Min katt är döende!

skönt att höra att några bryr sig om sina katter då det finns sånna som tar sommarkatter och avlivar friska djur.

lider med dig och saknar min älskade nalle katt som försvann för mig i somras.

Lider med dig! Men hör dig för om inte veterinären kan komma hem till er och låta misse somna in hemma? Mycket mindre stressande och obehagligt än att åka iväg till en klinik. Och du slipper en massa folk omkring dig när du har det som mest jobbigt.
Ett plus är att dina andra katter förstår att Sisu är "borta", annars går dom ofta och letar efter den katten som bara "försvann".
Skickar en tanke & en kram!

Åh, jag vet verkligen vad du går igenom. Igår var vi till veterinären med vår gosekisse och lät honom somna in. Han blev 14 år och hade samma symptom som din, plus att han var dement. Det gick oerhört fort, han som aldrig varit sjuk tidigare. I förra veckan var han pigg men man märkte på honom att han började bli dement då han kissade utanför lådan istället för i. Den här veckan har det bara gått utför så igår tog jag beslutet att låta honom slippa lida. Jag var med honom ända till slutet och fick även stanna kvar hos honom efteråt så länge jag kände för det. Sorgen är stor men jag vet att jag gjorde det bästa för honom.

Hej,

Jag är i samma sits.. jag va hos veterinären i torsdags med min älskade katt. Fick konstaterat att hans njurar också håller på att lägga ner. Jag kan inte riktigt ta till mig det, har haft honom sen jag flyttade hemifrån. Han är en hittekatt så jag vet inte riktigt hur gammal han är men runt 12år kanske. Han är ju en liten "gubbkatt" men jag hade hoppats få fler år med honom.

Nu har han ätit Royal Canines Renal blöt mat sen i tordags och är lite piggare. Men han har problem med magen, blir förstoppad.

Jag skulle göra vadsomhelst för honom, och det är så svårt när han ena dagen känns pigg men nästa dag är han nere. Jag hoppas ändå att han ska få lite hopp och livslust när våren kommer och få leva en sommar till.

Mycket som snurrar i huvudet, när man ska dra gränsen, om ändå katten kunde prata..

Jag vågar knappt tänka på dagen han måste avlivas, men jag försöker vänja mig vid tanken.. usch.
Jag hoppas få en veterinär att komma hem till mig den dagen så han får somna lugnt hemma på sin favvo plats

Ush jag vet hur det känns min katt som jag vuxit upp med fick samma problem och det märktes också när hon  hade ca 25% kvar av njurfunktionen och efter nogrant övervägande med flertalet veterinärer så avlivade vi henne en vecka senaredå dom offtast har så ont att det kan ränkas som djurplågeri att hålla dom vid liv enbart för sin egenskull.

Kanske inte får dig att må så mkt bättre men jag skulle göra om det än idag om jag hamnade i den situationen för det är inte rätt att behålla en döende katt med smärtor för sin egna  skull. Katter är ju ett djur som döljer smärtan väl.

Fast Sisu verkar verkligen inte lida, bortsett från att han är törstigare och mager. Han kelar mest hela tiden, idag fick han tokryck och sprang runt med sin folieboll ett par gånger, han äter bra och är rätt pigg.
Jag skulle aldrig dra ut på avlivning om  han mådde dåligt, jag vet vad som är rätt, att låta honom lida för min egen skull är det inte.

Jag har för övrigt fått tillåtelse från sambons pappa att berava honom vid deras sommarstuga. Sisu är innekatt men han älskar att få gå ut i sele, ligga i gräset och äta lite av det, sola och ta det lugnt. Känns (under omständigheterna) bra, att veta var han är begravd och att det är på ett vackert ställe där han skulle vara lycklig.

Jo men han ahr säkerligen ont då katter är mästare på att dölja sin smärta och håller kroppen på att stänga av ja då har man ont krävs inget geni för att fatta det tyvär.

Men det är ju ditt val likså som att du ska begrava honom utomhus även fast man inte får det (vad jag har hört i flera år reglerna kan ha ändrats)

"Generellt gäller nedgrävningsförbud för döda djur utom på anvisad plats" dvs på djurkyrkogård

Vi nattade vår hund för snart sex veckor sedan. Det var oerhört tungt och inte alls det vi hade önskat. Han skulle bli 10 till sommaren. Världens finaste boxer.
Han började läcka urin för ett bra tag sedan, men vi trodde inkontinens...sedan ökade det drastiskt det senaste halvåret...
Vetrinären berättade då att vid njursvikt och andra invärtes problem upplever våra älskade djur otroligt mycket smärta, men de går på överlevnad...dvs de visar inte sin smärta för att just överleva.

Smärtan efter vår förlust är större än någon annan, inte ens när min älskade farmor gick bort mådde jag så här. Tror det ligger lite i att det är en annan som bestämmer livsödet för ens älskade djur.....

Igår tatuerade jag in en tass med ett Q som trampdyna....behöver ha honom nära än så länge...fast han står i bokhyllan också...väntar på att tjälen ska släppa så att vi kan begrava honom. Tog en enskild kremering.

Vad jag ville säga var att jag är så ledsen för din skull och att djuren tyvärr upplever mer smärta än vad de påvisar. Fundera på hur du känner att det känns bäst när du ska gå vidare....min tatuering var en väldigt fin tröst för mig....även om den aldrig tar tillbaka min älskade Quinton <3



Varma kramar

Det ÄR alltså förbjudet? Jag diskuterade det nämligen med 'svärfar' och han sa att det är tillåtet på egen mark. Hade först tänkt kremering nämligen.

Jag vet att katter döljer smärtan ooch allt det. Men jag tror på vad min veterinär säger. Och om hon säger att hans allmäntillstånd i övrigt är bra och att han inte behöver avlivas nu så är jag beredd att tro på det. Varför skulle hon säga det om det inte var så? Deras uppgift är ju att se till djurens bästa.