Någon annan som fastnat i medicinmissbruk?

Anonym (samma sits) skrev 2009-12-01 12:06:11 följande:
Tyvärr är det inte alls speciellt svårt att få tag på tradolan, tramadol och liknande mediciner på andra sätt. Folk säljer dom gladeligen. Det blir mycket dyrare men jag är så desperat efter att fly min smärta. Har mått dåligt i hela mitt liv, har provat antidepressiva som inte hjälpt. Detta är första gången jag känner att jag mår så som alla andra gör. Bara att min känsla inte är äkta egentligen..Är ditt beroende psykiskt, eller är det fysisk abstinens som håller dig fast?

Anonym (samma sits) skrev 2009-12-01 12:43:38 följande:
Det är lite olika, i perioder försöker jag sluta för att få ner tröskeln lite, men som mest kommer jag upp i 500mg om dagen. Det känns inte bra att ta så stora doser för är ganska hög risk för att man ska få kramper, men man känner sig tvungen..För mig är den fysiska abstinensen uthärdlig. Får bara huvudvärk ett par dagar sen är det över. Men den psykiska är en helt annan sak.. Det är så otroligt svårt att gå tillbaka till sitt deprimerade jag när man vet att det finns en tablett som tar bort alla ens bekymmer! Det är ju så lätt! Jag lurar mig själv till att tro att jag kan hålla missbruket på denna nivå, att det aldrig behöver bli värre än så här. Så det fortfarande är under kontroll. Så himla naivt säkert..Hur länge har du ätit dina? Får du det på recept?

Anonym (samma sits) skrev 2009-12-11 08:47:30 följande:
Eller hur! Jag är visserligen glad att jag klarade mig så länge utan, känns som att jag bevisade för mig själv att jag KAN sluta, jag är inte fysiskt beroende än. Hade jag inte varit så extremt deprimerad som jag är just nu så hade jag kunnat hålla mig borta från dom. Samtidigt inser jag att det är missbrukartankar att tänka på mediciner så fort jag är deprimerad också. Men vad gör man inte för att överleva dagen..

Jag har varit fast i tablettmissbruk.Då jag har missbrukare i släkten har jag alltid varit extremt försiktig med alkohol och aldrig provat några droger.Jag har en nackskada plus ledvärk vilket gjorde att jag fick en tablett som heter somadril och somadril comp utskrivet jag frågade om det fans risk för beroende nej det fanns det inte.Det var början på ett sex årigt helvete.De var extremt beroendeframkallande och är i dag förbjudna i EU på grund av det.Jag försökte sluta otaliga gånger men det gick inte för abstinensen var fruktansvärd, till slut fick jag hjälp med att bli inlagd på sjukhus för avgiftning, då var jag uppe i en dos av ca 50 tabletter om dagen. Och jag fick alla tabletter på recept av läkare inget svårt alls.Jag tog mina sista tabletter den 19 februari 1996 och har inte återfallit någon gång, tack vare min egen envishet och den hjälp jag fick från sjukvården.Jag får inte den kicken och välbefinnandet av någon annan värktablett tack och lov Mitt råd är att söka hjälp det funkar inte i längden att gå på tabletter, i början funkade jag men vart efter åren gick desto sämre fungerade jag till slut var jag hög större delen av dygnet och inte kapabel att göra någonting, jag hade tre blödande magsår efter varann jag gick ner till under 50 kilo jag är 167 lång och hade inga muskler.Efter några år mår man inte bra längre deprisionerna blir värre för ovanpå allt annat har du skuldkänslorna över att knapra piller, jag försökta ta mitt liv tre gånger under dessa år. höll på att lyckas två gånger men räddades till livet.Det är inte värt att slänga bort sitt liv, tro mig. Jag har ju dilemat att jag har fortfarande min kroniksa värk och är livrädd för att fastna i missbruk igen, men utan värktabletter har jag inet liv för då är jag sängbunden med olidliga smärtor. Så det är en balansgång men det går och är värt det.