Vi som lever med extra slag och hjärt rusningar....

Hej
Jag opererades för över 10 år sedan för retledningsfel....som det ju kallas.
Sinusnerven som gör att det blir extraslag, rusningar osv. Impulserna leds fel helt enkelt.
Jag dog faktiskt på jobbet och fördes in i ilfart till sjukhuset, eftersom mina tabletter inte hjälpte mig till slut.
På sjukhuset blev det bestämt att jag skulle opereras men att jag var tvungen att vara utan betablockerare o annan medicin 3 dagar innan ingreppet/operationen.
Morsning .... redan efter en halv dag utan medicin fick jag en puls på typ 200 så det blev till att ringa ambulans.
Dom tog beslutet att låta mig ta min medicin för att pulsen skulle gå ned och jag skulle slippa komma i chocktillstånd och sen körde dom  in mig direkt då tiden var knapp och resurserna i ambulansen små.
Låg under observation med all tänkbar maskinell utrustning och till slut gjordes operationen ändå, medicinen till trots.

Operationen jag gjorde kallade då för elfys-ablation. Man gick in via aorta i ljumsken och upp till hjärtat för att bränna, skära och klippa och klistra . Ungefär som när man gör elektrikerjobb med ledningar osv.
Operationen i sig var mkt jobbig för en som inte är förberedd.

Operationen görs utan sövning och bedövning, just för att dom ska kunna se hur hjärtat arbetar utan påverkan av mediciner osv. Ett måste tydligen.
Det värsta av alltihop var att man låg fastspänd  i armar o ben, som Jesus på korset ungefär. Sen sprayade dom lite lokalbedövning eller nåt vid ljumsken precis där dom förde in kateterslangen som sen skulle stoppas full med allehanda små verktyg.
Direkt när dom förde in katetern så for hjärtfrekvensen upp till 200 . Så känsligt var det. Tillslut var dom tvungna att ge mig Stesolid för att kunna utför operationen över huvudtaget.
Efter 4 timmar och 37 minuter var operationen klar.

Efter operationen tillstötte diverse saker.....
blödningar, proppar osv PLUS att jag återigen blev tvingad till medicinering, då dom erkände att dom inte riktigt kunde fixa ledningssystemet så pass mkt som dom hade tänkt.

Med facit i handen hade jag nog avstått operationen- eftersom jag än idag står på medicin för detta, vad dom sett, medfödda hjärtfel som hade felmedicinerats i inte mindre än 17 år innan operationen.

Numera äter jag fortfarande medicin, men en sort som gör det möjligt att fungera.
Grejen var ju att man då, för 10 år sen sade att jag skulle slippa medicinera om jag gjorde denna operation. Hm....

Huruvida operationsmetoden i sig har utvecklats till det bättre nu för tiden  vet jag inte, men jag skulle nog göra om den om jag visste att sättet det görs på vore bättre idag.

NI ska absolut försöka byta ut era mediciner !!!!

Seloken , zoc eller inte är inte bra. Hemska faktiskt. Man kan till o med bli sämre av dom.
Dels blir man deprimerad och får svårt att andas, blir trött och kan till o med gå upp i vikt.

Hör er för om tablettern  SOTACOR  istället.

Jag fick ändrat till dessa och blev som en ny människa.
Utan dom skulle jag inte kunna fungera helt enkelt.

Det ni ska ha är sk  Selektiva Betablockerare.
Seloken är absolut inget för er.

Men... läkare skriver ut Seloken hit och dit eftersom man inte ändrat i den sk
"rekommendations"basen.

SOTACOR är en selektiv betablockerare.
Den är den absolut bästa som finns.

Jag själv har ett väldigt lågt blodtryck i mig själv, och därför är Sotacor suveränt i och med att den inte gör att pulsen och blodtrycket förändras utan bara rusningarna.
Sotacor är ypperligt just för att den selektivt reparerar rusningarna.

Extraslag och/eller överhoppade slag är inte farligt.
Det hör oftast ihop med just lågt blodtryck.
Kroppens eget sätt att kompensera s.a.s. för det.

Som sagt, jag var felmedicinerad under 17 års tid med Seloken....