Vilka fysiska symtom på stress/ångest har ni haft ?

vid stress så kommer dessa i floder..

huvudvärk
glömska
förvirring
sömnstörningar
tinnitus
yrsel
magknip

hjärtklappning, andfåddhet för ingenting, yrsel, illamående, svimmningar, domningar i armar och ben, stela leder, huvudvärk, blodig slemhosta...och stort behöv av sömn. sov 20-22 timmar per dygn när det var som värst..

jag var hos läkaren idag pga konstant huvudvärk,extrem ljudkänslighet.
har även synrubbningar,såg läkarens ansikte som om det var under vatten.
när hon pratade så hade jag svårt att förstå vad hon sa.jag hörde orden men kunde inte få en sammanfattning av det hela.
när jag kom in i undersökningsrummet hördes ett svagt fläktljud.när jag var färdig hos doktorn kändes det som om jag hade getingar i huvudet.
har svårt att sova,har sovit ca 3 timmar/natt under sista månaden.
allting ser ut att röra sig fast det är stilla.

Jag får svåra smärtor i bröstet. Känns som någon sticker en kniv in i bröstkorgen, gör ofantligt ont! Kan inte andas, kan knappt röra mig...gör så förbaskat ONT. Kollade hjärtat hos läkaren men de hittade inget fel så de sa att det var "ångest". Har haft dessa besvär sen sexårsåldern.

Vilken bra tråd, som jag har letat... (Shit va långt det blev, förstår om ingen orkar läsa ha ha)

Jag har också ångest. Tror jag. Oftast tror jag förstås att jag har nån dödlig sjukdom men jag inser innerst inne att det troligen inte är det. Var ska jag börja?

2008 aug: Känt mig yr, matt och haft huvudvärk och flimmer framför ögonen som eskalerat under en månad. Slutade med att jag fick åka in akut för jag kände som att jag skulle bli medvetslös (yr och supermatt), hade hjärtklappning och tungt att andas och ansiktet, armarna och rumpan ;) domnade bort. I taxin var jag övertygad om att jag höll på att dö - riktig DÖDSångest. Letade febrilt i väskan efter papper och penna så jag kunde skriva några sista ord till min son och bad chauffören att hämta sjukvårdspersonalen om jag tuppade av i bilen.

(hade gjort sista veckan på ett äldreboende och bla suttit vak på döende personer, ett jobba jag som student inom något helt annat aldrig jobbat med förr vilket var ganska påfrestande)

2008 sept-2009 juli: Kändes bättre efter akutbesöket. Snart började jag åter bli småyr, matt, få hjärtklappning osv lite då och då. Plus huvudvärk som kändes som det högg/sprängde mitt i huvet på ena sidan. Kände lite hela tiden och mycket ibland under ett års tid. Var övertygad om hjärntumör men läkarna såg inget som antydde det (gjorde såna där "ta-på-näsan" och "följ-mitt-finger" test. Gick hos kiropraktor och på massage. Massagen verkade hjälpa.

(började nytt jobb som tjänsteman på myndighet i sept 2008)

2009 aug-okt: Inga känningar alls.

(gick på föräldraledighet i aug 2009)

2009 nov-nu: Fick vad jag tror är en lättare panikattack i november första gången och kanske 2-3 ggr i dec. Hände när jag varvade ner efter en stressig dag typ vid datorn eller under amning i soffan. Matthet, yrsel, lätt hjärtklappning (pga rädslan antagligen), stickningar/domningar i hela kroppen (främst ansiktet), tungt att andas/känsla av att inte få syre trots att luft kom in, dödsångest (har säkert glömt nåt, fick "allt"). Senaste månaderna har jag gått med nästan konstant känsla av att det är tungt att andas, att luft går in men att jag inte kan tillgodogöra mig den. Det kan kännas nästan bra några veckor för att sedan kännas jättejobbigt. Har även småont bak i ryggen över ena skuldran och även lite över magsäcken/brösten. Varit hos läkare för jag får för mg det är lungcancer. (Har feströkt 10 år men slutade 2005.) Testat massor, EKG, lungkapacitet, lyssnat på hjärta, lungor osv men allt ser bra ut. Ska på astmautredning för säkerhets skull (fast jag vill ju ha en lungröntgen förstås ;)

Det logiska svaret ÄR ångest. Men tar man till sig vad läkare säger? Nej oh nej. Har alltid varit duktiga flickan som levt i en familj med massa problem där jag under 10 års tid alltid var orolig över vad som ska hända härnäst (alkoholism mm) och nu när mitt liv är helt underbart (man, barn, bra jobb, jag ÄR lycklig) kan jag inte stänga av oron. Är orolig och inställd på "fight or flight" konstant. Rädd för att barnen ska dö, att jag ska dö osv. Skulle jag se mig själv utifrån skulle jag säga: Såklart du har ångest! Men tror ändå det värsta...

Ska till en kurator med erfarenhet av KBT snart, få se om det hjälper. Hoppas det ordnar sig för er alla! <3

OCH en episod med skitont i tinningen. Antagligen spända muskler men ni vet...jag var säker på att det var ett pulsåderbråck på gång och bara väntade på att det skulle säga "poff".

Tycker förresten det har hjälpt med varmt bad + spikmatta och att andas koncentrerat i en triangel eller fyrkant. Även att ta snabba promenader.

Tack för denna tråd. Tack. Detta är den första svenska tråd jag hittat. Jag har länge funnit informationen från USA. Läkare och psykologer har bara skakat på huvudet åt mig när jag talat om de fysiska symptom jag fruktat var dag se jag var 6 år. Speciellt synstörningarna är panikutlösare. Varje gång.
Blixtrar, prickar, ja fan allt ni kan tänka er.
Kan tillägga att jag haft panikångest/PTSD sen jag var barn. Nu i vuxen ålder har jag diagnoserna Borderline/Panikångest/PTSD/G.A.D.
Dela gärna med er mer om symptomen. jag behöver få veta att jag inte är ensam. Är trött på att leva i fruktan och ensam. Trots att jag vet vad det beror på. Behöver väl bekräftelse. :(
Tacksam för svar.

Tips för er med stressymptom är www.utbrandhetshjalpen.com/forum/ .

Jag tappade min sväljreflex under en stressig period. Den försvann och var borta i flera veckor. Hade jättesvårt att äta och svälja saliv. Satte i halsen hela tiden, ibland flera gånger i minuten, vilket gjorde att jag inte längre vågade gå på föreläsningar och seminarier. Det var hemskt. Men en dag försvann det bara och sedan dess har det varit bra! Jag försöker hålla stressnivån nere men det kan vara svårt när man är ett överambitiöst kontrollfreak...