• Terppa
    Äldre 6 Mar 00:40
    23803 visningar
    53 svar
    53
    23803

    Min katt är döende!

    Min sjuåriga katt, min högt älskade vän, min lilla pälsbebis är döende.
    Igår var vi hos veterinären med honom då han magrat mkt på sista tiden och börjat dricka mkt mer. Det visade sig att hans njurar håller på att lägga av, de var nere på 25% funktion och det finns inget att göra. Vi ger honom nu specialkost för att förhoppningsvis vinna lite tid med honom, men veterinären var inte hoppfull, hon sa att det bara handlar om månader nu, kanske bara n´gra veckor, innan han blir så dålig att han måste få somna in!

    Jag fixar inte det här! Sisu har alltid funnits där för mig, jag skaffade honom som 18åring, när jag bodde ensam och hade inte mkt till vänner. Men han fanns där, alltid glad när jag kom hem, sovandes varje natt bredvid mig, kom och gosade när jag var ledsen. Vi har idag fyra katter allt som allt men just han är extra speciell för mig, det kommer aldrig finnas någon som min Sisu!

    Hur orkar man? Hur kan jag göra hans sista tid så bra som möjligt och hur göra vid avlivningen för att det ska vara så ostressande som möjligt för honom?

    Han får nu extra mkt kärlek, får sova inne hos oss i sovrummet varje natt och så men vad mer kan vi göra? Jag kommer aldrig komma över det här, den här katten är bara ett ytterst litet snäpp under min son i mitt hjärta, jag älskar honom så mycket!

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-06-01 02:32
    Tänkte bara skriva att Sisu nu har fått somna in... Han blev till slut så dålig att jag inte kunde dra ut på det mer, han var fortfarande tillgiven och kelen men sov så mkt och sista beviset för hur dåligt han mådde kom när han kissade i sängen, något han aldrig någonsin gjort, inte ens som kattunge innan han lärde sig gå på lådan. Så för två veckor sen fick han stilla somna in i min famn hos veterinären. Vi har begravt honom bland blommorna vid vårt lantställe i en fin papp-kista som veterinären gav oss, med sig fick han en nalle (han tyckte om att bära runt på nallar i munnen) och ett foto på matte&husse. Vi har gråtit så mkt men det känns fortfarande overkligt. Han har ju funnits hos oss i nästan åtta år ändå!

    Jag kommer aldrig glömma min Sisu, en katt som han får man bara en gång i livet, han var perfekt på alla vis. Tack för ert stöd!

  • Svar på tråden Min katt är döende!
  • Terppa
    Äldre 6 Mar 01:17
    #4
    Aakashan skrev 2010-03-06 00:48:06 följande:
    Men gud! Verkligen jättetrist. Förstår att du mår dåligt. Ge honom det absolut bästa sista dagarna hemma, med dig, gosa, mys, lek (om han orkar) Fota honom! Ta lite egen tid med honom.... (om du kan) Var ego!Men, låt honom gå och tänk på allt du har fått av honom, har han även fått av dig! Ni har ju haft varandra och han har haft det bra, men, han är sjuk och måste gå vidare. Du kommer inte över det, men det kommer att kännas annorlunda efter ett tag, tillåt dig att sörja, ge dig den tid du behöver, minns honom. Han kommer till ett ställe där han inte har ont, inte lider. Och han kommer ha med sig de ljusa minnen av dig och han kommer att lämna dig med de ljusa minnen du har av honom!
    Som han mår nu verkar han inte lida, han är bara mager och dricker mer, jag kommer självklart låta han somna in när han blir sämre. Jag kan inte vara självisk och se han lida för att jagi nte klarar av tanken på att han inte finns hos mig mer. Hans sista tid ska få vara lycklig och när det är dags så är det, men hur jag ska hantera det vet jag inte då det känns så oerhört tufft!
    Jag blir tårögd nu oxå när jag bara skriver om detta, Sisu ligger vid mina fötter och sover nöjt. Att det snart inte kommer vara så...Fyfan så hemskt...Inte min pälsbebis!! Jag var alltid säker på att han skulle leva länge minst 15år och så blir det såhär, när han inte ens fyllt 8år... gah!

    Tack för dina ord det värmer!
  • Terppa
    Äldre 6 Mar 01:18
    #5
    Probably the best in the skrev 2010-03-06 00:46:19 följande:
    Inte mkt till hopp kanske, men min katt hade ännu sämre funktion för 4½ år sen, jag fick också beked om att hon inte kommer leva länge (hon var då så akut sjuk så hon låg inne på djursjukhuset i flera dagar). MEN idag lever hon och mår utmärkt! Ivarjefall om man ska se till hennes beteende. Mkt kelen, leker och busar, äter mkt men är iof ganska mager. Ultraljud visade att ena njuren inte funkade alls och den andra minimalt (efter storleken på dom).Så mkt kärlek och noga med specialkosten (fast min har fått lite godis utöver, hon ska då ha kvalitet på livet den tid hon har). Hoppas hoppas du ändå får behålla Sisu en tag till och att han får må bra under den tiden!Har varit i din sits så jag vet precis! Min katt var också 7 år då...och har en mkt speciell plats i mitt hjärta. Två gånger har jag stått på djursjukhuset och fått besked att det här kommer hon troligen inte att överleva...när jag går och lägger mig nu kommer hon och lägger sig brevid mig och spinner som bara hon kan Kram!
    Men hur är det möjligt? Har veterinärerna undersökt henne eller nåt? Är njurarna lika dåliga ännu men hon lever och mår bra ändå? Åh en del av mig blir glad för ditt inlägg för det ger mig hopp! Men en annan del av mig blir nästan arg, för att det ger mig hopp, förstår du hur jag menar? Jag vågar inte hoppas helt enkelt...
  • Terppa
    Äldre 6 Mar 01:19
    #6
    Echidna skrev 2010-03-06 00:45:47 följande:
    Styrkekramar t dig. Det är alltid hemskt när ens hjärtevän blir sjuk och är döende. Det du kan göra är att ta tillvara den tid ni har kvar tillsammans och försöka ge honom den mat du vet han älskar. För din egen skull så kan du ju gosa m honom o på så sätt ta farväl av honom innan det är dax att han får somna in innan plågorna blir för mkt för honom. Jag har själv förlorat katter genom åren och förstår din sorg och förtvivlan.
    Tack, jag ska göra just så, önskar bara det fanns något mer jag kunde göra!
  • Terppa
    Äldre 6 Mar 01:26
    #8
    Jess87 skrev 2010-03-06 01:19:16 följande:
    Ens käraste "bebisar"! Usch :( Vill inte tänka mig in i din situation! Går det inte att donera som man gör med oss människor?Så länge du inte märker att han mår dåligt av det så tycker jag att du ska behandla honom som vanligt + massa kärlek såklart!Massor med kramar till dig :(
    Ja jag önskar det vore möjligt att byta ut njurarna helt enkelt men det görs inte på djur, inte än iaf.
    Att jag är så chockad är nog mest för att jag inte alls var beredd på att få ett sånt här besked igår hos veterinären, att han är döende och inte har mkt tid kvar! Jag hoppas han får må bra och hinner med en sista sommar iaf, han älskar så att få ligga i solen med magen i vädret och njuta...Åh min lilla lilla katt... :'(
    Så länge han inte mår dåligt eller har ont så ska han få så mkt kärlek och tid som vi bara hinner ge honom.
  • Terppa
    Äldre 12 Mar 01:31
    #16
    Puma87 skrev 2010-03-11 12:56:11 följande:
    Ush jag vet hur det känns min katt som jag vuxit upp med fick samma problem och det märktes också när hon  hade ca 25% kvar av njurfunktionen och efter nogrant övervägande med flertalet veterinärer så avlivade vi henne en vecka senaredå dom offtast har så ont att det kan ränkas som djurplågeri att hålla dom vid liv enbart för sin egenskull.Kanske inte får dig att må så mkt bättre men jag skulle göra om det än idag om jag hamnade i den situationen för det är inte rätt att behålla en döende katt med smärtor för sin egna  skull. Katter är ju ett djur som döljer smärtan väl.
    Fast Sisu verkar verkligen inte lida, bortsett från att han är törstigare och mager. Han kelar mest hela tiden, idag fick han tokryck och sprang runt med sin folieboll ett par gånger, han äter bra och är rätt pigg.
    Jag skulle aldrig dra ut på avlivning om  han mådde dåligt, jag vet vad som är rätt, att låta honom lida för min egen skull är det inte.

    Jag har för övrigt fått tillåtelse från sambons pappa att berava honom vid deras sommarstuga. Sisu är innekatt men han älskar att få gå ut i sele, ligga i gräset och äta lite av det, sola och ta det lugnt. Känns (under omständigheterna) bra, att veta var han är begravd och att det är på ett vackert ställe där han skulle vara lycklig.
  • Terppa
    Äldre 12 Mar 08:32
    #20
    Puma87 skrev 2010-03-12 08:11:43 följande:
    Jo men han ahr säkerligen ont då katter är mästare på att dölja sin smärta och håller kroppen på att stänga av ja då har man ont krävs inget geni för att fatta det tyvär. Men det är ju ditt val likså som att du ska begrava honom utomhus även fast man inte får det (vad jag har hört i flera år reglerna kan ha ändrats)
    Det ÄR alltså förbjudet? Jag diskuterade det nämligen med 'svärfar' och han sa att det är tillåtet på egen mark. Hade först tänkt kremering nämligen.

    Jag vet att katter döljer smärtan ooch allt det. Men jag tror på vad min veterinär säger. Och om hon säger att hans allmäntillstånd i övrigt är bra och att han inte behöver avlivas nu så är jag beredd att tro på det. Varför skulle hon säga det om det inte var så? Deras uppgift är ju att se till djurens bästa.
  • Terppa
    Äldre 13 Mar 05:47
    #37

    tack för alla tröstande ord från alla! SJÄLVKLART ska jag inte hålla Sisu vid liv när han har för ont, jag skulle aldrig med gott samvete kunna vara så egoistisk, jag kommer göra det som är rätt. Men i dagsläget mår han förhållandevis bra, precis som 'probably the best' skriver, jag känner min katt och jag vet att han än så länge har god livskvalité.

    Tyvärr är hans tillstånd obotligt, var nån som undrade över det.

    Just nu sitter han i fönstret och kikar på den gryende morgonen. Han har sovit på mitt bröst största delen av natten och haft det mysigt. Det känns så skönt att kunna ge honom närhet och kärlek nu, innan det är för sent, förhoppningsvis så kan han må så här pass bra ett tag till, jag är inte alls redo att förlora min pälsbebis! Okej, så jag har ju mina andra katter oxå men som sagt, just Sisu har en speciell plats i mitt hjärta.

  • Terppa
    Äldre 13 Mar 12:32
    #39
    ingendukänner skrev 2010-03-13 06:03:28 följande:
    Varför får de problem med njurarna egentligen?
    Enligt veterinären kan det bero på många saker, hon trodde att det i Sisus fall antagligen var ett latent medfött njurfel men att det kan oxå bero på tumörer.
  • Terppa
    Äldre 14 Mar 21:38
    #41
    Buster78 skrev 2010-03-13 18:07:48 följande:
    hoppas du läste länken du fick av Isnogood, där står klart och tydligt att du när det är dags,  kan gräva ner din sisu vid din svärfars sommarhus! Skänker dig en tanke, och massor med styrka, vet vad du går igenom!
    Ja jag läste det och det känns bra att veta att jag kan göra det som känns bäst, skulle kännas hemskt att lämna honom hos veterinären som om han inte vore något värd, jag vill att han får vila där jag kan besöka honom och minnas honom.

    Det är så orättvist, varför redan nu, han som alltid varit den starkaste och friskaste av mina katter...

    En stor kram till alla som stöttat och jag skänker en tanke åt alla av er som oxå förlorat ett älskat djur, det är en sån hemsk tragedi som man inte vill behöva gå igenom men som ju tyvärr är nåt man måste ta när man skaffar husdjur...snyft.
  • Terppa
    Äldre 1 Jun 02:31
    #45

    Tänkte bara skriva att Sisu nu har fått somna in... Han blev till slut så dålig att jag inte kunde dra ut på det mer, han var fortfarande tillgiven och kelen men sov så mkt och sista beviset för hur dåligt han mådde kom när han kissade i sängen, något han aldrig någonsin gjort, inte ens som kattunge innan han lärde sig gå på lådan. Så för två veckor sen fick han stilla somna in i min famn hos veterinären. Vi har begravt honom bland blommorna vid vårt lantställe i en fin papp-kista som veterinären gav oss, med sig fick han en nalle (han tyckte om att bära runt på nallar i munnen) och ett foto på matte&husse. Vi har gråtit så mkt men det känns fortfarande overkligt. Han har ju funnits hos oss i nästan åtta år ändå!

    Jag kommer aldrig glömma min Sisu, en katt som han får man bara en gång i livet, han var perfekt på alla vis. Tack för ert stöd!

  • Terppa
    Äldre 2 Jun 14:10
    #48
    Echidna skrev 2010-06-01 10:56:41 följande:
    Skickar massor av styrkekramar då jag vet hur ont det gör att mista ett djur man älskar högt.
    Tack snälla!
  • Terppa
    Äldre 4 Jun 00:54
    #51
    bitte67 skrev 2010-06-02 22:46:03 följande:
    Ni har mitt deltagande. Vet precis hur det känns då jag som sagt fick ta bort min Tusse i mars. Då var han 14,5 år gammal och jag hade haft han sedan han var unge. Det känns fortfarande tomt och trist hemma. Ibland kan jag nästan känna hans närvaro, hur han smyger in i rummet där jag befinner mig, hur jag kan se han i ögonvrån, känna tyngden på täcket vid fotändan, skum känsla men jag kan inte förklara det.
    Ja det är konstigt hur fäst man kan bli vid en katt, det blir som en slags fantomsmärtor, jag tycker mig oxå bara vänta på att han ska komma gåendes med sin nalle i munnen eller att han ligger o sover i mitt knäveck när jag vaknar till på natten... Katter är verkligen underbara djur, man får en sån otroligt fin relation till dom om man har tur och intresset såklart. Jag kommer nog aldrig vilja leva utan katt, tur att jag har mina andra katterr som kan ta mig igenom den här svåraste tiden efter min Sisus bortgång. Hade nog varit 1000ggr värre om jag inte hade nån katt alls längre...
    Capt Janeway skrev 2010-06-02 15:36:54 följande:

    *kram*

    Skönt att höra att han levt ett gott liv hos er.


    Tack! Jo jag gjorde mitt bästa för honom men alltid kommer jag nog undra om man kunde gjort något mer... Men ja, han fick mkt kärlek och bra mat och rena lådor... Vad mer kan man egentligen ge?
  • Terppa
    Äldre 6 Jun 23:30
    #53
    DropDeadUgly skrev 2010-06-04 09:12:19 följande:
    Jag var i samma sits som du TS, med avmagring, skyhöga värden och tilltagande epilepsi så var det inte mycket att göra. Efter 9 ½ år tillsammans så somnade hon in .

    Den här skänker lite tröst när det är som jobbigast.

    "Regnbågsbron

    På den här sidan himlen finns en plats som kallas Regnbågsbron.

    När ett djur som varit särskilt betydelsefull för någon dör,
    så kommer det till Regnbågsbron.
    Där finns ängar och kullar för alla våra speciella vänner
    så att de kan springa och leka tillsammans.

    Där finns tillräckligt med mat, vatten och solsken,
    och våra vänner har det varmt och skönt.
    Alla djur som har varit sjuka och gamla
    blir återställda till hälsa och vigör;
    de som varit skadade eller handikappade blir friska och starka igen,
    precis som vi minns dem i våra drömmar från gångna tider. 

    Djuren är glada och nöjda, utom för en liten sak;
    de saknar alla någon väldigt speciell som de varit tvungna att lämna kvar.
    Alla springer och leker tillsammans,
    men en dag kommer någon av dem att stanna upp och titta i fjärran.

    Dess klara ögon är intensiva; kroppen börjar skälva.
    Han springer plötsligt ifrån gruppen, flyger över det gröna gräset,
    hans ben bär honom fortare och fortare.
    Han har sett dig, och du och din speciella vän möts till slut
    i en lycklig återförening för att aldrig skiljas igen.

    Lyckliga kyssar regnar över ditt ansikte,
    dina händer smeker på nytt det älskade huvudet,
    och du ser ännu en gång in i de tillgivna ögonen på ditt djur
    som så länge varit frånvarande från ditt liv
    men aldrig från ditt hjärta.

    Sen går ni över Regnbågsbron tillsammans"
    Ja det var en fin dikt, verkligen! Tänk om det vore så... Ledsen att höra att din katt hade det lika jobbigt och inte heller fick bli gammal innan det vart dags...
Svar på tråden Min katt är döende!