Min katt är döende!

Inte mkt till hopp kanske, men min katt hade ännu sämre funktion för 4½ år sen, jag fick också beked om att hon inte kommer leva länge (hon var då så akut sjuk så hon låg inne på djursjukhuset i flera dagar).
MEN idag lever hon och mår utmärkt! Ivarjefall om man ska se till hennes beteende. Mkt kelen, leker och busar, äter mkt men är iof ganska mager.
Ultraljud visade att ena njuren inte funkade alls och den andra minimalt (efter storleken på dom).
Så mkt kärlek och noga med specialkosten (fast min har fått lite godis utöver, hon ska då ha kvalitet på livet den tid hon har).
Hoppas hoppas du ändå får behålla Sisu en tag till och att han får må bra under den tiden!
Har varit i din sits så jag vet precis! Min katt var också 7 år då...och har en mkt speciell plats i mitt hjärta. Två gånger har jag stått på djursjukhuset och fått besked att det här kommer hon troligen inte att överleva...när jag går och lägger mig nu kommer hon och lägger sig brevid mig och spinner som bara hon kan
Kram!

Fråga mig inte hur det är möjligt.
Sommaren då för snart 5 år sen så märkte jag väl att hon drack mer, men vi hade småbarn och katten var pigg och så. Lite magrare men dom är utekatter (bor på landet) så jag tänkte väl det är att hon är ute mkt.
Så en dag ringer min man mig på jobbet, S låg helt utslagen här utanför....
Trassligt med veterinärer men fick komma iväg, prover togs och hon tyckte vi kunde åka hem...nästa dag ringer hon, du måste SKYNDA dig till djursjukhuset (då hade vi ringt in på natten och bett om att få komma...) hon kan dö när som helst...Slängde allt jag hade för händer och åkte iväg upp. Hon blev inlaggd, ultraljud gjordes. Och enl vet var ena njuren helt ur funktion och andra var liten. Minns när hon palperade henne, ja här har vi en pytteliten njure, den lär inte funka spec bra...och den här andra...den var ännu mindre....men dom la in henne och hon fick antibiotika några dagar och vätskades upp, började äta och fick komma hem. Sen kollade vi upp njurvärdena några gånger och dom sjönk, blev aldrig normal men dock mkt bättre.
Sen beslöt vi här hemma för att inte kolla henne mer på ren rutin. Utan mer gå på henne allmäntillstånd. För ett år sen sövdes hon för att göra ren tänderna. Då togs prover inför sövning, dom hade gått upp lite sen sist men ändå var dom väl ok. Vet tyckte inte heller hon var orimligt mager på nåt vis, dessutom bra tandstatus.
Så där är vi idag. Hon ska inte leva...eg...men lever gör hon och mår bra. Tänk på kvällarna när hon och hennes dotter (dom är 12 resp 10 år) drar järnet här hemma...ok dom håller på 5 minuter och sen går dom och lägger sig, men bara att dom gör det!
Jag förstår precis med det där att du inte vill ha hopp! Men går det så går det! Kollade vet om det var nån infektion i urinvägarna? Att dricka mkt är bra enl min vet, för då spolar dom igenom njurarna bättre. Så länge han kissar bra också då förståss.
Håller tummarna!

Min katt har ju levt i snart 5 år med sin njursvikt och ingen veterinär vi har träffat har pratat om att just njursvikt orsakar smärta.
Vad skulle smärtan bero på?
Ett akut tillstånd där det blir ischemi i vävnaden för att blodet inte kommer fram är ju en sak (som en hjärintfarkt) men när värden har stabiliserats så förstår inte jag vart smärtan ska komma ifrån. Och även om katter är duktiga på att dölja den, så har jag vid fleral tillfällen sett min katt ha ont och att hon under nästan 5 år skulle ha döljt den smärtan, nja...istället har hon blivit mer kelen, förut var hon ganska arg på den andra katten, det har gett med sig...
Jag säger inte att hon absolut inte har ont, men en lätt smärta kanske finns där, som katten kan hantera utan problem, hon lider inte av den, det lovar jag!

Därför att jag känner min katt!!!!
Ska jag avliva min katt då som varje kväll kommer och lägger sig på mitt bröst och spinner! Som varje dag leker med sin dotter (dom är 10 och 12 år), som trånar efter sin blötmat varje kväll, som har normal avföring, som går ut och ligger i solen och njuter, som aldrig springer undan (bara när damsugaren sätts på), som låter barnen bära på henne, aldrig rivs eller bits. Så för att jag inte är säker på om hon lider eller itne så ska jag avliva henne i förebyggande syfte?

Min katt var så sjuk man kan bli utan att dö, enl veterinären. Det har hon varit två gånger i sitt kattliv, så jag vet precis vad en sjuk katt innebär. Även om katten döljer finns ändå tecken, som man som kattägare ser, om man låter katten leva som en del av familjen.
Skulle aldrig fresta mig att ta bort henne i nuläget. Dock är vi ju medvetna om att hon inte kan ha så många år kvar, hon lever på övertid som hon gör. Och den dagen hon börjar visa symtom att hon inte mår bra då har vi bestämt att då kommer hon att få somna in, och inte utsätta henne för onödigt lidande i form av behandlingar som vid det laget troligen kommer att vara verkningslösa.
Självklar har jag diskuterat min katts status med veterinärer vid flertalet tillfällen, ingen har nånsin antydd något om att hon kan ha ont. Njurvärdena  var vid senaste kollen något högre än tidigare (flera år tidigare) och då togs värdena enbart pga att hon skulle genomgå tandkoll och behövde sövas.
Tack för dina ord och jag beklagar din katts snabba bortgång.

Men hur vet vi det?
Kan vi översätta mänsklig smärta till hur djur upplever smärta?
I våra ögon mätt måste din hund lidit oerhört av att ha så mkt var i magen så det stoppar upp urin och avföring. Men hunden såg en boll och det var viktigare för henne att leka! Din hund kanske där och då inte upplevde något lidande? Sen att det skulle bli ett grymt slut för henne om hon inte blev avlivad är det säkert inget tviviel om. Jag är lessen för din skull.
Men när då katter som fått diagnosen njursvikt, som vi pratar om här i tråden, ändå är som vanligt! Min katt upplever vi tom har blivit mer social, hur ska jag kunna säga, troligen har hon jätteont men hon visar det inte....Varför skulle hon ha ont? Vad är det i fysiologin som gör att hon skulle ha ont? Inget enligt mig.
Däremot har jag upplevt min katt när hon verkligen har ont, dels efter ett kejsarsnitt när hon fick infektion i magen med stora sammanväxningar som följd, då bet hon efter sina kattungar, hon verkligen försökte låta dom dia men hon klarade det inte. Sen en gång då hon hade en mkt stor abcess i rumpan. Då morrade hon så fort hon såg mig och gick och gömde sig.
Det finns tydliga tecken när våra djur lider! Sen finns det mindre tydliga, i vissa fall kan man med en diagnos avgöra att det är dax att djuret ska avsluta sina dagar innan det blir värre. Det finns andra diagnoser när man vet att de trots allt kan leva ett gott liv länge.
Och om man är en vettig djurägare som lever med sina djur som familjemedlemmar och respekterar dom som djur så vet man när dom inte längre mår bra! Det är tamdjur vi har!

(min 12 åring med njursvikt sen 5 år drar just nu järnet i hallen i sällskap av en leksaksmus...ska jag tro hon upplever svår smärta pga sin njursvikt?)