Dikt om döden, nån som kan en?

EN svensk dikt som berörde mej väldigt i tolv års åldern, är denna, något omskrivna versonen....

"Den dag ska komma då min kropp ligger vit under ett lakan på ett sjukhus och läkarna har fastställt att mitt hjärta och min hjärna inte längre fungerar.
Ge då min ögon till en man som aldrig sett en soluppgång, ett barns ansikte eller kärleken i en kvinnas ögon.
Ge mitt blod till en tonåring som nyss dragits fram ur bilvraket så att denne får leva och se sina framtida barn leka.
Ge mitt hjärta till någon person vars eget hjärta bara givit henne dagar av smärta.
Ge mina njurar till någon som vecka efter vecka är beroende av en maskin.
Ta varje muskelfiber och nerv ur min kropp och uppfinn en metod som gör det möjligt för ett invalidiserat barn att gå igen.
Forska i varje skrymsle och ta celler om det så behövs och odla dem så att en stum pojke kan heja på sitt favorit lag och att en döv flicka kan höra regnet som smattrar mot ett fönster.
Bränn det som blir kvar av mig och sprid askan för vinden.
Om ni ska begrava något så begrav mina felaktigheter, svagheter och fördomar.
Ge mina synder till djävulen och min själ till änglarna.
Om ni vill minnas mig, gör det genom ett vänligt ord till någon som har det svårt..."

den var så bra så jag och mina kompisar nästan grät efteråt...