situation. Jag hoppas innerligt att han följer lagen och gör den riskbedömning som krävs för att mitt barn inte ska behöva utsättas för övergrepp igen.


    h8him skrev 2009-11-30 23:34:54 följande:
    Många mammor skyddar sina barn men andra förstår inte att barnen har rätt till sin pappa också. Man kan inte dra alla över en kam. Självklart ska barnens bästa komma i första rummet, men en mamma som "tror sig" vara bättre är inte per automatik bättre. Det du skriver om i ts bör väl ha varit med i förhandlingar? Menar du att tingsrätten struntade i barnets skador och psykiska mående av att träffa pappan eller hur gick det till?
  • Anonym (Cissi)

    Det värmer verkligen att se att det finns så otroligt många varma människor som bryr sig om de utsatta barnen och om oss. Tack för att ni finns. Utan er vet jag inte vart vårt samhälle vore idag..

  • stoltmamma06
    Anonym skrev 2009-12-01 14:20:35 följande:
    Du har aldrig funderat på att de "bevis" du pratar om inte är giltiga i en domstol? Vi lever i en rättstat där både offer och gärningsman har rättigheter. I en vårdnadstvist finns det inte heller någon gärningsman. Domare som har hand om vårdnadstvister ser trasiga familjer och föräldrar som skulle kliva på och över den andre föräldern för att få barnet. Han/hon måste se förbi det. Om du har bevis för att barnet har blivit misshandlat och/eller sexuellt utnyttjat så går du till polisen som gör en förundersökning. Om du inte har det, så kan inte domstolen göra speciellt mycket. Jag kan inte för mitt liv förstå hur man som förälder inte kan gå till polisen om man har bevis, utan förväntar sig att domstolen ska sitta och lyssna på det som egentligen enbart är dina åsikter.
    Jag anser att mina bevis var giltiga att visas för domare där UF använder umgängesrätten för att kränka och knäcka mig och barnet. Det räcker inte att han planerade att kidnapa barnet men han kom på fel tider och i min kamera säger UMGÄNGE SABOTAGE KOMMER FLERA BÖTER. Du umgängesaboterar ska jag anmälla till min advokat. Fy fan säger jag inget annt men jag har stor ansvar coh skyldighet att skydda mitt barn och det ska jag göra,

    Poilsanmälningar är inte nerlagda ang planerad ägenmäktigt med barn vi får se hur rättsystemet på barns bästa coh säkerhet.
  • Anonym (tragiskt)

    Ursäkta men urrrk för systemet i sverige..... Jag har några nära vänner som har blivit utsatta för övergrepp men tyvärr blivit tvingade till fortsatt umgänge med sina förövare. Efter många och långa turer så ordnade deras situationer upp för dom. Den ena tjejen med hjälp av sin mamma, den andra med hjälp av soc då hennes mamma valde att tro på sin nya man. Så hon vart fosterhemsplaserad.
    Systemet i sverige är så skumt, vanliga normala pappor som vill ha umgänge med sina barn motarbetas av soc, familjrätten och tingsrätten. Men i dessa fall då är det tydligen vääääldigt viktig att pappan har rätt till umgänge med sitt barn. Hur går den ekvationen ihop??
    Men ja tyvärr så finns det många kvinnor som för egen vinnings skull anmäler pappor till höger och vänster för övergrepp. Och det kanske är dessa kvinnor som i verkligheten förstör för dom som övergreppen verkligen sker?!
    Ge inte upp!

  • h8him

    Anonym (Cissi) skrev 2009-12-01 19:48:26 följande:


    Det gjordes aldrig någon riskbedömning, vilket det enligt lag skulle ha gjorts. Självklart presenterades alla utlåtanden/vittnesmål/läkarjournaler etc men domaren sa aldrig ett enda ord om det. När jag tog upp viktiga detaljer tittade domaren ner i sina papper och ut genom fönstret för att markera att han minsann inte tänkte lyssna på mig. INGET av allt det vi presenterade har kommit fram i protokoll etc. Jag vill ändå lägga till att vi nu har fått en ny domare. En domare som faktiskt lyssnar och tar upp denna svåra problematik och som ser det uppenbara i hela denna situation. Jag hoppas innerligt att han följer lagen och gör den riskbedömning som krävs för att mitt barn inte ska behöva utsättas för övergrepp igen.
    Skrämmande att det varit så. Hoppa att en ny domare kan se till att lyssna på allt!
Svar på tråden Häxjakt på mödrar som skyddar sina barn