Forum Misshandel/Våld - Känsliga rummet
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • misshandlar han mig psykiskt?

    Mån 29 mar 2010 23:57 Läst 44526 gånger Totalt 509 svar
    Mån 29 mar 2010 23:57

    Har en pojkvän sen ungefär ett halvår tillbaka, vi umgås konstant o har gjort sen vi träffades.
    efter ca 2 månader började vi utforska våra sexuella sidor tillsammans o tog in en extra tjej för en trekant.. även en annan tjej efter det.
    båda tyckte vårat förhållande blev starkare o vi kom varandra närmare..
    sen började hans intensivt sökande efter fler tjejer vi kunde träffa, jag var med på det, men sen helt plötsligt börjar jag bara bli svartsjuk, vi pratar om det, men han fortsätter, jag mår dåligare o dåligare, drar mig tillbaka, han börjar bli sur när jag inte vill vi ska träffa någon, för han "gör ju detta för min skull"..
    hur som helst, tiden går o förra veckan skrev jag ett brev till honom om att jag inte längre vill ha det såhär, jag pallar inte av att vi ska ha med tjejer just nu, jag ber han avsluta allt det, o satsa på oss istället, att jag mår dåligt av det!
    han blir SKITSUR för det brevet, o skyllder allt på mig, att han ju gjort det för min skull, för att jag skulle må bra osv. jag kände mig bara otillräcklig o undanglömd.


    han fortsätter prata om dessa trekanter, att han såg på mig hur glad jag blev, att han vill se det igen, jag säger att jag vill att HAN ska göra mig så glad istället.. tar två dagar innan han slutar ta upp det hela tiden..
    jag blir även beskylld i ett sms att JAG tagit bort våran speciella grej från HONOM... då kände jag mig ännu mer otillräcklig.. fått höra hela tidne hur han gjort det för MIN skull, men när jag ber honom avsluta det verkar han ha väldigt svårt för det, o han blir sur.


    detta kanske inte är det största problemet...
    vi startade även en firma, i mitt namn, o han sa att jag skulle sköta ekonomin o den biten vilket jag var med på, när första räkningarna o papprena började komma o vi skulle sätta in det i pärmar fick jag genast höra skit om dt, att jag gjorde fel, att jag skulle lära mig skilja på privata o firmans papper, var många gånger han "skällt ut" mig så jag börjat gråta.. även några gånger han inte ens brytt sig om att jag börjat gråta.
    känns som att han inte bryr sig om mig! han säger själv att han ibland är "hård" mot mig, men det är för att jag ska lära mig, o för att jag ska tain det han säger, men det stämmer, för då har jag fått fart o tagit tag i sakerna!
    sedan fortsatte det med att firmamobilen (som jag ville ha,o som jag valde) använder han nu som privata mobil o skryter stolt med att det är hans telefon, bilen som vi leasar säger han också är "hans bil", speciellt till sina barn (o tror han vill att dom ska säga till deras mamma att pappa köpt en ny häftig bil, hon är dessutom skuldsatt upp över öronen från deras förhållande).
    jag får knappt köra bilen, han ska alltid köra osv.. o allt det där står i mitt namn.
    även bråk kring räkningarna i firman, o börjar känna att han inte alls kommer hjälpa mig med dom, som han lovat..
    börjar känna nu att han utnyttjar mig.

    sedan är det tänkt nu att jag ska flytta hem till honom.. det jag först ville var att skaffa mig en egen lägenhet (bor i mitt hus jag har tillsammans med mitt ex), men sen började han lägga fram fördelarna med att jag flyttar till honom på en gång, sagt o gjort, vi bestämmde det.
    men känner att jag egetnligen vill bo i eget boene med min son först, o sen kansek flytta dit. kommer inte kännas som mitt hem, utan som att jag flyttat in där bara.. kommer bli trångt, jag kommer inte få en sus i hur det ska se ut eller inredas, min sons sakr kommer inte ens få plats i det rum han ska dela med min killes två döttrar (som också bor varannan vecka, det är samma vecka vi har barnen), jag kommer känna mig instängd, o när han dessutom säger att om jag använder lampor tända på dagen i hans lägenhet kommer han skälla ut mig så jag gråter.. för han tycker jag tänker för mycket lampor hos mig!

    jag börjar bli rädd för vad jag gett mig in på.. känns inte heller som att jag bara kan säga till honom att jag inte vill, hans barn blev jätteglada när vi berättade att vi skulle flytta dit till dom (hans barn gillar mig supermycket).
    jag fick för övrigt betala en våningssäng till dom.. för min kille har inga pengar.

    sedan är det allt hemma, han gör ingenting, han städar inte, plockar inte undan eller nånting.. knappt inte ens hos sig själv, fick en chock när jag kom dit första gången..

    läser dessutom i en bok av Unni Drougge "Boven i mitt drama kallas kärlek", kom till typ sida 38 o sen började jag känna igen mig i boken... precis som en vän till mig sa när hon rekomenderade mig o läsa boken efter att ha hört mig berätta om hur jag har det.. en annan vän till mig sa att en person i ett sunt förhållande inte skulle känna igen sig så pass mycket i den boken om det inte handlade om psykisk misshandel..
    vet inte längrevad jag ska tro...
    min kille verkar inte bry sig om mig, han säger att han älskar mig, sen i stort sett ignorerar han mig o verkar skita fullständigt i hur jag mår.
    han säger själv att han aldrig någonsin kommer bli en toffel igen (han sa att han gjorde allt för sitt ex), så är inte ens på tal att han ska tex massera mig nån gång eller klia mig på ryggen, men jag ska då klia hans rygg hela tiden..
    jag vågar knappt be honom om nått heller, man vet ju inte vad han får för sig.

    ska det vara så mycke begärt att han visar lite kärlek? tar hand om mig, pysslar om mig lite, håller om mig, kysser mig?
    känns bara som att jag tvingar honom till det när jag ber honom komma o lägga sig bredvid mig när jag ska sova... o sen att jag alltid får be om en godnattpuss..

    att han idag skulle va hemma hos sig tills imorgon (med hans barn), för att dom skulle få gå på dagis vilket dom ju behöver, o jag skulle få tid med min son ensam... han åkte kl 12, o vid 16 hde han ringt mig 3 gånger... o då har han själv sagt till mig att han tycker det är JOBBIGT när jag skickar sms o ringer när jag jobbar (han är arbetslös o går hemma)..så ringer han själv 3 gånger under 4 timmar..
    sen helt plötsligt dyker han upp hemma hos mig, han "överraskade mig" o kom idag istället, "hans barn ville det" som det så fint heter..
    jag kände hur jag sjönk till botten, jag hade varit glad hela dagen, fått lyssna på musik (vilket jag nöstan aldrig har chansen o göra längre, för han gillar inte o ha massa musik på om han inte är på humör, o jag klarar mig inte utan musik o det vet han), jag hade sett fram emot o mysa med min son, låta honom sova i min säng, bara va han o jag...
    jag höll på o börja gråta, kände en jobbig känsla i mig..kändes bara som att han hade förstört min dag, o att han nu håller på o tar min son ifrån mig också (eftersom jag nu ite kunde ha min mysstund med honom själv)...

    jag vet inte längre vad jag ska göra... känner mig kluven :(
    finns det några fler i liknande situation, o vad har ni gjort? jag tänker att det kanske bara är en fas, han säger själv att han är less på att gå hemma o att han blir rastlös av det.. kanske bara det som är problemet?


    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-03-30 00:02
    o hans pendlande hela tiden, han säger att han älskar mig o jag suger åt mig, sen kastar han skit på mig igen.. o säger sen efteråt att han gör det för min skull o kommr med sina "undanflykter" o allt är bra igen..

    ett exempel på hur han beteer sig..
    "Sluta va så jvl misstänksam, ja e ärlig, o ja sa ja älskar dig, d borde fan räcka, o inga jvl krav på mig, ja hatar sånt,
    antingen så litar man o älskar en person el ej, älskar dig o litar på dig, d borde fan räcka, din misstänksamhet o svartsjuka gör
    så du mår dåligt, lita på mig för helv el gör d inte alls, bestämm dig nu, för du får mig o må dåligt när ja försöker få dig o må bra,
    men vad får ja för d? jo jag får skit för ja bryr mig om dig, det e tacken"

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-03-31 19:09
    har bokat en tid hos kvinnojouren nu, så på tisdag ska jag dit. får säga att jag ska på ett möte på jobbet, o hoppas på att han inte ska med mig in till stan...

    när jag pratade med hon på kvinnojouren sa hon att hon tyckte jag skulle komma o besöka dom, så jag fick prata med dom mer! hon fick min trådstart här skickad till sig via mail först, o då skrev hon till svar att hon ville jag skulle ringa dit, gjorde det när killen var iväg o handlade!

    ska föröska prata med min mamma ikväll om detta.. eller iaf se till så hon läser igenom detta, o sen vill jag nog helst ha kontakt med henne via mail om detta, kanske över telefon också..men som jag sagt tidigare, jag är mer för o skriva!

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-04-02 23:20
    sitter o läser o läser...
    hittade lite om psykisk misshandel, o blir nästan mörkrädd när istort sett alla punkter stämmer in på honom!

    www.narcissism.se/page2.html

    www.narcissism.se/page7.html
  • Tis 30 mar 2010 00:28 #1

    Det är sent och jag beklagar att du bara hinner få ett kort svar av mig, men jag kände att jag inte kunde lämna utan att kommentera...

    JA han misshandlar dig psykiskt/utnyttjar dig/spelar på dina känslor och manipulerar dig hårt. Ingen tvekan om saken.

    Det är jätteenkelt att SÄGA att man älskar någon, i slutäden är det bara ord. Men hans handlingar visar att du enbart är någon han nyttjar för sina egna syften.
    * Han blåser dig på pengar och låter dig stå för ekonomin.
    * Han respekterar inte när du vill att ni ska ta det lugnt och satsa på ER, utan vänder det till att det är din idé och att han gör det för DIN skull.
    * Han behandlar dig som skit.

    Ärligt talat, vad HAR du honom till?! Vad kan ha rimligtvis tillföra ditt liv??
    Mer än en tom plånbok, en söndertrasad självkänsla?

    Om det enda du kan komma på är att han är gullig ibland och då och då slänger till dig ett "Jag älskar dig" så är det dags att dra. Herregud JAG kan mejla dig en gång om dagen och säga att jag älskar dig, du kommer att få ut ungefär lika mycket av det ;)

    LÄgg benen på ryggen och spring fö rlivet. Han vill bara ha någon som betalar minst halva hyran, gör allt jobb och som kan manipuleras till vilka sexäventyr som helst.

    Vad får DU???

  • Tis 30 mar 2010 00:53 #2

    Åh, jag levde i ett liknande förhållade förut! Säger bara: Gå medan du kan!

    Lämnade mitt ex efter att hans psykterror övergick i fysiskt misshandel. Kvar fanns bara massa skulder för saker jag inte ens hade med att göra, som jag betalat då han inte var kreditvärdig. Jag har nu betalat allt för att slippa få anmärkning hos inkasso eller fogden, men inte fått ett öre från exet.

    Menar inte att han kommer att slå dig, men du lär knappast hitta vad du förtjänar i det där destruktiva förhållandet. Du och din son är värd bättre. Så gå innan du står där skuldsatt över öronen för saker han njutit av... Hans ex är ju tydligen ett levande exempel.

  • Tis 30 mar 2010 07:16 #3

    Ja, han misshandlar dig psykiskt. Och han utnyttjar dig och beter sig inte sjysst - alls.

    Du har dessutom barn som du har ett ansvar för att ge ett så bra liv som du kan.

    Svaret på vad du ska göra har du nog själv om du läser igenom din text en gång till...

  • Tis 30 mar 2010 07:36 #4

    Åååååhhh!!!! Spring, snälla spring!!

  • sataka­tse
    Visa endast
    Tis 30 mar 2010 07:45 #5

    Du har inga skyldighter för NÅGON i hans familj, mot honom hans barn osv...
    Dra dig ur nu!!!!!!!!!!


  • Tis 30 mar 2010 07:52 #6

    Jag säger bara gå din väg medans du kan innan du sitter där fast och inte kan komma ur det. Snälla gör det för din skull och för din son skull. Det kommer att sluta väldigt illa det här. Och ja han utnyttjar dig.
    Som någon skrev ovan du har ingen skyldighet mot han och hans barn.
    Det är din mobil, din bil osv.
    Du klarar dig bättre själv.

  • Anonym Trådstartaren
    Visa endast
    Tis 30 mar 2010 07:57 #7

    jag känner mig låst!
    jag tycker ingenting är roligt längre, jag såg verklgen fram emot min egentid med min son igår, o så dyker han upp o förstör min kväll!
    o inte gjorde han ett skit för att va med mig, eller visa nån kärlek till mig... känns bara som att han tog ännu en liten bit av mig!
    allt jag ville var ju att få va ensam medmin son EN natt!

    har svårt o se att något han säger mig nu är sant... vet inte vad jag ska tro på o inte!
    känns som att jag drar mig tillbaka mer o mer..

    känns dessutom som att jag kommer svika hans barn om jag lämnar honom... för dom tycker verklgen om mig, nästan ibland så hans äldsta dotter verkart tycka om mig mer än hennes egna pappa... o det får mig att må dåligt, känns som att dom iaf behövermig, dom behöver mig hos dom så det blir ordning..


     

  • Anonym Trådstartaren
    Visa endast
    Tis 30 mar 2010 08:09 #8

    saknar bara mitt liv i somras mer o mer... hur glad o hur kul jag hade det då!

    o allt han säger låter ju så bra.. o allt kanske bara är en fas, han har ju så bra svar på allt! :(
    han har minsann aldrig fel med något säger han, gör ingenting hemma (varken här eller hos honom), vågar knappt be honom om hjälp o hänga hans egna barns tvätt, han vet att jag är "sönderstressad" men ändå kan han inte hjälpa mig så det underlättas för mig!

    är det så mycket begärt o få lite närhet, kärlek o omtanke?
    man hjälps väl åt i ett förhållande?

    just ja, han är väldigt snabb med att säga att när vi flyttar ihop så kommer våran ekonomi se bättre ut, o vi kommer ha gemensam ekonomi för det har man när man är i ett förhållande, säger han.

    vem tror ni är uppe med hans ungar nu?
    jo jag, ska ju iof ändå upp med min son...

  • sataka­tse
    Visa endast
    Tis 30 mar 2010 08:13 #9

    Som sagt, du har ingen skyldighet mot hans barn... Främsta skyldigheten har du mot dig själv o ditt barn.. Gå ur relationen!


  • Anonym Trådstartaren
    Visa endast
    Tis 30 mar 2010 08:17 #10

    bara en sån sak som igår kväll, han hade haft falukorv på mackan o skulle lägga in allt igen.... eftersom förpackningen med korv var obruten innan han tog av den sånär han la in den utan att försluta en påse runt hela korven,  o jag envisades med att maten blir dålig snabbare o om hur mycket bakterier o skit det finns i ett kylskåp, men allt man får höra då är "nä det behöver man inte, jag har då aldrig gjort det de senaste 25 åren".
    vem vet det där bäst kanske? han som är 35 eller jag som är 23... jag har då mer koll på städning osv än han, när han har SOPAT sig ut ur lägenheter när han flytt"städat", inte äger några rengöringsmedel..

Logga in
Bli medlem
Medlemsregistreringen är tillsvidare avstängd mellan 00:00 och 07:00. Vänligen återkom senare.

Innehåll

Innehåll

Svara i tråden...

Innehåll