• Äldre 20 Jan 15:03
    1205207 visningar
    2083 svar
    2083
    1205207

    Vilka fysiska symtom på stress/ångest har ni haft ?

    Vilka fysiska symtom på stress och ångest har ni haft ?

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-01-20 15:32
    Någon som upplevt t.ex. torrhet i munnen, svullnad i ansiktet och/eller annorlunda känsel i samband med stress och ångest ?

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-01-20 15:42
    Någon som lätt spänner sig i käk - och/eller halsmuskulaturen ?

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-01-26 10:30
    Någon som vet nån bra hemsida där man kan läsa om ångest och/eller stress osv eller nån bok med samma innehåll ?

    Eller nån som har tips på vad som hjälper emot stress,spänningar och ångest (förutom mediciner och terapisamtal) ?

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-01-28 08:59
    Av Er som spänner Er i käken och upplever som att det gör ont i tänderna/övriga delar av munnen...exakt var och hur mkt ont har ni ?

  • Svar på tråden Vilka fysiska symtom på stress/ångest har ni haft ?
  • Anonym (Trött­tjej)
    Äldre 8 Jan 01:39

    Hej TS,

    Jag känner mig ledsen och sårad hela tiden utan någon anledning.
    Jag är väldigt spänd i mina käkar, så spänd att jag har nästan allting ont i mina tinningar. Det är fruktansvärt att ha huvudvärk hela tiden, jag är jätte torr i munnen också.
    Har varit hemma från jobbet hela denna veckan pga huvudvärk stress och oro. Känner ångest, oro hela tiden. Är gravid med mitt första barn och det är den enda som får mig att må bra lite då och då. Den känslan gör mig lycklig en kort stund och sedan kommer oron tillbaka.

    Min man förstår mig inte alls, han börjar tröttna på att jag jämt är ledsen och inte pratar så mycket. Han har sagt rakt ut att han tycker att jag överdriver och att jag inte har något att få ångest för. Hans ord gör det bara värre, han blir arg på mig för att jag mår så som jag gör och skyller på att jag väljer att må så. :(

    Vet inte riktigt om jag kommer orka jobba med detta nästa vecka, orkar inte.. vill bara låsa in mig någonstans och försvinna. Rynkar på näsan

  • Anonym (S)
    Äldre 10 Jan 16:20
    Anonym (Trötttjej) skrev 2017-01-08 01:39:24 följande:

    Hej TS,

    Jag känner mig ledsen och sårad hela tiden utan någon anledning.
    Jag är väldigt spänd i mina käkar, så spänd att jag har nästan allting ont i mina tinningar. Det är fruktansvärt att ha huvudvärk hela tiden, jag är jätte torr i munnen också.
    Har varit hemma från jobbet hela denna veckan pga huvudvärk stress och oro. Känner ångest, oro hela tiden. Är gravid med mitt första barn och det är den enda som får mig att må bra lite då och då. Den känslan gör mig lycklig en kort stund och sedan kommer oron tillbaka.

    Min man förstår mig inte alls, han börjar tröttna på att jag jämt är ledsen och inte pratar så mycket. Han har sagt rakt ut att han tycker att jag överdriver och att jag inte har något att få ångest för. Hans ord gör det bara värre, han blir arg på mig för att jag mår så som jag gör och skyller på att jag väljer att må så. :(

    Vet inte riktigt om jag kommer orka jobba med detta nästa vecka, orkar inte.. vill bara låsa in mig någonstans och försvinna. Rynkar på näsan


    Vill bara börja med att säga att han inte har någon som helst rätt att bli arg på dig över att du är orolig, stressad och har ångest och att du skulle välja att må så dåligt som du gör till & från är rena rama skitsnacket! Men jag måste få fråga en sak, har han någon gång kommit till dig och frågat varför du tror att du mår så dåligt? Att du har försökt att sätta ord på dina känslor och han har lyssnat och försökt att förstå eller stöttat dig?

    Jag tänker bara på att det ofta i en relation blir så att den ena eller den andra tror att dennes partner är en tankeläsare och borde förstå allt man tänker och känner utan att man ska behöva säga något. Så är det ju inte, man kan inte läsa tankar utan det krävs kommunikation för att kunna förstå den andre. Så det är därför jag frågar. Om han bara ser att du alltid mår dåligt men ni aldrig pratat om det så kan jag förstå att det blir världens krock av det hela. Då han inte vet/förstår vad det är som hänt, han kanske tycker att ni äntligen ska bli föräldrar tsm och det "här" är din reaktion på den glädje som ni skulle dela tsm, ert gemensamma barn!? Han kanske tänker att du kanske inte är så glad över barnet eller andra galna tankar eftersom han inte fattar. Sedan undrar jag om du har vänt dig till bvc? Det kan ju vara en reaktion på att du är gravid och det kanske finns hjälp att få?

    Hur som helst så har han ingen rätt att påstå att du har valt att må dåligt och är det så att du har försökt att prata/berätta för honom om hur du mår och han bara avfärdat det hela istället för att lyssna, stötta och finnas där för dig både fysiskt och känslomässigt så är han kanske.. ja en skitstövel.. som verkar vara i ett stort behov att självrannsaka sig själv några ggr innan ert gemensamma barn kommer till världen. För om han beter sig på det här sättet nu så fort du får en kris i ditt liv och allt inte är frid och fröjd tänk då hur han kommer att bete sig när barnet är fött, håller dig vaken på nätterna, kanske kommer att ha kolik, du är sliten och dödstrött, stressad med mer. En person som inte klarar av de svåra stunderna i en relation, när en partner mår psykiskt dåligt eller fysiskt sjuk., går igenom en kris i livet etcetera och visar upp ett beteende av total avsaknad av empati, sympati, förståelse osv är kanske inte en person att bygga en framtid tsm med. Alla har dock i alla fall 1 chans till att förändras och bli en bättre kärleks & livspartner men inte 10 chanser..
  • Anonym (Trött­tjej)
    Äldre 12 Jan 01:47
    Anonym (S) skrev 2017-01-10 16:20:22 följande:

    Vill bara börja med att säga att han inte har någon som helst rätt att bli arg på dig över att du är orolig, stressad och har ångest och att du skulle välja att må så dåligt som du gör till & från är rena rama skitsnacket! Men jag måste få fråga en sak, har han någon gång kommit till dig och frågat varför du tror att du mår så dåligt? Att du har försökt att sätta ord på dina känslor och han har lyssnat och försökt att förstå eller stöttat dig?

    Jag tänker bara på att det ofta i en relation blir så att den ena eller den andra tror att dennes partner är en tankeläsare och borde förstå allt man tänker och känner utan att man ska behöva säga något. Så är det ju inte, man kan inte läsa tankar utan det krävs kommunikation för att kunna förstå den andre. Så det är därför jag frågar. Om han bara ser att du alltid mår dåligt men ni aldrig pratat om det så kan jag förstå att det blir världens krock av det hela. Då han inte vet/förstår vad det är som hänt, han kanske tycker att ni äntligen ska bli föräldrar tsm och det "här" är din reaktion på den glädje som ni skulle dela tsm, ert gemensamma barn!? Han kanske tänker att du kanske inte är så glad över barnet eller andra galna tankar eftersom han inte fattar. Sedan undrar jag om du har vänt dig till bvc? Det kan ju vara en reaktion på att du är gravid och det kanske finns hjälp att få?

    Hur som helst så har han ingen rätt att påstå att du har valt att må dåligt och är det så att du har försökt att prata/berätta för honom om hur du mår och han bara avfärdat det hela istället för att lyssna, stötta och finnas där för dig både fysiskt och känslomässigt så är han kanske.. ja en skitstövel.. som verkar vara i ett stort behov att självrannsaka sig själv några ggr innan ert gemensamma barn kommer till världen. För om han beter sig på det här sättet nu så fort du får en kris i ditt liv och allt inte är frid och fröjd tänk då hur han kommer att bete sig när barnet är fött, håller dig vaken på nätterna, kanske kommer att ha kolik, du är sliten och dödstrött, stressad med mer. En person som inte klarar av de svåra stunderna i en relation, när en partner mår psykiskt dåligt eller fysiskt sjuk., går igenom en kris i livet etcetera och visar upp ett beteende av total avsaknad av empati, sympati, förståelse osv är kanske inte en person att bygga en framtid tsm med. Alla har dock i alla fall 1 chans till att förändras och bli en bättre kärleks & livspartner men inte 10 chanser..


    Han hade inte frågat något om varför jag är ledsen och mår dåligt när jag skrev inlägget. Igår kom han fram och började ställa en massa frågor och frågade även om han kan göra något för jag ska må bättre. Jag pratade ganska länge om hur jag kände, att jag inte riktigt vet vad det beror på. Han lyssnade och försökte förstå men sa inte så mycket. Han visste inte riktigt vad han skulle säga. Däremot har han försökt prata med mig om barnet, om namn och kramat mig en massor.

    Vi har tittat på roliga klipp ihop och det känndes något bättre.

    Han nänmde att han blev sur för att han tyckte att jag borde vara lycklig för att vi ska få barn ihop.

    Jag har haft hivudvärk i två veckor och det gör saken värre, jag orkar inte jobba pga huvudvärk och är hemma. Sitter och tänker på varför det är jag som blir drabbad av smärta. Jag orkar inte ha så ont hela tiden. Vi är jätte glada över att vi ska vi bli föräldrar men mitt huvudvärk tar enorm mycket energi. ;(

    Fick träffa en neuorolog idag och det finns inga mediciner som hjälper när man är gravid :(
  • Anonym (Oroli­g i själen­)
    Äldre 20 Jan 20:10

    Hej! Jag har lidit av ångest i många år.. varit sjukskriven sammanlagt 1år ca. Varit utbränd osv. Jag har haft alla slags konstiga symtom :/ men nu har ett annat konstigt fenomen dykt upp. Jag har fått försämrat luktsinne?? Kan tillägga att jag haft det stressigt sedan i aug-16 pluggar på högskolan heltid,5 barn, jobbar även natt.. inte konstigt man börjar bli galen haha

    Nä men, har ni andra haft "rubbningar" på lukt eller smaksinnet?

  • Anonym (?)
    Äldre 21 Jan 13:05

    Nån som haft tryck mot ändtarm som stressreaktion? Är duktig på att inbilla mig och vet inte vad som är vad längre!

    Kan man ha en konstant känsla av nödighet som är psykiskt framkallad?

  • Anonym (stres­sad ändå)
    Äldre 21 Jan 13:21

    Jag har haft två mycket jobbiga år, med bl.a. en livskris, och då fick jag mycket ångest. Nu är allt över, och det har lugnat sig inombords, jag har inget att vara orolig för. Men ändå så sitter de fysiska besvären kvar med tryckkänsla över bröstkorgen och magen, och en massa andra luddiga symtom. Jag försöker att komma ut, tränar lite och mediterar, men besvären vill inte försvinna. Någon som har varit i samma situation, behöver bli lite peppad. Tack på förhand!

  • Äldre 15 Apr 15:57

    Ser att det är några månader sen någon skrev här men gud vad jag känner igen mig i allting. Samtidigt är det här så ''nytt'' för mig att jag inte kan ta det lugnt heller... (ber om ursäkt i förväg för lååångt inlägg)

    Jag har haft ångest, depression och stress tidigare men det har aldrig varit så kraftiga attacker som nu. Har mått bra i två år nu, helt fri från allting och så i december förra året så bara kom det igen, ännu värre. 

    Skulle gå och lägga mig, kände att jag inte kunde andas och hade en tryckane känsla över bröstet, kunde inte ta djupa andetag utan att det tog emot. Åkte till akuten, livrädd för att jag trodde jag skulle dö. Blodtryck/syresättning fullt normalt, ingen svullnad i halsen och luftvägarna/lungorna lät bra.Dom trodde på allergi och gav mig antihistamin/kortison och så fick jag åka hem. Det släppte inte ändå och jag åkte till akuten 3 ggr på 3 dagar, jag sa att jag är verkligen rädd för vad detta är och jag vågar inte åka hem föräns det här är utrett. Men dom sa bara att EKG ser bra ut, blodtryck och syresättning osv. allting såg hur bra ut som helst. Bokade tid på vårdcentralen och dom frågade lite om stress osv. jag sa att jag har inget att vara stressad över nu, för en gång skull är allting bra. Läkaren bokade iaf tid för lungröntgen och lungfunktionstest som jag ska på om några dagar.

    Så småningom började det lugna ner sig något men för en vecka sen började benen, armen och ansiktet att domna bort, ibland stickningar eller myrkrypningar och en kall ilande känsla som kommer och går hela tiden. Till vårdcentralen igen som inte gjorde så mycket, fick lämna mera blodprover för att kolla sköldkörteln och vitaminbrist. Det var ingen stroke, tyckte läkaren MEN blev det värre skulle jag till akuten.

    Läste också att många rekommenderar att äta magnesium, kalcium och d-vitamin så det ska jag beställa och börja äta. Hoppas verkligen på att lugnar ner sig för såhär kan jag inte ha det.

    Självklart stressar man och får ångest av att man inte vet vad det är (har lyckats låta bli att googla alltför mycket). Är rädd för att allting ska trigga igång fler symtom eller mer ångest. 

    Har bokat tid hos psykiatrin nu och tid för psykolog och läkare för att se om dom verkligen tror det är stress. Sen ska jag boka tid på vårdcentralen igen för att be om en MR eller remiss till en neurolog. 

    Försöker att inte tänka på allt så mycket, ta det lugnt, bara gör det nödvändigaste i hopp om att kroppen och sinnet slappnar av men symtomen sitter ändå i. Det här med ilningarna, domningarna och myrkrypningarna är det som stör mig mest och gör mig mest orolig/rädd. Hur länge har det suttit i för er andra som mest? Kan akupunktur/naprapat hjälpa?

  • Äldre 21 May 20:15
    veon skrev 2012-03-09 08:00:53 följande:

    Hej!

    Har följt den här tråden ett tag och tänkte dela med mig av de symtom jag upplevt under tiden med stress/ångest/panikångest.

    - Avdomnande känsla i huvudet

    - Som ett hårt "band" runt huvudet

    - Sockerdricka i huvudet

    - Brännande/stickande känsla på höger sida av huvudet, eller skalp

    - Yrsel

    - Lock för örat, låter som det är "fullt" när man andas och hör sig själv

    - Synen på främst höger öga, glansig, suddig

    - Ont/Spänd nacke, rygg, skuldror

    - Stickande känsla i armar, delar av handflator

    - "Jobbig" pirrande, vibrerande, spänd känsla runt vänster bröstmuskel, hjärta

    - Hjärtklappning

    - Känns som om hjärta slår "hårt"

    - Känner och tänker, fokuserar på pulsen ... håller hand på hals/hjärta

    - Ont i mellangärdet

    - Ont i magen, främst nedtill

    - Spänd, bubblig, gasig mage. Jobbig känsla i magen, som om något lurar därinne. Ett tryck, reflux, halsbränna, som om maten inte går ner ibland.

    - Gurglande, poppande ljud från näsa/hals

    - Svårt att djupandas

    - När man andas känns det inte som om jag får tillräckligt med luft, alt. känns den väldigt kall (eller som när jag är förkyld)

    - Stickande, brännande känsla i tunga och näsa

    - Overklighetskänslor, känns inte som jag är i min kropp utan att jag tittar på mig utifrån

    - Varma/Kalla sensationer i kroppen

    - Kalla händer/fötter, fryser

    - Som "blixtar" i huvudet

    - Nerver som sprattlar

    - Spända halsmuskler

    - Svullen lymfkörtel på hals

    - Trött

    - Sockersug

    - Ibland hungrig ibland helt aptitlös

    - Inte så intresserad av sex heller

    Tja ... det var väl lite av det jag upplevt. Jag har gjort i princip alla tester man kan göra inom sjukvården, enda är väl att ingen gastroskopi eller "röntgen" på huvud har gjorts men troligtvis (säger troligtvis då hypokondrikern i mig fortfarande till viss del påtalar att det är något annat fel) ... är det "bara" ångest/stress. Har även tagit hjälp av alternativmedicin och har börjat tagit vissa tillskott (bla. c-vitamin, järn, kalcium/magnesium, omega 3) samt Papaya/Lactiplus för matsmältning/mage.

    Jag har gått hos KBT'are och Kommunikolog och tycker det har hjälpt mycket ... men fortfarande finns en del kvar som det känns. Jag vet i det stora hela vad jag behöver jobba med och förhoppningsvis kommer det ge med sig mer och mer ... dock är det upp och ner.

    Någon annan som upplevt lite som jag nämner?

    /andreas


    Hur gick det för dig Abdreas?:)
  • Anonym (Asplö­vet)
    Äldre 3 Jun 09:25

    Åh vilken bra tråd för mig!

    Har lidit av ångest och depressioner lite till och från under 10 års tid.

    Vintern och våren har varit fyllda av känsloanstormningar och oro till och från och har fått ångestattacker igen.

    Mina fysiska symptom kan vara:

    *kallsvettning

    *dubbelslag på hjärtat

    *diarré

    *huden på ansiktet och skalpen liksom stelnar

    *tryck över bröstet

    *kvävningskänsla precis när jag somnat

    *domningar och pirr i händer och fötter/tår

    *darrhänthet

    Just dessa darrande fingrar gör mig jätteorolig just nu! Vaknar med ångest och föreställer mig als!

    Hur ska man tänka?

  • Äldre 3 Jun 16:00

    Det känns som att ångesten äter upp mig inifrån. Tryck över bröstet, svårt att andas, yrsel, rastlöshet, en stark olustkänsla och jag tappar allt mitt värde. Känns som den absoluta motsatsen till lugn. Ett helvete helt enkelt. Skriver mer om ångesten på min blogg viskningen.blogg.se 
    Och just du som läser och känner igen dig. Vi gör det här tillsammans. 


    viskningen
Svar på tråden Vilka fysiska symtom på stress/ångest har ni haft ?