För mig handlar inte jämställdhet om milimeterrättvisa, och att han och jag ska dela prick lika på allt som behöver göras. Jag helammade min dotter i femmånader, och delammar henne ännu när hon blivit tre år gammal. Och lever i en jämställd relation med min man! 
Medan jag ammar finns det oändligt mycket annat för honom att göra vad gäller barnen och hemmet. Att dela på ansvaret och utförandet på ett sätt som fungerar optimalt för oss alla - det är jämställdhet för mig!
Jag är inte så påläst i ämnet så jag kanske är ute o cyklar nu, men för mig blir det väldigt konstigt att värdera hur jämställd en relation är efter såna variabler som hur man fördelar föräldraledighet, hur ofta den ena eller den andre matar barnet eller vem som handlar barnets kläder. Okej att man på en samhällelig nivå använder såna måttstockar, men det blir ju konstigt när man applicerar samma tänk på individnivå.
Jämställdhet för mig i min relation med min man handlar om att hans och min röst ska vara lika mycket värda. Och när det gäller våra barn så handlar det väl mest om att jag som kvinna inte med automatik ska ha företräde p g a nån traditionell könsrollsuppdelning, utan att vi som två jämlikar diskuterar, väger, vrider och vänder på allt kring hur vi vill vara och ha det som föräldrar. Och då blir det väldigt individuellt huruvida amning och jämställdhet kan samexistera eller inte.