Melodifestivalen 2010
Jag tycker det är knäppt att media fokuserar så mycket på vad andra europeér kommer tycka om låten vi röstar fram som vinnare. Det kvittar väl, nästan i alla fall. Den egentliga poängen är väl att det ska vara en musikfest för oss i Sverige, att vi ska lyssna på och rösta på låtar som _vi_ tycker om och inte låtar vi tror engelsmän eller fransmän skulle gilla. Det som gör det ännu lustigare är att artister och skivbolag resonerar ungefär på det sättet också; det är ju karriären i Sverige som blir hjälpt av att lyckas i melodifestivalen. Det _är_ inte en språngbräda till en internationell karriär, däremot kan en populär artist som Anna säkert se fram emot en utsåld sommarturné.
Jag tyckte det var jättekul att Anna vann förresten, en pigg & glad tjej som fick se alla sina drömmar slå in 
Annars är det här årets upplaga av melodifestivalen den som jag engagerat mig i minst på mååånga år. Jag glömde bort tre av de fyra deltävlingarna och såg dom först i efterhand på nätet. Det var 9-10 år sen jag sist var singel den här perioden, och utan nån i soffan bredvid har det inte känts så lockande att hänga med i tävlingen.