• Completorium

    Det ska fan vara en modern man!

    Det här skrevs först som ett inlägg i tråden "Varför vill tjejer ha mindre sex än killar" av rimmad lax
    www.familjeliv.se/Forum-9-191/m49264120.html
    men så insåg jag att det kantrade åt ett annat håll så jag startar en ny tråd istället. Kanske är detta ett gammalt ämne och jag är ny här, men ni får väl hänvisa till de trådar det detta har diskuterats förr!

    Så här skrev jag:

    Jag var för trött i natt för att börja skriva några längre tirader, men jag ska försöka utveckla mina erfarenheter lite här. Kallejohansson och Pappa jonthe bl.a. har redan varit inne på det här spåret som jag ska utveckla lite.

    Det talas mycket om att män både vill ha en hora och en madonna. De vill ha en hora i sängen men på dagen ska deras kvinna vara en madonna, en respektabel kvinna som är en god mamma och husmor. Detta är väl känt och ett etablerad fenomen. Mycket skit har kastats på män för att de har de omänskliga kraven på sina kvinnor.

    Motsvarigheten för kvinnor är mjukispappa/buse(alt. prins på vit springare)-problematiken. Det är detta ni har kommit in på i den här tråden. Kvinnor skriker högt och vilt över män som inte deltar i familjelivet, är gäster i sina barns liv, på sin höjd kan "hjälpa till" i hushållsarbetet osv. Kvinnor beklagar sig över sina lata sluskar till män och vill istället ha en "riktig" man som klarar att komma underfund med själv att det ska diskas, handlas mat och tvättas kläder och också göra det!

    Alla terapeuter lär ut att vägen till sexlivet går genom diskbaljan. En trött och utarbetad kvinna är inte kåt, men en kvinna som känner att hon får fullt stöd i hushållet och med barnen har helt andra förutsättningar till att bli den eldiga älskarinnan mannen så hett åstundar.

    Jag är en man som är som en fullfjädrad hemmafru. Jag kan allt om att sköta ett hem och gör det också. Det har alltid varit så. Jag är inne på mitt andra äktenskap. I mitt första äktenskap som varade från ungdomen så tog nog min fru bara det hela som nåt naturligt. Hon hade aldrig fått lära sig särskilt mycket om hushållsarbete och jag blev den naturliga auktoriteten på området i vår familj. Jag blev het enkelt den traditionella kvinnan i vårt förhållande.

    Nå hjälpte det? Nej, inte blev det mer sex för det! När vi gått igenom den sedvanliga passionsfasen så dalade sexlivet till att vara något som hon accepterade som nåt nödvändigt ont som fick ske 1-2 ggr/månad. Jag tog upp och försökte prata om det om och om igen, men ändå accepterade jag tanken på att hon helt enkelt inte var så intresserad.

    Nå, det förhållandet slutade på ett sätt som är vanligare åt "andra hållet", dvs. att kvinnan slänger ut en oduglig man som bara latar sig och inte deltar i familjelivet och hushållsarbetet. Jag tröttnade och bröt upp. Då reagerade hon med nån slags chock (för naturligtvis kunde hon inte föreställa sig att jag inte trivdes, trots att jag pratat med henne hundratals gånger om att jag inte ville vara den ende som gjorde nåt i hushållet och att jag var missnöjd med sexlivet). Hon blev plötsligt en sexgudinna! Hon använde sexet för att hålla mig kvar, men det funkade givetvis inte.

    Min andra fru... Inte heller här fungerar det med att vara en mjukisman och sköta allt i hushållet. Vi hade jättebra sexliv c:a 3 år, tills vi hade flyttat ihop på allvar och gift oss.

    Jag har varit betydligt mer vaksam och tagit tag i problemen mycket tidigare nu. Först när jag märkte att sexlivet dalade så funderade jag över vad det kunde bero på. Jo, hon pluggade och var under stor press. Så jag backade, tjatade inte om sex, lät henne vara. Men det var som att hon aldrig kom tillbaka efter det, så jag har på olika sätt fört det hela på tal, försökt att lirka ur henne vad som är fel osv. Jag har gett henne tid, jag har gjort allt för att underlätta tillvaron för henne osv. Så, när det här tidsspannet av tid för möjlig återhämtning för henne vara några år och inget blivit bättre så krävde jag familjeterapi och det blev så.

    Då framkommer några intressanta saker! Hon säger då bl.a. att hon såg det som att hon var inne i en passionsfas i början av vårt förhållande, dvs de första 3 åren. Ovanligt länge alltså, det brukar vara några månader. Hon använder sig också av den här bilden av mannen som en prins på en vit springare som ska ta henne ur den misär hon lever i. När vardagen infann sig så sprack föreställningen om att allt skulle bli så fantastiskt annorlunda. Hon hade alltså inte räknat med att även hon skulle behöva bjuda till för att hennes liv skulle bli bra.

    Och så detta då med busen (eller prinsen) kontra hemmamannen, vaktmästaren... Det visade sig att hon, som längtat hela livet efter en man som var en hejare på att laga mat (så att hon skulle slippa göra det jämt), städa osv. nu, när hon hittat en sån, inte alls blev nöjd med det! Nej, istället kände hon sig undanskuffad från sin naturliga plats i hemmet!!! (Ändå sitter hon och skryter på jobbet om sin duktige man som lagat den goda maten som ligger i hennes matlåda...)

    Hon kände sig mindervärdig, överflödig, förminskad... Och den där mannen som stod i köket... var han sexig? Nej... Det gick inte att tända på en man som beter sig som ett fruntimmer...

    Fattar ni problematiken? Här har man fått höra hela livet att man ska dela på hushållsarbetet och vara en jämställd familj, men när man gör så, så blir man straffad med att kvinnan tappar respekten för en!

    Det ska fan vara en modern man!

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-09-20 18:54
    Jag lämnar nu den här tråden och även FL.

  • Svar på tråden Det ska fan vara en modern man!
  • idiblon
    styggingen skrev 2009-12-11 17:53:40 följande:
    Många beskriver en "bad boy" som en kille som är elak mot kvinnor och behandlar henne illa. Jag köper inte den beskrivningen. Det finns inget motsatsförhållande mellan att uppfattas som en "bad boy" och att laga matlådor till sin tjej. Jag uppfattas som en typisk bad boy av kvinnorna jag dejtat. Inte för att jag behandlar någon illa utan för att jag har ett eget liv som jag trivs med så bra att jag inte släpper in vemsomhelst. I synnerhet inte bara för att få ha sex med någon. Jag är också oändligt ärlig och rak oavsett konsekvenserna. Detta verkar tyvärr vara en ny erfarenhet för många kvinnor. Att jag har svart bälte i att tvätta och laga mat har aldrig legat mig i fatet.
    Då skulle jag inte uppfatta det som traditionell bad boy, utan snarare "oemotståndligt mystisk människa och jag vill vara the one to komma innanför barriärerna för det skulle innebära att jag är superduperspecial".

    Bad boy är ju något annat... Enligt min uppfattning.
  • styggingen

    Stackare haha! Du får väl också lära dig att vara rak och ärlig, eller byta man om det skulle behövas.


    Anonym skrev 2009-12-11 18:06:33 följande:
    Oj då! Jag och min man delar lika på hushållsarbetet, men nåt sex har vi inte. Men det beror på att han inte vill. Han ser mig som alldeles för god och fin, inte snuskig och porrig. Jag är alltså bara madonna. Suck!
  • Anonym (mr. plättlätt)
    idiblon skrev 2009-12-11 18:02:38 följande:
    Anonym (mr. plättlätt) skrev 2009-12-11 17:36:58 följande:
    Jag håller inte riktigt med då det du skriver nästan innebär att man måste hitta någon som automatiskt är kompatibel med en. Har man de flesta pusselbitar så finns det inget som säger att det är kört, utan snarare är det ju så att då har man fått en för jävla bra start att arbeta ifrån. Då får man kompromissa och kompensera, och att man gör det tyder inte på att förhållandet är dåligt, utan snarare tvärtom - att då har man verkligen fått en jackpot. Det där ouppnåliga finns inte, att tro att det existerar är att gå på en nit. Att däremot lyckas med det jag sa är att vinna högsta vinsten.
    Ouppnåliga ? Att hitta en schysst balans utan att vara bitter o kasta köksredskap efter varanndra är vad jag menar - att leva med sin motpol är kastrerande för bägge.
  • Completorium

    Det är många intressanta tankar som har yttrats här...

    En sak som jag har funderat mycket på är detta med att försöka jämka ihop ett icke fungerande sexliv. I mitt fall, där hon inte har så stor sexdrift, inte är intresserad av att göra så mycket när vi har sex osv. Då är det ju så här: Hon är nöjd som det är! Hon har ju inget intresse i att det ska förändras. (Utom att hon skulle vilja att även hennes älskade make ska bli nöjd, då... :-s )

    Kan man öht jämka i ett sexliv? Jag menar, sexlust kan ju inte trollas fram. Jo, jag vet att många kvinnor tycker att det är OK att "ställa upp" på sex då och då även om de inte har nån lust bara för att göra sin man lycklig. Eller ge honom oralsex även om de inte själva får ut nåt av det osv. Problemet i mitt fall är att sex där hon bara "ställer upp" inte ger mig nåt. För mig är sex ett interagerande, ett givande och tagande på lika villkor. För att sex ska ge mig tillfredsställelse så krävs det ett äkta engagemang ifrån kvinnan. Och ett äkta engagemang kan inte vare sig låtsas eller tvingas fram. Och min fru är särskilt dålig på att ljuga eller låtsas.

    Så hur viktigt är sexlivet för mig i det stora hela? Hur "viktar" man betydelsen av sexlivet i ett förhållande?

    Jag har, som sagt, varit med om en skilsmässa tidigare. Jag vet hur mycket det kostar - ekonomiskt, socialt, känslomässigt och i praktiskt arbete och det är inte direkt något jag längtar efter. OK, naturligtvis måste man ta den smällen om förhållandet är uselt. Men om det mesta är OK eller t.o.m. bra, men just sexlivet är uselt, hur gör man då?

    Jag är inte så naiv att jag tror att det är så förbaskat enkelt att hitta en ny kvinna där allt klaffar lika bra med plus att sexlivet kommer att vara bra. Det där med "gräset är grönare på andra sidan" alltså. Nej, som jag skrev så hade vi ju ett fantastiskt sexliv under 3 år, och sen havererade det.

    Till min frus fördel ska sägas att hon faktiskt själv tänkte den här tanken: "Om jag låter honom ha en älskarinna, då kanske det blir bättre?" Men svaret på den frågan blev ändå "nej" för hon kom fram till att hon är allt för svartsjukt lagd.

    Frågan tycker jag ändå har relevans, för man kan ju inte räkna med att båda i ett förhållande har exakt samma intressen, och bara dessa. Om jag vill spela badminton så är det OK att jag gör det med mina kompisar, för hon avskyr sport, och om hon vill spela schack så gör hon det utan mig och har sina kompisar där (jag tycker det är dödligt tråkigt med schack!) .

    Men när det gäller sex så är det genast mycket känsligare. OK, jag kan förstå det. Sex är så intimt, det är det som är centrum i ett parförhållande, äktenskapet/samboförhållandet ska trygga å ena sidan trohet, å andra sidan tillgång på sex...

    Men vänta nu här... Om nu sex är så speciellt förknippat med ett parförhållande, då är det en sak som jag inte förstår: Min fru tycker INTE att sex är så viktigt för henne. Hon kan leva utan det. För henne är inte sex viktigt i ett parförhållande. Definitivt inte det viktigaste.

    Hm... Så varför är det då så farligt att jag skulle göra som med badmintonen, idka det tillsammans med nån annan? Varför är hon svartsjuk på något som hon ändå själv kan vara utan? För att hon älskar mig? Konstigt sätt att älska nån på... låter mer som kontrollbehov. En snällare tolkning är att hon är rädd för att förlora mig helt, att jag ska hitta nån som jag planerar enbart ska vara min älskarinna men som sen växer och betyder så mycket för mig att jag lämnar min fru.

    Men, med den logiken så borde jag vara lika rädd för att hon ska lämna mig om hon träffar en man som t.ex. är bättre på att laga bilar än jag. Eller är passionerat intresserad av trädgårdsarbete. För det verkar betyda mer för henne än sex...

    Nu tycker inte jag att det skulle vara idealiskt att tvingas försöka hitta en älskarinna; det tror jag dessutom inte är så lätt som gift. Men men... när det nu är som det är så måste man väl ändå testa alla möjligheter?

    En sak till: Kan nån förstå att jag känner mig lurad? När jag träffade min nuvarande fru så trodde jag verkligen att jag hittat en kvinna som matchade mitt eget sexuella temperament, och jag trodde mig vara på den säkra sidan efter 3 år och då gifte vi oss... Så, när jag väl var "inom lås och bom" så visar hon sitt - som hon själv uttrycker det - "rätta jag".

    I ett förhållande så fungerar ju sexlivet så att den som har den lägsta driften sätter högstanivån. Den som har ett större intresse av sex förvägras rätten att utöva det efter sina behov (om de inte lever i någon form av "öppet förhållande"). OBS! Onani är inte mer än en nödåtgärd för att kompensera ett fattigt sexliv med sin partner. Onanin kan aldrig fullt ut kompensera det sexliv man inte har med sin partner.

    Visst, det är säkert många som tycker: "Skilj dig!" Och kanske kommer jag dit en dag, men ännu tar det emot väldigt mycket. Jag vet ju vilket berg det är att ta sig över...

  • Anonym (Man42)

    Jag hade en relation för länge sen där hon aldrig ville, jag var väldigt på. Gjorde nästan allt för att behaga henne, försökte vara den ideala pojkvännen. Funkade aldrig riktigt. Tills på slutet, när jag hade tröttnat på henne och började strunta i henne. Då blev det liv i luckan, jag satte på henne så det ångade om det, och hon transformerades till en fullfjädrad slyna.

    Sen var jag solo länge och lärde mig ett och annat. Kvinnor tycker inte om att vara det viktigaste i en mans liv, dom säger det, men man skall inte lyssna på det. Samtidigt kan man inte glömma att vi lever i ett modernt samhälle.

    En lagom kompromiss för mig är: "Behandla henne som en madonna, men tänk på henne som en hora".

    Det funkar.

  • LivingEasy

    Fan vad jag lider med dig! Jag är ju en kille som avslutat förhållandet för sexlivet inte varit bra. Sen har jag haft ett fantastiskt sexliv med en tjej där förhållandet inte funka p.g.a av hennes svartsjuka och alkoholintag. Vi pratade mycke direkt vilka önskemål vi hade sexuellt. Och lovade varann att om den ena inte vill ställer mn upp på den andre. Med likvärdig passion såklart!
    Jag har oxå blivit "lurad" som du säger och man funderar på om jag även kunde blivit det av sexälskande kvinnan oxå. Skulle hon vänt efter barnet va fött ? Man vet aldrig.
    Det jag lärt mig är att funkar det inte hundra efter 1 månad eller 10-20 tillfällen då kommer det aldrig göra det. Jag har provat att ha förhållande med en bra sexkamrat, men efterssom jag inte hade de rätta känslorna måddde jag inte bra av det heller.
    Nu tror jag jag aldrig kommer hitta rätt känns det som, vi män och kvinnor är så olika. Men man lär sig mycke från dessa trådar. Min FL tid har gjort mig till en bättre man , älskare och jag har till och med träffat nån FL tjej som verkligen är en riktig kvinna!

    Det jag ser som en faktor som mn inte får bortse ifrån med de mer lyckade matchningarna är att där mannen får ha en mer dominant roll och vara den styrande och tar kontrollen lite grann (inte för mycket), och med jämställdheten bevarad. Där verkar det liksom funka bättre. Kvinnor behöver ett stöd i tillvaron. en man behöver va behövd. Numera klarar kvinnor ju allt själva. Till och med skaffa barn, bli bag in box alkolister och dizza helylle killar som vore perfekta för dem bara för de inte har rätt frisyr, jobb o.s.v

    Jämställdhet och feminism verkar liksom ha rubbat kompassen så vi inte hittar varann på samma plats längre.

  • Knytt1
    LivingEasy skrev 2009-12-12 19:00:08 följande:
    Fan vad jag lider med dig! Jag är ju en kille som avslutat förhållandet för sexlivet inte varit bra. Sen har jag haft ett fantastiskt sexliv med en tjej där förhållandet inte funka p.g.a av hennes svartsjuka och alkoholintag. Vi pratade mycke direkt vilka önskemål vi hade sexuellt. Och lovade varann att om den ena inte vill ställer mn upp på den andre. Med likvärdig passion såklart!Jag har oxå blivit "lurad" som du säger och man funderar på om jag även kunde blivit det av sexälskande kvinnan oxå. Skulle hon vänt efter barnet va fött ? Man vet aldrig.Det jag lärt mig är att funkar det inte hundra efter 1 månad eller 10-20 tillfällen då kommer det aldrig göra det. Jag har provat att ha förhållande med en bra sexkamrat, men efterssom jag inte hade de rätta känslorna måddde jag inte bra av det heller.Nu tror jag jag aldrig kommer hitta rätt känns det som, vi män och kvinnor är så olika. Men man lär sig mycke från dessa trådar. Min FL tid har gjort mig till en bättre man , älskare och jag har till och med träffat nån FL tjej som verkligen är en riktig kvinna!Det jag ser som en faktor som mn inte får bortse ifrån med de mer lyckade matchningarna är att där mannen får ha en mer dominant roll och vara den styrande och tar kontrollen lite grann (inte för mycket), och med jämställdheten bevarad. Där verkar det liksom funka bättre. Kvinnor behöver ett stöd i tillvaron. en man behöver va behövd. Numera klarar kvinnor ju allt själva. Till och med skaffa barn, bli bag in box alkolister och dizza helylle killar som vore perfekta för dem bara för de inte har rätt frisyr, jobb o.s.vJämställdhet och feminism verkar liksom ha rubbat kompassen så vi inte hittar varann på samma plats längre.
    Du har så rätt! Feminism och jämställdhet innebär ju egentligen att man har rätt att välja det liv man vill ha och definiera sin egen "manlighet" resp. "kvinnlighet". Jag kan vara lika jämställd som hemmafru eller VD, om det är mitt val!
    Det du skriver om att en man behöver vara behövd stämmer så bra! Jag har i mina tidigare förhållanden gjort en grej av att jag minsann klarar mig själv, men nu när jag vågar behöva någon upplever jag en slags frihet som jag aldrig känt förut! Min man blir också trygg av att veta att jag behöver honom!
    Det finns ju inga enkla svar på denna frågeställning, men jag måste säga att jag är glad att jag inte är man; det verkar så mycket svårare än att vara kvinna!
  • haptic
    styggingen skrev 2009-12-11 17:53:40 följande:
    Många beskriver en "bad boy" som en kille som är elak mot kvinnor och behandlar henne illa. Jag köper inte den beskrivningen. Det finns inget motsatsförhållande mellan att uppfattas som en "bad boy" och att laga matlådor till sin tjej. Jag uppfattas som en typisk bad boy av kvinnorna jag dejtat. Inte för att jag behandlar någon illa utan för att jag har ett eget liv som jag trivs med så bra att jag inte släpper in vemsomhelst. I synnerhet inte bara för att få ha sex med någon. Jag är också oändligt ärlig och rak oavsett konsekvenserna. Detta verkar tyvärr vara en ny erfarenhet för många kvinnor. Att jag har svart bälte i att tvätta och laga mat har aldrig legat mig i fatet.
    Låter ju bra det här, jag håller med om detta.

    TS, du skriver om att män har madonna/hora-komplex. Och att du är en hemmafixarman och att det är vad som fått dina tjejer att dra, eller iaf att inte stanna? Lite nedkortat.

    De flesta tjejer vill visst ha en man med de egenskaperna. Men de vill ha en "bad boy" i sängkammaren. Nu vet jag inget om dina egenskaper, men om du lever upp till de två rollerna så tror jag tyvär bara att du råkat ut för tjejer som inte kan representera majoriteten. Det går bra att vara både madonna och hora, även som man!
  • haptic

    Completorium - läste ditt andra inlägg men det var lite långt att citera. Jag förstår dig verkligen. Stackars dig. Förstår att du känner dig lurad med. Visst är sexet kanske mer spännande för alla i början men endå. Man måste ju prata om sex i början av förhållandet och då känner man ju av lite vilken nivå den andra är på. Älskar du din fru? Finns det något i sexväg ni inte provat som hon kanske skulle gilla? Om svaret är nej på någon av de frågorna så ser jag verkligen ditt problem.

    Att skaffa sig en älskarinna kanske skulle ge dig utlopp för sexdriften, men skulle det bidr med något i din relation till din fru? Knepigt läge. Lycka till.

  • Edah

    TS: Tack för ditt inlägg! Jag är en kvinna som är i samma roll som du och det du skrev var väldigt tankvärt...så tack, nu fick jag lite att fundra på!

    Härligt att främmande människor kan berika ens vardag med insik - även om jag såklart förstår att du kan bli mer än lovligt frustrerad av detta!

Svar på tråden Det ska fan vara en modern man!