Ni som har adopterat eller ska: tycker ni att det finns "fel" anledningar till adoption?

Men det handlar väl inte om någon tävling om vem som är bäst förälder eller om det är i en miljö med syskon eller som ensambarn. Jag tror det är bra för många barn att växa upp med syskon och om man ska följa det som vissa skriver här, att man bara ska få adoptera som barnlös så skulle ju inget adoptivbarn få möjlighet att få ha syskon, det tycker jag är fel.

Att ha biobarn innan eller efter adoptionen tror JAG inte behöver vara fel, (har ju själv både och och det verkar funka bra, vår son har hittills inte lagt någon värdering i att han inte legat i min mage men hans syster har det). Dessutom är det ju så att om det varit en regel att endast de som inte kan få biobarn skulle få adoptera så skulle det vara väldigt få som adopterade, eftersom många faktiskt är oförklarligt barnlösa och det kan innebära att de faktiskt KAN bli gravida någon gång även om det var någon oförklarlig anledning inte blivit så. Det går inte att sätta upp pekpinnar och rättvisemärka barnen, Adoption handlar om barns rätt till föräldrar och inte föräldrars rätt till barn, man kan tycka vad man vill om det men så är det bara.

Jag håller inte med. Precis som vid en gravidiet är längtan efter ett barn stor. Många som adopterar undrar också hur man kan utsätta sig för en graviditet och blodig förlossning där man kan spricka, kanske genomgå kejsarsnitt osv osv när man kan adoptera och "slippa" den biten. Det handlar om precis som vid en graviditet, man går igenom både graviditet och förlossning för att man är tvungen för att det ska bli en bebis, man slipper liksom inte ifrån det. Precis så är det med adoption man adopterar för att man vill ha barn. Sedan kan jag ju hålla med dig om att även en adoption är slitsam, precis som en graviditet kan vara. Det är minst lika intima detaljer att genomgå en graviditet och förlossning när man ska ligga och visa underlivet tid och otid både under graviditeten och under själva förlossningen, utelämna hela underlivet, hela sig själv inför flera personer som är med vid förlossningen. Då diskuterar man kanske hellre några få detaljer (det är ingen genomgående djupdykning kring sexlivet i en hemutredning för adoption) än är med om att folk ska rota runt i ens underliv....

Går inte att jämföra, det finns för och nackdelar med både adoption och gravidiet/förlossning, båda har jobbiga perioder! Det bästa är dock att det leder till ett fantastiskt barn till slut! Det är ingen som tvingar en att adoptera precis som ingen tvingar en att genomgå en graviditet och förlossning!

Håller med, jag kräktes i 30 veckor, inte bara på morgonen utan under hela dagen dagtid, hade Hb som låg under 70 hela graviditeten i snitt, någon gång låg det över 80...var väldigt orolig över missfall (haft det tidigare) och ja, det påverkar relationen. Nu har vi gått igenom en adoptionsprocess som blev väldigt långdragen innan graviditeten som resulterade i vår underbara son så vi var van vid motgångar och prövningar innan (även av andra jobbiga saker som sjukdomar och liknande) så vår relation var ju stark och tur var väl det för det blev han som fick göra ALLT hemma och jobba och ta hand om vår son medan jag låg däckad hemma i princip 9 månader! Så nej, det behöver absolut inte bli lätt att föda barn- ändå är jag beredd på att göra om det igen! Och det är likadant med adoption, det är en jobbig process men det är sååå värt det! Förstår dig helt och hållet, Betania!

Nej, med en sådan inställning bör man nog inte adoptera, även om man får ett friskst och vitt barn kan det visa sig att barnet senare i livet har något sjukdom som är svårt att hitta när barnet är litet, barnet kan ha anknytningsproblem också och om man ser "kinesiska flickor som en vacker liten sak ska man nog definitivt inte adoptera, det är ingen pryl utan en människa av kött och blod. Man bör nog heller inte få biologiska barn när man har sådana krav på barn, att de ska komma ut perfekta, se ut på visst sätt (kanske har man en önskan om att få en minikopia av sig själv men ut kommer en kopia av morfar eller sin partners pappa) och då vill man inte ha barnet längre eller att barnet man föder inte är helt friskt.

Barn är ingen beställningsvara ovasett hur man får dem, är man inte ödmjuk inför att bli förälder bör man inte ha barn över huvudtaget är min åsikt, då är det bättre att skaffa en hund man kan styra både ras och temperament.

Håller med!