Ni som haft/har förlossningsdepression, känner ni igen mina symptom?

Det är alldeles nyligen jag har börjat förstå att allt inte riktigt står rätt till med mig sedan förlossningen. Vår son är 2½ månader nu.
När min svägerska plötsligt började hoppa på oss om att vi inte hade varit där sedan förlossningen, skrev jag ett långt sms till henne som svar - det var då jag insåg...För alldeles av sig själv skrev mina fingrar att jag faktiskt inte mått så bra, och inte velat åka runt så mycket.
Vi har varit hos mina föräldrar, svärmor, och några ytterst få till och hälsat på. De som har velat har fått komma hit.

Då och då får jag gråtattacker. Även om det känns skönt att gråta, så är det jobbigt ändå, för jag slutar inte..Jag känner inte att sonen är oönskad eller oälskad, men det känns som att det blev för mycket. Jag läste om någon som hade känt att hon inte förstod varför folk skaffade fler barn, när det var så jobbigt och hemskt när man väl fick dem..Så känner jag också. Jag har alltid sagt att jag vill ha stor familj, nu viftar jag bort det så fort någon frågar om det. Och går ofta och tänker på hur jobbigt det hade varit med mer än en...Och hur gööör folk?...
Jag känner också att jag inte kan göra något, det är mycket sällan jag går någonstans eller åker någonstans. Jo, tillsammans med sambon kan jag åka. Men inte själv, och endast min bästa vän har fått med mig till stan 2ggr, med bussen.
Idag vill jag inte ens gå på föräldraträffen på MVC.....

På måndag ska jag på möte på MVC. Tydligen så brukar man ha något möte efter två månader, för att se så att just förlossningsdepp. inte har uppstått? - det känns skönt. Men jag är 110% säker på att jag kommer behöva asböla, och jag hatar att gråta inför folk. Jag gör det bara inte. Så vi får se, om jag egentligen får ur mig allt :S
Jobbigt är det, att känna såhär.