Kan man "lära" barn leka själv?

Jag har tyvärr inga tips, jag har aldrig lyckats lära dottern att leka själv, men nu när hon är 4,5 år har hon börjat bli lite mer intresserad av pyssliga saker (rita, klippa, pärlor osv) och då kan hon ju hålla på med det själv. Tidigare när hon bara var intresserad av rollekar så funkade det ju inte alls utan sällskap.

Så det kan finnas hopp att det blir bättre av sig själv

Funkar det inte om han leker i samma rum som den vuxna är? Slabba i köksvasken när man lagar mat eller sortera plastburksförrådet eller vad som kan roa honom. Min 2-åring vill helst också att man leker med honom eller åtminstone sitter med men han kan själv ibland även i ett annat rum. Titta på Byggare Bob kan han själv iaf :P

Min son (snart 3) är faktiskt jättebra på å leka själv, å det är hur kul som helst lyssna på honom när han sitter å har dialoger med sina pettsson å findus gubbar o. dyl.
Vi har nog kört med koncist "jag har tyvärr inte tid/ lust/ ork just nu, men lek själv du, jag är här och håller på med x". Vi bor iof litet och är på så sätt alltid i närheten. Han får va med jättemycket å jobba i köket och sånt också.
När han var mindre hade vi en leklåda i köket med lite av hans saker, funkade jättebra!

jazzmamman: nej inte själv i  samma rum utan någon vuxen måste leka samtidigt. ja ibland kan han titta tv en stund själv.

ida M: jo men visst när jag lagar mat är han nöjd om han får stå och "diska" eller hjälpa till.. menade mer leka själv typ med bilarna eller så när jag eller min man "tar det lugnt"

Vad man än tycker om Anna Wahlgren så tycker jag att hon har bra tips i Barnaboken vad gäller att leka själv.

Vår dotter kan leka själv om man bara hjälper till att starta igång leken. Titta på tv kan hon göra en stund också. Men vi satsar annars på mycket delaktighet, dvs hon får hjälpa till med tvätten, bädda sänge, dammsuga, torka bord, laga mat. Laga mat kan för henne innebära att stå på en pall och plaska i diskhon med skål och sked medan jag lagar mat. Hon brukar på skära lök med en plastkniv, röra i såser, hälla i salt och så..

Har hon gjort något delaktigt med oss en stund är hon ofta nöjd med att pyssla för sig själv en stund sedan. Detsamma gäller om vi varit ute och lekt.. Då kan hon gärna leka inne själv en stund sedan.

Skaffa leksaker som du själv tycker om att leka med. Så blir det kanske roligare att leka för dig med. Förr eller senare kommer man väl bli utkastad när de vill leka själva så det gäller att passa på. Ta det lugnt kan vi göra sen när de blir tonåringar och sover till efter lunch ;)

PS. Jag har gett sonen mer Brio-broar och växlar i present för att kunna bygga roligare järnvägar. Jag bygger och han kör .. och raserar ... D.S

idacha: hittar bara i hennes bok hur man gör med små barn (leka själv på morgonen) vart står de om stora?

jazzmamman: alltså det var inte det de handlar om, nog har sonen "massor" med leksaker jag kan leka med, vi lagar mat, lagar huset, snickrar, leker bilar, järnväg etc etc det jag undrade är för att ibland vill man ha någon minut själv eller någon minut ensam med hans lillasyster och jag tror det är bra om han kan känna att han kan leka en liten stund och inte måste stå och hänga över en och gnälla och fråga om man är färdig hela tiden.

Ts, jag undrar precis samma sak som du och hoppas få några bra tips! Vår son är alltid delaktig när vi lagar mat, fixar med tvätten etc. Vi är också ute mycket. (Apropå vad som skrevs ovan om social delaktighet och utevistelse.) Men det spelar ingen roll - han vill hela tiden att man ska leka med honom. Det räcker inte att vi är i samma rum, utan man måste vara aktiv i hans lek. Och ibland vill man ju bara kunna få en liten stund för sig själv medan han sysselsätter sig själv med något han tycker är kul. (Tittar avundsjukt på systerdottern i samma ålder som kan leka i timmar för sig själv med sina små dockor och andra prylar.) Även vi har en bebis som kräver sitt. Just nu är min man och jag föräldralediga tillsammans, så då kan vi ju turas om att "roa" honom, men ingen av oss tycker att det känns särskilt roligt eller hållbart i längden. Det känns på något sätt som en konstgjord tillvaro. Enda sättet för oss att få lite "lugn" är att sätta honom framför TVn, men det känns inte som något vi vill utnyttja några längre stunder.

Vihar två tjejer som är 3 och 5 år. Vår äldsta dotter har aldrig kunnat leka själv och gör inte det idag heller, kräver oss till 100% men vår yngsta dotter leker gärna själv. Tror en stor del beror på hur deras personlighet är, vi är alla olika. Min man te.x trivs väldigt bra ensam, har inget större behov av socialt umgånge medan jag är tvärtom. Jag trivs med många människor omkring mig osv.

Hur funkar det om ni markerar att ni inte kan leka för tillfället då, och förklarar att ni måste göra ditt eller datt som ni behöver få göra själva?
Kan tro att det krävs en del tålamod och att det kommer en del skrik, men börjar dom inte leka själva då?
Förstår att det blir väldigt ohållbart i längden annars! Jag leker självklart en del med min son, men oftast leker han faktiskt själv.. Förstår inte hur jag skulle få nåt gjort här hemma annars!

vi är redan ute mycket och han får hjälpa till massor, diska, städa, plocka, hämta han älskar det men inte leker han mer själv iaf.

om vi säger ifrån och visar att vi inte kan så står han och hänger bredvid och gnäller och frågar 111 ggr om vi är färdig nu och kan leka på rummet nu.. så visst han väntar men man får ingen ro utan får avtjatade öron, trots att vi är konsekventa..

Vi kör också mycket på social delaktighet. Men jag måste säga att det där med att leka själv har gått mycket i perioder för vår dotter. Nu är hon inne i en period då hon bara hittar på saker för sig själv, men bara för ett par veckor sedan var det tvärtom.. Jag brukar gå med henne till sitt rum och "sätta igång" en lek, typ rita, klossar, lera eller nåt sedan går jag, då har hon oftast fastnat. Särskilt om man slagit på en CD med musik, då kan hon sitta jättelänge och bara lyssna..

Sonen började leka själv längre perioder än 5 minuter vid 3,5-4 åldern. Dottern redan vid 1,5 år. Antar att det är väldigt individuellt.

Vår äldsta är fem och leker aldrig ensam. Tv och spel på paddan kan hon däremot sitta ensam med hur länge som helst tror jag. Yngsta har gillat att vara ensam från första början (grät som bebis ibland utan förklaring, men blev nöjd när hon fick vara ifred i spjälsängen). Hon kan leka ensam en kvart, tjugo minuter och sen bara behöva lite kontakt för att sen leka vidare.

Vi har försökt få igång äldsta på olika sätt men inget funkar. Hon är som jag - sällskapssjuk.

Äldsta är också väldigt gosig och har alltid varit. Yngsta (2 år) får man be om lov innan man kramas och pussas.