• Äldre 12 Oct 18:32
    50664 visningar
    69 svar
    69
    50664

    Att ta bort livmodern

    Anonym (Anna) skrev 2011-10-12 18:07:50 följande:
    Jo, man kan hamna i ett för tidigt klimakterie efter en hysterektomi (när man har lämnat kvar äggstockarna), kroppen kan "chockas" av ingreppet som stör hormonbalansen eller så blir äggstockarna understimulerade av mindre aktivitet i regionen. 

    Om man tar livmodern genom slidan så är det ju inte så stort men om man går in genom bukväggen så är det ju faktiskt relativt stort. Mitt ärr är lika stort som kejsarsnittsärret. Jag har gjort andra bokoperationer, både titthål och öppen buk och jag har väldigt medtagen ganska länge efter hysterektomin. Nu behöver det inte betyda att alla mår så men jag skulle nog klassa det som ett lite större ingrepp än bagatell.
    Hej på dig...

    Min livmoder ska tas bort om 1-2 veckor pga svåra cell-förändringar... Har lite frågor om det är ok?
    Tog de din livmodertapp med? Det ska de gör på mig. Fast de kan inte ta livmodern vaginalt så det blir ett "snitt" med. Jag är så nervös...
    Hur dålig var du efteråt, och hur länge? Svara ärligt är du snäll, jag är rädd ändå så inget du säger kan skrämma mig. Skäms

    Tack på förhand.
    Marie
  • Äldre 12 Oct 19:50
    #58
    Anonym (Anna) skrev 2011-10-12 19:26:46 följande:
    Ja, de tog bort livmodertappen på mig. 

    Just på mig så fick jag en blödning i magen när de arbetade med sammanväxningar  från ett tidigare ingrepp men inte en "Stor blödning, fara för livet" utan som ett blåmärke fast invändigt. En sådan här blödning är inget som man brukar få och det var speciellt för mig.
    Det penicillinet jag fick efter op i förebyggande syfte gjorde att jag mådde väldigt illa, tappade aptiten helt och var väldigt trött efter sövningen. Just ärret på magen läkte fint och fort men blödningen inne i buken varade länge innan smärtan gick över. Jag fick voltaren och alvedon några veckor efter op. 
    Det gjorde ont när barnen råkade komma åt när de inte tänkte sig för men inget ont om man bara var mot magen. Hoppas du förstår hur jag menar, tex om jag låg sked med sambon så gjorde det inte ont eller om ett barn satt i mitt knä så gick det bra. men det var mest från blödningen, från snittet har jag knappt märkt något alls.
    Eftersom jag ville göra det här, jag önskade inte att ha kvar livmodern så var jag glad över vad som hände, jag mådde lite dåligt i början men hämtade mig fort och var optimistisk. 

    Jag har gjort en op till efter min hysterektomi och jag var rädd för att jag skulle må lika dåligt igen men det sa narkosläkaren att de skulle göra allt för att undvika. och det gick bra, inget illamående eller samma trötthet. Jag var trött men inte alls på det sättet som förra gången jag blev sövd.

    Jag vet inte hur jag kan göra för att lugna dig, förstår att du behöver ta bort livmodern när du har cellförändringar men det kan bli lite av ett tvång då. Jag visste med säkerhet att jag inte vill få mer barn och har alltid tyckt att det är jobbigt med mens så ja är fullt nöjd men om man har viss längtan efter fler barn eller känner att kvinnligheten sitter i livmodern så förstår jag att det kan kännas jobbigt med en hysterektomi. Även om det inte är så för dig. 

    Tänk på knipövningar, jag kommer ihåg att det påverkade där en del några veckor efteråt.

    Hoppas det går bra för dig och att inte du drabbas av en blödning så går det nog bra efteråt. LYCKA TILL!Hjärta
    Tack snälla för svar... 
    Själva livmodern sörjer jag inte. Är också klar med barnafödandet och är steriliserad sen sju år tillbaka.
    Mens är ju bara en bonus att slippa.

    Men jag är rädd för komplikationer, smärtan efteråt och så. Och det eventuella urin-läckaget...
    Och tänk om de inte lyckats med att stoppa den begynnande cancern som det visade sig vara.

    Ja, huva! Det är inte lätt att vara kvinna!
  • Äldre 14 Oct 18:17
    #63
    Anonym (Anna) skrev 2011-10-14 18:13:30 följande:
    Att jag drabbades av en inre blödning behöver ju inte betyda att andra gör det. Det var sammanväxningar från min blindtarmsoperation som gjorde det. och har man inte ens tidigare varit opererad i magen så kan ju inte det inträffa. 

    Jag kan ju berätta att jag fick arbeta ganska hårt för att övertala, jag fick ju som jag ville men läkaren lyckades förhala allt med säkert 1 år. Han hade väl hoppats att jag skulle vekna men jag vek inte från min plan. 
    Fast alltså! Nu blir jag lite rädd.... Gråter
    Jag är opererad två gånger innan, för gallsten och en sterilisering. Oh vad läskigt!
    Nu har jag fått tiden förresten, på torsdag (20/10) sker det. 
  • Äldre 14 Oct 18:40
    #66
    Insatt skrev 2011-10-14 18:22:15 följande:
    Min mamma var i pensionsåldern när hon 2006 gjorde en rätt stor operation där allt togs bort eftersom det visat sig att hon hade cancer i ena äggstocken. Hon har ett såndär ärr som går från blygdbenet och lite förbi naveln. Fast hon opererat blindtarmen och i 50årsåldern "brände" livmoderslämhinnan (för att hindra månatliga monsterblödningar) så hade hon inga problem alls. Bara så du får höra om nått som gått bra med. Kontinensen har inte heller varit några problem med, hon håller bättre än sina döttrar fast hon tryckt ut 6 välskapta barn genom åren  
    Tack snälla! Jag nervösar ihjäl mig här...
    Innan tyckte jag väntan på operationen var jobbig, nu tycker jag att det är jobbigt att veta när det ska bli.
    Vi kvinnor blir aldrig nöjda! Oskyldig 
  • Äldre 14 Oct 20:08
    #68
    Anonym (Anna) skrev 2011-10-14 19:50:04 följande:
    Sterilisering är väl bara små titthål? Mitt blindtarmsärr är ca 15 cm långt och har krånglat förr. Jag blev snittad för ca 10 år sen och då var det strul redan då med sammanväxningarna vid blindtarmsärret. 
    Gallblåsan ligger väl mycket längre upp så den ska du inte vara orolig för.

    Du tjänar inget på att gå omkring och oroa dig nu. *Peptalk* OM det kommer hända saker under operationen så kommer det hända vare sig du oroar dig eller inte. Du kan inte förhindra att det händer genom att oroa dig. 
    OM det skulle vara så att du skulle få urininkontinens så går även det att operera. Det man inte klarar av att träna bort får man se till att fixa. Lova mig att du går till läkaren och berättar om besväret, gå inte för länge med det.

    Du fixar det här!Hjärta 
    Gullig du är! Tack! Hjärta
Svar på tråden Att ta bort livmodern