Mums Mums skrev 2010-01-16 11:23:56 följande:
Hej! Är ambivalent och vet inte vilket land vi skall välja. Vi vill adoptera ett så litet barn som möjligt och har två länder att välja på pgr av min mans hälsotillstånd...........Indien eller Colombia? kan ju tyckas vara ett enkelt val för barnen från Indien är ju mindre åldersmässigt men det är lång kö och vår ålder i dagsläget är 35 år och min man 39 år. Hur skulle ni tänkt eller hur har ni tänkt runt detta? MED VÄNLIGA HÄLSNINGAR FRÅN EN LÄNGTANDE
Det är svårt att komma med något råd. Det är ju rätt mycket känslor som spelar in och de skiljer sig förstås från person till person. Själv skulle jag nog ha valt Indien i ert läge. Inte av några direkt rationella skäl, utan för att det är ett land jag alltid varit intresserad av. Jag gillar maten, musiken, färgerna, gudasagorna. Jag tycker nästan alltid att indier är vackra, kanske mest för att jag har en så allmänt positiv inställning till landet (nu låter det som om jag tillbringat månader och år i Indien, men jag har faktiskt aldrig varit där). Colombia är säkert också ett land man kan älska, men just jag har aldrig tänkt så mycket på det landet att jag tycker något särskilt om det.
Det jag dock vet är att adoptioner från Colomibia brukar gå "på räls". Det mesta följer ett givet mönster och man vet vad man kan förvänta sig i fråga om väntetider etc. I Indien kan det bli lite hur som helst. En del får barnbesked nästan med vändande post, andra väntar ett år eller mer. Somliga får åka och hämta barnet tre-fyra månader efter BB (även det en lång tid i och för sig), andra får vänta väldigt länge, ibland upp till ett år.
Tänker ni er de privata barnhemmen i Colombia är väl väntetiden rätt kort (fast det kanske är desto längre kö för att få skicka ansökan?), medan de statliga har en väntetid på flera år. På de privata barnhemmen finns väl mest riktigt små barn, medan de privata oftast har äldre barn. I Indien finns det de som får barnbesked på så små barn att de hinner komma hem innan ettårsdagen, men det är nog inget man ska räkna med. De flesta barn jag känner som kommit från Indien på senare år har nog varit i tvårsåldern eller äldre.
Jag förstår tanken på att vilja ha ett litet barn, särskilt om det är första barnet, men en tvååring är inte stor den heller! Mina barn är sju och nästan fyra. Sjuåringen börjar bli stor, men fyraåringen är ännu så länge ett rätt litet barn. Med erfarenhet av våra barn har vi sagt att om vi adopterar igen så kan vi tänka oss ett barn som fyllt tre i alla fall. Över fyra känns som om det börjar bli nära inpå skolstarten så det är inte vad vi helst skulle vilja, men en treåring skulle kännas helt rätt.