Ni som har adopterat eller ska: tycker ni att det finns "fel" anledningar till adoption?

Det är väldigt intressant att läsa era tankar om denna process och valen eller omständigheterna som ligger bakom det. Det mesta har jag aldrig tänkt på eftersom jag aldrig varit inne i denna värld egentligen. Jag önskar verkligen att alla som vill ha barn ska få det, på ett eller annat sätt!

Adoption ska ju vara för barnets bästa, och då kan man ju fråga sig om barnet skulle få det sämre i en familj där det finns biologiska barn och där föräldrarna har erfarenhet av att vara just föräldrar med allt vad det innebär ... För att vara krass så är det ju så att det inte är det barnlösa parets längtan efter ett barn som är i fokus utan barnets rätt till en familj. OBS! Jag lägger ingen egen värdering i detta utan konstaterar bara vad som gäller.

Jo, det kan den väl? Jag kan komma på massor med anledningar till att adoptera som skulle vara alldeles galet fel och absolut inte gynna barnet...Jag håller helt med! Även om jag verkligen, verkligen kan förstå känslan av orättvisa och hopplöshet och rädsla för att för alltid vara barnlös också... Men adoptioner är ju för barnens skull och inte för de vuxnas.

Nejdå, ni kommer att prövas på exakt samma sätt som alla andra som hoppas på att få bli föräldrar genom adoption! Däremot kommer ni inte att kunna skicka till länder som kräver infertilitetsintyg eller länder som inte accepterar två barn sen tidigare, men de är ändå i minoritet. Det är få som kan skicka till alla länder.

Att man vill ha (ett till) barn och det genom adoption, är absolut inte fel anledning till att välja adoption! Det är ju precis rätt anledning och förhoppningsvis samma anledning som alla andra här inne har Men, köerna är lååååånga så jag skulle rekomendera er att bli sökandemedlemmar i en adoptionsorganisation i god tid innan! "i god tid" kan idag vara så mycket som fyra år...

Lätt för dej att säga som redan är förälder.
Jag är inte alls säker på att det är bättre för ett adoptivbarn att komma till en familj där det finns bio barn.

Men det handlar väl inte om någon tävling om vem som är bäst förälder eller om det är i en miljö med syskon eller som ensambarn. Jag tror det är bra för många barn att växa upp med syskon och om man ska följa det som vissa skriver här, att man bara ska få adoptera som barnlös så skulle ju inget adoptivbarn få möjlighet att få ha syskon, det tycker jag är fel.

Att ha biobarn innan eller efter adoptionen tror JAG inte behöver vara fel, (har ju själv både och och det verkar funka bra, vår son har hittills inte lagt någon värdering i att han inte legat i min mage men hans syster har det). Dessutom är det ju så att om det varit en regel att endast de som inte kan få biobarn skulle få adoptera så skulle det vara väldigt få som adopterade, eftersom många faktiskt är oförklarligt barnlösa och det kan innebära att de faktiskt KAN bli gravida någon gång även om det var någon oförklarlig anledning inte blivit så. Det går inte att sätta upp pekpinnar och rättvisemärka barnen, Adoption handlar om barns rätt till föräldrar och inte föräldrars rätt till barn, man kan tycka vad man vill om det men så är det bara.

Fast det är inte säkert att det är sämre heller. Alla familjer ser så olika ut!

Hej Betania,

jag skulle vilja ställa ett par frågor till dig istället som kanske kan hjälpa dig lite med perspektiv på din situation.

Varför skulle man vilja utsätta sig för en granskning av soc av ens intimaste detaljer, läs t ex sexliv, för att få ytterligare ett barn om man inte är tvungen?

En graviditet tar nio månader och är för det mesta en glädjefylld, förväntantsfull upplevelse. En väntan på adoptivbarn är att pendla mellan hopp och förtvivlan i flera år. Det kan sätta oerhörd press på förhållandet. Varför utsätta sig för det om man inte behöver?

Jag håller inte med. Precis som vid en gravidiet är längtan efter ett barn stor. Många som adopterar undrar också hur man kan utsätta sig för en graviditet och blodig förlossning där man kan spricka, kanske genomgå kejsarsnitt osv osv när man kan adoptera och "slippa" den biten. Det handlar om precis som vid en graviditet, man går igenom både graviditet och förlossning för att man är tvungen för att det ska bli en bebis, man slipper liksom inte ifrån det. Precis så är det med adoption man adopterar för att man vill ha barn. Sedan kan jag ju hålla med dig om att även en adoption är slitsam, precis som en graviditet kan vara. Det är minst lika intima detaljer att genomgå en graviditet och förlossning när man ska ligga och visa underlivet tid och otid både under graviditeten och under själva förlossningen, utelämna hela underlivet, hela sig själv inför flera personer som är med vid förlossningen. Då diskuterar man kanske hellre några få detaljer (det är ingen genomgående djupdykning kring sexlivet i en hemutredning för adoption) än är med om att folk ska rota runt i ens underliv....

Går inte att jämföra, det finns för och nackdelar med både adoption och gravidiet/förlossning, båda har jobbiga perioder! Det bästa är dock att det leder till ett fantastiskt barn till slut! Det är ingen som tvingar en att adoptera precis som ingen tvingar en att genomgå en graviditet och förlossning!

För att det är ett så häftigt, livsomvälvande, utvecklande, annorlunda och roligt(!) sätt att få barn på? Ett sätt som öppnar en helt ny värld? Vi valde inte adoption för att vi var tvungna. Vi valde det som ett alternativt sätt att få barn på, och vi hade förmodligen adopterat även om biobarnen trillat in utan vidare ansträngning. Inte enbart utan då hade vi fått barn på båda sätten. Ja, så som ts funderar.Tja, alltså... Jag kan verkligen komma på massor med saker som hör till graviditeter som inte är ett dugg glädjefyllda Och pendla mellan hopp och förvivlan är väl bara förnamnet när det handlar om graviditeter... När man väntar barn genom adoption kan man i alla fall gå på toa utan att ha ångest varje gång 

Men visst, "flera år" är väl nyckelordet just nu... Fast kan man göra undan den mesta av väntetiden utan att den "känns och märks" (som i ts fall medan de får tvåan magvägen) så behöver det ju inte alls bli en aktiv och jobbig väntan i flera år, beroende på vilket land de väljer.