Vi gamlingar som planerar eller har äd- barn. Frågor och funderingar oro och glädje.

Jag tror inte att jag kommer känna annorlunda än om det var mina ägg som var i magen. Man känner ju redan nu att de är "mina" och då vår ena dog i magen var det ju en del av mig som dog samtigt.
Vi ska väl berätta som det är och att vi fick några ägg av en snäll tjej och sen ska vi skaffa ett fadderbarn i Lettland så de kan få en anknytning dit...
De skriver jag men det är för att vi bestämt oss för att åka dit igen då Knoll är född!!

Gott Nytt år!

Glömde att säga, vi har ju varit helt öppna för alla vad vi håller på med och att vi gjort en äggdonation så ingen kring oss tycker att det är konstigt och då blir det ju även naturligt att berätta för barnen!!

Vi har också valt att vara helt öppna med att vi gjort en äggdonation och det känns så skönt. Vi kommer också att redan från början försöka  berätta för vårt barn hur han blev till. Jag har funderat lite på att göra en fotobok och i den även ha bilder på embryona, på magen hur den växer mm

Ibland funderar jag på hur vårt barn kommer att se ut, hur han kommer att vara, vilken personlighet han kommer att ha osv. Men det känns verkligen som om det är VÅRT barn. Helt fantastiskt!

har ni några tips på hur man ska förklara för barnet? det måste ju vara lätt att förstå utan att stigmatisera. Nåt att vara stolt över. Har börjat spåna själv på ngt pedagogiskt och bra sätt. Men tar tacksamt emot tips!

Känner redan nu att min kärlek till dessa tvillingar i magen är precis lika stark som till de 2 barn jag fått med äggceller som kommit från min kropp.

Så vi känner absolut ingen skillnad utan enbart överlyckliga att vi ska få dem.
Risken är att de kommer att bli j-kligt bortskämda

Ang tips så finns en bok som heter "Hur kom jag till?"  skriven av Märit Jonsson.
Och handlar om IVF och äggdonation. 

En bok som enkelt förklarar för barnet/ barnen   

Gravid i v.15 med tvillingar

vi satsar på ickeanonym . Nån mer som gjort det valet? Nån som valt annorlunda och vill berätta.
Vi väljer en klinik där öppendonator är möjligt- annars vet jag inte om jag gått vidare. Många söker ju sina ursprung så kan jag underlätta för mitt ev. barn så gör jag vad jag kan.

Vi kände den biologiska tiden rinna ut och tog första bästa ställe och de har anonyma donatorer. Hade inte tänkt så mycket på det men det känns ändå bra.

För mig hade det inte spelat någon roll om donatorn är öppen eller inte. Nu blev det en klinik där donatorerna inte är öppna.

Som jag ser det så är det ett ägg man ger bort. Ett ägg som i sig själv inte kan ge bli ett liv. För att det donerade ägget skall bli ett liv krävs en spermie och en livmoder där det befruktade ägget kan växa till ett barn.

Svårt att förklara utan att någon tar illa upp. Men jag ser inte ett donerat ägg som ett barns "förälder" som man skulle vilja söka upp i vuxen ålder till skillnad mot ett barn om är adopterat. Kommer den här diskutionen upp med mitt mitt framtida barn får jag försöka förklara så gott det går hur jag tänkte.

actionvera: jag tycker den här tråden är till just för de funderingar och ställningstagandena som du gör. Här tar vi inte illa upp- Det är bra att se allt ur andras perspektiv- ibland snöar man in i sin egen lilla värld.
Jag hoppas den här tråden blir ett spektrum av många olika synsätt! Här ska man kunna ställa frågorna som man tror inte har ngt svar eller som står utanför det rent medicinska.
 Allt är ok utom personliga påhopp förstås!