amma v/s jämställd

Jag helammade min son i sex månader och sedan började jag jobba och min man var hemma istället.
När jag blrjade jobba så fortsatte jag att amma min son på morgon och kväll och det gick helt utmärkt! Barn bör ju inte helammas längre än så i alla fall.

Tyckte inte alls att vi behövde tumma på varken amningen eller jämställdheten, så mitt svar till dig TS är att dessa två går att kombinera utmärkt utan att man behöver välja det ena eller andra!

På vilket sätt är amning ett hinder för jämställdhet, jag förstår inte? Lika ansvar för bebisen kan man ta ändå. Pappan kan ju göra allt annat förutom att amma och har massor av tillfällen att knyta an till sitt barn även som nyfött.

Jag har ammat mina två barn i 14 månader vardera men börjat arbeta heltid när de varit 9 månader. Det har fungerat alldeles utmärkt. Vi har också delat lika på föräldraledigheten och använt upp våra egna dagar. Min man har idag huvudansvaret för barnen eftersom han på grund av sina arbetstider är den som är mest hemma.

Jämställt föräldraskap beror på helt andra faktorer än amning. Det handlar om att de flesta kvinnor behöver lära sig att lämna ifrån sig och att de flesta män behöver lära sig att ta för sig. Min man tog för sig redan på förlossningen och var den som vaggade bebisen på natten och den som bytte blöja. Vi har delat på nätterna så gott det har gått och jag som mamma har aktivt valt att några gånger sätta mig på händerna och inte ta över bara för att bebisen är lite olycklig. Vi kom gemensamt fram till hur man skulle kunna ge varandra tips på omvårdnad utan att den andre ska känna sig överkörd. (detta gällde alltså även när min man var hemma med barnen och den som förstod signalerna och rutinerna bäst).

De kvinnor som vill börja jobba tidigt och inte har möjlighet att ha med bebisen i jobbet tycker jag ska börja med ersättning utan att ha dåligt samvete för det. I annat fall kan man amma och arbeta aktivt för att dela på omvårdnaden av bebisen istället.

För mig är jämställdhet och bröstmjölk lika viktigt och för mig är det inga motsatser.
Jag ammade mina barn (den ena bara delvis) och maken min gjorde massa andra saker. Det handlar väl inte om att kunna göra exakt samma saker, utan mer hur man sen får ihop sin vardag,hur man ser på varandra och det man tillför i relationer.

Som barnmorska tycker jag det är viktigt att vara lyhörd inför mamman. Vad vill hon/ vad vill hon inte. Jag var helt inställd på att inte kunna amma min 2:a eftersom det inte funkade med 1:an och bad som extra stöd både fysiskt och psykiskt för att få det att funka. De både hjälpte mig med amningen och blandade ersättning när jag trodde det behövdes. Lyhördhet är viktigast tror jag inför varje nytt möte med människor...

fruis ovan skriver mycket klokt. Jag tycker för övrigt att det är bra att en blivande barnmorska vill hjälpa föräldrarna att bli jämställda - alltför många barnmorskor har gammaldags synsätt eller exkluderar pappan (medvetet eller omedvetet).

Vad gäller amning kan man självklart dela på föräldraledigheten utan att det går ut över amningen. Inget barn får börja på dagis före ett års ålder, vid sex månaders ålder kan du inte längre helamma. Då funkar det ju bra att pappan är hemma efter sex månader. Jag upplever att det här med amningen många gånger används som en ursökt för att mamman ska ta största delen av föräldraledigheten. I de allra flesta fall utnyttjar man sina dagar så att det går att vara hemma med barnet i mer än ett år. Då finns det inga amningsursäkter för att mamman "måste" vara hemma som gäller. Vi delade lika och var hemma drygt nio månader var.

TS. Jag tycker att en barnmorska skall främja amning, tveklöst.
I de fall där kvinnan, av olika skäl, väljer att ge ersättning istället för bröstmjölk så skall hon få stöttning i det beslutet och råd om hur hon (och partnern) kan flaskmata på ett så amningslikt sätt som möjligt.