• Anonym (Anna)
    Äldre 7 Dec 11:19
    50658 visningar
    69 svar
    69
    50658

    Att ta bort livmodern

    Jag har börjat att fundera mer och mer på det. Jag har fått mina barn och närmar mig 40. Mensen är riklig och många dagar. Kollade HB idag, det låg på 105. Jag har alltid tyckt att mensen är en jobbig tid.

    Jag vill ha ett bollplank och ventilera funderingar och tankar med.
    Du som har tagit bort livmodern, (äggledare och äggstockar kvar) hur var det? Hur kändes det efteråt? Mister man lite av sin kvinnlighet? Kände du dig stympad?

    Jag förstår om detta är ett väldigt känsligt ämne och vill inte såra någon.
    Förstår om någon tycker det är helt fel att någon som är frisk för övrigt vill ta bort livmodern, men ha förståelse för mina tankar om det.

  • Svar på tråden Att ta bort livmodern
  • Anonym (Anna) Trådstartaren
    Äldre 7 Dec 12:14
    #2
    gutegirl skrev 2009-12-07 11:30:08 följande:
    Jag har inte tagit bort min livmoder, men min mamma har gjort det för något år sedan (äggstockar också, p ga cancer) och trots att hon passerat klimakteriet för några år sedan så blev det ändå lite av en sorg för henne och hon blev ganska deppig. Livmodern är, trots att den ligger dold där inne och inte syns, en ganska stor del av kvinnligheten, det är där ens barn har legat och växt. Nu fick ju inte hon själv välja, och det är möjligt att hon upplevt det hela annorlunda om det varit hennes eget val att göra en hysterektomi. Men saknar den gör hon.
    Tack för du svarade.

    När du skriver så, att det är där barnen legat blir jag lite sentimental Det hade jag inte tänkt på, den vikeln. Klart jag vet att de hade legat där inne men inte just det att det var deras enrummare...
    När jag tänker på hur det var att ha barn i magen så är det mest min hud, mitt yttre lager jag tänker på (inte i någon negativ bemärkelse), inte den påsen(livmodern) som de låg i. Hur barnet huvud och rumpa kändes mot handen.

    Det här blir något att tänka på...

    Förutom att en läkare måste gå med på att ta bort livmoder, vilket jag inte tror att någon kommer gå med på utan att det är väl motiverat så måste jag känna mig säker med beslutet. Som det känns nu så kommer jag inte ångra mig om jag fattar ett beslut om att ta bort den. Gjort är gjort, liksom.
  • Anonym (Anna) Trådstartaren
    Äldre 7 Dec 12:25
    #4
    Emmeliina skrev 2009-12-07 12:17:10 följande:
    Förstår inte riktigt varför du vill göra en hysterektomi? För att inte ha mens eller? Finns det inte andra sätt du kan undgå att ha mens än att göra en hysterektomi?
    Min kropp dräneras på järn var gång jag har mens och har svårt att hålla uppe värdet med järntillskott. Är ordanerad Niferex droppar, 35 st/5ggr om dagen i flera månader. Men ändå så klarar jag inte av att få upp järnvärdet till mer än 9, så fort jag slutar så faller det ner igen. Ett järnvärde på 6 är inget ovanligt för mig.

    Kan inte ha hormonspiral eller andra hormonpreparat som kan minska mensen.
  • Anonym (Anna) Trådstartaren
    Äldre 7 Dec 12:40
    #6
    mimi66 skrev 2009-12-07 12:25:58 följande:
    Jag tog bort min livmoder för snart 10 år sedan.. Det berodde på 2 saker, skulle sterilisera mig samt att jag endast hade mens 2-4 gånger/år.. Min operation gick bra, tycker att det är det bästa jag gjort (då med tanke på att mensen är borta och att jag inte kan få fler barn).. Däremot drabbades jag av Nervsmärtor + sammanväxningar som jag att jag ofta har mycket ont i magen.. Menjag ångrar mig inte.. Vi ska inte ha fler barn, och någon sentimental kännsla av att "barnens hus" är borta har jag aldrig haft.. Stympad, lika dant dät, jag är samma tjej nu som innan..
    Är det "fantomsmärtor" du har eller något annat?
    Hur någon upplever smärta är ju olika men hur mycket är det? Kan du fungera normalt som människa om du tar 2 alvedon? Hur ofta kommer det? Kan du själv påverka hur mycket/lite ofta/sällan du får ont genom tunga lyft, stress, sex osv.?
  • Anonym (Anna) Trådstartaren
    Äldre 7 Dec 12:44
    #8
    Emmeliina skrev 2009-12-07 12:40:16 följande:
    Anonym (Anna) skrev 2009-12-07 12:25:23 följande: Okej :s e inte helt haj på hur värdena i sverige ska va. Jobbar på sjukhus i danmark o där använder man inte samma :P Men konsultera med din läkare o se vad han säger.
    HB var 105 men järnvärdet i blodet, test som man tar i armen och lämnar in till lab är 9 godkänt, men lågt. Kommer inte ihåg vad det heter men kan tänka mig att det är samma världen över så att du inte skulle ha stött på det...:-/
  • Anonym (Anna) Trådstartaren
    Äldre 7 Dec 13:14
    #11
    mimi66 skrev 2009-12-07 12:52:44 följande:
    Mina smärtor är otroligt intensiva då de kommer.. Alvedon+Tradolan gör att jag står ut hemma.. Men ibland hjälper inte det och då blir det Akuten.. Smärotrna kommer lite olika ibland kan jag vara fri dom i flera månader sen kan de komma med några veckors mellanrum.. Håller i sig i 1-4 dagar.. Då är jag sängliggande.. Många utredningar är gjorda.. På röntgen (och tillhåls-op) konstaterade de att jag har mycket sammanväxningar i området.. Hos Smärtkliniken sa de att det var Nervsmärtor.. Men enligt mina tankar rör det sig mer åt Sammanväxningar som släpper lite då jag får mina smärtgenombrott.. En person som har Nervsmärtor har ont hela tiden..Vilket inte jag har..
    Tack för du svarade

    Ja, smärtor vill jag ju inte ha... Men undra hur vanligt det är?

    Förresten, varför var anledningen att ta bort livmodern just för att du hade mens så sällan? Är livmodern "trasig" då? Förlåt, frågan kanske verkar lite dum, men jag fattar nog inte riktigt varför sällan-mens är ett argument

    Just nu har vi inget skydd mer än kondom runt ägglossning men eftersom mensen pågår nästan till ägglossning och säkerhetsmarginalen efter äglossning så blir det inte många dagar kvar att ha fritt sex. Sen när man har flera små barn och mycket vaknätter så är det inte mycket tid kvar för den aktiviteten. Vi har tänkt att någon av oss två ska sterilisera oss men kan inte komma på vem. Jag vill inte sterilisera mig och ff ha mensen. Tänket är så här: man kan inte bli gravid men ff har man kvar beviset på fertilitet(mens). Man får dras med skiten iaf.
    Tack för dina erfarenheter, du verkar nöjd med det även om du ibland har ont. Det är viktigt för mig att få ta del av dina efarenheter.
  • Anonym (Anna) Trådstartaren
    Äldre 4 Jan 10:22
    #14

    Strax före jul var jag på läkarbesök för bla de här låga järnvärdet. Jag måste ta järn i minst ett halvår framöver för att få upp deperna i kroppen. Och med den rikliga mensen jag har så kommer det troligtvis dala neråt igen. Med utsikten att jag ska ha mens i ca 15 år till så känns det allt bra hopplöst.
    Läkaren tog upp det här med att ta bort livmodern och jag har tänkt på det mer och mer. Det känns inte som ett stort "NEEEEJ!!!" i mig utan mer som "Tjaaa...varför inte..?"

  • Anonym (Anna) Trådstartaren
    Äldre 4 Jan 20:53
    #16
    Vill inte ha barn skrev 2010-01-04 17:00:06 följande:
    Anna / TS / whatever... Det finns en gigantisk tråd om hysterektomier på Tara, sök på "hysterektomi" på google så kommer det upp bland de första resultaten. Det var bra läsning för mig, och kommer troligtvis vara det även för dig. Det här med ångest efter en livmoderborttagning tror jag kan åtgärdas med något hormontillskott, det diskuteras också i ovan nämnda tråd. Jag ska själv ta bort ett myom om drygt två veckor och ska få en p-spruta efteråt. Fungerar inte det tar jag bort livmodern + tapp.
    Tack för tipset! Ska kolla upp det!
  • Anonym (Anna) Trådstartaren
    Äldre 4 Jan 22:44
    #19
    miss bee skrev 2010-01-04 21:00:51 följande:
    Ta p-spruta, min syster tar sådan och hon har ingen mens!
    Kan inte ha NÅGOT med hormon.
  • Anonym (Anna) Trådstartaren
    Äldre 5 Jan 11:07
    #23

    Jag har läst lite på den länken som Vill inte ha barn länkade till i inlägg #15.
    Där är det några som beskriver att de har fått svårare att hålla tätt, vilket i de flesta fall går att träna bort. Och en del berättar att även om de har kvar äggstockar så har de kommit i tidigare klimaterie. Det låter ju inte så trevligt.

    Men jag kommer troligtvis inte göra någon skrapning eller annan hormon behandling, det är borttagning av livmodern jag överväger. Barnafödandet är över för min del och jag är trött på att ha mens som gör att jag måste ta järnmedicin länge.
    OK, det är en operation, kanske något onödig i vissas ögon. Men jag känner att det här som det är nu är fel. För mig. Jag förstår att en del tycker att det är oåterkalligt att göra en sådan sak, kanske främst av de som inte än har fått barn eller inte kan få barn. Men jag har också varit där. Min förra man och jag försökte i nästan 10 år att få barn utan att lyckas. På den tiden så känndes en sådan sak som förlust av livmodern som en skräckhistoria men nu är jag i en annan del av livet och det känns inte så skrämmande. Om jag får alla fakta och höra hur det har känts för de som har gått igenom det så jag kan bilda mig en egen uppfattning om vad som eventuellt står framför mig.
    Att jag började på allvar att tänka på det här är till viss del läkarens ord och tonläge när vi pratade om det, hon sa att jag skulle tänka på det och diskutera det med min partner hur jag kännde inför det. Hon sa inte diret att hon skulle skriva remiss om jag ville men inte heller att hon avrådde. Nu är det här läkare på VC jag har pratat med och kommer även kontakta någon av de läkare jag har haft genom mina graviditeter för att höra deras åsikter. Det kan ju hända att de tex har sett myom vid k-snitt eller annat vid alla de UL jag har genomgått.

    Jag vill höra erfarenheter av er som har tagit bort livmodern men har kvar äggstockarna.

  • Anonym (Anna) Trådstartaren
    Äldre 5 Jan 11:48
    #25

    Jag har inte alls sådana besvär med mensen som vissa andra har, oregelbundet och långvariga blödningar. Jag vet att i jämnfört med er så är jag lyckligt lottad. Mens med 28-29 cykel och blödning i 8 dagar med 1-2 dagar med riktigt kraftig blödning.
    Men JAG mår inte bra av det. JAG har problem med att ta upp järn i kroppen. JAG mår psykiskt dåligt av att ha mens. Inte PMS utan jag tycker inte om att ha mens.
    Ibland verkar det på samhället krav att en kvinna ska tiga och lida med sin livmoder, något bibliskt straff för Evas synd. Varför ska det vara så stort att ta bort livmodern om man inte trivs med hur det är?

  • Anonym (Anna) Trådstartaren
    Äldre 5 Jan 14:01
    #30
    2små2stora skrev 2010-01-05 13:58:57 följande:
    En väninna till mig brände bort livmoderslemhinnan. Hon har ingen mens eller något sådant längre. Det kan vara ett alternativ till att operera bort hela livmodern.
    Det har jag inte hört talas om! Måste googla
  • Anonym (Anna) Trådstartaren
    Äldre 5 Jan 14:03
    #31
    Anonym skrev 2010-01-05 13:36:37 följande:
    Gör det inte, Depo-Provera gjorde mitt liv till ett helvete.
    Nej-då Kommer inte ta något alls med hormoner. Varken spiral, spruta, stavar, ringar eller annat som kanske kan finnas på marknaden.
  • Anonym (Anna) Trådstartaren
    Äldre 22 Feb 22:48
    #42
    Anonym (moln) skrev 2010-02-22 01:13:05 följande:
    Hej! Har bara snabbläst nu. Funderar på varför du måste ta bort livmodern vid en ev sterilisering - brukar det inte vara äggledarna man tar bort eller klämmer åt? Du kanske redan har diskuterat mensproblemet med din läkare men det finns medicin som inte innehåller hormoner som man kan ta om man blöder mycket. Lycka till! 
    Det är inte direkt ofruktsamhet jag är ute efter, (även om jag vill det med) det är att slippa blöda.
    Ska till läkaren i början av mars och prata mer om det här. Ska ev. ta järnprover imorgon (är dropp-in.) Så får se hur jag ligger till efter ytterligare en katastrofmens.
  • Anonym (Anna) Trådstartaren
    Äldre 6 Mar 11:50
    #46
    Anonym (VARNING) skrev 2010-03-06 00:21:22 följande:
    En varning bara, det är faktiskt vanligt att man hamnar i depression efter en hysterektomi (även fast man själv ville göra den) pg av den hormonomställning kroppen utsätts för. Så för er som tar bort livmodern, be era nära och kära hålla koll på ert "mentala tillstånd" under det närmaste året efter. Så ni snabbt och enkelt kan få ev. hjälp. Min mamma opererade bort livmodern pg av kraftiga blödningar och ett halvår senare kom hon in i en djup depression med självmordstankar. Hade bara hon/vi fått information om att depression är relativt vanligt så hade ju hon kunna fått rätt vård omgånde vid första tecknet  och inte hunnit ned i en djup depression. Jag är absolut inte emot operation av livmodern utan vill bara tala om att risken för depression finns.
    Tog hon bort äggstockarna också?
    Vad jag har hört så påverkas inte hormonnivån i kroppen om man lämnar kvar äggstockarna, med förbehåll att man inte kommer i ett tidigare klimaterie orsakat av själva operationen.
    Jag äter antidepressiva mediciner så jag är redan under uppsikt.

    Jag har varit hos min läkare nu och hon kommer skriva en remiss till KK. Läkaren gjorde en lite vaginal undersökning och kände en viss förstoring. Förmodligen har jag myom.
    Har diskuterat ämnet med en yngre släkting som spontant sa "Fan va gôtt, ska jag med göra när jag blir 40."
    Jag förstår att det känns som ett helt horribelt ingrepp för en del men inte för mig. Jag kommer inte sakna livmodern.
  • Anonym (Anna) Trådstartaren
    Äldre 12 Oct 07:25
    #50

    Kan du precisera dig lite närmare.

  • Anonym (Anna) Trådstartaren
    Äldre 12 Oct 13:29
    #52
    Anonym (testar) skrev 2011-10-12 12:57:24 följande:
    Jag råkade hitta den här gamla tråden av en slump när jag googlade på något helt annat, och ville kolla om det fortfarande gick att svara i så gamla trådar. Det gjorde det! Familjeliv har tydligen tagit bort tremånadersgränsen.

    Hoppas att det gick bra, vad du än beslutade dig för.
    Tog bort livmoder och är nöjd  
    Första tiden kände jag tydligt av att jag hade ägglossning och stark PMS men det har lagt sig lite nu. Antingen har jag kommit i klimakteriet eller så har jag bara missat det för jag inte känner efter lika väl längre.
    Mitt HB är bra och jag mår bra både fysiskt och psykiskt.
  • Anonym (Anna) Trådstartaren
    Äldre 12 Oct 18:07
    #55
    Pernilla75 skrev 2011-10-12 15:15:44 följande:
    Fast det är inte livmodern som producerar östrogen utan äggstockarna, så i klimakteriet hamnar man inte genom en hysterektomi. Dessutom har jag inte hört ett ord från min läkare om att det skulle bli "massa konstigt" och inte heller att det är "väldigt, väldigt stort". Ingreppet som sådant är faktiskt relativt litet och det enda konstiga är väl i så fall att man inte längre kan bli gravid.

    (Jag diskuterade detta så sent som för ett par dagar sedan med en överläkare på Sahlgrenskas gynmottagning eftersom jag själv ska operera bort såväl äggstockar som livmoder).
    Jo, man kan hamna i ett för tidigt klimakterie efter en hysterektomi (när man har lämnat kvar äggstockarna), kroppen kan "chockas" av ingreppet som stör hormonbalansen eller så blir äggstockarna understimulerade av mindre aktivitet i regionen. 

    Om man tar livmodern genom slidan så är det ju inte så stort men om man går in genom bukväggen så är det ju faktiskt relativt stort. Mitt ärr är lika stort som kejsarsnittsärret. Jag har gjort andra bokoperationer, både titthål och öppen buk och jag har väldigt medtagen ganska länge efter hysterektomin. Nu behöver det inte betyda att alla mår så men jag skulle nog klassa det som ett lite större ingrepp än bagatell.
  • Anonym (Anna) Trådstartaren
    Äldre 12 Oct 19:26
    #57
    How about cupcakes skrev 2011-10-12 18:32:09 följande:
    Hej på dig...

    Min livmoder ska tas bort om 1-2 veckor pga svåra cell-förändringar... Har lite frågor om det är ok?
    Tog de din livmodertapp med? Det ska de gör på mig. Fast de kan inte ta livmodern vaginalt så det blir ett "snitt" med. Jag är så nervös...
    Hur dålig var du efteråt, och hur länge? Svara ärligt är du snäll, jag är rädd ändå så inget du säger kan skrämma mig. Skäms

    Tack på förhand.
    Marie
    Ja, de tog bort livmodertappen på mig. 

    Just på mig så fick jag en blödning i magen när de arbetade med sammanväxningar  från ett tidigare ingrepp men inte en "Stor blödning, fara för livet" utan som ett blåmärke fast invändigt. En sådan här blödning är inget som man brukar få och det var speciellt för mig.
    Det penicillinet jag fick efter op i förebyggande syfte gjorde att jag mådde väldigt illa, tappade aptiten helt och var väldigt trött efter sövningen. Just ärret på magen läkte fint och fort men blödningen inne i buken varade länge innan smärtan gick över. Jag fick voltaren och alvedon några veckor efter op. 
    Det gjorde ont när barnen råkade komma åt när de inte tänkte sig för men inget ont om man bara var mot magen. Hoppas du förstår hur jag menar, tex om jag låg sked med sambon så gjorde det inte ont eller om ett barn satt i mitt knä så gick det bra. men det var mest från blödningen, från snittet har jag knappt märkt något alls.
    Eftersom jag ville göra det här, jag önskade inte att ha kvar livmodern så var jag glad över vad som hände, jag mådde lite dåligt i början men hämtade mig fort och var optimistisk. 

    Jag har gjort en op till efter min hysterektomi och jag var rädd för att jag skulle må lika dåligt igen men det sa narkosläkaren att de skulle göra allt för att undvika. och det gick bra, inget illamående eller samma trötthet. Jag var trött men inte alls på det sättet som förra gången jag blev sövd.

    Jag vet inte hur jag kan göra för att lugna dig, förstår att du behöver ta bort livmodern när du har cellförändringar men det kan bli lite av ett tvång då. Jag visste med säkerhet att jag inte vill få mer barn och har alltid tyckt att det är jobbigt med mens så ja är fullt nöjd men om man har viss längtan efter fler barn eller känner att kvinnligheten sitter i livmodern så förstår jag att det kan kännas jobbigt med en hysterektomi. Även om det inte är så för dig. 

    Tänk på knipövningar, jag kommer ihåg att det påverkade där en del några veckor efteråt.

    Hoppas det går bra för dig och att inte du drabbas av en blödning så går det nog bra efteråt. LYCKA TILL!Hjärta
  • Anonym (Anna) Trådstartaren
    Äldre 14 Oct 18:13
    #62
    Rainbow brite skrev 2011-10-14 17:44:41 följande:
    Jag skulle vilja ta bort allt nu efter denna graviditeten och samtalt med min bm om detta, men man blir ju lite orolig när man läst denna tråden om vad som kan ske efteråt
    Att jag drabbades av en inre blödning behöver ju inte betyda att andra gör det. Det var sammanväxningar från min blindtarmsoperation som gjorde det. och har man inte ens tidigare varit opererad i magen så kan ju inte det inträffa. 

    Jag kan ju berätta att jag fick arbeta ganska hårt för att övertala, jag fick ju som jag ville men läkaren lyckades förhala allt med säkert 1 år. Han hade väl hoppats att jag skulle vekna men jag vek inte från min plan. 
Svar på tråden Att ta bort livmodern