Forum Gravid Förlossning
  • abuelita
    abueli­ta
    7938 svar
    Citera Visa endast Anmäl

    Viktig info som MVC- och förlossningspersonal brukar hoppa över

    Här  tar vi upp viktig information som mvc- och förlossningspersonal inte brukar ta upp, främst avnavlingsfrågan.
    Det här är en fortsättningstråd, men både nya och gamla besökare  är hjärtligt välkomna att ställa frågor  och dela med sig av sina erfarenheter och kunskaper. Kom ihåg att ingen fråga  är för "dum", och det gör inte heller något om en fråga redan varit uppe här flera gånger; Nya besökare tillkommer ständigt och då slipper de leta och behöver dessutom inte känna sig dumma om andra ställer lika "dumma" frågor som de själva undrar över.
    Ni som vill fortsätta tro att man kan lita helt och fullt på att sjukvården kan sin sak i alla lägen och inte undanhåller någon viktig information kan dock hoppa över den här tråden.


    Fyller på med info här så snart jag hinner. Under  tiden rekommenderar jag den gamla tråden och länkarna i den.
     www.familjeliv.se/Forum-2-13/m49525723.html


    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-03-23 05:51
    Här kommer nu trådpresentationen (själv tycker jag att alla bifogade länkar är superviktiga och rekommenderar er därför att läsa dem) och i inlägg nr 1 har jag lagt in en hel radda med viktig information.

    Inom obstetriken har man länge haft för vana att börja med interventioner utan att först undersöka om det är skadligt eller ej. Det är först när man upptäckt att det är skadligt som man slutar med det (i bästa fall). Vilket Marsden Wagner, som under 15 år var chef WHOs mödra- och barnavårdsenhet, pratar om på det här klippet ur Business of Being Born



    Även tidig avnavling är en intervention som man börjat med inom obstetriken utan att först kolla upp om det var ofarligt. Och trots att det gjorts, och fortfarande görs, ett otal internationella avnavlingsstudier som alla visar att det är skadligt, så forstätter man ändå, ofattbart nog, med det på de flesta sjukhus i världen.

    Vid tidig avnavling (inom 20 sekunder efter födseln) blir ca 30-50% av barnets totala blodvolym kvar i moderkakan, vilket alltså innebär att barnet utsätts för en mycket kraftig blodförlust (vuxna blodgivare får inte lämna mer än 10% åt gången, högst 4 ggr per år) samtidigt som det går miste om syreförsörjningen från navelsträngen medan lungorna gör sig redo att ta över andningen, och även de viktiga stamcellerna i moderkaksblodet, som ska skydda mot sjukdomar under livet, ja kanske t.o.m. reparera vissa skador. Vilket stamcellsforskarna däremot har kommit på! Därför är detta blod så eftertraktat. Se min tråd om donation av navelsträngsblod www.familjeliv.se/Forum-2-115/m49012210-1.html
    (inte bara Göteborg, utan även sjukhusen i Stockholm och Skåne har nu börjat/ska börja med insamling av navelsträngblod)

    Och utan några undersökningar för att fastställa den optimala dosen av K-vitamin, och utan forskning för att undersöka om ökade koagulationsfaktorer faktiskt kan orsaka olika problem för en nyfödd (polycytemi t.ex.?), gjorde läkarna som rutinpraxis att injicera alla nyfödda med en dos av K-vitamin 20.000 gånger den normala nivån för en nyfödd. Denna praxis har förblivit i stort sett oförändrad sedan 1944, utan adekvat uppföljd forskning .

    Annat som ges rutinmässigt, utan att man får information om det i förväg och alltså inte själv kan sätta sig in i vad det här innebär, är livmodersammandragande medel.
    Läs min översättning av ett utdrag ur Michel Odents "Putting an End to Women's Global Slaughter: Bleeding to Death" blogg.aftonbladet.se/15613/2010/02/vill-ni-veta-varfor-nyforlosta-modrar-kan-forbloda-mam

    Interventionskaskaden vid barnafödande måste ifrågasättas! Läs Ulla Waldenströms artikel i Läkartidningen www.lakartidningen.se/includes/07printArticle.php

    En svensk studie på Karolinska 1990, som av någon anledning tydligen inte har publicerats för allmänheten eller nått ut till ansvariga inom och över förlossningsvården (annars skulle man väl vara mer försiktig med lustgas?) visar bl.a. att om mamman fått lustgas under förlossningen är det 5 ½ ggr större risk att barnet senare i livet blir amfetaminmissbrukare jämfört med syskon som inte blivit utsatta för lustgas vid födseln.
    Här är en artikel om den studien i British Medical Journal (nitrious oxide är lustgas) www.bmj.com/cgi/content/abstract/301/6760/1067

    Det smusslas verkligen bakom ryggen på intet ont anande blivande föräldrar. Man får inte heller någon information om att barnet ?somnar? i magen av EDA, att värkstimulerande dropp är en vanlig orsak till att barnen blir medtagna och föds med syrebrist. Läs Adams Familys tråd om värkstimulerande dropp (hennes son blev cp-skadad p.g.a. felaktigt använt vs-dropp) www.familjeliv.se/Forum-2-13/m45275145.html

    Men viktigast av allt är ändå att medtagna barn måste livräddas (neonatal HLR) med intakt navelsträng. Läs mitt blogginlägg ?Är neonatal HLR verkligen genomtänkt ???? :
    blogg.aftonbladet.se/15613/2010/03/ar-neonatal-hlr-verkligen-genomtankt-mam

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-03-23 16:52
    I inlägg 7 finns nu mer viktig information. Och missa inte inlägg 2 där Anna65 berättar om GBS !!!

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-03-24 14:59
    Glömde ju något jätteviktigt bland det jätteviktiga, nämligen doulaeffekten:

    ?Effekten av en stödjande doula har mätts i flera internationella vetenskapliga studier och visar på mycket goda resultat.

    Med en doula minskar:
    · antalet kejsarsnitt med 50%
    · förlossningens längd med 25%
    · behovet av medicinsk smärtlindring med 30%
    · önskemål om ryggbedövning med 60%
    Av studierna framgår också att föräldrar som haft stöd av doula är mer delaktiga i förlossningen och känner sig mer tillfreds med sin upplevelse.?
    www.doulakompaniet.se/

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-03-28 15:20
    Mer intressant om k-vitamin, och den ?naturliga? viktminskningen under den första levnadsveckan, som tydligen inte är så naturlig. Start i inlägg 72 på den här sidan:
    www.familjeliv.se/Forum-2-13/m51523086-8.html

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-05-27 14:08
    Var inte rädda att be om att få byta bm om ni känner att era personligheter inte klaffar. Prata igenom denna eventuella situation redan hemma så ni vet hur ni ska agera och vem som ska säga vad.

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-06-21 09:08

    Eftersom BB-personal tyvärr ibland är väldigt dåligt pålästa vad gäller amning så är det viktigt att vara ordentligt påläst själv. Ta gärna hjälp av Amningshjälpen www.amningshjalpen.se/

    I inlägg 917, www.familjeliv.se/Forum-2-13/m51523086-92.html berättar Chakito om hur hon fick kämpa för att slippa undan BB-personalens okunskap.

    ----------------------------------------

    Och här, i Linda Karlströms blogg Obesprutat, i Alternativjournalen, finns mer bra info om K-vitamin, och även om avnavling .
    www.alternativjournalen.se/obesprutat

    Särskilt det här tycker jag är jädrans bra skrivet:

    "Det är ALDRIG varken barnläkare eller barnmorska eller en hel hög med vitrockar som bestämmer vilka ingrepp som görs på ditt friska barn!!!! Eller sjuka heller för den delen. Oberoende av om det handlar om blodtransfusion, operation, vaccination eller sen avnavling är det föräldrarna som bestämmer! Allt annat är mot lagen. Ååååå jag blir så arg! Ursäkta men jag eldar lite nu. Hur kan det ha gått så här snett, att vårdpersonalen tror att barnen som föds fram på sjukhuset är deras egendom att förvalta i läkemedelsbolagens intresse? Och denna evinnerliga okunskap sedan. Att de liksom inte tycks fatta att det inte är upp till dem att bestämma! De gör sig själva till åtlöje, åtminstone i mina ögon. "

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-08-05 18:24
    Några nya bloggar om avnavling som jag rekommenderar:

    Viktig information till alla gravida!

    beckahbitch.blogg.se/2010/july/viktig-information-till-alla-gravida.html

    Tidig avnavling kontra Barnens Rättigheter

    blogg.aftonbladet.se/parisiska/2010/08/tidig-avnavling-kontra-barnens-rattigheter

    Läkareden kontra tidig avnavling

    blogg.aftonbladet.se/parisiska/2010/08/lakareden-kontra-tidig-avnavling

    Are Doctors Causing Infant Brain Damage By Clamping The Umbilical Cord Prematurley?

    medicalmisdiagnosisresearch.wordpress.com/2010/07/31/are-doctors-causing-infant-brain-damage-by-clamping-the-umbilical-cord-prematurely/

    Hemimammas kamp ? Kampen för att låta barnen få en chans att leva, mot alla odds.

    blogg.aftonbladet.se/hemimamma/2010/08/hemimammas-kamp-kampen-for-att-lata-barnen-fa-en-chans-att-leva-mot-alla-odds

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-10-11 14:43
    I det här blogginlägget har jag, Abuelita, försökt sammanfatta det viktigaste om avnavling.
    blogg.aftonbladet.se/15613/2010/07/varfor-tidig-avnavling-ar-skadligt-mam

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2011-02-18 11:08
    Examensarbete ? Magisternivå, om barnmorskors förhållningssätt kring tidig och sen avnavling
    bada.hb.se/bitstream/2320/7819/1/M2011_5.pdf

    50 minuter långt föredrag om avnavling, av den amerikanska obstetrikern Nicholas Fogelson- Delayed Cord Clamping Grand Rounds
    academicobgyn.com/2011/01/30/delayed-cord-clamping-grand-rounds/

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2011-03-12 17:24
    ?Naturligt? kejsarsnitt.




    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2013-02-10 23:40
    #7263, som handlar om vattenförlossning, är så viktigt att jag nu kopierar in det här:

    "Hej alla ni som läser och skriver här. Jag har just fått veta att ni finns och att barnet som dog i samband med hemförlossning i vatten 1993 just har diskuterats. Det var min dotter. Det finns mycket att berätta om det, men det som är viktigt för många här om jag förstått saken rätt - är att Sofia inte hade ngt vatten i lungorna och inte några bakterier. Hon dog alltså inte pga att hon fötts i vatten. Hon drog inget andetag alls. För den som vill läsa mer finns boken "I dina spår" där jag berättat det viktigaste. Jag har dessvärre skrivit felaktigt att vattenfödslar förbjöds efter Sofias död i boken. Det blev aldrig förbjudet enligt lag, men rekommendationerna var starka och kvinnor tilläts inte att föda i vatten efter det. Jag heter Kristina Grahn. Och jag vet inte hur detta inlägg placeras, och misstänker att det kommer på fel ställe. Men ändå - på önskan av trådstartaren har jag nu gett mig in i samtalet"

    Länk till boken "I dina spår"
    www.adlibris.com/se/product.aspx

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2013-03-22 14:09
    Samlade inlägg av en mamma som fött sina 4 barn (varav ett tvillingpar) hemma. De två första helt oassisterat och den sista, tvillingfödseln, med doula närvarande . Helt komplikationsfritt. Alla 4 barnen sent avnavlade.
    Fantastiskt och underbart!
    www.familjeliv.se/Forum-2-13/m51523086-1.html&searchField=3&searchRange=5&searchSort=1&searchLocation=2&doSearch=S%F6k&searchDisplay=2&ts=1
  • Svara i tråden
    Svar på tråden Viktig info som MVC- och förlossningspersonal brukar hoppa över
  • Monsterpannkaka
    Monste­rpannk­aka
    #151
    Citera Visa endast Anmäl
    abuelita skrev 2010-03-29 22:14:42 följande:
    Glädjande att höra tt ni känner er så trygga med era män och inte tycker att deras närvaro skulle vara minsta hämmande, utan tvärt om gärna vill ha dem med.. Men håll med om att om man skulle råkat bli med barn med en sån här tjomme så skulle det allt vara skönt att slippa ha honom med när man föder barn ?  ss11i01.stream.ip-only.net/images/blog/images... (har just lärt mig att det finns url- adresser till bilderna i mitt bloggarkiv, hoppas det funkar)
    Hahaha!
    Om jag blev på smällen med den där så vet jag inte om jag faktiskt skulle erkänna att det var han. .. Förlossningen kan han glömma!
  • abuelita
    abueli­ta
    #152
    Citera Visa endast Anmäl
    Monsterpannkaka skrev 2010-03-30 14:48:01 följande:
    Hahaha!Om jag blev på smällen med den där så vet jag inte om jag faktiskt skulle erkänna att det var han. .. Förlossningen kan han glömma!
    BRA, då har du förstått vad jag menar
  • Monsterpannkaka
    Monste­rpannk­aka
    #153
    Citera Visa endast Anmäl
    abuelita skrev 2010-03-30 14:57:37 följande:
    BRA, då har du förstått vad jag menar
    Ja alltså, jag förstår tanken med att det är pappans barn lika mycket som mitt- självklart, för det är ju sanningen. Men det är jag som ska förlösa och behöver all trygghet och allt lugn jag kan hitta, enligt mig måste det prioriteras för att förlossningen ska bli så bra som möjligt. Som du tänkte?

    Känner vissa sig tvugna att ha mannen med? Blir inte det lite gränslöst.. eller liksom, jajg tänker rent fysiskt: Mina gränser är viktiga för mig, att jag inte känner mig utlämnad och utsatt. Risken måste vara väldigt stor att jag kan uppleva det, om jag har med mig någon som jag inte är trygg med?
  • abuelita
    abueli­ta
    #154
    Citera Visa endast Anmäl
    Monsterpannkaka skrev 2010-03-30 15:25:08 följande:
    Ja alltså, jag förstår tanken med att det är pappans barn lika mycket som mitt- självklart, för det är ju sanningen. Men det är jag som ska förlösa och behöver all trygghet och allt lugn jag kan hitta, enligt mig måste det prioriteras för att förlossningen ska bli så bra som möjligt. Som du tänkte?Känner vissa sig tvugna att ha mannen med? Blir inte det lite gränslöst.. eller liksom, jajg tänker rent fysiskt: Mina gränser är viktiga för mig, att jag inte känner mig utlämnad och utsatt. Risken måste vara väldigt stor att jag kan uppleva det, om jag har med mig någon som jag inte är trygg med?
    Ja det är ju så viktigt att man känner sig helt trygg . Därför bör det vara varje födande kvinnas självklara rätt att själv bestämma vem/vilka som ska närvara vid förlossningen. Man borde förstås även ha rätt att skicka ut en barnmorska eller läkare som har en hämmande inverkan på en. 

     I vissa länder har de med sig hela tjocka släkten, inte sällan handplockade av mannen, och det kan ju inte vara bra om det inte helt och hållet är kvinnans eget beslut. 

    När jag har varit med och doulat har jag redan innan pratat igenom det här med paret, och sagt att det är helt och hållet hennes beslut vilka hon vill ha med och att hon har rätt att  plötsligt säga åt någon av oss att gå ut, eftersom det kan tänkas att det just då känns så för henne, och att vi lovar varandra att varken känna skuld eller  genans då, utan att det är OK och helt i sin ordning.   Och kanske sen lika plötsligt be oss komma in igen, när hon känner för det. Allt måste få vara OK och tillåtet för en födande kvinna, inte minst för barnets skull, eftersom ju tryggare hon känner sig desto mindre risk för komplikationer och utdragen förlossning..
  • Party of five
    Party of five
    #155
    Citera Visa endast Anmäl

    Jag läste ett inlägg i den här tråden av en tjej som var adopterad från Colombia och som har ett starkt "minne" av ljudet från skor i en korridor som hon tror att kommer från när hon låg på BB som nyfödd. Och du gav ett väldigt bra svar på hennes inlägg. Min sak ligger på ett sätt ganska nära detta. Vill höra vad du tror om saken...

    Min man är adopterad, och hans början på livet startade så här: Hans mamma var 19 år, fick inte hålla honom för sin egen mor, pappan "okänd". Min man föddes 6 veckor för tidigt och tack vare att barnmorskan var vän till min mans adoptivföräldrar, har han fått veta ett par saker från förlossningen. Mamman hade skrikit "för den där ungen till helvetet!" när han kom ut. Hon hade aldrig hållit i honom och första tiden på sjukhuset låg han ensam i en kuvös. Hans adoptivföräldrar hämtade honom från BB när han var någon vecka gammal. Som barn hade han en ganska bra relation med sin adoptivmamma, men jättebra med sin adoptivmormor. Sin adoptivpappa hade han ganska dåligt förhållande med. Han har fått kontakt med sin biologiska mamma men hon vägrar säga vem hans riktiga pappa är. Nu har de ingen kontakt - mamman vill inte. Adoptivmamman har supit ihjäl sig efter ett olyckligt äktenskap och nu senaste åren har vi fått svaret på det - adoptivpappan är homosexuell. Min man har väldiga svårigheter att lita på folk. Jag är typ den enda. Har alltid haft problem med självkänslan. Han är en UNDERBAR man och pappa (vi har tre flickor) och nu har han en enorm önskan att få många barn och få starka blodsband (vi väntar nu nr 4). Enligt honom är hans nuvarande familj det enda bra han någonsin haft.

    Så till min fråga: kan hans första möte med livet ha fått honom att känna så här? Han tar ofta fram det här med att han nog blivit förbannad från första stund och därför har han fått en sådan mängd olycka över sig...

  • Lingling11
    Lingli­ng11
    #156
    Citera Visa endast Anmäl
    abuelita skrev 2010-03-30 14:24:33 följande:
    Hej Lingling! Vad roligt att du gillar tråden och att du här fått reda på flera saker som din bm inte tagit upp Precis, man borde ju ha rätt att få all sån här information  på  mvc och utifrån det fatta sina egna beslut. Enligt Hälso- och sjukvårdslagen har man faktiskt rätt till det, så det är ju väldigt underligt att både mvc- och förlossningspersonal undanhåller så mycket  information om vad de tänker göra med en själv och ens barn. Det låter som att du också har en "riktig karl"  , som  är helt med på noterna och ger dig stöd i dina beslut så att du kan känna dig lugn i det.  Bara att gratulera!
    Ja det är ju inte så svårt för dem att ta fram information som de kan dela ut i form av broschyrer eller liknande, som de gör med information kring amning. När de inte gör så utan bara kör på rutin och struntar i att ge alla som föder valalternativ så känns det som de kör enligt gamla praktiker. Blir lite känslan "vi har alltid gjort så och det har fungerat bra hittills" och sedan struntar de i allt som kan säga emot deras rutiner.

    Tack :) Det är skönt också att han är sjuksköterska känns som risken att måsta försvara sina val att avstå olika sprutor blir mindre då. Tycker det är så tråkigt att folk blivit ifrågasatta och nästintill dumförklarade för att de läst på och gör egna val hur de vill ha sin förlossning och tiden efter den.
  • Monsterpannkaka
    Monste­rpannk­aka
    #157
    Citera Visa endast Anmäl
    Party of five skrev 2010-03-30 19:04:11 följande:
    Jag läste ett inlägg i den här tråden av en tjej som var adopterad från Colombia och som har ett starkt "minne" av ljudet från skor i en korridor som hon tror att kommer från när hon låg på BB som nyfödd. Och du gav ett väldigt bra svar på hennes inlägg. Min sak ligger på ett sätt ganska nära detta. Vill höra vad du tror om saken...Min man är adopterad, och hans början på livet startade så här: Hans mamma var 19 år, fick inte hålla honom för sin egen mor, pappan "okänd". Min man föddes 6 veckor för tidigt och tack vare att barnmorskan var vän till min mans adoptivföräldrar, har han fått veta ett par saker från förlossningen. Mamman hade skrikit "för den där ungen till helvetet!" när han kom ut. Hon hade aldrig hållit i honom och första tiden på sjukhuset låg han ensam i en kuvös. Hans adoptivföräldrar hämtade honom från BB när han var någon vecka gammal. Som barn hade han en ganska bra relation med sin adoptivmamma, men jättebra med sin adoptivmormor. Sin adoptivpappa hade han ganska dåligt förhållande med. Han har fått kontakt med sin biologiska mamma men hon vägrar säga vem hans riktiga pappa är. Nu har de ingen kontakt - mamman vill inte. Adoptivmamman har supit ihjäl sig efter ett olyckligt äktenskap och nu senaste åren har vi fått svaret på det - adoptivpappan är homosexuell. Min man har väldiga svårigheter att lita på folk. Jag är typ den enda. Har alltid haft problem med självkänslan. Han är en UNDERBAR man och pappa (vi har tre flickor) och nu har han en enorm önskan att få många barn och få starka blodsband (vi väntar nu nr 4). Enligt honom är hans nuvarande familj det enda bra han någonsin haft.Så till min fråga: kan hans första möte med livet ha fått honom att känna så här? Han tar ofta fram det här med att han nog blivit förbannad från första stund och därför har han fått en sådan mängd olycka över sig...
    Libragirl: Det är mig du talar om, och jag är från Brasilien.
    Jag blir faktiskt riktigt provocerad av ditt inlägg. Du har ingen som helst "rätt" att ta upp din mans livssituation med oss, på det här gränslösa sättet. Det är inte alls våran -eller DIN- sak att spekulera i hans historia eller livsöde, utan hans närvaro.
    Du försöker diskutera djup psykologi, i ett forum där vi talar om Förlossning och förväntningar, regelvärk och rättigheter. Djup psykologi, i relationer som Du inte har rätt till och som inte är dina.

    Jag ber dig att vända dig någon annanstans.
  • Monsterpannkaka
    Monste­rpannk­aka
    #158
    Citera Visa endast Anmäl

    Det här är visserligen inte min tråd, och inte jag som bestämmer vart du får ta upp dina frågor. men jag har vänt mig till den här tråden för att jag vill tala om min kommande förlossning; INTE om min historia som adopterad.
    Inte heller bör du diskutera din mans historia, som adopterad.. i en tråd där det inte finns utrymme eller erfarenhet för att faktiskt ha den diskussionen med den kunskapen som krävs.
    Det finns jätte mycket bra böcker om anknytning och om adoption, jag föreslår att du läser dem och samtalar med din man istället.

    Mig, stör det här otroligt.

  • abuelita
    abueli­ta
    #159
    Citera Visa endast Anmäl
    Party of five skrev 2010-03-30 19:04:11 följande:
    Jag läste ett inlägg i den här tråden av en tjej som var adopterad från Colombia och som har ett starkt "minne" av ljudet från skor i en korridor som hon tror att kommer från när hon låg på BB som nyfödd. Och du gav ett väldigt bra svar på hennes inlägg. Min sak ligger på ett sätt ganska nära detta. Vill höra vad du tror om saken...Min man är adopterad, och hans början på livet startade så här: Hans mamma var 19 år, fick inte hålla honom för sin egen mor, pappan "okänd". Min man föddes 6 veckor för tidigt och tack vare att barnmorskan var vän till min mans adoptivföräldrar, har han fått veta ett par saker från förlossningen. Mamman hade skrikit "för den där ungen till helvetet!" när han kom ut. Hon hade aldrig hållit i honom och första tiden på sjukhuset låg han ensam i en kuvös. Hans adoptivföräldrar hämtade honom från BB när han var någon vecka gammal. Som barn hade han en ganska bra relation med sin adoptivmamma, men jättebra med sin adoptivmormor. Sin adoptivpappa hade han ganska dåligt förhållande med. Han har fått kontakt med sin biologiska mamma men hon vägrar säga vem hans riktiga pappa är. Nu har de ingen kontakt - mamman vill inte. Adoptivmamman har supit ihjäl sig efter ett olyckligt äktenskap och nu senaste åren har vi fått svaret på det - adoptivpappan är homosexuell. Min man har väldiga svårigheter att lita på folk. Jag är typ den enda. Har alltid haft problem med självkänslan. Han är en UNDERBAR man och pappa (vi har tre flickor) och nu har han en enorm önskan att få många barn och få starka blodsband (vi väntar nu nr 4). Enligt honom är hans nuvarande familj det enda bra han någonsin haft.Så till min fråga: kan hans första möte med livet ha fått honom att känna så här? Han tar ofta fram det här med att han nog blivit förbannad från första stund och därför har han fått en sådan mängd olycka över sig...

    Det var jag som berättade att jag hade bott i Colombia och brukade besöka barnhem och barnsjukhus, för att titta till barn som väntade på att deras svenska adoptivföräldrar skulle komma och hämta dem.

    Enligt mina kunskaper om  bonding ( har studerat det här under 23 år)  uppfattar nyfödda barn mycket mer än man tror,  och alla intryck och känslor som barnet upplever då präntas in i det undermedvetna.  Särskilt under de första 5 minuterna. Det är främst då man fattade  de beslut om sig själv och omvärlden som blir till ”den personliga lagen”,  vilken till stor del styr våra  liv. 
    Den kan vara antingen positiv eller negativ, men tyvärr är den oftast negativ om man är född på sjukhus och blivit separerad från sin mamma, vilket de flesta av oss  blev som  är födda före  mitten av 1970-talet, då man började med att låta barnet komma upp på mammas mage direkt. Fram till dess hade man börjat med att   tvätta, väga, mäta och klä på barnet,  för att efter en kort stund på mamman arm (i bästa fall) läggas in  på barnsal , där man  under hela BB-veckan fick  ligga och skrika efter mamma mellan amningspassen, som var vart fjärde timme..  Så det  skiljer sig  egentligen ingenting mellan barn som skiljt från sin mamma direkt vid födseln och sen blivit adopterad,  och barn som fått följa med sin biologiska mamma hem, eftersom vi alla fick ligga och längta efte mamma större delen av  BB-tiden.


     Inte förrän man blir medveten om sin personliga lag  och kan sätta ord på  de känslorna  (som man upplevde som alldeles nyfödd)  kan man börja jobba bort den personliga lagen (om den är negativ) , och  affirmationer är då ett mycket kraftfullt och effektivt redskap. .  Om  barnet .tex. upplevde sig oförstådd, eftersom dess primära behov inte blev tillfredställda,  kan det ha fattat  beslutet ”människor förstår mig inte”,   eller  ”människor gör mig illa”,  ”kvinnor gör mig illa” (om det är en barnmorska eller sköterska) eller ”män gör mig illa” om det är en manlig läkare” , . ” kärlek är ouppnåelig” , eftersom man upplever mamma som kärlek men inte får komma till henne utan  måste ligga  på barnsalen och längta.

    Men barn som får komma i mamma famn direkt och bonda ostört med henne har naturligtvis en väldigt positiv personligt lag: "jag är värd kärlek", "människor förstår mig",  "människor vill mig väl",  "jag får alla mina behov tillfredställda", "livet är härligt", o.sv.


    Du fick mig faktiskt medveten om vad jag behöver jobba med nu.  Efter att jag återupplevde min egen födelse  under frigörande andning och  fick tag i min personliga lag, som är/var  ”människor förstår mig inte”, eftersom den där känslokalla barnmorskan behandlade mig som ett köttstycke utan känslor.  Men nu gick det upp för mig att det faktiskt fortfarande är just den här barnmorskan som spökar, eftersom de flesta andra människor numera förstår mig.  Så nu blir min nya affirmation ”barnmorskor förstår mig”. Så!  Tack för att du gjorde mig uppmärksam på det!!    Kanske det då kommer gå lättare att nå ut med mitt budskap  till förlossningspersonal???  {#lang_emotions_undecided}

    Jag skulle naturligtvis behöva förklara det här mycket mer noggrant och utförligt , vilket skulle kräva massor av tid och spaltmeter. Men visst förstår  ni mig väl ändå?

  • abuelita
    abueli­ta
    #160
    Citera Visa endast Anmäl
    Monsterpannkaka skrev 2010-03-30 21:13:35 följande:
    Libragirl: Det är mig du talar om, och jag är från Brasilien.Jag blir faktiskt riktigt provocerad av ditt inlägg. Du har ingen som helst "rätt" att ta upp din mans livssituation med oss, på det här gränslösa sättet. Det är inte alls våran -eller DIN- sak att spekulera i hans historia eller livsöde, utan hans närvaro.Du försöker diskutera djup psykologi, i ett forum där vi talar om Förlossning och förväntningar, regelvärk och rättigheter. Djup psykologi, i relationer som Du inte har rätt till och som inte är dina.Jag ber dig att vända dig någon annanstans.
    Jag förstår att det här kan kännas provocerande, och jag inser samtidigt att vi som inte är adopterade inte kan sätta oss in i det här, så jag tror det här helt enkelt blev ett olyckligt missförstånd. Jag är samtidigt rädd att jag kanske spann på för mycket om omständigheterna runt din födelse när vi diskuterade det här sist. Så jag ber om ursäkt för det i så fall.  Hoppas det är OK och att du inte tog för illa vid dig .
Svara i tråden
Svar på tråden Viktig info som MVC- och förlossningspersonal brukar hoppa över

INNEHÅLL

Forum
Avdelningar
FamiljeLiv.se
© 2003-2024 - All rights reserved       Modern Women Media Sweden AB       Kungsgatan 44, 5tr       111 35 Stockholm       Sweden


Annonsera Kontakt Säkerhet & regler Cookies