• Anonym
    Äldre 29 Mar 23:57
    50062 visningar
    509 svar
    509
    50062

    misshandlar han mig psykiskt?

    Har en pojkvän sen ungefär ett halvår tillbaka, vi umgås konstant o har gjort sen vi träffades.
    efter ca 2 månader började vi utforska våra sexuella sidor tillsammans o tog in en extra tjej för en trekant.. även en annan tjej efter det.
    båda tyckte vårat förhållande blev starkare o vi kom varandra närmare..
    sen började hans intensivt sökande efter fler tjejer vi kunde träffa, jag var med på det, men sen helt plötsligt börjar jag bara bli svartsjuk, vi pratar om det, men han fortsätter, jag mår dåligare o dåligare, drar mig tillbaka, han börjar bli sur när jag inte vill vi ska träffa någon, för han "gör ju detta för min skull"..
    hur som helst, tiden går o förra veckan skrev jag ett brev till honom om att jag inte längre vill ha det såhär, jag pallar inte av att vi ska ha med tjejer just nu, jag ber han avsluta allt det, o satsa på oss istället, att jag mår dåligt av det!
    han blir SKITSUR för det brevet, o skyllder allt på mig, att han ju gjort det för min skull, för att jag skulle må bra osv. jag kände mig bara otillräcklig o undanglömd.


    han fortsätter prata om dessa trekanter, att han såg på mig hur glad jag blev, att han vill se det igen, jag säger att jag vill att HAN ska göra mig så glad istället.. tar två dagar innan han slutar ta upp det hela tiden..
    jag blir även beskylld i ett sms att JAG tagit bort våran speciella grej från HONOM... då kände jag mig ännu mer otillräcklig.. fått höra hela tidne hur han gjort det för MIN skull, men när jag ber honom avsluta det verkar han ha väldigt svårt för det, o han blir sur.


    detta kanske inte är det största problemet...
    vi startade även en firma, i mitt namn, o han sa att jag skulle sköta ekonomin o den biten vilket jag var med på, när första räkningarna o papprena började komma o vi skulle sätta in det i pärmar fick jag genast höra skit om dt, att jag gjorde fel, att jag skulle lära mig skilja på privata o firmans papper, var många gånger han "skällt ut" mig så jag börjat gråta.. även några gånger han inte ens brytt sig om att jag börjat gråta.
    känns som att han inte bryr sig om mig! han säger själv att han ibland är "hård" mot mig, men det är för att jag ska lära mig, o för att jag ska tain det han säger, men det stämmer, för då har jag fått fart o tagit tag i sakerna!
    sedan fortsatte det med att firmamobilen (som jag ville ha,o som jag valde) använder han nu som privata mobil o skryter stolt med att det är hans telefon, bilen som vi leasar säger han också är "hans bil", speciellt till sina barn (o tror han vill att dom ska säga till deras mamma att pappa köpt en ny häftig bil, hon är dessutom skuldsatt upp över öronen från deras förhållande).
    jag får knappt köra bilen, han ska alltid köra osv.. o allt det där står i mitt namn.
    även bråk kring räkningarna i firman, o börjar känna att han inte alls kommer hjälpa mig med dom, som han lovat..
    börjar känna nu att han utnyttjar mig.

    sedan är det tänkt nu att jag ska flytta hem till honom.. det jag först ville var att skaffa mig en egen lägenhet (bor i mitt hus jag har tillsammans med mitt ex), men sen började han lägga fram fördelarna med att jag flyttar till honom på en gång, sagt o gjort, vi bestämmde det.
    men känner att jag egetnligen vill bo i eget boene med min son först, o sen kansek flytta dit. kommer inte kännas som mitt hem, utan som att jag flyttat in där bara.. kommer bli trångt, jag kommer inte få en sus i hur det ska se ut eller inredas, min sons sakr kommer inte ens få plats i det rum han ska dela med min killes två döttrar (som också bor varannan vecka, det är samma vecka vi har barnen), jag kommer känna mig instängd, o när han dessutom säger att om jag använder lampor tända på dagen i hans lägenhet kommer han skälla ut mig så jag gråter.. för han tycker jag tänker för mycket lampor hos mig!

    jag börjar bli rädd för vad jag gett mig in på.. känns inte heller som att jag bara kan säga till honom att jag inte vill, hans barn blev jätteglada när vi berättade att vi skulle flytta dit till dom (hans barn gillar mig supermycket).
    jag fick för övrigt betala en våningssäng till dom.. för min kille har inga pengar.

    sedan är det allt hemma, han gör ingenting, han städar inte, plockar inte undan eller nånting.. knappt inte ens hos sig själv, fick en chock när jag kom dit första gången..

    läser dessutom i en bok av Unni Drougge "Boven i mitt drama kallas kärlek", kom till typ sida 38 o sen började jag känna igen mig i boken... precis som en vän till mig sa när hon rekomenderade mig o läsa boken efter att ha hört mig berätta om hur jag har det.. en annan vän till mig sa att en person i ett sunt förhållande inte skulle känna igen sig så pass mycket i den boken om det inte handlade om psykisk misshandel..
    vet inte längrevad jag ska tro...
    min kille verkar inte bry sig om mig, han säger att han älskar mig, sen i stort sett ignorerar han mig o verkar skita fullständigt i hur jag mår.
    han säger själv att han aldrig någonsin kommer bli en toffel igen (han sa att han gjorde allt för sitt ex), så är inte ens på tal att han ska tex massera mig nån gång eller klia mig på ryggen, men jag ska då klia hans rygg hela tiden..
    jag vågar knappt be honom om nått heller, man vet ju inte vad han får för sig.

    ska det vara så mycke begärt att han visar lite kärlek? tar hand om mig, pysslar om mig lite, håller om mig, kysser mig?
    känns bara som att jag tvingar honom till det när jag ber honom komma o lägga sig bredvid mig när jag ska sova... o sen att jag alltid får be om en godnattpuss..

    att han idag skulle va hemma hos sig tills imorgon (med hans barn), för att dom skulle få gå på dagis vilket dom ju behöver, o jag skulle få tid med min son ensam... han åkte kl 12, o vid 16 hde han ringt mig 3 gånger... o då har han själv sagt till mig att han tycker det är JOBBIGT när jag skickar sms o ringer när jag jobbar (han är arbetslös o går hemma)..så ringer han själv 3 gånger under 4 timmar..
    sen helt plötsligt dyker han upp hemma hos mig, han "överraskade mig" o kom idag istället, "hans barn ville det" som det så fint heter..
    jag kände hur jag sjönk till botten, jag hade varit glad hela dagen, fått lyssna på musik (vilket jag nöstan aldrig har chansen o göra längre, för han gillar inte o ha massa musik på om han inte är på humör, o jag klarar mig inte utan musik o det vet han), jag hade sett fram emot o mysa med min son, låta honom sova i min säng, bara va han o jag...
    jag höll på o börja gråta, kände en jobbig känsla i mig..kändes bara som att han hade förstört min dag, o att han nu håller på o tar min son ifrån mig också (eftersom jag nu ite kunde ha min mysstund med honom själv)...

    jag vet inte längre vad jag ska göra... känner mig kluven :(
    finns det några fler i liknande situation, o vad har ni gjort? jag tänker att det kanske bara är en fas, han säger själv att han är less på att gå hemma o att han blir rastlös av det.. kanske bara det som är problemet?


    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-03-30 00:02
    o hans pendlande hela tiden, han säger att han älskar mig o jag suger åt mig, sen kastar han skit på mig igen.. o säger sen efteråt att han gör det för min skull o kommr med sina "undanflykter" o allt är bra igen..

    ett exempel på hur han beteer sig..
    "Sluta va så jvl misstänksam, ja e ärlig, o ja sa ja älskar dig, d borde fan räcka, o inga jvl krav på mig, ja hatar sånt,
    antingen så litar man o älskar en person el ej, älskar dig o litar på dig, d borde fan räcka, din misstänksamhet o svartsjuka gör
    så du mår dåligt, lita på mig för helv el gör d inte alls, bestämm dig nu, för du får mig o må dåligt när ja försöker få dig o må bra,
    men vad får ja för d? jo jag får skit för ja bryr mig om dig, det e tacken"

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-03-31 19:09
    har bokat en tid hos kvinnojouren nu, så på tisdag ska jag dit. får säga att jag ska på ett möte på jobbet, o hoppas på att han inte ska med mig in till stan...

    när jag pratade med hon på kvinnojouren sa hon att hon tyckte jag skulle komma o besöka dom, så jag fick prata med dom mer! hon fick min trådstart här skickad till sig via mail först, o då skrev hon till svar att hon ville jag skulle ringa dit, gjorde det när killen var iväg o handlade!

    ska föröska prata med min mamma ikväll om detta.. eller iaf se till så hon läser igenom detta, o sen vill jag nog helst ha kontakt med henne via mail om detta, kanske över telefon också..men som jag sagt tidigare, jag är mer för o skriva!

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-04-02 23:20
    sitter o läser o läser...
    hittade lite om psykisk misshandel, o blir nästan mörkrädd när istort sett alla punkter stämmer in på honom!

    www.narcissism.se/page2.html

    www.narcissism.se/page7.html
  • Svar på tråden misshandlar han mig psykiskt?
  • Anonym (Vet)
    Äldre 30 Mar 08:24
    #11

    Han manipulerar skiten ur dig! Gå!


    Har själv varit i ett sånt förhållande och även gifte mig med honom fast det kändes fel. Det blir aldrig bättre. Du kommer bara få massa tomma ord och löften som aldrig infrias.
    Jag lämnades med massa skulder och hamnade hos kronofogden. Jag lämnade honom i hast och blev av med alla mina gejer, möbler, minnessaker osv. Han gjorde sig av med allt.
    Flytta inte ihop med honom, gör slut, annars är du fast i ett väldigt destruktivt förhållande som aldrig kan bli bättre.
    Känner du i hjärtat att det inte står rätt till så snälla avsluta förhålandet.
  • alskdl­dskjf
    Äldre 30 Mar 08:38
    #12

    Bryt med honom. Genast. Innan han snärjer dig mer.
    Tänk på dig själv, på ditt liv. Tänk på din lille son.

  • Anonym Trådstartaren
    Äldre 30 Mar 09:04
    #13

    jag vet ärligt talat inte hur jag ska göra... delar av mig säger att det kommer bli bättre, andra delar av mig ser bara det jag skriver om här..

    har dessutom sagt till honom tidigare att jag nog inte ens skulle VÅGA lämna honom... pga hur han betett sig mot sitt ex efter de tog slut mellan dom...

  • Anonym Trådstartaren
    Äldre 30 Mar 09:05
    #14

    dessutom börjar min son bli väldigt fast i honom, säger hans namn hela tiden, blev jätteglad igår när han kom hem till oss igen (då han "överraskade mig").
    när vi efetr det åkte o handlade, så fick inte jag köra kundvagnen för det skulle han göra, min son sa "X kan"..

  • Kryssa­rinnan
    Äldre 30 Mar 09:20
    #15
    Ni har varit tillsammans ett halvår. Det är en kort tid - och det är redan så här dåligt! Han beter sig helt oacceptabelt och du mår inte bra i förhållandet. Flytta absolut inte ihop med honom och gör dig av med leasingbilen, klipp ekonomiska band. Om det skulle funka mellan er och äkta känslor fanns så skulle det göra det även som särbos. Men detta verkar riktigt hemskt! Lämna honom! Han är INTE en bra man!
  • Anonym (paff)
    Äldre 30 Mar 09:31
    #16
    Anonym skrev 2010-03-30 09:04:00 följande:
    jag vet ärligt talat inte hur jag ska göra... delar av mig säger att det kommer bli bättre, andra delar av mig ser bara det jag skriver om här.. har dessutom sagt till honom tidigare att jag nog inte ens skulle VÅGA lämna honom... pga hur han betett sig mot sitt ex efter de tog slut mellan dom...
    Ja, nu har du ett val att göra. Antingen fortsätter du att stoppa huvudet i sanden  och hoppas på att det blir bättre för att du så förtvivlat gärna vill ha någon medan du under tiden dras längre och längre in i hans nät och det inte alls går att dra sig ur när du väl vaknar till liv. Eller så ser du verkligheten för vad den är, att du blir så blåst och utnyttjad man kan bli. Han låter som en narcissist (googla på det) och sådana KAN inte förändras.

    Och vad är det för lama ursäkter att sonen börjar fästa sig vid honom och att han gav sitt ex ett helvete när hon lämnade honom? Sonen är ett barn som inte har någon koll, han kan väl inte bedöma om din pojkvän är ett ärkekräk eller inte? Barn VILL tycka om människor. Hans ex hade säkerligen en bra anledning at tlämna honom och dras med skulder pga honom. Nu tänker du sätta dig i samma sits? Smart.....eller inte.

    Nä du, fly medan du kan, det FINNNS vettiga karlar därute, se till att få ut fanskapet fort som bara den.

    Sen är det väl ganska uppenbart också att det ni har inte är ett man/kvinna-förhållande baserat på kärlek utan han har hittat en som går med på att bli styrd, han är ju som en pappa och inte en partner till dig, är det vad du tycker att du är värd?

    Ja, jag vet, många hårda ord. De är välmenade och ett försök till att få dig att ta av de rosa glasögonen och ta tag i ditt liv och stå upp för dig själv och inte minst för din son. Lycka till!!
  • JBC
    Äldre 30 Mar 09:50
    #17

    Gå innan du blir värre insyltad! Och saker som att din son gillar honom och att du pch hans döttrar gillar varandra spelar ingen roll i det långa loppet om inte han är snäll mot dig. Öppna ögonen och SE: han är bara ute efter pengar (vilket ju hans ex. skulder bevisar, han har kört samma grej tidigare). Att han gärna tar in andra tjejer i ert sexliv så tidigt tycker jag känns lite konstigt, skulle inte bli förvånad om det förekommer otrohet senare.

    Just nu är du bara en människa som ska betala hans räkningar, en gratis barnvakt till hans barn och nån som han kan ha sex med. Jag kan lova dig att det INTE kommer att bli bättre sen!

  • Äldre 30 Mar 09:52
    #18

    Min förra kille var på liknande sätt. Jag fick inte umgås med vem jag ville, han blev sur om jag köpte något eftersom då hade han mindre pengar till sprit och snus.

    Droppen för mig var dels när jag fick veta efter drygt ett år tillsammans fick veta att han hade fler hundra tusen i skuld hos kf och när jag sedan dessutom som 19-åring skulle försörja honom som var 27år på dom pengar jag fick från CSN.

    Det jag lärde mig av detta var att hur mycket mina nära och kära runt omkring mig så åt mig att denna killen inte var bra för mig att jag inte borde vara ihop med honom så spelade det ingen roll för man måste FÖRSTÅ själv hur det ligger till.

    En av mina bästa kompisar beskrev hur ett förhållande skall vara på ett bra sätt. Alla människor har en cirkel runt sig som representerar alla människor som man känner och har i sin bekantskaps krets. När man blir ihop med någon så kommer ens cirkel gå ihop med cirkeln till personen man blir ihop med. Resultatet är att båda parter har varsin cirkel med en tredje cirkel mindre cirkel som binder samman era två stora cirklar. När tex din kille ser till att din cirkel (vänskapskrets) mindskar är det något som inte stämmer och man skall springa för livet.

    Livet är för kort för att gå och må dåligt över vem man är tillsammans med. Det finns ju alltid andra killar. Om du dessutom mår bättre när du är själv än med din kille så är det ju verkligen något som är fel

  • Anonym (tänk på din son)
    Äldre 30 Mar 10:04
    #19

    Tänk på din son. Låt honom inte hamna i sån här skit. Du kan hitta en kille som älskar dig och din son.

    Tänk dig fem år fram i tiden... Vill du ha det så här? Tänk på hans ex....du har chansen att sticka nu.

    Gå därifrån. Sälj bilen och betala av lite skulder. Du är värd något mycket bättre och det är din son också.

    Det känns som att du vet att det inte kan bli bättre igentligen. Du kan vara lycklig i sommar igen...

    Styrkekramar

  • Anonym (Herre­gud)
    Äldre 30 Mar 10:16
    #20

    Din kille är sämst, FLY!

Svar på tråden misshandlar han mig psykiskt?