Terppa skrev 2010-06-01 02:31:02 följande:
Tänkte bara skriva att Sisu nu har fått somna in... Han blev till slut så dålig att jag inte kunde dra ut på det mer, han var fortfarande tillgiven och kelen men sov så mkt och sista beviset för hur dåligt han mådde kom när han kissade i sängen, något han aldrig någonsin gjort, inte ens som kattunge innan han lärde sig gå på lådan. Så för två veckor sen fick han stilla somna in i min famn hos veterinären. Vi har begravt honom bland blommorna vid vårt lantställe i en fin papp-kista som veterinären gav oss, med sig fick han en nalle (han tyckte om att bära runt på nallar i munnen) och ett foto på matte&husse. Vi har gråtit så mkt men det känns fortfarande overkligt. Han har ju funnits hos oss i nästan åtta år ändå!
Jag kommer aldrig glömma min Sisu, en katt som han får man bara en gång i livet, han var perfekt på alla vis. Tack för ert stöd!
Ni har mitt deltagande. Vet precis hur det känns då jag som sagt fick ta bort min Tusse i mars. Då var han 14,5 år gammal och jag hade haft han sedan han var unge. Det känns fortfarande tomt och trist hemma. Ibland kan jag nästan känna hans närvaro, hur han smyger in i rummet där jag befinner mig, hur jag kan se han i ögonvrån, känna tyngden på täcket vid fotändan, skum känsla men jag kan inte förklara det.
