amma v/s jämställd

Jämställdhet är mycket viktigare än bröstmjölk för att svara på ts. För de som lyckas kombinera det på ett bra sätt är det naturligtvis utmärkt om man trivs på det sättet, vill man leva jämställt går det att lösa på alla möjliga sätt både med och utan amning. Personligen tycker jag att flaskmatningen underlättade jämställdheten och var bättre på alla sätt, men det är ju min personliga erfarenhet och inte något som behöver gälla andra. Att barnet skulle ha någon slags symbios med mamman är så löjligt att jag inte ens ids bemöta det, självfallet kan båda föräldrarna vara lika nära från början.

Att dela exakt lika exakt hela tiden handlar om millimeterrättvisa och inte om jämställdhet - om du frågar mig. Barnets behov skall sättas före föräldrarnas och om en pappa inte klarar av att ta till sig barnet och ta ansvar för dess omvårdnad emellan amningsstunderna så tycker jag att något är galet - och då inte med jämställdheten.. Visst är en ammande mamma ofta "närmre" barnet den första tiden men genom barnets uppväxt och olika utvecklingsfaser tenderar ju detta att skifta. Att bejaka dessa faser är väl mer i jämställdhetens anda än att neka barnet amningsstunderna?

Jag kan inte begripa varför "jämställdheten" ska drivas så långt. Jag kommer att vara hemma mer än min sambo när vår bebis kommer just för att jag vill amma. (Förutsatt att detta fungerar problemfritt.) Men jag ser det då som en självklarhet att få hjälp med andra saker. T.ex. Matlagning, handling blöjbyten när min sambo är hemma.

Det är naturligt att amma och jag funderar inte ens på att ha det på något annat sätt. Men nu har jag och min sambo liknande jobb med ungefär samma lön. Jag ska inte säga att jag absolut inte tänkt annourlunda om jag hade en annan karriär.

Jag förstår att du menar att du kände dig närmare barnet än vad barnets andre förälder gjorde. Jag tycker personligen att det är beklagligt. För mig handlar det om att se till barnets bästa genom att ge barnet fler vuxna personer som älskar det, tar hand om det och som det kan känna fullständig trygghet coh tillit hos.

Du väljer att göra på ett annat sätt. Du vill vara den primära anknytningspersonen för ditt barn. Det är ett val, ett politiskt ställningstagande och icke något naturgivet och orubbligt. Det är ingen sanning. Det är ett val.

Vill man amma och tycker att det funkar bra får man lösa sina situation när det gäller jämställdhet och pappans anknytning utifrån det. Och jag är säker på att det går fint om man bara vill. Vill man flaskmata löser man saker på delvis andra sätt. Svårare är det inte. För mig var amningen inte viktig, för andra är det något viktigt man vill få vardagen att fungera kring. Jag kan se flaskmatningens stora fördelar bland annat ur jämställdhetsperspektiv men det betyder givetvis inte att det inte går att lösa på många andra sätt om man är en sån som tycker att amningen är viktig eller trevlig.

Att barnet får sin bröstmjölk är viktigare än någon jämställdhet någonsin kan bli i mina ögon.
B a r n e t o. dess behov är det som iaf v i  ställt först, det finns så mycket annat pappan har gjort med barnen som också är viktigt. Att förneka dem bröstmjölk eller tvinga på dem en nappflaska som inte är nödvändig har helt enkelt inte hört till något v i  prioriterat.

Precis!

Man kan ju vända på det också, varför förneka ett barn flaskmatning och tvinga på det bröstet? Eller så kan man sluta låta så dramatisk och bara se att båda sätten att mata sitt barn på har olika och väldigt personliga för- och nackdelar och att vardaglig jämställdhet är en möjlighet oavsett matningsmetod.

Vilket är det naturliga? Vad har "använts" längst? Inte är det flaska och pappa(el. någon annan för den delen).
Naturligtvis finns det omständigheter där flaskmatning är en fördel, men inte b a r a  för att det skall vara jämställt.

Och för att svara på ts: "Vad kan man som barnmorska ge för tips och råd till föräldrar som vill dela lika på föräldraledigheten eller låta mamman börja jobba tidigt, strax efter förlossningen?"

En bra barnmorska har ingen åsikt om amning/flaskmatning utan är tydlig med att mamman/föräldrarna ska göra precis som de vill. Vill mamman börja jobba tidigt ska barnmorskan inte ha några åsikter/pekpinnar om det utan möjligtvis komma med tips på praktiska lösningar eller bara hålla truten.

Ord som förneka och tvinga hjälper kanske inte debatten framåt. Man kan lika gärna argumentera för att de som ammar tvingar på sitt barn bröstmjölk och förnekar dem andra möjligheter.

Barnets behov och barnets bästa ska absolut komma i första rummet. Men barn har faktiskt inget behov i egentlig mening av bröstmjölk eller amning. Barnets välfärd tillgodoses genom kärlek, närhet och tillräcklig och utmärkt mat. Det kan man ge till barnet oavsett om man ammar eller inte.

Det är sant att nappflaskan inte är nödvändig, men å andra sidan har du säkert en hel del saker som inte är nödvändiga (per definition) utan att du för den sakens skull diskuterar det i termer av behov, moral, rätt och fel?