Inlägg från: villsågärna38 |Visa alla inlägg
  • Anonym (Kaffedraken)

    Ni som har adopterat eller ska: tycker ni att det finns "fel" anledningar till adoption?

    Jag tycker att alla har rätt att adoptera, om familjen är lämplig och vill så kan man ju inte hindra det. Tror även att de allra flesta som har egna barn faktiskt inte vill adoptera då det ju dels är en lång process, lång väntetid och även dyrt. Sedan är det ju många länder som har krav på läkarintyg eller utredning som visar att man har svårt att få barn dvs som själva har valt att prioritera denna grupp. Någonstans måste det ju vara upp till varje land att bestämma hur de vill ha det. Men visst, när man själv inte har barn och köerna är så långa, väntetiderna bara ökar för i princip alla läkder och vi inser att vi ev kanske inte kommer att kunna få någon hjälp innan jag blir för gammal - så visst skulle vi personligen vilja att barnlösa utan barn skulle prioriteras i köerna före de med barn, oavsett om de är adopterade eller biologiska..... men tycker eg inte att det är rättvist, tänker så ibland bara för att situtationen är så jobbig...


    Nån gång ska det väl ändå gå...
  • Anonym (Kaffedraken)
    Solvår H skrev 2010-03-22 15:11:20 följande:
    Ingen har rätt att adoptera. Barnen däremot har rätt till familjer.
    Jag tror att du förstår vad jag menar...
    Nån gång ska det väl ändå gå...
  • Anonym (Kaffedraken)
    Solvår H skrev 2010-03-22 15:25:03 följande:
    Jodå det gör jag men om man säger att barnlösa har rätt att få adoptera före de som har barn så är det många adopterade barn som aldrig får syskon. Är det det bästa för barnen? Regler som dessa sätts efter vuxnas längtan och strävan efter "rättvisa" men är det rättvist mot barnen? Knappast. Jag har också varit barnlös men aldrig tänkt att jag var viktigare än andra, att min längtan var störst eller att jag skulle gå före en massa andra i kön. Dessutom är det inte kö till alla barn, bara en liten grupp. Om man verkligen, verkligen vill ha barn kanske man ska vidga sina vyer lite? Just nu söker tex AC föräldrar till ett litet underbart barn från Kina som är opererad för sitt särskilda behov. Barnet är friskt och 2,5 år gammalt men ingen av ACs medlemmar med papper i Kina är intresserade. Hur pass stor barnlängtan har man då?
    Jag tror att du missförstod mitt inlägg. Jag skrev att jag tänker så ibland när det är jobbigt, tror inte att jag är ensam om att ha tänkt de tankarna. Var ärlig i inlägget, kanske för ärlig, eftersom det inte är helt politiskt korrekt att tänka så. Däremot skrev jag inte att jag tycker att det ska vara på det sättet, att det är rätt eller rättvist och min grundinställning är att alla familjer som bedöms lämpliga ska få adoptera. Varför ingen adopterar det lilla barnet från Kina är inte jag rätt person att svara på. Vi har inte varit gifta tillräckligt länge för att kvalificera oss för Kina så hur gärna jag än hade velat adoptera det barnet så får jag/vi ju inte det.
    Nån gång ska det väl ändå gå...
  • Anonym (Kaffedraken)
    Solvår H skrev 2010-03-22 15:58:29 följande:
    Jag förstår. Men ibland måste man tänka lite längre än kring sig själv. Allas väg till barn ser olika ut, hur man än får sina barn, jag menar, det finns ju "orättvisor" (man man nu ser det så) bland dem som föder sina barn också. Jag ber om ursäkt för att jag lät grinig men det här är ett ämne som verkligen får mig att bli grinig eftersom diskussionen om vem som har mest rätt att adoptera/ska få företräde dyker upp lite här och där med jämna mellanrum och ibland får jag nog. Jag har sett folk med papper i Kina ha den här diskussionen, att köerna där inte skulle vara så långa om de som inte hade barn fick företräde. Samtidigt som folk uppenbarligen hellre väntar tre, fyra, fem eller sex år i Kinakön än adopterar det här väntande, friska lilla barnet. Då har man inte barnlängtan tycker jag, då har man längtan efter ett visst sorts barn (och nu pratar jag om de som står i Kinakön med papper i landet men även till andra som väljer bort barn av vissa kön, med viss hudfärg eller från vissa länder). Adoption finns till för att barn ska få föräldrar, inte tvärtom. Vart barn som adopteras har övergetts för att deras biologiska föräldrar inte kunde ta hand om det. Var adoption startar med ett tragedi. Tänkt på det när man gnäller över köer eller tänker att jag borde få gå före i kön för jag har inga barn. Tänk också på alla de barn som inte passar in på adoptivföräldrarnas krav och blir kvar på barnhemmen. Flytta fokus från er själva och se hela bilden. Då kanske ni tänker annorlunda. Sen förstår jag att det kan vara jobbigt när man just fått besked om att det inte blir några biologiska barn, det gör jag. Men kärlek har inget med blodsband att göra, det kan jag försäkra er om.
    Förstår precis vad du menar. Jag håller med dig också Vi gick inte med i någon adoptionsförening förrän vi fick MA för 1,5 år sen efter vår andra ivf. Innan dess trodde vi faktiskt att det skulle funka att få biologiska barn. Var ju naivt, vi skulle ha gift oss och ställt oss i kö med en gång efter utredningen visade att vi hade problem men vi förträngde det då. Eftersom vi varit medlemmar så kort tid och bara varit gifta ett år så ser det mörkt ut för oss. Vi skulle gärna adoptera en tvååring från något land, vilket som, har inte fördomar och speciella önskemål om hudfärg, kön etc.

    Det som är jobbigt för oss är att köerna bara ökar hela tiden och jag emellanåt blir så rädd att vi inte ska hinna adoptera överhuvudtaget då jag snart fyller 39. Just nu vet vi att vi har så lång väntetid kvar att vi testar med ÄD istället medan vi väntar men det finns ju inga som helst garantier för att det ska lyckas. Är helt övertygad om att vi kommar att älska vårt barn av hela vårt hjärta oavsett om det är adopterat eller om det är ett barn som genetiskt inte är mitt (via ÄD) så själva sorgen över egna genetiska barn har vi kommit över. Det som är frustrerande är att det ska ta så lång tid att adoptera. Vi hade gärna adopterat med en gång om vi hade haft den möjligheten.
    Nån gång ska det väl ändå gå...
Svar på tråden Ni som har adopterat eller ska: tycker ni att det finns "fel" anledningar till adoption?