Viktig info som MVC- och förlossningspersonal brukar hoppa över
Hej,
Jag har följt denna diskution lite till och från och kan faktiskt erkänna att i början tyckte jag det var jättelöjligt och skräckpropaganda. Jag är sådan som litar på sjukvården och därför gått på en del nitar så man tror ju att jag borde ha lärt mig. Tycker det är jätteintressant att läsa om allt detta nu! Det känns rätt vettigt att naturen ska ha vara så finurlig att vi borde lita på den det naturiga förloppet av förlossningen och att kroppen sköter det som behövs.
Jag födde en dotter sommaren 2007 på SÖS, en rätt så knepig förlossnig men som jag ändå tycker gick jättebra på slutet (efter 2 dygn). Ingen idé att gå in på alla detaljer och allt som hände, tillslut gick det jättebra och jag ser fram emot att få min son i september.
Jag undrar lite om detta med blodet i moderkakan. Genom en föräldrakurs 2007 fick jag reda på att man kan se på blodet i moderkakan som en "naturlig" blodtranfusion till modern. Jag fick intrycket att då livmodern drar ihop sig töms blodet från moderkakan tillbaka in i moderns kropp. (Vi fick inte veta något om blodet som tillhör barnets del av detta omlopp.) Men detta kan ju inte stämma då du skrivit (Sheila Kitzingers):
"Eftersom moderkakan inte kan dra sig samman skalas den automatiskt loss när livmodern fortsätter att dras samman"
Vad händer med blodet från moderns del av omloppet om det är så att det inte töms i samband med sammandragningen? Det låter ju lite konstigt, har jag missförstått detta?
Angående lustgas kan jag bara säga att jag fick mig lite hicka när jag läste din länk. Jag har sett på lustgasen som min livlina, ett sätt för mig att orka igenom den värsta perioden. Jag är extremt smärtkänslig och har åtminstone 5 timmars minnesluckor från min förlossning endast på grund av smärtorna. Jag hade även stannat upp i arbetet på grund av det klassiska "BM skiftbytet" och smärtorna var då på höjdpunkten (troligen strax innan 7 cm). Tillslut blev lustgasen min räddare i nöden och jag släppte inte masken på flera timmar (minst 8 timmar, men det är möjligt att de reglerade mängden jag fick i mig utan att jag märkte). Jag har varit helt iställd på att jag kommer klara av nästa förlossning för att lustgasen finns och för att EDA'n kan sättas om jag skulle behöva. Jag har varit fullt bered att ta eventuella bieffekter som drabbar mig, men inte förstått tidigare att de även kan ha så krafitga effekter på barnet. Jag har hela tiden haft intrycket att eventuell påvekan på barnet är övergående och ínte ska ge några men.
Nu känns det inte lika tryggt att veta att jag har en utväg ifall jag skulle kola av även denna gång. Hur ska jag med gott samvete ta mig igenom en jobbig stund? 
Det finns faktiskt människor som mig som behöver det stöd den moderna medecinen kan ge. Jag har insett och lärt mig leva med att jag är en fjant som knappt tål ett nålstick och att jag inte får det att funka med alternativ smärtlindring och andningstekniker. Känns lite deppigt att en utväg helt plötsligt blivit en fråga om samvete.
Tack för all all intressant information!
