Forum Kroppsligt - Känsliga rummet
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • Att ta bort livmodern

    Mån 7 dec 2009 11:19 Läst 22698 gånger Totalt 69 svar
    Anonym (Anna)
    Visa endast
    Mån 7 dec 2009 11:19

    Jag har börjat att fundera mer och mer på det. Jag har fått mina barn och närmar mig 40. Mensen är riklig och många dagar. Kollade HB idag, det låg på 105. Jag har alltid tyckt att mensen är en jobbig tid.

    Jag vill ha ett bollplank och ventilera funderingar och tankar med.
    Du som har tagit bort livmodern, (äggledare och äggstockar kvar) hur var det? Hur kändes det efteråt? Mister man lite av sin kvinnlighet? Kände du dig stympad?

    Jag förstår om detta är ett väldigt känsligt ämne och vill inte såra någon.
    Förstår om någon tycker det är helt fel att någon som är frisk för övrigt vill ta bort livmodern, men ha förståelse för mina tankar om det.

    Hos Prisjakt jämför du pris på barnprodukter!
  • Anonym (testa­r)
    Visa endast
    Ons 12 okt 2011 12:57 #51
    Anonym (Anna) skrev 2011-10-12 07:25:23 följande:
    Kan du precisera dig lite närmare.
    Jag råkade hitta den här gamla tråden av en slump när jag googlade på något helt annat, och ville kolla om det fortfarande gick att svara i så gamla trådar. Det gjorde det! Familjeliv har tydligen tagit bort tremånadersgränsen.

    Hoppas att det gick bra, vad du än beslutade dig för.
  • Anonym (Anna) Trådstartaren
    Visa endast
    Ons 12 okt 2011 13:29 #52
    Anonym (testar) skrev 2011-10-12 12:57:24 följande:
    Jag råkade hitta den här gamla tråden av en slump när jag googlade på något helt annat, och ville kolla om det fortfarande gick att svara i så gamla trådar. Det gjorde det! Familjeliv har tydligen tagit bort tremånadersgränsen.

    Hoppas att det gick bra, vad du än beslutade dig för.
    Tog bort livmoder och är nöjd  
    Första tiden kände jag tydligt av att jag hade ägglossning och stark PMS men det har lagt sig lite nu. Antingen har jag kommit i klimakteriet eller så har jag bara missat det för jag inte känner efter lika väl längre.
    Mitt HB är bra och jag mår bra både fysiskt och psykiskt.
  • Anonym (testa­r)
    Visa endast
    Ons 12 okt 2011 13:36 #53
    Anonym (Anna) skrev 2011-10-12 13:29:53 följande:
    Tog bort livmoder och är nöjd  
    Första tiden kände jag tydligt av att jag hade ägglossning och stark PMS men det har lagt sig lite nu. Antingen har jag kommit i klimakteriet eller så har jag bara missat det för jag inte känner efter lika väl längre.
    Mitt HB är bra och jag mår bra både fysiskt och psykiskt.
    Fint!
  • Ons 12 okt 2011 15:15 #54
    Anonym skrev 2010-01-05 07:45:26 följande:
    Det blir massa konstigt eftersom det ändå är ett organ, det blir som att få klimakteriet fast ibland värre, det är absolut inget att föredra för att maninte vill ha mens. det är väldigt vädligt stort. det kommer läkarna säga till dig.
    Fast det är inte livmodern som producerar östrogen utan äggstockarna, så i klimakteriet hamnar man inte genom en hysterektomi. Dessutom har jag inte hört ett ord från min läkare om att det skulle bli "massa konstigt" och inte heller att det är "väldigt, väldigt stort". Ingreppet som sådant är faktiskt relativt litet och det enda konstiga är väl i så fall att man inte längre kan bli gravid.

    (Jag diskuterade detta så sent som för ett par dagar sedan med en överläkare på Sahlgrenskas gynmottagning eftersom jag själv ska operera bort såväl äggstockar som livmoder).
    Breast cancer is a bitch, but so am I. (Diagnosed 2004)
  • Anonym (Anna) Trådstartaren
    Visa endast
    Ons 12 okt 2011 18:07 #55
    Pernilla75 skrev 2011-10-12 15:15:44 följande:
    Fast det är inte livmodern som producerar östrogen utan äggstockarna, så i klimakteriet hamnar man inte genom en hysterektomi. Dessutom har jag inte hört ett ord från min läkare om att det skulle bli "massa konstigt" och inte heller att det är "väldigt, väldigt stort". Ingreppet som sådant är faktiskt relativt litet och det enda konstiga är väl i så fall att man inte längre kan bli gravid.

    (Jag diskuterade detta så sent som för ett par dagar sedan med en överläkare på Sahlgrenskas gynmottagning eftersom jag själv ska operera bort såväl äggstockar som livmoder).
    Jo, man kan hamna i ett för tidigt klimakterie efter en hysterektomi (när man har lämnat kvar äggstockarna), kroppen kan "chockas" av ingreppet som stör hormonbalansen eller så blir äggstockarna understimulerade av mindre aktivitet i regionen. 

    Om man tar livmodern genom slidan så är det ju inte så stort men om man går in genom bukväggen så är det ju faktiskt relativt stort. Mitt ärr är lika stort som kejsarsnittsärret. Jag har gjort andra bokoperationer, både titthål och öppen buk och jag har väldigt medtagen ganska länge efter hysterektomin. Nu behöver det inte betyda att alla mår så men jag skulle nog klassa det som ett lite större ingrepp än bagatell.
  • Ons 12 okt 2011 18:32 #56
    Anonym (Anna) skrev 2011-10-12 18:07:50 följande:
    Jo, man kan hamna i ett för tidigt klimakterie efter en hysterektomi (när man har lämnat kvar äggstockarna), kroppen kan "chockas" av ingreppet som stör hormonbalansen eller så blir äggstockarna understimulerade av mindre aktivitet i regionen. 

    Om man tar livmodern genom slidan så är det ju inte så stort men om man går in genom bukväggen så är det ju faktiskt relativt stort. Mitt ärr är lika stort som kejsarsnittsärret. Jag har gjort andra bokoperationer, både titthål och öppen buk och jag har väldigt medtagen ganska länge efter hysterektomin. Nu behöver det inte betyda att alla mår så men jag skulle nog klassa det som ett lite större ingrepp än bagatell.
    Hej på dig...

    Min livmoder ska tas bort om 1-2 veckor pga svåra cell-förändringar... Har lite frågor om det är ok?
    Tog de din livmodertapp med? Det ska de gör på mig. Fast de kan inte ta livmodern vaginalt så det blir ett "snitt" med. Jag är så nervös...
    Hur dålig var du efteråt, och hur länge? Svara ärligt är du snäll, jag är rädd ändå så inget du säger kan skrämma mig. Skäms

    Tack på förhand.
    Marie
  • Anonym (Anna) Trådstartaren
    Visa endast
    Ons 12 okt 2011 19:26 #57
    How about cupcakes skrev 2011-10-12 18:32:09 följande:
    Hej på dig...

    Min livmoder ska tas bort om 1-2 veckor pga svåra cell-förändringar... Har lite frågor om det är ok?
    Tog de din livmodertapp med? Det ska de gör på mig. Fast de kan inte ta livmodern vaginalt så det blir ett "snitt" med. Jag är så nervös...
    Hur dålig var du efteråt, och hur länge? Svara ärligt är du snäll, jag är rädd ändå så inget du säger kan skrämma mig. Skäms

    Tack på förhand.
    Marie
    Ja, de tog bort livmodertappen på mig. 

    Just på mig så fick jag en blödning i magen när de arbetade med sammanväxningar  från ett tidigare ingrepp men inte en "Stor blödning, fara för livet" utan som ett blåmärke fast invändigt. En sådan här blödning är inget som man brukar få och det var speciellt för mig.
    Det penicillinet jag fick efter op i förebyggande syfte gjorde att jag mådde väldigt illa, tappade aptiten helt och var väldigt trött efter sövningen. Just ärret på magen läkte fint och fort men blödningen inne i buken varade länge innan smärtan gick över. Jag fick voltaren och alvedon några veckor efter op. 
    Det gjorde ont när barnen råkade komma åt när de inte tänkte sig för men inget ont om man bara var mot magen. Hoppas du förstår hur jag menar, tex om jag låg sked med sambon så gjorde det inte ont eller om ett barn satt i mitt knä så gick det bra. men det var mest från blödningen, från snittet har jag knappt märkt något alls.
    Eftersom jag ville göra det här, jag önskade inte att ha kvar livmodern så var jag glad över vad som hände, jag mådde lite dåligt i början men hämtade mig fort och var optimistisk. 

    Jag har gjort en op till efter min hysterektomi och jag var rädd för att jag skulle må lika dåligt igen men det sa narkosläkaren att de skulle göra allt för att undvika. och det gick bra, inget illamående eller samma trötthet. Jag var trött men inte alls på det sättet som förra gången jag blev sövd.

    Jag vet inte hur jag kan göra för att lugna dig, förstår att du behöver ta bort livmodern när du har cellförändringar men det kan bli lite av ett tvång då. Jag visste med säkerhet att jag inte vill få mer barn och har alltid tyckt att det är jobbigt med mens så ja är fullt nöjd men om man har viss längtan efter fler barn eller känner att kvinnligheten sitter i livmodern så förstår jag att det kan kännas jobbigt med en hysterektomi. Även om det inte är så för dig. 

    Tänk på knipövningar, jag kommer ihåg att det påverkade där en del några veckor efteråt.

    Hoppas det går bra för dig och att inte du drabbas av en blödning så går det nog bra efteråt. LYCKA TILL!Hjärta
  • Ons 12 okt 2011 19:50 #58
    Anonym (Anna) skrev 2011-10-12 19:26:46 följande:
    Ja, de tog bort livmodertappen på mig. 

    Just på mig så fick jag en blödning i magen när de arbetade med sammanväxningar  från ett tidigare ingrepp men inte en "Stor blödning, fara för livet" utan som ett blåmärke fast invändigt. En sådan här blödning är inget som man brukar få och det var speciellt för mig.
    Det penicillinet jag fick efter op i förebyggande syfte gjorde att jag mådde väldigt illa, tappade aptiten helt och var väldigt trött efter sövningen. Just ärret på magen läkte fint och fort men blödningen inne i buken varade länge innan smärtan gick över. Jag fick voltaren och alvedon några veckor efter op. 
    Det gjorde ont när barnen råkade komma åt när de inte tänkte sig för men inget ont om man bara var mot magen. Hoppas du förstår hur jag menar, tex om jag låg sked med sambon så gjorde det inte ont eller om ett barn satt i mitt knä så gick det bra. men det var mest från blödningen, från snittet har jag knappt märkt något alls.
    Eftersom jag ville göra det här, jag önskade inte att ha kvar livmodern så var jag glad över vad som hände, jag mådde lite dåligt i början men hämtade mig fort och var optimistisk. 

    Jag har gjort en op till efter min hysterektomi och jag var rädd för att jag skulle må lika dåligt igen men det sa narkosläkaren att de skulle göra allt för att undvika. och det gick bra, inget illamående eller samma trötthet. Jag var trött men inte alls på det sättet som förra gången jag blev sövd.

    Jag vet inte hur jag kan göra för att lugna dig, förstår att du behöver ta bort livmodern när du har cellförändringar men det kan bli lite av ett tvång då. Jag visste med säkerhet att jag inte vill få mer barn och har alltid tyckt att det är jobbigt med mens så ja är fullt nöjd men om man har viss längtan efter fler barn eller känner att kvinnligheten sitter i livmodern så förstår jag att det kan kännas jobbigt med en hysterektomi. Även om det inte är så för dig. 

    Tänk på knipövningar, jag kommer ihåg att det påverkade där en del några veckor efteråt.

    Hoppas det går bra för dig och att inte du drabbas av en blödning så går det nog bra efteråt. LYCKA TILL!Hjärta
    Tack snälla för svar... 
    Själva livmodern sörjer jag inte. Är också klar med barnafödandet och är steriliserad sen sju år tillbaka.
    Mens är ju bara en bonus att slippa.

    Men jag är rädd för komplikationer, smärtan efteråt och så. Och det eventuella urin-läckaget...
    Och tänk om de inte lyckats med att stoppa den begynnande cancern som det visade sig vara.

    Ja, huva! Det är inte lätt att vara kvinna!
  • Anonym (man)
    Visa endast
    Fre 14 okt 2011 17:30 #59

    hej flickor

    för det första vill jag säga till er som skall genomgå en op.
    var mentalt förberedd på denna op.
    tänk igenom det hela, var beredd.

    själv har jag låtit mig gå igenom an ablatio testis
     var helt förberedd på detta under ca 14 månader
    innan urologläkaren gav sitt tillstånd att göra det.
    kan säga att det var det bästa jag gjort. 

    inga problem med potensen, mår hur bra som helst.         

  • Fre 14 okt 2011 17:35 #60
    Anonym (Anna) skrev 2011-10-12 13:29:53 följande:
    Tog bort livmoder och är nöjd  
    Första tiden kände jag tydligt av att jag hade ägglossning och stark PMS men det har lagt sig lite nu. Antingen har jag kommit i klimakteriet eller så har jag bara missat det för jag inte känner efter lika väl längre.
    Mitt HB är bra och jag mår bra både fysiskt och psykiskt.
    Skönt att höra! En sådan operation är inte aktuell för mig än, men när jag är över 50 tänker jag ta bort hela rasket. Min mamma fick cancer i ägglstocken och även om det kanske inte är ärftligt vill jag inte riskera nått. Då borde jag ju också vara förbi klimakteriet så att det inte är en stor grej att äggstockarna åker de med.
  • Rainbo­w brite
    Visa endast
    Fre 14 okt 2011 17:44 #61

    Jag skulle vilja ta bort allt nu efter denna graviditeten och samtalt med min bm om detta, men man blir ju lite orolig när man läst denna tråden om vad som kan ske efteråt

  • Anonym (Anna) Trådstartaren
    Visa endast
    Fre 14 okt 2011 18:13 #62
    Rainbow brite skrev 2011-10-14 17:44:41 följande:
    Jag skulle vilja ta bort allt nu efter denna graviditeten och samtalt med min bm om detta, men man blir ju lite orolig när man läst denna tråden om vad som kan ske efteråt
    Att jag drabbades av en inre blödning behöver ju inte betyda att andra gör det. Det var sammanväxningar från min blindtarmsoperation som gjorde det. och har man inte ens tidigare varit opererad i magen så kan ju inte det inträffa. 

    Jag kan ju berätta att jag fick arbeta ganska hårt för att övertala, jag fick ju som jag ville men läkaren lyckades förhala allt med säkert 1 år. Han hade väl hoppats att jag skulle vekna men jag vek inte från min plan. 
  • Fre 14 okt 2011 18:17 #63
    Anonym (Anna) skrev 2011-10-14 18:13:30 följande:
    Att jag drabbades av en inre blödning behöver ju inte betyda att andra gör det. Det var sammanväxningar från min blindtarmsoperation som gjorde det. och har man inte ens tidigare varit opererad i magen så kan ju inte det inträffa. 

    Jag kan ju berätta att jag fick arbeta ganska hårt för att övertala, jag fick ju som jag ville men läkaren lyckades förhala allt med säkert 1 år. Han hade väl hoppats att jag skulle vekna men jag vek inte från min plan. 
    Fast alltså! Nu blir jag lite rädd.... Gråter
    Jag är opererad två gånger innan, för gallsten och en sterilisering. Oh vad läskigt!
    Nu har jag fått tiden förresten, på torsdag (20/10) sker det. 
  • Fre 14 okt 2011 18:22 #64
    How about cupcakes skrev 2011-10-14 18:17:35 följande:
    Fast alltså! Nu blir jag lite rädd.... Gråter
    Jag är opererad två gånger innan, för gallsten och en sterilisering. Oh vad läskigt!
    Nu har jag fått tiden förresten, på torsdag (20/10) sker det. 
    Min mamma var i pensionsåldern när hon 2006 gjorde en rätt stor operation där allt togs bort eftersom det visat sig att hon hade cancer i ena äggstocken. Hon har ett såndär ärr som går från blygdbenet och lite förbi naveln. Fast hon opererat blindtarmen och i 50årsåldern "brände" livmoderslämhinnan (för att hindra månatliga monsterblödningar) så hade hon inga problem alls. Bara så du får höra om nått som gått bra med. Kontinensen har inte heller varit några problem med, hon håller bättre än sina döttrar fast hon tryckt ut 6 välskapta barn genom åren  
  • Rainbo­w brite
    Visa endast
    Fre 14 okt 2011 18:40 #65
    Anonym (Anna) skrev 2011-10-14 18:13:30 följande:
    Att jag drabbades av en inre blödning behöver ju inte betyda att andra gör det. Det var sammanväxningar från min blindtarmsoperation som gjorde det. och har man inte ens tidigare varit opererad i magen så kan ju inte det inträffa. 

    Jag kan ju berätta att jag fick arbeta ganska hårt för att övertala, jag fick ju som jag ville men läkaren lyckades förhala allt med säkert 1 år. Han hade väl hoppats att jag skulle vekna men jag vek inte från min plan. 

    Men 2 akuta k-snitt samt ett till snart så 3 ggr har man ju då blivit öppnad i magen.
  • Fre 14 okt 2011 18:40 #66
    Insatt skrev 2011-10-14 18:22:15 följande:
    Min mamma var i pensionsåldern när hon 2006 gjorde en rätt stor operation där allt togs bort eftersom det visat sig att hon hade cancer i ena äggstocken. Hon har ett såndär ärr som går från blygdbenet och lite förbi naveln. Fast hon opererat blindtarmen och i 50årsåldern "brände" livmoderslämhinnan (för att hindra månatliga monsterblödningar) så hade hon inga problem alls. Bara så du får höra om nått som gått bra med. Kontinensen har inte heller varit några problem med, hon håller bättre än sina döttrar fast hon tryckt ut 6 välskapta barn genom åren  
    Tack snälla! Jag nervösar ihjäl mig här...
    Innan tyckte jag väntan på operationen var jobbig, nu tycker jag att det är jobbigt att veta när det ska bli.
    Vi kvinnor blir aldrig nöjda! Oskyldig 
  • Anonym (Anna) Trådstartaren
    Visa endast
    Fre 14 okt 2011 19:50 #67
    How about cupcakes skrev 2011-10-14 18:17:35 följande:
    Fast alltså! Nu blir jag lite rädd.... Gråter
    Jag är opererad två gånger innan, för gallsten och en sterilisering. Oh vad läskigt!
    Nu har jag fått tiden förresten, på torsdag (20/10) sker det. 
    Sterilisering är väl bara små titthål? Mitt blindtarmsärr är ca 15 cm långt och har krånglat förr. Jag blev snittad för ca 10 år sen och då var det strul redan då med sammanväxningarna vid blindtarmsärret. 
    Gallblåsan ligger väl mycket längre upp så den ska du inte vara orolig för.

    Du tjänar inget på att gå omkring och oroa dig nu. *Peptalk* OM det kommer hända saker under operationen så kommer det hända vare sig du oroar dig eller inte. Du kan inte förhindra att det händer genom att oroa dig. 
    OM det skulle vara så att du skulle få urininkontinens så går även det att operera. Det man inte klarar av att träna bort får man se till att fixa. Lova mig att du går till läkaren och berättar om besväret, gå inte för länge med det.

    Du fixar det här!Hjärta 
  • Fre 14 okt 2011 20:08 #68
    Anonym (Anna) skrev 2011-10-14 19:50:04 följande:
    Sterilisering är väl bara små titthål? Mitt blindtarmsärr är ca 15 cm långt och har krånglat förr. Jag blev snittad för ca 10 år sen och då var det strul redan då med sammanväxningarna vid blindtarmsärret. 
    Gallblåsan ligger väl mycket längre upp så den ska du inte vara orolig för.

    Du tjänar inget på att gå omkring och oroa dig nu. *Peptalk* OM det kommer hända saker under operationen så kommer det hända vare sig du oroar dig eller inte. Du kan inte förhindra att det händer genom att oroa dig. 
    OM det skulle vara så att du skulle få urininkontinens så går även det att operera. Det man inte klarar av att träna bort får man se till att fixa. Lova mig att du går till läkaren och berättar om besväret, gå inte för länge med det.

    Du fixar det här!Hjärta 
    Gullig du är! Tack! Hjärta
  • Sön 1 apr 2012 20:09 #69

    Tack för bra läsning! Jag har funderat på detta (eller egentligen vetat att jag vill det) i sju år. Härligt att få mer information. Brukar läkare vara skeptiska till att göra denna operation på någon som aldrig fött barn? Jag har vetat sedan jag var 17 år att jag inte vill ha biologiska barn, och har alltid haft problem med riklig mens och medföljande järnbrist. 
    Några tips för att få opereras? Och för att det ska gå bra under operationen, och efteråt? Knipövningar ska jag börja med, något mer bra att tänka på?