Har fått höra att om barn inte kryper när dom är små kan bli utvecklingsstörda eller få problem med annat senare i livet. För mig låter detta helt befängt... har svårt att tro att det skulle orsaka nåt sådant. nån mer som hört detta?
Min sambo kröp ifs aldrig och han har dyslexi,men jag tror inte det har ett samband.
Det finns väl viss forskning som tyder på att det finns ett samband med konsentrationssvårigheter.
Men jag har en fullt normal 9-åring som aldrig kröp.
Det låter ju urkorkat!
Dummaste jag hört. Jag kröp aldrig som liten,gick på min ettårsdag och jag är fullt frisk 
nej det är inget som hör ihop, vissa barn hoppar över krypet helt enkelt och blir pigga och friska ändå!
tack! då e det inte bara jag som reagerade på detta då:)
Det är faktiskt forskning gjort på det som visar att barn som inte kan krypa även kan ha inlärningssvårigheter.
Men det betyder ju inte att barnet måste göra allt i "rätt" ordning, alltså först krypa, sen gå osv.
Det viktiga är ju att barnet nån gång lär sig krypa, det är den korsande rörelsen med armar och ben som kan vara viktig för hjärnan, men de allra flesta barn kan ju krypa när de blivit några år, även om de inte gjorde det som riktigt små 
Jag har hört att barn som inte lär sig krypa kan få läs och skrivsvårigheter eftersom att höger och vänster hjärnhalva sammarbetar på något sett när man kryper, ska tydligen sammarbeta på samma sätt när man ska läsa och skriva. Har även hört att det spelar ingen roll om barnet lär sig krypa efter att barnet lär sig gå, bara det lär sig nån gång. Men om detta stämmer har jag INGEN aning om, bara vad jag har hört.
ok men det kan ju faktiskt låta rimligt.
minns inte exakt men min mamma som jobbat mycket med barns utveckling har alltid sagt att man måste lära sig krypa. Inte när de är små men man måste lära sig det där hand och fot förflyttandet för att hjärnhalvorna ska samarbeta...
När hon jobbade på barnhab hade hon ibland krypgrupper med lågstadiebarn.
jag har en kompis som är utbildad lärare och jobbat som lärare (inte längre)..
och hon hävdar bestämt att mååånga av de barn som hade SVÅRT att lära sig att läsa,räkna,skriva osv var de barn som faktiskt aldrig lärt sig att krypa!
sen spelar det ingen roll om de lär sig att krypa som spädbarn eller vid 3-4års ålder..
hon säger att motoriken och inlärningen hör ihop!!!
och jag tror henne faktiskt!
Min sons sjukgymnast sa också att det är bra för inlärningen om barnet kryper. Så jag tror nog att det ligger något i det. Däremot är det givetvis inte så att barn automatiskt får problem bara för att de inte kryper! Likaså kan barn som kryper ändå få problem med inlärningen - som min son till exempel.
Jo jag har en kompis som är lågstadielärare som har pratat om krypning och läs- och skrivsvårigheter. En del behövde lite mer träning i det grovmotoriska i lågstadiet. Så det är viktigt att kunna krypa men inte viktigt att man kryper innan man går!
Apropå krypet... Kan det "ligga i släkten" såntdär?
Dottern är 10 månader och kryper inte, hon "simmar" fram eller drar sig. Däremot står hon mot möbler, har börjat ställa sig upp mot möbler själv, går tvärs över vardagsrummet själv med lära-gå-vagnen och går gärna hur länge som helst om man håller henne i händerna.
Hennes två kusiner (sambons systers barn) kröp inte förräns efter de lärde sig gå. Den äldre gjorde precis som dottern gör - simmar fram typ. Den yngre rumphasade.
Först efter de lärde sig gå började de krypa.
Det fick mig att fundera, kan det ligga i släkten så att säga ?
Många blir upprörda när man nämner detta med att krypningen kan påverka ens läs och skrivutveckling. Min svärmor t.ex. hade hört från hennes chef (överläkare på neonatalavdelning) att hans barn inte kröp men de var minsann ingenjörer båda två!
Nu är det inte riktigt så man menar. Från speciallärare jag jobbat med och på en föreläsning om specialpedagogik har jag hört följande:
Längst ned i ryggen finns en krypreflex hos alla barn. Om barnet drar upp knäna mot magen börjar armar och ben röra sig i kryprörelser. De barn som inte kryper kommer att ha kvar denna reflex (resten av livet om man inte kryper bort den senare). Dessa personer får då problem då de skall sitta på en stol med sina ben i 90 graders vinkel (som vid krypning) och samtidigt hålla i en penna och forma bokstäver. Deras krypreflex indikerar då att armarna skall röra sig i kryprörelser medan personen själv kanske vill skriva lilla a på en rad i skrivboken. Då blir det lite konflikt kan man säga. Denna "konflikt" orsakar att barnet får svårt att för det första sitta still långa stunder på en stol. (Många sitter gärna med ena benet uppdraget under rumpan för att dämpa reflexen t.ex.) Dessutom gör den alltså att man kan få svårt att sköta finmotoriska saker (ex. skriva) med händerna. På så sätt kan man få det lite kämpigt de första året/åren i skolan. (Jag har dock hört att det påverkar skrivandet mest, medan läsningen skall vara relativt opåverkad, men jag kan vara underinformerad.)
Om man vill kan man testa om man har krypreflexen kvar. (Som vuxen kan det ju vara intressant eftersom man kanske gått hela livet och dämpat reflexen på olika sätt, ingenjör eller inte.) Då tar man av sig så att man inte har några kläder på överkroppen och ner mot svanken/skinkorna. Så ställer man sig på alla fyra och ber någon dra med t.ex. en penna längs med ena sidan av ryggraden ända ner mot ena skinkan. Om man rycker till i höften när pennan dras över svanken/skinkan så har man krypreflexen kvar. Man kan upprepa på andra sidan ryggraden för att bekräfta.
Detta blev lite långt nu men jag tänkte att ts kanske var intresserad av en mer utförlig beskrivning. Jag själv oroar mig ju lite för om min dotter (7 mån) ska vilja krypa. Jag har ju sett med egna ögon som lärare att det kan ställa till problem på så sätt att man kanske inte får den bästa skrivglädjen när handen inte riktigt gör som man vill. Men ett barn som inte kryper kan man ju inte tvinga att göra det (om man inte gör det i senare år förstås) så det är väl bara att slappna av
Jag har förstått att personer med hjärnskador efter t ex en trafikolycka ibland tränar att krypa, för att precis som flera har nämnt träna hjärnhalvorna att samarbeta. Min son kröp inte utan hasade sig fram på rumpan som bebis, men nu när han är två har han lärt sig krypa och gör det gärna som en lek.
Hå-hå Ja-ja, tänk så mycken (inbillad) sakkunskap en del här uttrycker i denna fråga men även i andra trådar på Familjeliv...
De som i tråden ovan gör ideliga stavfel - ska vi enligt trådens andemening tolka det som " se där, ytterligare en som inte har krupit?" Kan vi kanske dra fler slutsatser eller rent av diagnostisera utefter denna enda fråga? Mihajlo Mihajlovic- kröp han? Breivik? al-Hassad? Fredrik Reinfelt? Anders Björk? Tage Erlander? Alva Myrdal? Jan Myrdal? George W. Bush? Carl XVI Gustaf? Finns en del att kolla upp här! Men med tanke på hur säkra en del "Familjelivexperter" ter sig så kommer nog snart svaren, hav förtröstan!
När osäkra föräldrar läser på "FamiljeLiv" och tar del av en mängd självutnämnda experter som ger uttryck för att sitta inne med sanningar, har ni tänkt på vilka konsekvenser det kan få? Och ni självutnämnda experter, hoppas era barn klarar sig trots denna er hållning!
Vill avsluta med att citera IFK Göteborgs hejaklack; "Lär dig krypa, lär dig gå - Lär dig älska IFK!" (Om nu medlemmarna i den klacken lärt sig krypa eller ej, blivit ingenjörer eller läst en massa högskolepoäng, det vet jag inte. Ej heller om klacken rymmer några moraliska föredömen....
Nej, nu tog det här för mycket av min dyrbara tid.
OBS: "Ingen äger sanningen"
Förresten, jag har en kompis som är med i Göteborgsklacken, han är en hyvens kille, men han gjorde mig besviken då jag frågade om han kröp. Han svarade "Ja jösses, jag har kröpet hela vägen från Pustervik till Masthuggstorget ett par gånger efter blöta festerrrr"