Gravida typ 1-diabetiker snackar vidare

Vecka 36+1. Bebisen ligger på +55%, flöde såg bra ut! Hade inbokat snitt till den 1 april.
Bm föreslår att vi ska flytta det till början av nästa vecka, jag tvekar en del!
In kommer läkaren, och säger att hon tycker vi ska göra det tidigare.... Tyst en stund, sen frågar jag "när"? IMORGON!

Så nu blir jag mamma igen imorgon:) Håll tummarna för oss!

Tillråga på allt så när jag ligger uppkopplad på CTG, så börjar värkarna stiga, mätte strax över sjuttio, och nu har jag fått en liten "tecken blödning", men men läkarna säger att hon är för stor, men det måste ju vara ett bra tecken att hon själv är sugen på att komma ut :)

Tack det värmer!
På sistone har det ju vairt i den här tråden man kunnat prata och läsa om hur andra har det. Ingen "vanlig" förstår riktigt det här med insulin, stora bebisar, omognad, moderkakor, gå över tiden och sånt där :)

Nej jag fick åka hem tack och lov!
Kände att det verkligen behövdes en stund på tumanhand med pappsen här!

Hej alla!

Nu är min lilla sessa kommen till världen!
Den 23 mars var vi på TUL, och de uppskattade henne till +55%, 4400 gram och 48 cm lång. Min moderkaka såg ut att börja lägga av, och fick en tid för snitt den 24(dagen efter) i vecka 36+2.
Gick och la mig smått nervös och kunde inte somna förrän runt 01. Runt halv tre började jag skruva på mig och intala mig själv att jag plötsligt fått mycket rejäla flytningar. Var dock tvungen att gå på toaletten och när jag började vakna till liv fick jag ju erkänna för mig själv att man inte har flytningr som blöter ner hela sängen. Så en timme senare var ambulans på plats och klockan 0400 rullades vi in på förlossningen!
Väl på plats beslöt läkaren att stoppa förlossningen, så det gjordes fram till klockan 8 när ny läkare kom på plats, och helt plötsligt tyckte att bebisen kunde ju väga 3800 också, så det var ju bättre om jag försökte föda själv!
Men men, värkarna kom inte i gång igen, och klockan 14.30 rullades vi upp för snitt.
15.15 föddes den största klump kärlek jag någonsin sett!
Ut kom ett litet sött ansikte med en gigantisk stor klump kropp efter sig! Så himla go!
4720 gram samt 55 cm lång kärleksklump fullständigt tog tag i mitt hjärta!
Snittet i sig gick helt okej! Hade ju problem med för hög dos spinal förra snittet, denna gången slog det inte lika hårt då jag åtminstone under hela snittet kunde sköta andningen själv! Dock var det svårt att andas, och prata var det inte tal om! Men var tillräckligt bra för att kunna få ligga och titta på henne ända tills hon började må dåligt!

Nu ligger vi på neonatal, pga överproduktion av insulin! Har inte orkat skriva här förrän nu, då saker gått neråt neråt neråt, och det tillslut började talas om operation! Men min härligt smarta en veckas bebis fattade läget och på 24 timmar förbättrade hon sina värden! Idag är hon äntligen utan dropp vilket läkaren för två dagar sen trodde skulle ta minst två veckor till! Så nu gå jag runt och är super lycklig när jag äntligen kan krama, lyfta och mysa med min lillstrump :)

Hoppas allt är bra med alla!

Tack så jätte mycket! Jag blev först rädd när de sa att hon skulle vara så stor, min stora tjej vägde ju bara 3400, men fy tusan vad mysigt det är med allt detta hukll! Så mycket mycket bebis!!! :)
Visst är förlossning förlossning, var jätte nervös, men så himla glad nu när allt gått bra!
När var det dags för dig?

Ps. Alla ni som snart ska ha, alstra upp med påskmust för det är tusan vad bebisen snor socker när man ammar och guuuuuuud vad gott att äntlige kunna njuta utan dåligt samvete, är inne på mitt tredje påskägg och det är inte ens påskafton än :)

Tredjejuli:

Grattis! Låter som en toppen förlossning! Min äldsta flicka låg på samma värde som din vid förlossning! Hämtade sig också väldigt snabbt!
Hoppas ni får komma hem snart! Många kramar!

stort grattis!! så skönt!!! ::))

VildaTiger:
Glömde svara på ditt inägg förut, jag har ingen aning om hur man gör när man opererar!
Det läkaren förklarade var att bebisen hade "medecinsk diabetes", dvs fullt frisk bukspottkörtel men producerade för mycket insulin, för att kunna sänka "min" socker nivå, så när hon kom ut har hon fortsatt med det.

Vad han sa var att om det inte hjälper med dropp, och matning 12 ggr per dygn(:hujeda mig, trasiga vårtor och rödsprängda ögon:), så kunde man gå in och göra ett ingrepp, dvs en operation, vet inte om man då på något sätt kan strypa tillförseln eller bildningen av insulin? Blev tack och lov aldrig aktuellt så har inte satt in mig i det, men ändå tryggt att veta att det finns gott om alternativ att tillta om man får det problemet:)

Idag har vi kommit hem! Så himla underbart!!!! Lärde mig sond mata igår efter en massa gnällande ohc skällande från min sida, har ju en flicka till här hemma som jag aldrig varit utan förr, så behövde få komma hem, så nu har vi hemvård istället under tre-fyra veckor skulle jag tro, en sötnos som däckat efter saga i soffan, en sötnos i vagnen som sover hela tiden pga all mat jag trycker i henne, en super snygg fotbollstittande man framför tvn, och en härligt utmattad jag framför facebook och familjeliv, tack för livet!!! :) Lägger upp foto på vårt mirakel :) Bjuder på en nyförlöst mamma också :)

Lider också av det! Vet inte hur det är på ditt sjukhus, men min BM och diabetesläkare hänvisade mig enbart till sjukgymnast.
Fick ingen tid förrän lååångt fram så gick och köpte mig skenor i en special affär, för 800 kronor styck, bara för att nu efter förlossningen hitta skenor på dessa nya apoteken "hjärtat", till ett fullt överkomligt pris, så har du problem och det drar ut på tiden att få hjälp är det helt klart värt att besöka apoteket:)

BabyNo2:
Jag hade kontaktat min barnmorska. När mitt socker började sjunka på det viset berodde det på att moderkakan började lägga av. Det behöver inte vara så sa läkaren, men det kan vara en indikation på det, även om flödet ser perfekt ut.

Det var bestämt ett snitt i vecka 37 pga storleken på +63%, var beräknad plus 55 % men var 63% :)
Blev tidigare lagt snitt i vecka 36 då moderkakan började lägga av.
Vägde 4720 gram, 55 cm, världens goaste super bebbe :)
Ska lägga upp foton, hon är ju så fin!
Ja idag mår hon bra, blev utskrivna från neonatal eftervård idag, så allt känns kanon, imorgon fyller hon en månad:)

Jag fick inte äta något, eller dricka något. Fick tillåtelse att skölja strupen. Fick dropp den dagen som snittet skulle läggas, fram till snitt tiden. Ät en dextrosol på morgonen, det tas ju upp väldigt fort :)
Min planerade snitt tid låg klockan 15 på eftermiddagen, vet också om att jag var nr två som skulle bli planerat snittad och att den före mig inte var diabetiker!

Hej alla härliga diabetesmammor! Hur går det för er i ert kämpande? Tänker på er jämt och ständigt och är fortfarnde tacksam för att den här tråden fanns! :)
Massa "stoooooora-långa-arms-kramar" :)

Uppdaterar om mig själv också!
Evelyn är precis 2 månader nu, fortfarande världens lugnaste bebis, tråkigt lugn faktiskt, men läkarna tror att det beror på att hon fortfarande återhämtar sig, och att jag kommer få igen för de känslor jag känner nu senare! Haha.
På torsdag skulle vi påbörja en utredning om någon form av grav autism, då hon inte "svarade", men nu när det fina vädret kom, blev hon på bättre humör, så nu har jag lyckats få massa ögonkontakt och några leenden till och med, det ska jag gå och skryta om imorgon för läkaren, så jag antar att den oron kan blåsas bort! :)
Tredjejuli, jag hade samma problem som du, den stora kunde jag inte amma så länge, mindre än en månad och då fick ersättning ändå ges, med denna stora producerade jag som en ko i början när vi låg på neo och jag pumpade pumpade pumpade, men när hon var sex veckor hade jag inget kvar att ge, det blev mest "mysamning" av det hela, och eftersom det var knäckande psykiskt för mig att hela tiden fundera, klämma och känna på brösten, för att komma fram till om där var något alls, så la jag ner då!
Förstår helt hur du känner, men du är verkligen ingen sämre mamma för det! Som tur är sitter ens hjärta en bit in, och inte i bröstvårtorna :)

TredjeJuli:
Jg hoppas det :) Tack för svar! Man blir ju nojjig upp i taket av sina små! Haha

Jag hejjar på er tjejer!
Nu är det åtta månader sen jag hastigt och lustigt lämnade tråden!
Kom och tänka på den idag när en tjej frågade om graviditet och diabetes. Sån tur att det finns internet nu för tiden så man kan ventilera med andra! Det är tufft att vara gravid och ännu tuffare blir det när man har diabetes!
Lycka till alla :)

Oh jag vill också få vara med här! Tycker inte alls om att man måste bli snittad efter två snitt :( Kommer aldrig våga bli gravid igen ju! Hoppas allt går bra för er fina! :)