• Anonym

    Någon annan som fastnat i medicinmissbruk?

    Känner mig så ensam just nu. Jag vet att det jag gör är fel men samtidigt så vill jag inte sluta, för jag vill inte känna. Medicinerna får mig att må bra, inte känna smärtan inom mig... Har hållt på i ett halvår nu med tradolan.

    Finns det någon annan i samma situation?

  • Svar på tråden Någon annan som fastnat i medicinmissbruk?
  • Anonym (hej)

    Men fasen vad bra gjort att du klarade en hel vecka!!!! Nästa gång klarar du två veckor! Kämpa på bara!


    Anonym skrev 2009-12-11 00:20:05 följande:
    Jag har nu varit helt utan medicinerna i en vecka, men idag mådde jag så dåligt att jag verkligen ville avsluta mitt liv, så det slutade med att jag tog några fler tabletter igen. *suck*
  • Anonym (fri sen 13 år)

    Jag har varit fast i tablettmissbruk.
    Då jag har missbrukare i släkten har jag alltid varit extremt försiktig med alkohol och aldrig provat några droger.

    Jag har en nackskada plus ledvärk vilket gjorde att jag fick en tablett som heter somadril och somadril comp utskrivet jag frågade om det fans risk för beroende nej det fanns det inte.
    Det var början på ett sex årigt helvete.
    De var extremt beroendeframkallande och är i dag förbjudna i EU på grund av det.

    Jag försökte sluta otaliga gånger men det gick inte för abstinensen var fruktansvärd, till slut fick jag hjälp med att bli inlagd på sjukhus för avgiftning, då var jag uppe i en dos av ca 50 tabletter om dagen. Och jag fick alla tabletter på recept av läkare inget svårt alls.

    Jag tog mina sista tabletter den 19 februari 1996 och har inte återfallit någon gång, tack vare min egen envishet och den hjälp jag fick från sjukvården.

    Jag får inte den kicken och välbefinnandet av någon annan värktablett tack och lov

    Mitt råd är att söka hjälp det funkar inte i längden att gå på tabletter, i början funkade jag men vart efter åren gick desto sämre fungerade jag till slut var jag hög större delen av dygnet och inte kapabel att göra någonting, jag hade tre blödande magsår efter varann jag gick ner till under 50 kilo jag är 167 lång och hade inga muskler.
    Efter några år mår man inte bra längre deprisionerna blir värre för ovanpå allt annat har du skuldkänslorna över att knapra piller, jag försökta ta mitt liv tre gånger under dessa år. höll på att lyckas två gånger men räddades till livet.
    Det är inte värt att slänga bort sitt liv, tro mig.

    Jag har ju dilemat att jag har fortfarande min kroniksa värk och är livrädd för att fastna i missbruk igen, men utan värktabletter har jag inet liv för då är jag sängbunden med olidliga smärtor.
    Så det är en balansgång men det går och är värt det.

  • Anonym (samma sits)

    Anonym (fri sen 13 år) skrev 2009-12-15 02:52:21 följande:


    Jag har varit fast i tablettmissbruk.Då jag har missbrukare i släkten har jag alltid varit extremt försiktig med alkohol och aldrig provat några droger.Jag har en nackskada plus ledvärk vilket gjorde att jag fick en tablett som heter somadril och somadril comp utskrivet jag frågade om det fans risk för beroende nej det fanns det inte.Det var början på ett sex årigt helvete.De var extremt beroendeframkallande och är i dag förbjudna i EU på grund av det.Jag försökte sluta otaliga gånger men det gick inte för abstinensen var fruktansvärd, till slut fick jag hjälp med att bli inlagd på sjukhus för avgiftning, då var jag uppe i en dos av ca 50 tabletter om dagen. Och jag fick alla tabletter på recept av läkare inget svårt alls.Jag tog mina sista tabletter den 19 februari 1996 och har inte återfallit någon gång, tack vare min egen envishet och den hjälp jag fick från sjukvården.Jag får inte den kicken och välbefinnandet av någon annan värktablett tack och lov Mitt råd är att söka hjälp det funkar inte i längden att gå på tabletter, i början funkade jag men vart efter åren gick desto sämre fungerade jag till slut var jag hög större delen av dygnet och inte kapabel att göra någonting, jag hade tre blödande magsår efter varann jag gick ner till under 50 kilo jag är 167 lång och hade inga muskler.Efter några år mår man inte bra längre deprisionerna blir värre för ovanpå allt annat har du skuldkänslorna över att knapra piller, jag försökta ta mitt liv tre gånger under dessa år. höll på att lyckas två gånger men räddades till livet.Det är inte värt att slänga bort sitt liv, tro mig. Jag har ju dilemat att jag har fortfarande min kroniksa värk och är livrädd för att fastna i missbruk igen, men utan värktabletter har jag inet liv för då är jag sängbunden med olidliga smärtor. Så det är en balansgång men det går och är värt det.
    Starkt av dig!
  • Anonym (Been there)
    sirisdotter skrev 2009-12-01 12:05:19 följande:
    Har en väninna som lyckades sluta, med hjälp av en ny läkare. Hon är så stolt över att hon lyckades - och mycket bitter på "vitrockade knarklangare" , som förstörde år av hennes liv.
    Om de "vitrockade knarklangarna" tvångsmatade henne med piller som man tvångsmatar gäss kan jag förstå om din väninna är bitter. Men jag antar att hon, i likhet med alla vi som trillar dit på piller, glatt tog emot tabletterna och stoppade i sig dem alldeles på egen hand?

    Man skyller alltid på andra, det är ett typisk missrukarbeteende, men ingen läkare tvingar sin patient att ta tabletterna. Det är man självsomfattar beslutet att äta dem, ingen annan.

    Har själv varit fast i värktabletter, missbrukade kraftigt i över tio år. Jag ville inte sluta, jag mådde ju inte dåpligt. Att jag vägde 47 kg, inte kunde jobba, fick min son omhändertagen var ju inte alls tecken på något fel...

    "Soc" tvingade iväg mig på diverse behandlingar som naturligtvis inte gungerade, jag blev en j*vel på att manipuler läkare, när det inte gick längre blev jag lika duktig på att förfalska recept.

    Men en dag fick det vara nog. Ja förstod att det här inte gick längre. JAg var nära att dö, hade urusla levervärden och var som sagt mager som en skrika. Jag fattade beslutet att lägga av och gjorde det tvärt. Det var hemskt, mådde dåligt i flera veckor, men det gick.

    Vad jag vill ha sagt med detta? JA, det vet jag inte riktigt. Vill du sluta så kan du sluta. Vill du inte, kommer du inte kunna sluta heller. Så enkelt är det.

    Lycka till!
  • sirisdotter

    Anonym (Been there) skrev 2009-12-19 07:41:31 följande:


    Om de "vitrockade knarklangarna" tvångsmatade henne med piller som man tvångsmatar gäss kan jag förstå om din väninna är bitter. Men jag antar att hon, i likhet med alla vi som trillar dit på piller, glatt tog emot tabletterna och stoppade i sig dem alldeles på egen hand?Man skyller alltid på andra, det är ett typisk missrukarbeteende, men ingen läkare tvingar sin patient att ta tabletterna. Det är man självsomfattar beslutet att äta dem, ingen annan.Har själv varit fast i värktabletter, missbrukade kraftigt i över tio år. Jag ville inte sluta, jag mådde ju inte dåpligt. Att jag vägde 47 kg, inte kunde jobba, fick min son omhändertagen var ju inte alls tecken på något fel... "Soc" tvingade iväg mig på diverse behandlingar som naturligtvis inte gungerade, jag blev en j*vel på att manipuler läkare, när det inte gick längre blev jag lika duktig på att förfalska recept.Men en dag fick det vara nog. Ja förstod att det här inte gick längre. JAg var nära att dö, hade urusla levervärden och var som sagt mager som en skrika. Jag fattade beslutet att lägga av och gjorde det tvärt. Det var hemskt, mådde dåligt i flera veckor, men det gick.Vad jag vill ha sagt med detta? JA, det vet jag inte riktigt. Vill du sluta så kan du sluta. Vill du inte, kommer du inte kunna sluta heller. Så enkelt är det.Lycka till!
    Väninnan hade nästan avlidit i hjärnblödning och fick tabletter mot ständig huvudvärk - inte förstod hon att de var vanebildande - och i längden GAV huvudvärk.

    En annan väninna fick Stesolid i en kris - och fick ett helvete med dem. Läkaren påstod sig inte känna till att Stesolid var vanebildande.

    Läkarna i dessa fall kanske borde ha informerat om att de kan skriva ut medicin, som kan ge tillfällig lindring OCH ATT MEDICINERINGEN MEDFÖR RISKER. Är det för mycket begärt?
    Tänker också på Torsten Flinck, som uppger att han fick smärtstillande för opererad hand (?), som han åkte dit på.
  • Anonym

    Anonym (Been there) skrev 2009-12-19 07:41:31 följande:


    Om de "vitrockade knarklangarna" tvångsmatade henne med piller som man tvångsmatar gäss kan jag förstå om din väninna är bitter. Men jag antar att hon, i likhet med alla vi som trillar dit på piller, glatt tog emot tabletterna och stoppade i sig dem alldeles på egen hand? Man skyller alltid på andra, det är ett typisk missrukarbeteende, men ingen läkare tvingar sin patient att ta tabletterna. Det är man självsomfattar beslutet att äta dem, ingen annan. Har själv varit fast i värktabletter, missbrukade kraftigt i över tio år. Jag ville inte sluta, jag mådde ju inte dåpligt. Att jag vägde 47 kg, inte kunde jobba, fick min son omhändertagen var ju inte alls tecken på något fel... "Soc" tvingade iväg mig på diverse behandlingar som naturligtvis inte gungerade, jag blev en j*vel på att manipuler läkare, när det inte gick längre blev jag lika duktig på att förfalska recept. Men en dag fick det vara nog. Ja förstod att det här inte gick längre. JAg var nära att dö, hade urusla levervärden och var som sagt mager som en skrika. Jag fattade beslutet att lägga av och gjorde det tvärt. Det var hemskt, mådde dåligt i flera veckor, men det gick. Vad jag vill ha sagt med detta? JA, det vet jag inte riktigt. Vill du sluta så kan du sluta. Vill du inte, kommer du inte kunna sluta heller. Så enkelt är det. Lycka till!
    Håller med. För vissa människor är dessa tabletter oumbärliga. Inte för att dom blir höga på dom utan för att det är det enda som lindrar den fysiska smärtan. Utan dom så hade kanske fler tagit livet av sig när de drabbats av kronisk smärta, för det är inte lätt att leva med. Men samtidigt tycker jag att det är FÖR lätt att få ut vissa mediciner...

    Och ja, du har rätt. Man kan sluta om man vill. Och på ett plan så vill jag inte sluta. Jag vill må bra, och gör det med medicinerna. Jag vill såklart må så utan dom om det går, men det gör det inte. Vill inte vara en missbrukare, men jag vill inte må dåligt heller..
  • Anonym (beroendeläk)

    Jag är inte specialist, men läkare och har väldigt nyligen börjat arbeta med beroende.

    TS, du inser till en viss gräns att du har problem och det är en bra början.
    Att du köper Tradolan på svarta marknaden är rätt allvarligt, det är ändå något olagligt du håller på med och att du dessutom lägger så mycket pengar på det borde också vara en varningsflagga.

    Du hittar på väldigt mycket ursäkter för dig själv bara i den här tråden. Det ingår i missbruket. Varför ska du leva utan tabletterna när du mår så mycket bättre med dem? En alkoholist, bensomissbrukare eller heroinist skulle sagt precis samma sak. Tradolan är en opioid, det är inte småpotatis. Du märker själv att du behöver höja dosen, det kommer fortsätta att bli dyrare. Dessutom gnuggar du sönder hjärnans belöningscentrum så att kroppsegna lyckosubstanser inte får någon effekt. Du sänker dig själv djupare och blir därmed alltmer beroende av tabletterna för att fungera normalt. Du gör INTE dig själv en tjänst, utan snarare en enorm björntjänst.

    Du talar själv om en tid längre fram. Att du ska skaffa barn en dag när du inte håller på såhär längre eftersom tabletterna kan skada barnet. När har du tänkt att den här tiden ska komma? Hur många dagar, månader, år till ska du "unna dig själv" tabletterna? Det kommer inte bli bättre, det kommer inte komma en dag när du vaknar och känner att du inte behöver dem mer. Du måste bestämma dig för att sluta och sedan inte ge vika. Det kommer vara svårt men - Det finns hjälp att få!
    Ju längre du håller på, ju högre doser du kommer upp i, ju mer du tröttar ut ditt belöningscentrum - desto svårare kommer det bli att sluta. Varför vänta tills ditt vardagliga liv börjat falla? Tills du dragit på dig skulder för drogerna? Tills du förvärrat din depression ordentligt med tabletterna? Du har alla skäl att sluta nu innan det blivit värre!

    Att du tagit uppehåll på en vecka och sedan fallit tillbaka bevisar tyvärr ingenting annat än att du är en beroende missbrukare. En vilja att sluta och upprepade "vita perioder"/försök att sluta som resulterat i återfall ingår till och med i diagnosen för beroende. Det betyder inte att du inte kan lyckas, det kan du absolut göra men troligen behöver du hjälp av sjukvården. Ring och boka en tid redan på måndag, du kan höra av dig till din närmsta beroendemottagning direkt.

    Har du haft kontakt med psykiatrin för depressionsbehandling innan du började med tabletterna? Det finns många olika behandlingar och om du har så svåra besvär att du provat flera som inte hjälpt kan det vara bra om d får specialisthjälp. Vanliga psyk kommer dock inte ta emot dig förrän du är fri från missbruket, beroendeläkare är dock också psykiater specialiserade på missbruk och det finns mycket samarbete mellan beroende och övriga psykiatrin.

    Sök hjälp, den finns!

  • Anonym (ytterligare en)

    Beroendeläkaren, har du lust att berätta mer om opiod behandling??

    Är själv beroende av tradolan sedan 3 år och har de senaste 2 åren ätit 8st 50 mg/dagen. Har kontakt med familjeläkaren och har ett nedtrappnings program som jag inte klara även om fl tror det...

  • Anonym (beroendeläk)

    Anonym (ytterligare en) skrev 2009-12-20 12:47:15 följande:


    Beroendeläkaren, har du lust att berätta mer om opiod behandling?? Är själv beroende av tradolan sedan 3 år och har de senaste 2 åren ätit 8st 50 mg/dagen. Har kontakt med familjeläkaren och har ett nedtrappnings program som jag inte klara även om fl tror det...
    Nu jobbar jag inte specifikt med läkemedelsberoende. Det beror lite på var i landet man bor också. Jag arbetar i Sthlm. Här kan man bara höra av sig till en beroendemottagning om man vill ha hjälp att komma ur missbruk så får man en tid. Det är fortfarande öppenvård, men man får då kontakt med sköterskor och läkare som bara jobbar med missbrukare och har en annan vana än familjeläkaren/allmänläkaren. I vissa fall kan man även bli inlagd under nedtrappning/utsättning av tabletter. Detta kan läkaren på beroendemottagningen ta ställning till.
    "Fördelen" med opioider är att abstinensen inte är farlig. Man mår skitdåligt, men det är inte farligt. Man kan därför vid utsättning halvera dosen rakt av och därefter fortsätta att trappa ner ganska snabbt.
    För att klara detta behöver man naturligtvis mycket stöd från familj/vänner och/eller vården.
    Kommunikation och ärlighet mot vården/läkaren är väldigt viktigt. De finns där för att hjälpa dig och det kan de inte göra om du inte är ärlig.

    Lycka till!
  • Anonym (ytterligare en)

    tack för ditt svar. Tyvärr är jag alla andras stöd i livet och jag får inte riktigt den tiden eller det stöd jag behöver för att kunna trappa ner, människor är beroende av att jag fungerar och det kan jag inte göra utan tabletterna.

    Skulle nog behöva bli inlagd....

Svar på tråden Någon annan som fastnat i medicinmissbruk?