• fridap­yret
    Äldre 15 Feb 21:37
    1917 visningar
    6 svar
    6
    1917

    hemma pga oro

    jag förlorade våran dotter den 28/7-09. jag belv då sjuk skriven för sömn problem och diverse andra saker. har nu blivit garavid på nytt. visst är jag gald men oron finns här och drömmar och ångest kommer krypande emellan åt. jag är sjukskriven pga deprisson och går regelbundet till mvc samt en specialist psykolog och specialist mvc.
    nu tycker min kära svärmor att jag e löjlig, borde gå vidare och inte åma mig för mycket. jag har försökt att jobba men de går inte. ångsten tar över och koncentrationen är noll, och eftersom jag jobbar inom vården är de ett probelm.
    men det hjälper inte hon tycker jag är lat och bara lever på hennes son.

    har hon rätt???

  • Svar på tråden hemma pga oro
  • mi07va
    Äldre 15 Feb 21:41
    #1

    För det första så beklagar jag sorgen {#lang_emotions_cry}.
    För det andra så är du inte alls löjlig, självklart att du oroar dig och inte kan koncentrera dig, har inte varit med om något sådant själv men tycker inte hon har rätt!
    Skickar dig massor med styrkekramar och lycka till med bebisen i magen!


    Freja 2007 Maddox BF 22/2-2010
  • Äldre 15 Feb 22:31
    #2

    Nej hon har så FEL, verkar vara en empatilös svärmor..
    Beklagar verkligen er enorma förlust, hur du mår och har det just nu är det ju inte upp till henne att bestämma..så svårt är det ju inte att förstå att det inte går att fungera som vanligt direkt igen efter att varit med om det värsta som kan hända..
    Är det någon som är löjlig så är det ju hon!
    att folk inte kan ha vett att tänka liiiite längre.
    Lycka till med bebisen som är på väg!

  • Äldre 15 Feb 22:34
    #3

    åh, du, vad ledsen jag blir när jag läser hur du har det. jag hoppas att du innerst inne vet att din svärmor har fel i sina "påhopp". Bara den som själv har förlorat ett barn kan möjligen förstå hur du har det. Det är inte det minsta konstigt att du är sjukskriven! När jag förlorad min dotter, två sommrar före dig, tog det över fem månader innan jag kunde tänka tanken att börja jobba igen. Sorg tar tid, och det heter ju faktiskt sorgearbete - så det är ju inte som om man inte gör någonting. Jag kunde aldrig tro att det skulle vara så krävande att sörja.


    Och sedan blev vi gravid igen. Och det var nästan ändå svårare. Det tror jag är väldigt svårt för omgivningen att förstå. De tänker kanske att ja, det var ju hemskt att bäbisen dog men nu är väntar de ju barn igen så då borde det väl vara okej igen...
    Nu vet jag inte hur gammal din svärmor är men för en del "äldre" kan det vara svårt at acceptera att samhället idag ser förlusten av ett spädbarn för den katastrof det är. Förr pratade man ju inte om barn som dog kring förlossningen, det var som om det aldrig hänt. Idag blir man sjukskriven och man erbjuds mycket extra vård (som du skriver) vid nästa graviditet.
    Jag gick oxå hos psykolog hela min andra graviditet (och efteråt oxå) och hos specMVC, och var även sjukskriven pga oro mot slutet. Min läkare sa så bra tyckte jag, hon förklarade att jag ju inte egentligen behövde extrakontroller, rent medicinskt, men att det var SJÄLVKLART att jag skulle få allt extra jag bad om, och dessutom sjukskrivas - eftersom det handlar om mitt psykiska välmående lika mycket.
    Om det är svårt att prata med din svärmor själv kanske du kan ge henne infoblad/böcker som tex Spädbarnsfonden ger ut, så kan hon kanske förstår lite bättre hur svårt du faktistk har det. Förstår din partner hur du har det?
    Jag vet inte om mitt svar är till någon hjälp, men jag ville ändå skriva något. Jag tycker det är farligt att säga att folk har fel när de utrycker sina åsikter, men i det här fallt tycker ajg faktistk att din svärmor är helt fel ute!!!
    Styrkekramar!
  • Inni01
    Äldre 16 Feb 07:31
    #4

    Förlåt TS men har din svärmor förlorat barn? Vet hon hur det känns? Skulle villja sätta på plats henne verkligen!!!! Styrke kramar till dig och sörg detta är din rätighet dett är du som bestämmer när och om du skall gå vidare (inte att man någonsin kan de) men man lever tar en dag i sänder.
    {#lang_emotions_nalle}

  • Moa Ida
    Äldre 18 Feb 11:04
    #5

    hejsan ts.
    jag fölorade min dotter i psd i magen i v. 41+1 den 19/8-09. nu är jag gravid i v 9 och sjukskriven för illa måeende. jag vill också vara hemma, jag jobbar som uska och orkar helt enkelt inte, jag gråter och det tär på mig att hålla ihop på jobbet. jag fick bara vara sjukskriven i8 v. efter idas försel, sen va jag frisk ifomerade min snälla handläggare på försäkringskassan mig. jag behöver inte skingra mina tankar, jag behöver känna på dom jag behöver sörja ida och försöka njuta av knyttet så länge det varar, förhoppningsvis nio måndader och en livs tid efter det. min pappa tyckte efter begravningen att vi skulle sluta grina nu det va ju klart nu, och han har ändå gått igenom samma sak för 36 år sedan.

    oj det blev ett rörigt inlägg, men jag kände så starkt med dig och önskar dig lycka!!!

  • Paulin­a Paulin­a
    Äldre 18 Feb 11:15
    #6

    Hej. Känner med dig. Håller med ovanstående, såklart! Du har absolut inte fel. Att förlora ett barn är en katastrof och inget man bara "kommer över" efter några månader. Jag förlorade en dotter för drygt fem år sedan och jag kan säga att jag är långt ifrån klar med sorgen ännu. Nya händelser i livet har väckt upp den igen och det är i stort sett lika fasansfullt som när det hände (fast i betydligt kortare stunder!).

    Jag har hittat mycket bra om sorg här: www.sorg.se Det handlar om en metod som heter Sorgbearbetning och det finns en hel del bra om sorg och myter om sorg på deras hemsida. Jag har själv just börjat gå igenom programmet och jag tycker det verkar fantastiskt bra. Men oavsett om man väljer att göra det eller ej, så tycker jag som sagt att det finns en hel del bra på hemsidan.

    Sen så finns Spädbarnsfonden och Föreningen Vi som förlorat barn. Mycket bra läsning på båda hemsidorna och dem kan du också ta kontakt med, om du inte redan hittat dit. De har samtalsgrupper och stödpersoner - och du kommer att upptäcka att du är långt ifrån ensam i hur du känner och reagerar!

    www.vsfb.se/main/
    www.spadbarnsfonden.se/

    Du kan kolla min presentation om du vill och jag har börjat blogga om hur jag har det just nu - är också sjukskriven för depression...

    Varm kram!

Svar på tråden hemma pga oro