Min personliga erfarenhet är att timing funkar bättre än kommunikation från bebis-->förälder i början. Min son bajsade som nyfödd efter varje amning och det var så vi började, vid 2 veckor.
Han lärde sig snabbt att förknippa kiss/bajs med en rad stimuli vid handfatet: att bli avklädd, badrummet, ställningen, mina ord. På det sättet kan man säga att alla de omständigheterna är kommunikation från förälder-->bebis. Skapa så många stimuli som möjligt. Sätt upp en leksak över handfatet som han kan pilla på, så att det inte blir som en trist skamvrå. Flirta i spegeln.
Ganska snart började jag förstå att han till och från kommunicerade bebis-->förälder att han behövde bajsa: han började åma sig och stöna vid bröstet. Då avbröt vi amningen för ett toabesök och fortsatte sedan igen. Kiss är svårare, men även då börjar han att gnälla, t.ex. att han vaknar på natten eller gnyr i babygymmet. Då måste man ta honom snabbt innan han hinner bli ledsen, han kan inte hålla sig länge. Ofta är han dock för upptagen med något spännande för att signalera tydligt, eller så är vi för upptagna för att se och förstå.
Ett problem är så klart att han gnäller även av andra orsaker, så ibland går man på toan utan att det kommer något - eller tvärt om, man kanske börjar amma. Det blir nog bättre sen när han lär sig tecken eller tal.
Jag tror således att ni får börja dels med att iaktta hans signaler, men också med en rutin och att göra denna tydlig för honom. Ett tips jag läst är att börja med mornarna, då behovet att kissa och bajsa ofta är stort. Gör det direkt när han vaknar! (Då menar jag att inom 30 sekunder ska ni vara över handfatet, han har ännu inte fattat vitsen med att hålla sig ytterligare en minut utan det kommer att rinna till snabbt efter uppavaket.) Sedan direkt efter första morgonamningen.
Under resten av dagen har ni redan en kommunikaions om inte innefattar EC, så börja med en rutin i den lätta ändan och ta resten allt eftersom. Säg ett enkelt ord när ni märker att han bajsar under dagen, behöver inte vara något annat än för kiss. Vi säger po-po-po. Säg samma över handfatet när ni kommer dit (signal att börja) samt när det kommer något (bekräftelse).
Jag tror personligen att det är bättre att börja med att hålla sonen. Att sitta på potta kan nog kännas kallt, hårt och obekvämt om man inte samtidigt förknippar det med något skönt; att göra ifrån sig.
När min son var 2 månader satte vi honom på pottan. Vi klädde av honom på samma plats, satte på pottan precis bredvid och sade samma ord. Det var tillräckligt många av de stimuli han kände igen från det vanliga toabesöket för att han skulle fatta vad han skulle göra.
När det gäller kiss som sprutar åt alla håll så är det, som vi konstaterat i annan tråd, nog något man får acceptera. Rensa handfatet från tandborstar mm och stå ut med att det kommer på väggen bakom och rinner ner.
Lycka till!
P.s. Ingen är perfekt. Tänk att bara en enda bajsblöja ni slipper är skönt att bli av med och var nöjda med det lilla.