Forum Psykisk ohälsa - Känsliga rummet
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • Vilka fysiska symtom på stress/ångest har ni haft ?

    Ons 20 jan 2010 15:03 Läst 360263 gånger Totalt 1895 svar
    Ons 20 jan 2010 15:03

    Vilka fysiska symtom på stress och ångest har ni haft ?

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-01-20 15:32
    Någon som upplevt t.ex. torrhet i munnen, svullnad i ansiktet och/eller annorlunda känsel i samband med stress och ångest ?

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-01-20 15:42
    Någon som lätt spänner sig i käk - och/eller halsmuskulaturen ?

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-01-26 10:30
    Någon som vet nån bra hemsida där man kan läsa om ångest och/eller stress osv eller nån bok med samma innehåll ?

    Eller nån som har tips på vad som hjälper emot stress,spänningar och ångest (förutom mediciner och terapisamtal) ?

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-01-28 08:59
    Av Er som spänner Er i käken och upplever som att det gör ont i tänderna/övriga delar av munnen...exakt var och hur mkt ont har ni ?

    Hos Prisjakt jämför du pris på barnprodukter!
  • Mån 1 sep 23:32 #1881

    Hej alla! Det är skönt att höra att det är fler som är sjukligt oroliga för alla symtom. Jag blir galen av det här. Tror verkligen att jag ska dö. Jag har varit sjuk i två år nu och har precis fått ett bakslag. Min tunga svider och så är jag svullen i tandköttet i överkäken. Kanske pressar jag tungan mot övertänderna. Symtomen kommer o går. Är det någon som har haft liknande symptom?

  • Mån 1 sep 23:41 #1882

    Hej! Jag har typ samma symptom pluss att tungan svider. Just nu mår jag riktigt dåligt, men jag har kommit ur svackor tidigare. Det som hjälpt mig mest är lååångsama promenader, regelbundna samtal hos psykolog och yoga. Om jag inte klarat av att gå på yogapass, så har jag istället övat på medveten andning.


    EmSanAn skrev 2014-08-16 18:07:09 följande:

    Tinnitus (alltid men mer vid stress/spänningar/ångest)

    Svettig/svettiga handflator

    Hjärtat slår hårt

    Pressar upp tungan i gommen, mer el mindre hela tiden

    Biter ihop käkar

    Pirrningar/domningar, mest i armarna/ansikte

    Andas ytligt

    Spänd i axlarna/nacke/över bröstet/halsen

    overklighetskänsla

    "Stressmage"

    klump i halsen/känsla av att vara svullen i halsen nere vid nyckelbenen

    Värmekänsla, ansikte/hals

    Nyligen tillkommet sedan förra fredagen (yeay...suck)

    Ostadighetskänsla

    Känner mig tung i huvudet

    Svaghetskänsla som vandrar mellan armarna/benen

    Mitt brukar komma och gå, mindre och större episoder. Än så länge har jag kunnat ta mig genom dem själv men lagt märke till att jag fått svårare att ta mig genom de större episoderna själv. Har varit med om ett antal blodprover som alla varit ok. MR-hjärna, EKG, lungröntgen som alla var ok.

    Under det senaste halvåret har det hänt en del: min pappa fick en stor stroke (men överlevde), en konflikt på jobbet nåde sitt klimax, min mamma fick en stor hjärtinfarkt (men överlevde), hunden blev akut sjuk (men överlevde), från februari detta år framtill nu när jag själv börjar nytt jobb på måndag, har jag stått för upplärning för 3 nya sekr som ska ta över när vi ordinarie har gått... Under denna tiden har man gjort det man gör bäst, tågar på och ler.. ."allting är bra!" Eller inte... jag har bara väntat på att det ska ta sitt uttryck på något sätt...

    Som sagt i fredags, började det med ostadighetskänsla och lätt overklighetskänsla. Ostadighetskänslan var väldigt subtil, trodde jag inbillade mig först. Kom då och då oberoende på om jag står el går, dock kraftigare när jag "tänker" pådet och känner efter. Höger arm känns konstig, som när det har varit avdomnat men är påväg att "vakna". De första 3 dagarna tyckte jag inte kändes så farligt och hetsade inte upp mig. Sedan började jag ju googla, och så var det igång igen, katastroftankarna börjar komma smygandes, kan det vara MS? ALS? osv.

    Denna gången valde jag dock att söka Vc , något jag aldrig gjort tidigare. Ska få kallelse för samtal med kbt-inriktning, så får jag se vart det leder.


Annat innehåll

  • Ons 3 sep 19:52 #1883

    En gammal tråd ser jag, men undrar lite hur man lyckas få vara sjukskriven i 9 år pga detta. Jag har varit sjukskriven nu i snart 4 år till o från men nu är de liksom stopp från försäkringskassan. Står i ett läge idag då jag inte vet om de får säga upp mig från mitt nuvarande jobb eller hur jag ska göra.


    Panikångest, oro
  • Tis 16 sep 11:39 #1884

    Hej. Känner bara att jag måste skriva av mig lite. Känns som att jag inte just har någon som lyssnar.

    Allt började för kanske 1 månad eller så. Började med influensa sen utslag/bett och nackspärr. Sen var började helvetet.

    Ångest och panik. Riktig dödsångest och stress.

    Kan inte varva ner. Mår inte alls bra.

    Känner mig sjuk i kroppen. Kan ha feber på kvällarna runt 38 grader.

    Har blivit extremt hypokondrisk. Inte kul. Är så trött och slut. Svårt att sova om nätterna.

    Tänkte dessutom försöka sova lite längre idag men vaknade tidigare än vanligt och kunde inte somna om pga oro i kroppen.

    Sen mitt uppe i allt så har min katt gjort illa sig och hoppar på tre ben. Jag har inte råd att ta henne till veterinären just nu heller och veterinären vill inte ta henne för att jag inte har pengar. Har även skulder så ingen faktura heller.

    Jag har haft dåligt psyke i runt 14 år så det är inget nytt för mig.

    Allt började med dödspanikattacker.

    Har ätit mediciner nästan lika länge som jag mått dåligt.

    För ca 4 månader så slutade jag med alla mediciner då jag trots att jag åt dom inte mådde nå bra och jag gillade inte biverkningarna.

    Jag har funderat på att prata med psyk om ångestdämpande iallafall. Men jag är lite rädd att höra av mig till psyk.

    Jag har haft en och samma läkare ett tag nu och jag berättade inte för honom att jag slutade med medicinerna (antidepressiva).

    Han var nästan lite sur när jag berättade. Han skrev ut nya piller (antidepressiva) som jag inte heller har tagit. Orkade inte ens säga det till honom.

    Nu är jag nervös för att höra av mig till psyk utifall det blir gnäll.

    Jag är extremt konflikträdd och gör nästan allt för att ingen ska bli sur.

    Känns även som att jag skulle behöva lägga in mig på psyket.

    Dock så har jag varken pengar till ångestdämpande eller resa till akutmottagningen för psyk (ligger runt 20 mil ifrån där jag bor).

    Vet knappt vart jag ska ta vägen. Har varit lite lugnare i ett par dagar men det är fortfarande extremt jobbigt.

    Ursäkta för det långa meddelandet. Kände för att prata ur mig lite.

  • Anonym (Adele­)
    Visa endast
    Tis 16 sep 11:44 #1885

    Nån som haft problem med urinvägarna pga stress, typ symtom på urinvägsinfektion fast inga bakterier?

  • Tis 16 sep 11:55 #1886

    Jag är sjukskriven för panikångest sedan i maj. Konstant yrsel, försämrat minne, hjärtklappning, dimsyn (ser dåligt), koncentrationssvårigheter, hyperventilerar under panikattacker vilket leder till hjärtklappnig, stickningar i armar, ben och ansikte som sedan domnar av och krampar på samma gång, får tunnelseende, hör inget annat än mig själv, kan inte sova. Allt detta leder i sin tur till dödsångest.

    Nu har jag avslutat behandling med KBT, går en stresshanteringskurs, äter Sertralin och har fått utskrivet Oxascan vid panikattacker.. Dom har jag iofs inte vågat ta ännu iom att det är bensodiazepiner... beroendeframkallande...

    Blir förhoppningsvis bättre snart. Vill göra så mycket mer än vad kroppen tillåter. Jobba till exempel.

  • Tis 16 sep 21:21 #1887

    Tänkte att jag skulle få sova lite idag. Men vaknade strax före klockan tio i morse. Kunde inte somna om då ångesten var där redan när jag vaknade.

    Dock så lugnade det ner sig i kanske 6 timmar. Riktigt skönt fast jag fortfarande är slut i kroppen och "bedövad" i huvudet.

    Men för en stund sen så kom oron igen. Ska försöka att ignorera och se om det lugnar ner sig.

  • Anonym (mimmi­)
    Visa endast
    Ons 24 sep 07:58 #1888
    MickeO skrev 2014-09-16 11:39:24 följande:

    Hej. Känner bara att jag måste skriva av mig lite. Känns som att jag inte just har någon som lyssnar.

    Allt började för kanske 1 månad eller så. Började med influensa sen utslag/bett och nackspärr. Sen var började helvetet.

    Ångest och panik. Riktig dödsångest och stress.

    Kan inte varva ner. Mår inte alls bra.

    Känner mig sjuk i kroppen. Kan ha feber på kvällarna runt 38 grader.

    Har blivit extremt hypokondrisk. Inte kul. Är så trött och slut. Svårt att sova om nätterna.

    Tänkte dessutom försöka sova lite längre idag men vaknade tidigare än vanligt och kunde inte somna om pga oro i kroppen.

    Sen mitt uppe i allt så har min katt gjort illa sig och hoppar på tre ben. Jag har inte råd att ta henne till veterinären just nu heller och veterinären vill inte ta henne för att jag inte har pengar. Har även skulder så ingen faktura heller.

    Jag har haft dåligt psyke i runt 14 år så det är inget nytt för mig.

    Allt började med dödspanikattacker.

    Har ätit mediciner nästan lika länge som jag mått dåligt.

    För ca 4 månader så slutade jag med alla mediciner då jag trots att jag åt dom inte mådde nå bra och jag gillade inte biverkningarna.

    Jag har funderat på att prata med psyk om ångestdämpande iallafall. Men jag är lite rädd att höra av mig till psyk.

    Jag har haft en och samma läkare ett tag nu och jag berättade inte för honom att jag slutade med medicinerna (antidepressiva).

    Han var nästan lite sur när jag berättade. Han skrev ut nya piller (antidepressiva) som jag inte heller har tagit. Orkade inte ens säga det till honom.

    Nu är jag nervös för att höra av mig till psyk utifall det blir gnäll.

    Jag är extremt konflikträdd och gör nästan allt för att ingen ska bli sur.

    Känns även som att jag skulle behöva lägga in mig på psyket.

    Dock så har jag varken pengar till ångestdämpande eller resa till akutmottagningen för psyk (ligger runt 20 mil ifrån där jag bor).

    Vet knappt vart jag ska ta vägen. Har varit lite lugnare i ett par dagar men det är fortfarande extremt jobbigt.

    Ursäkta för det långa meddelandet. Kände för att prata ur mig lite.


    Testa att äta 5HTP
  • Ons 24 sep 09:35 #1889
    karrotti3 skrev 2014-07-30 23:39:08 följande:

    Jag har varit sjukskriven i 9år nu för panikångest mm. Känns skönt att hitta andra med liknande problem. Haft yrsel lika länge. Men sista halvåret har jag fått domningar och stickningar i ansiktet och armar och ben. Konstiga stickningar i tungan och frätande känsla i näsan. Känns så konstigt i skallen och paniken kommer hela tiden. Jag är så fruktansvärt rädd hela tiden och har svårt att somna och svårt att orka med vardagen. Har även Feber känsla. Något som någon känner igen? Känns som att man inte blir tagen på allvar längre för att man mått dåligt så länge.


    Blir så om jag spänner/låser kroppen.
  • Ons 24 sep 10:56 #1890
    karrotti3 skrev 2014-07-30 23:39:08 följande:

    Jag har varit sjukskriven i 9år nu för panikångest mm. Känns skönt att hitta andra med liknande problem. Haft yrsel lika länge. Men sista halvåret har jag fått domningar och stickningar i ansiktet och armar och ben. Konstiga stickningar i tungan och frätande känsla i näsan. Känns så konstigt i skallen och paniken kommer hela tiden. Jag är så fruktansvärt rädd hela tiden och har svårt att somna och svårt att orka med vardagen. Har även Feber känsla. Något som någon känner igen? Känns som att man inte blir tagen på allvar längre för att man mått dåligt så länge.


    Jag har fått förklarat för mig att när man hyperventilerar blir det obalans i blodet (mer koldioxid än syre) vilket kroppen signalerar med dessa stickningar och till slut domnar man av. Jag har precis likadant, fast jag krampar också i de kroppsdelar som domnar av. Det här händer när man får intensivare panikattacker och jag brukar kunna lösa det genom att få "visa" min rädsla för någon, prata och gråta av det. Det blir en trygghet.

    Sedan försöker jag tänka att det går över, det är naturligt, det är inte farligt, jag kommer inte dö.
  • Igår 17:44 #1891

    Hej är de någon som är kvar i denna tråd såg att den va gammal

  • Anonym­aflick­anmedd­omning­ar
    Visa endast
    Igår 21:36 #1892

    Det hjälper mig SÅ mycket att läsa om andra som har liknande besvär.

    Jag lider av panikångest, generaliserad ångest och långvarig stress. Hade en väldigt jobbig uppväxt, men just då så visade jag inte att jag mådde dåligt. Har alltid haft ångest men nu när jag sa upp mig från mitt jobb och skulle börja studera så bröt allt ut.

    Jag får domningar, stickningar, myrkryp och har en SÅN stark rädsla för att kvävas (pga att halsen domnar bort och jag inte kan andas, är det möjligt ens!?) och för att dö. Jag känner mig så himla ensam (fastän jag inte är det) men ensam I DET HÄR.

    Får ångest och stress inför att få domningar vilket leder till att jag får domningar vilket leder till att jag blir stressad och får ångest. Har en väldigt hög kroppsspänning, ALLTID på spänn och en inre stress. Hanterar vardagen men kvällarna är ibland olidliga.

    Är ALLTID rädd för att domningarna ska förhindra min andningsförmåga och kväva mig och att ingen kan hjälpa mig... Dödsångest antar jag.

    Någon som känner igen sig? Hur hanterar ni domningar? Eller andra kroppsliga symtom?

    Ta hand om er! Vi ska komma igenom det här!

  • Igår 23:38 #1893

    Hej!

    Är det någon som känner igen sig i hur jag har det? Jag är själen, kroppen är kroppen.

    Min själ, alltså jag, sitter fast i kroppen, i bröstet. Därför känner jag mig fast i min kropp och det ger mig panikångest. Detta är för evigt vilket ger mig panikångest hela tiden. Sjuk tanke eftersom det alltid varit så och kommer alltid vara så och det är inget jag kan ändra på. Vad skulle alternativet vara? Den här tanken/känslan kan jag inte leva med men vad ska jag göra? Jag vill ju leva.

    Har haft det så här så här sedan jag blev sjuk för ca 3 månader sedan (ångest, panikångest, utmattningsdepression).

    Kajsa

  • Idag 08:00 #1894

    Hej vad gjorde att ni fick er första panikångest attack? Jag själv fick min första nästan 5 år sedan. På en söndag ringde de i telefonen och ja fick reda på att min pappa hade fått en hjärtinfarkt. Detta satte igång allt. Va hemma på tisdags kvällen går vi och lägger oss. Vaknar lite senare kan inte andas går ut o rökar men inget hjälper. Säger till sambon vi måste åka in jag har fått en hjärtinfarkt in i full farten. Där inne blir ha inlagd på hjärtat intensiven två dagar. Man hittar inget fel på mitt hjärta de är hur bra som helst. Får gå med 24 timmars ekg hemma inget där Heller. Men attacker kommer hela tiden... åker fram o tillbaka sen blir de vc och där kommer man sen fram till att det är ångest..Blir medicineras med antidepressiva har detta ett år. Sluta och mår bra. Men nu för någon vecka sen kom de igen. De har varit ett jobbigt år. 2 aborter ett dödsfall plus nu sist Wetterstrand dödsfall på jobbet som verkligen satte sina spår. Får larm en tants son hade svimmat i hemmet. Kommer dit han va död. De va en i min pappas ålder. Detta satte så klart igång allt ige. Nu har ja hög puls hela tiden jätte orolig i kroppen. Ligger bara under täcket och kollar film. Kan inte somna på dagarna utan somnar typ .3 på natten. Någon mer som har problem.

    Nu känns de sommar är hypokondriker tror man har alla olika sjukdomar. Tror de är hjärtat hela tiden. Och då har jag inga hjärtklappning utan bara hög puls. Ja äter väldigt dåligt. Slutade med all cola o godis för 4 veckor sedan men glömde och äta.. Detta gör inte kroppen bättre Heller.

  • Idag 13:08 #1895

    Ursäkta jag frågar.... men hajjade till på något du skrev... ang tants son som

    hade svimmat o låg död i hemmet. Inte möjligtvis så att detta var i Eslöv?

    Bara undrar.... för det var precis så det gick till när min pappa dog nyligen nämligen.

    Är säkert inte så.... men hajjade till på vad du skrev! ????