Trio leder nästa års Melodifestival
Forum Hundar - Husdjur
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • Min katt är döende!

    Lör 6 mar 2010 00:40 Läst 12775 gånger Totalt 53 svar
    Lör 6 mar 2010 00:40

    Min sjuåriga katt, min högt älskade vän, min lilla pälsbebis är döende.
    Igår var vi hos veterinären med honom då han magrat mkt på sista tiden och börjat dricka mkt mer. Det visade sig att hans njurar håller på att lägga av, de var nere på 25% funktion och det finns inget att göra. Vi ger honom nu specialkost för att förhoppningsvis vinna lite tid med honom, men veterinären var inte hoppfull, hon sa att det bara handlar om månader nu, kanske bara n´gra veckor, innan han blir så dålig att han måste få somna in!

    Jag fixar inte det här! Sisu har alltid funnits där för mig, jag skaffade honom som 18åring, när jag bodde ensam och hade inte mkt till vänner. Men han fanns där, alltid glad när jag kom hem, sovandes varje natt bredvid mig, kom och gosade när jag var ledsen. Vi har idag fyra katter allt som allt men just han är extra speciell för mig, det kommer aldrig finnas någon som min Sisu!

    Hur orkar man? Hur kan jag göra hans sista tid så bra som möjligt och hur göra vid avlivningen för att det ska vara så ostressande som möjligt för honom?

    Han får nu extra mkt kärlek, får sova inne hos oss i sovrummet varje natt och så men vad mer kan vi göra? Jag kommer aldrig komma över det här, den här katten är bara ett ytterst litet snäpp under min son i mitt hjärta, jag älskar honom så mycket!

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-06-01 02:32
    Tänkte bara skriva att Sisu nu har fått somna in... Han blev till slut så dålig att jag inte kunde dra ut på det mer, han var fortfarande tillgiven och kelen men sov så mkt och sista beviset för hur dåligt han mådde kom när han kissade i sängen, något han aldrig någonsin gjort, inte ens som kattunge innan han lärde sig gå på lådan. Så för två veckor sen fick han stilla somna in i min famn hos veterinären. Vi har begravt honom bland blommorna vid vårt lantställe i en fin papp-kista som veterinären gav oss, med sig fick han en nalle (han tyckte om att bära runt på nallar i munnen) och ett foto på matte&husse. Vi har gråtit så mkt men det känns fortfarande overkligt. Han har ju funnits hos oss i nästan åtta år ändå!

    Jag kommer aldrig glömma min Sisu, en katt som han får man bara en gång i livet, han var perfekt på alla vis. Tack för ert stöd!

  • Lör 6 mar 2010 00:45 #1

    Styrkekramar t dig. Det är alltid hemskt när ens hjärtevän blir sjuk och är döende. Det du kan göra är att ta tillvara den tid ni har kvar tillsammans och försöka ge honom den mat du vet han älskar. För din egen skull så kan du ju gosa m honom o på så sätt ta farväl av honom innan det är dax att han får somna in innan plågorna blir för mkt för honom.
    Jag har själv förlorat katter genom åren och förstår din sorg och förtvivlan.

  • Probab­ly the best in the
    Visa endast
    Lör 6 mar 2010 00:46 #2

    Inte mkt till hopp kanske, men min katt hade ännu sämre funktion för 4½ år sen, jag fick också beked om att hon inte kommer leva länge (hon var då så akut sjuk så hon låg inne på djursjukhuset i flera dagar).
    MEN idag lever hon och mår utmärkt! Ivarjefall om man ska se till hennes beteende. Mkt kelen, leker och busar, äter mkt men är iof ganska mager.
    Ultraljud visade att ena njuren inte funkade alls och den andra minimalt (efter storleken på dom).
    Så mkt kärlek och noga med specialkosten (fast min har fått lite godis utöver, hon ska då ha kvalitet på livet den tid hon har).
    Hoppas hoppas du ändå får behålla Sisu en tag till och att han får må bra under den tiden!
    Har varit i din sits så jag vet precis! Min katt var också 7 år då...och har en mkt speciell plats i mitt hjärta. Två gånger har jag stått på djursjukhuset och fått besked att det här kommer hon troligen inte att överleva...när jag går och lägger mig nu kommer hon och lägger sig brevid mig och spinner som bara hon kan
    Kram!

  • Lör 6 mar 2010 00:48 #3

    Men gud! Verkligen jättetrist. Förstår att du mår dåligt.
    Ge honom det absolut bästa sista dagarna hemma, med dig, gosa, mys, lek (om han orkar) Fota honom! Ta lite egen tid med honom.... (om du kan) Var ego!
    Men, låt honom gå och tänk på allt du har fått av honom, har han även fått av dig! Ni har ju haft varandra och han har haft det bra, men, han är sjuk och måste gå vidare.
    Du kommer inte över det, men det kommer att kännas annorlunda efter ett tag, tillåt dig att sörja, ge dig den tid du behöver, minns honom. Han kommer till ett ställe där han inte har ont, inte lider. Och han kommer ha med sig de ljusa minnen av dig och han kommer att lämna dig med de ljusa minnen du har av honom!

  • Lör 6 mar 2010 01:17 #4
    Aakashan skrev 2010-03-06 00:48:06 följande:
    Men gud! Verkligen jättetrist. Förstår att du mår dåligt. Ge honom det absolut bästa sista dagarna hemma, med dig, gosa, mys, lek (om han orkar) Fota honom! Ta lite egen tid med honom.... (om du kan) Var ego!Men, låt honom gå och tänk på allt du har fått av honom, har han även fått av dig! Ni har ju haft varandra och han har haft det bra, men, han är sjuk och måste gå vidare. Du kommer inte över det, men det kommer att kännas annorlunda efter ett tag, tillåt dig att sörja, ge dig den tid du behöver, minns honom. Han kommer till ett ställe där han inte har ont, inte lider. Och han kommer ha med sig de ljusa minnen av dig och han kommer att lämna dig med de ljusa minnen du har av honom!
    Som han mår nu verkar han inte lida, han är bara mager och dricker mer, jag kommer självklart låta han somna in när han blir sämre. Jag kan inte vara självisk och se han lida för att jagi nte klarar av tanken på att han inte finns hos mig mer. Hans sista tid ska få vara lycklig och när det är dags så är det, men hur jag ska hantera det vet jag inte då det känns så oerhört tufft!
    Jag blir tårögd nu oxå när jag bara skriver om detta, Sisu ligger vid mina fötter och sover nöjt. Att det snart inte kommer vara så...Fyfan så hemskt...Inte min pälsbebis!! Jag var alltid säker på att han skulle leva länge minst 15år och så blir det såhär, när han inte ens fyllt 8år... gah!

    Tack för dina ord det värmer!
  • Lör 6 mar 2010 01:18 #5
    Probably the best in the skrev 2010-03-06 00:46:19 följande:
    Inte mkt till hopp kanske, men min katt hade ännu sämre funktion för 4½ år sen, jag fick också beked om att hon inte kommer leva länge (hon var då så akut sjuk så hon låg inne på djursjukhuset i flera dagar). MEN idag lever hon och mår utmärkt! Ivarjefall om man ska se till hennes beteende. Mkt kelen, leker och busar, äter mkt men är iof ganska mager. Ultraljud visade att ena njuren inte funkade alls och den andra minimalt (efter storleken på dom).Så mkt kärlek och noga med specialkosten (fast min har fått lite godis utöver, hon ska då ha kvalitet på livet den tid hon har). Hoppas hoppas du ändå får behålla Sisu en tag till och att han får må bra under den tiden!Har varit i din sits så jag vet precis! Min katt var också 7 år då...och har en mkt speciell plats i mitt hjärta. Två gånger har jag stått på djursjukhuset och fått besked att det här kommer hon troligen inte att överleva...när jag går och lägger mig nu kommer hon och lägger sig brevid mig och spinner som bara hon kan Kram!
    Men hur är det möjligt? Har veterinärerna undersökt henne eller nåt? Är njurarna lika dåliga ännu men hon lever och mår bra ändå? Åh en del av mig blir glad för ditt inlägg för det ger mig hopp! Men en annan del av mig blir nästan arg, för att det ger mig hopp, förstår du hur jag menar? Jag vågar inte hoppas helt enkelt...
  • Lör 6 mar 2010 01:19 #6
    Echidna skrev 2010-03-06 00:45:47 följande:
    Styrkekramar t dig. Det är alltid hemskt när ens hjärtevän blir sjuk och är döende. Det du kan göra är att ta tillvara den tid ni har kvar tillsammans och försöka ge honom den mat du vet han älskar. För din egen skull så kan du ju gosa m honom o på så sätt ta farväl av honom innan det är dax att han får somna in innan plågorna blir för mkt för honom. Jag har själv förlorat katter genom åren och förstår din sorg och förtvivlan.
    Tack, jag ska göra just så, önskar bara det fanns något mer jag kunde göra!
  • Lör 6 mar 2010 01:19 #7

    Ens käraste "bebisar"! Usch :( Vill inte tänka mig in i din situation! Går det inte att donera som man gör med oss människor?

    Så länge du inte märker att han mår dåligt av det så tycker jag att du ska behandla honom som vanligt + massa kärlek såklart!

    Massor med kramar till dig :(

  • Lör 6 mar 2010 01:26 #8
    Jess87 skrev 2010-03-06 01:19:16 följande:
    Ens käraste "bebisar"! Usch :( Vill inte tänka mig in i din situation! Går det inte att donera som man gör med oss människor?Så länge du inte märker att han mår dåligt av det så tycker jag att du ska behandla honom som vanligt + massa kärlek såklart!Massor med kramar till dig :(
    Ja jag önskar det vore möjligt att byta ut njurarna helt enkelt men det görs inte på djur, inte än iaf.
    Att jag är så chockad är nog mest för att jag inte alls var beredd på att få ett sånt här besked igår hos veterinären, att han är döende och inte har mkt tid kvar! Jag hoppas han får må bra och hinner med en sista sommar iaf, han älskar så att få ligga i solen med magen i vädret och njuta...Åh min lilla lilla katt... :'(
    Så länge han inte mår dåligt eller har ont så ska han få så mkt kärlek och tid som vi bara hinner ge honom.
  • Probab­ly the best in the
    Visa endast
    Lör 6 mar 2010 01:28 #9
    Terppa skrev 2010-03-06 01:18:29 följande:
    Men hur är det möjligt? Har veterinärerna undersökt henne eller nåt? Är njurarna lika dåliga ännu men hon lever och mår bra ändå? Åh en del av mig blir glad för ditt inlägg för det ger mig hopp! Men en annan del av mig blir nästan arg, för att det ger mig hopp, förstår du hur jag menar? Jag vågar inte hoppas helt enkelt...
    Fråga mig inte hur det är möjligt.
    Sommaren då för snart 5 år sen så märkte jag väl att hon drack mer, men vi hade småbarn och katten var pigg och så. Lite magrare men dom är utekatter (bor på landet) så jag tänkte väl det är att hon är ute mkt.
    Så en dag ringer min man mig på jobbet, S låg helt utslagen här utanför....
    Trassligt med veterinärer men fick komma iväg, prover togs och hon tyckte vi kunde åka hem...nästa dag ringer hon, du måste SKYNDA dig till djursjukhuset (då hade vi ringt in på natten och bett om att få komma...) hon kan dö när som helst...Slängde allt jag hade för händer och åkte iväg upp. Hon blev inlaggd, ultraljud gjordes. Och enl vet var ena njuren helt ur funktion och andra var liten. Minns när hon palperade henne, ja här har vi en pytteliten njure, den lär inte funka spec bra...och den här andra...den var ännu mindre....men dom la in henne och hon fick antibiotika några dagar och vätskades upp, började äta och fick komma hem. Sen kollade vi upp njurvärdena några gånger och dom sjönk, blev aldrig normal men dock mkt bättre.
    Sen beslöt vi här hemma för att inte kolla henne mer på ren rutin. Utan mer gå på henne allmäntillstånd. För ett år sen sövdes hon för att göra ren tänderna. Då togs prover inför sövning, dom hade gått upp lite sen sist men ändå var dom väl ok. Vet tyckte inte heller hon var orimligt mager på nåt vis, dessutom bra tandstatus.
    Så där är vi idag. Hon ska inte leva...eg...men lever gör hon och mår bra. Tänk på kvällarna när hon och hennes dotter (dom är 12 resp 10 år) drar järnet här hemma...ok dom håller på 5 minuter och sen går dom och lägger sig, men bara att dom gör det!
    Jag förstår precis med det där att du inte vill ha hopp! Men går det så går det! Kollade vet om det var nån infektion i urinvägarna? Att dricka mkt är bra enl min vet, för då spolar dom igenom njurarna bättre. Så länge han kissar bra också då förståss.
    Håller tummarna!
  • Lör 6 mar 2010 01:30 #10
    Terppa skrev 2010-03-06 01:26:50 följande:
    Ja jag önskar det vore möjligt att byta ut njurarna helt enkelt men det görs inte på djur, inte än iaf. Att jag är så chockad är nog mest för att jag inte alls var beredd på att få ett sånt här besked igår hos veterinären, att han är döende och inte har mkt tid kvar! Jag hoppas han får må bra och hinner med en sista sommar iaf, han älskar så att få ligga i solen med magen i vädret och njuta...Åh min lilla lilla katt... :'( Så länge han inte mår dåligt eller har ont så ska han få så mkt kärlek och tid som vi bara hinner ge honom.
    Jag får faktiskt tårar i ögonen! Usch.
    Men tråkigt att dom inte kan göra sånna ingrepp på djur! Borde ju gå..
    Jag förstår dig! Det är ju inte det man vill höra när man går till vetrinären, då vill man ju ha bot!
    Men ja, man behöver ju inte måla fan på väggen, han kanske har gått så ett tag utan att ni vetat om det, så han kanske kan leva ett tag till med, man vet ju aldrig.. Och så länge han mår bra! Lider iaf med dig, massor!
Svara i tråden: Min katt är döende!
Logga in
Bli medlem
Skapa en ny tråd
Ändra kategori Skriver i kategorin: Husdjur
Svara i tråden...

Innehåll