Ni med borderline, hur fungerar ni i relationer?

Här har du en till.....

EXAKT samma sak. Jag har nyligen fått veta att jag har den störningen, så jag vet inte så mkt än.... Vet bara att den stämmer in så enormt väl på mig.....och på hur jag alltid varit.

Jag är enormt instabil, kan varken vara med eller utan killen.....

Har äntligen börjat gå hos psykolog, hoppas att det ger något...

Går du i terapi?

Hur gammal är du?

Är du kvar i relationen nu?

Kram

Jag känner igen fenomenet från andra sidan, så att säga. Har du några bra tips på hur man ska hålla partnern "på mattan" så att säga?
Jag vill inte utlösa varesig de mekanismer som gör att partnern gör slut eller något annat som får hen att må dåligt.

jag har den diagnosen sen 2 år tillbaka. det jag märker hos mig själv är att det är inte lätt med relationer till män. jag har svårt att hålla fast vid samma kille  länge, och jag är extremt stresskänslig, antingen så hatar vi, eller så älskar vi något, kan glorifiera vissa människor eller så hatar man dom.men sök på google och skriv in borderline, så finst en massa att läsa.

Tyvärr har jag bara ett råd att ge; lämna relationen. Om din partner är som mig så finns det inget du kan göra för att få ordning på er relation, det kan bara din partner fixa. Och det är ingen lätt fix, jag har kämpat i flera år utan att lyckas. Så mitt enda råd är att tänka på dig själv och hitta en partner som inte har så mycket problem. Detta säger jag för att jag vet hur mycket jag förstört för andra. Inte det svaret du ville ha, men jag tror ärligt att det är bäst så. Alla förtjänar kärlek men alla kan inte ta emot den.

Det finns hjälp att få, riktigt bra hjälp. Jag fick diagnosen för 2 år sedan, gick DBT, ett år i färdighetsträningen och håller nu på att avsluta individualterapin. Jag uppfyller inte längre kriterier för borderline dvs jag har inte längre diagnosen.

Jag har gått i terapi men aldrig fått någon diagnos eftersom fokus mest legat på mina depressioner.

Jag är inte i en relation nu,mitt psyke klarar inte fler relationer. Jag orkar inte med berg och dalbanan, och jag orkar inte känna mig som en labil galning. Alla killar jag träffar tycker jag är bra i början men kallar mig sen psyko. Och de har rätt, jag beter mig som en galning. Om killen kommer 30 min senare än vi avtalat, eller om han inte svarar i telefonen, så kan jag skicka ett sms och skriva "dra åt helvete, jag vet att du är med en annan tjej, det är slut mellan oss". För att han inte svarar i telefonen en gång. Inte så rationellt. Sen ångrar jag mig och inser hur dum jag var och kryper tillbaka. Men samma sak kommer hända igen. Jag hittar alltid ett skäl att bli arg, och sticka. Ingen är perfekt så det kommer alltid finnas något att bråka om.

Jag kan inte styra detta heller även om jag vill. Det är som att någon annan tar över mig när jag är i en relation, jag tänker och agerar helt galet och jag vet inte längre vad som är rätt eller fel, vad som är realistiskt eller bara i mitt huvud.

Vill du berätta lite om DBT? Vad har förbättrats? Vad har du fått träna på?

Är väldigt nyfiken. Tror du det är svårt att få denna behandling någonstans? Var vänder man sig?

Jo, jo, det säger min partner också: "du bör lämna mig".
Jag har en hel del erfarenhet av psykisk sjukdom och är väl medveten om att den här självbilden är extremt vanlig. Det gör den inte desto mindre osann.
Det är så vansinnigt korkat att det inte är klokt. Ni vill gärna tro att ni kan rädda oss andra genom att hålla oss ifrån er, medan det bara har motsatt effekt.
 
Du behöver inse det om du ska komma någonstans med dig själv. Kliv ur martyrskapet, för det är missklädsamt och obefogat!

Ska förresten träffa en läkare snart som är specialist inom psykiatri. Vet inte om det innebär att hon automatiskt är psykiatriker då. Kan en läkare sätta en diagnos på borderline? Eller krävs det en psykolog?

Ang. DBT, man måste först utredas och få diagnosen. Sen prioriteras patienter med självskadebeteende eller som är självmordsnära. Man får verktyg att hantera sina känslor och lära sig stå ut när det är svårt. Mina relationer till andra är mycket bättre idag men jag är fortfarande singel, är för rädd att bli sårad, sviken