Att ta bort livmodern

Hej! Har bara snabbläst nu. Funderar på varför du måste ta bort livmodern vid en ev sterilisering - brukar det inte vara äggledarna man tar bort eller klämmer åt? Du kanske redan har diskuterat mensproblemet med din läkare men det finns medicin som inte innehåller hormoner som man kan ta om man blöder mycket. Lycka till! 

Hej!

Jag är ganska nyopererad. Fick livmodern bortplockad vaginalt, nedsövd. Jag har medicinsk historia som motiverar det, har tänkt på det av och till i 8 år drygt då första barnet föddes och jag höll på att stryka med på kuppen (jag är 32 nu). Har även pratat med min BM (samma under alla år) efter första barnet om vilka alternativ det finns och sen råkade jag bli gravid igen iallfall och fick gå på täta kontroller på spec mödravård.

Jag har dessutom haft enorma blödningar. "Jumbo-OB" som jag kallar det och ett nattbinda blödde igenom på en timma + att jag hade mens i 8-9 dagar med resultatet likblek, jag kunde sitta en timma på toa för att spara bindor :/ . Då satte jag in hormonspiral efter andra barnet (5 år sedan). Men det hjälpte inte mot mensvärk, blödningarna började komma oregelbundet och jag blödde av och till lika kraftigt som innan.

Jag valde att överleva med de barn jag har än att riskera mitt eget liv om jag skulle bli gravid igen. Jag och gynekologen pratade mycket om de olika alternativen av sterilisering som fanns, men hysterektomi är det enda som är "fool proof". Man KAN inte bli gravid. Och jag SKA inte det.

Nu är det 12 dagar sedan jag opererades. Jag mår hyfsat bra. Jag var uppe och knatade nästan direkt efter operationen, satt och kollade på ishockey, OS-tjejerna. Kanske kan tänkas märkligt, men det onda jag hade var INTE värre än mensvärkarna! Okej, jag hade smärtstillande där, men läkaren varnade mig innan om att jag skulle känna som kraftiga mensvärkar.

Det som hänt efter att jag kommit hem (dagen efter) är att jag har gått igenom förlossningarna igen. Från att ha haft värk i ryggen (som foglossning) så har det efter en vecka förflttat sig fram till blygdbenet (där jag också hade foglossning). Det har ilat och strålat ut i benen som ischias. Men nu verkar det släppa. Jag äter bara en värktablett när jag ska gå och lägga mig och på morgonen när jag ska få igång ungarna med kläder och allt. Det onda jag har är betydligt lindrigare än de mensvärkar jag haft. Varje gång jag hade mens kom förlossningsvärkarna tillbaka. Inte kul.

Liten varning... STOR varning. Se till att inte bli förstoppad efteråt! Mycket katrinplommon, päron, linfrön mm. Håll magen i trim. Det är som efter förlossningen, man vill inte vara hård i magen! ;)

Nu fick du min story. Antar att det var det du ville höra innan du bestämmer dig. Jag letade också febrilt efter info och erfarenheter, men det är svårt att hitta. Lycka till hur du än bestämmer dig för att göra.

Ja just det, dina andra frågor. Jag vet inte om jag har mist någonting av min kvinnlighet eller känner mig tom, det är så nära inpå operationen. Men jag tror inte det kommer att påverka mig speciellt mycket på det sättet eftersom jag tänkte på det i så många år, positivt och negativt, risken att bli inkontinent som många tar upp spelar ingen större roll för mig, jag sprack uppåt med första barnet, klitoris och hela sk*ten gick åt h-e.
Att jag skulle känna mig tom tror jag inte heller, jag har inte haft den "relationen" till livmodern. Den har mest ställt till det för mig.
Jag är fortfarande mamma oavsett. 

En varning bara, det är faktiskt vanligt att man hamnar i depression efter en hysterektomi (även fast man själv ville göra den) pg av den hormonomställning kroppen utsätts för.

Så för er som tar bort livmodern, be era nära och kära hålla koll på ert "mentala tillstånd" under det närmaste året efter. Så ni snabbt och enkelt kan få ev. hjälp.

Min mamma opererade bort livmodern pg av kraftiga blödningar och ett halvår senare kom hon in i en djup depression med självmordstankar. Hade bara hon/vi fått information om att depression är relativt vanligt så hade ju hon kunna fått rätt vård omgånde vid första tecknet  och inte hunnit ned i en djup depression.

Jag är absolut inte emot operation av livmodern utan vill bara tala om att risken för depression finns.

Jag ska ta bort min livmoder om drygt en vecka. Blir lite ororlig när jag läser om er som fått smärtor eller hamnat i depressieon. Men jag har haft såna fruktansvärda smärtor pga flera myom att jag nu kommit fram till att jag inte kan fortsätta ha det så. Har svårt att tänka mig att det ska bli värre. Men jag ser bara en smärtfri framtid efter operationen. Känns som att jag kommer att få livet tillbaka och att min son kommer att få tillbaka en mamma som inte är trött och irriterad så mycket.
Jag hoppas att min vision slår in.

Tyvärr finns det så mycket okunskap kring hysterektomi. Det finns olika sorters operationer och den största avgörande skillnaden är om man bara tar bort själva livmodern eller både den och äggstockarna. Tar du endast bort livmoder fortsätter du ha ägglossning då den styrs från hypofysen och känner inte av några som helst hormonella förändringar. Tar du dock bort äggstockarna också blir det en helt annan sak, då kan du hamna i ett ev. för tidigt klimakterium såvida du ej får och tar hormonpreparat som fungerar för dig.

Jag förlorade TYVÄRR min livmoder vid första barnets förlossning och för mig är det en enorm sorg,tung och svart och som påverkar mig hela tiden. Jag har tappat min självkänsla helt, kan ej ha sex och avskyr min kropp. Jag känner mig stympad och amputerad och tom ja ej som någon kvinna längre. Tyvärr.

Rent fysiskt har jag dock ej haft några besvär,varken med ärret,underlivet eller smärtor.

Lycka till TS vad du än bestämmer dig för.

ssssssssssssssssssssssssssssssssssss

Kan du precisera dig lite närmare.