Utredning

Av vilken anledning "måste" ni dra igång rättsliga processer? Soc är inkopplade och anser inte att situationen hos biomamman är särskilt allvarlig - hade de tyckt det så hade ni inte behövt kontakta advokat öht.

Verkar som att ni är oense/ovänner med biomamman? Är det ni som har anmält henne? Tänker någon på barnen?

Vi "måste" dra igång för att situationen för barnet är ohumant. Soc påstryker att vi skall dra igång rättslig process och att barnet mår bäst hos pappa. Jag vet inte om droger, kriminalitet, misshandel inom familjen, allvarliga psykiska störningar (enligt utredning, alltså på papper från läkare) är såpass kritiskt så att soc rycker in? Allting står i utredning, men ändå påstryker dem att pappan skall dra igång processen, utan något stöd från socialtjänsten mer än att dem kommer bistå med papper från utredningen och då ev. tala för pappans fördel i rättslig process.
Vi står helt villrådiga med så mycket på en gång gällande om barnet och situationen där och utredningen är inte heller färdig ännu utan bara påbörjad.

Vi har inte anmält biomamman en endaste gång, alla anmälningar kommer från hennes egna bekantskapskrets, mammans sambons förmyndare m.m.
När skulle läget vara såpass allvarligt menar du att soc skulle "fixa" allt åt oss? För det har ju inte hänt...

Barnet tänker både jag och pappan på, samt då förhoppningsvis socialtjänsten, vad är det för fråga egentligen??

Har ni varit i kontakt med familjerätten, de brukar kunna hjälpa till.

Anledningen till att de bör dra igång en process ifall soc råder dom till det är att soc tycker att situationen hos mamman är olämplig för barnet. Ifall mamman hade ensam vårdnad hade lvu varit ett alternativ (om det är en sådan allvarlig situation och brist på samtycke till vård). Jag antar att föräldrarna i det här fallet har gemensam vårdnad, i såna fall är det i första hand pappan som måste ta sitt ansvar för barnets välmående. Soc har en egen möjlighet att yrka på att umgänget bör inskränkas, vårdnaden bli ensam eller vad de nu skulle tycka är lämpligt men i första hand är det föräldrarnas ansvar och inte samhällets ansvar att ta hand om barn och därför uppmanar de nu pappan att ta detta ansvar.

Ifall det sker en stämning så kommer familjerätten att bli inblandad och en utredning görs. I den utredningen så kan man ta med information från utredningen som nu görs av socialtjänstens barngrupp. En sådan utredning kan vara till stark fördel för pappan och barnet om det framkommer att barnet faktiskt far illa hos mamman.

Jag vet inte hur du kan tolka in att ts+mannen är ovänner med mamman?

Familjerätten har varit inkopplad sen 8 månader tillbaka, gemensamma möten för mamman och pappan som inte leder till något mer än spel för gallerian. De har gemensam vårdnad om barnet. Socialtjänsten och familjerätten har inget (isf ytterst lite) samarbete mellan varandra. Familjerätten befinner sig i en annan kommun än vad socialtjänsten som utreder gör (detta p ga att mamman flyttat 13 gånger (!!) på ett år och dem vill ha en fastare punkt).
Modern har även blivit vräkt ur 2 lägenheter som socialtjänsten har stått för i hyra, vilket känns oerhört olustigt för vi har inte fått några anledningar till vräkningarna, bara tanken att någonting måste hon har gjort för att bli vräkt med barn i en lägenhet där hyrorna redan är "säkrade".

Det vi gjort för att skydda barnet är att "komplettera mamman i omsorgen", dvs hämta hem barnet på socialtjänstens begäran när det kommit till kännedom att mamman har varit på ytterst olämpliga ställen med barnet. (Vi får reda på allt om moderns leverne först när socialtjänstanmälningar kommer in och socialtjänsten kontaktar oss) Detta gjorde vi på en gång och behöll barnet hos oss i 2 månader innan familjerätten tyckte att mamman ska "ha tillbaka barnet" för att inte röra om för mycket i grytan och återigen att vi skulle få en hotbild över oss. Utredning startades aldrig då p ga att pappan assisterade mamman i vården om barnet (förjävligt, med tanke på att barnet en dag skall återvända till sin mamma).

Pappan har även yrkat på hos både socialtjänsten och för modern själv att han vill ha barnet heltid hos sig "Över min döda kropp" säger mamman. Socialtjänsten gör ingenting, mer än att rekommendera att pappan behåller barnet hemma och tar en polisanmälan på sig från moderns sida, samt påpekar hur ytterst allvarlig situationen är och att barnet mår bäst hos sin far. De bistår än sålänge också med att hämta och lämna barnet då mamman och pappan växlar barnets boende, detta p ga att pappan vid tidigare hämtning har blivit misshandlad av mammans nya sambo. (Återigen någonting som socialtjänsten är medveten om och sade sig ha lagt en polisanmälan om, sedan framkom att de inte fick lägga en anmälan, 3 månader senare... I 2 och 1/2 vecka efter misshandeln försökte min sambo att få kontakt med socialtjänsten, både handläggaren och socialtjänstchefen för att få reda på vad han bör göra med situationen, ingen av dem svarade trots att han lämnade flera meddelanden dagligen, både på telesvar och genom växeln.  Det enda som sades var att det var beklagligt och att det "hamnat mellan stolarna" och att min sambo kunde ju alltid "anmäla socialtjänsten till länsrätten") Helt sjukt så mycket som händer och så lite kontroll man har...

Advokat och hemförsäkringen är återigen kontaktade, utan resultat. Vi har ingen advokatverksamhet som har mer än telefonrådgivning, men den gav inte mycket för våran del då de hänvisar till möten med tim taxa hela tiden. Hemförsäkringen täcker inte då min sambo inte ingått i 2 år ännu (som är kravet). Vi måste även gå till en advokatfirma som specialiserar sig på dessa sorters tvister då socialtjänsten påpekade det och lade till "Ja t om 2010 så är det svårt för en far att stå emot en moder.." SAY WHAT, tack för det hoppet! Hade detta hänt fast omvända roller så hade pappan aldrig fått träffa sitt barn igen, det är jag helt säker på.
Det vi väntar på nu är att få komma till socialtjänsten på möte igen (jag är också välkommen denna gången trots att jag inte är vårdnadshavare) och se vad vi kan komma fram till.

Det känns bara så virrigt, alla frågor, alla tankar smälter ihop och man känner sig så maktlös för barnets skull. Och det är inte roligt att inte har råd att göra något åt situationen, det är absolut inte okej som anledning, men vad ska vi ta oss till?

men varför har mamman boendet från början???

För att hon är mamma?? Barnet är under 3 år gammalt, alltså första levnadsåret valde mamman och pappan att barnet skulle bo mest hos sin mamma för trygghetens skull. Då kunde inte min sambo veta på förhand hur det skulle gå med mamman som boendeförälder, att det skulle bli så illa som det blivit nu. 
Socialtjänsten ser också att barnet helst bor mest hos en förälder och det var så det blev när dem gick isär när barnet var såpass litet.
Sedan efter hand har det uppdagats vad som skett i moderns omsorg samt att mamman blivit mer och mer oresonlig mot vad hon var innan och nu har alla anmälningar uppdagats och lett till en utredning. Så hon har varit boendeförälder största delen av barnets liv.

I vilken kommun är barnet bosatt i? Mammans?
Är det i er kommun som familjerätten är inkopplad?

Det låter verkligen som att de två organisationerna inte kan arbeta på ett likvärdigt sätt. Konstigt med olika bedömningar. Visserligen är det olika utgångspunkter som de har men i detta fall så låter det som att soc, barngruppen gör en mer korrekt bedömning av barnets behov av vårdnad, boende, umgänge än familjerätten själv.

Men även om familjerätten ser så har de inte makt att ändra på vare sig vårdnad, boende eller umgänge, det kan bara domstol (och föräldrarna själva) göra..... och "vanliga" soc kan bara ta ställning till LVU-ansökan i domstol för att få makt att bestämma över barnet .... socialtjänsten har inte den makt många tror .... men, återigen, föräldrar har makt att skydda sina barn - även mot dn andra föräldern om så krävs!